Beach 2015, del 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Det är klart att du kommer att vilja försvara sjukdomen när folk anklagar den - du har levt så länge och så intensivt med anorexin att du bortsett från sjuk också har blivit medberoende. Det ligger ju i själva sjukdomen och som du säger, i stunden ger det dig en känsla av kontroll. Men den där kontrollen är ju bara ett substitut. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att den inte är på riktigt, för genom att kontrollera din mat och din vikt skapar du ny ångest. Häromdagen mådde du jättedåligt över att ha ätit en liten bit paprika. Det är ingenting som någon behöver skämmas eller ha ångest över. Det handlade bara om en liten bit mat som inte alls behövde vara så viktig.

Så ja, när du blir frisk kommer du att ha ångest. Det har nästan alla ibland, och vissa har det mer än andra. Så du kommer att ha ångest. Men du kommer att hitta verktyg för att hantera ångesten. Konstruktiva sätt, som inte ger dig mer ångest i slutänden. En uppåtgående spiral istället för en nedåtgående spiral.

Du tycker att du är värdelös och inte förtjänar att äta. Jag håller inte med. Jag tycker nämligen inte att man kan se människor på det sättet, att vissa "förtjänar" mat och andra inte förtjänar mat. Tänk om vi hade haft ett samhälle som byggde på att man var tvungen att vara på ett visst sätt för att få äta, dricka, leva? Säg att kriminella i fängelset hade lämnats att svälta ihjäl, för att de begått brott och alltså straffat ut sig själva? Eller om alla missbrukare skulle låsas in och få höra att dig tänker vi inte hjälpa, för dig gillar vi inte? Du Qelina är alltid lika uppmuntrande och snäll mot alla andra, jag har svårt att tänka mig att du skulle stå bakom ett sådant system om det gällde andra än dig själv. Du förtjänar mat, vila och att må precis lika mycket som alla andra, oavsett hur du ser ut och om du (enligt dig själv) är dålig. Alla människor förtjänar det. Att förneka någon mat och vila är tortyrmetoder.

Och promenader med hunden kommer du att fortsätta gå. Både med den här hunden och andra hundar, om det nu är så. Det är förstås inget fel på att gå promenader. Men hade det inte varit härligare om promenaden bara kunde handla om dig och hunden, och det inte behövde finnas med ett moment av "måste gå tillräckligt för annars blir jag tjock"? Om det bara handlade om er två och ert sätt att umgås, istället för sjukdomen? Du har ju varit ute och tränat/tävlat lite nu, blir du frisk så kommer du kunna göra mycket mer sådant. Jag kan (som tidigare nämnt) knappt ens flaska om hundar, men här på forumet har jag ju sett att man kan leva praktiskt taget hela sitt liv med, om och kring hund. På ett friskt sätt.

Att du ibland inte vill leva är inte heller konstigt, just i och med att du är sjuk. Men att inte vilja leva är också ett sjukdomstecken. Människan har en oerhört stark överlevnadsinstinkt. Du har det också. Varje gång du sitter här och i text konfronterar din sjukdom, konfronterar dina egna val och till och med konfronterar de som inte tycker som dig, då visar du på din överlevnadsinstinkt. För då kämpar du emot. Det är inte alltid konstruktivt, men det är ett bevis på den styrka du bär inom dig. Du är så mycket starkare än vad du vågar tro.
Så klok du är, ska läsa det här inlägget flera gånger för det var så mycket bra i det. Och ja, jag skulle ju aldrig tycka att någon annan inte förtjänade mat och vila, det är ju en självklarhet att alla ska få det. Och det var en intressant liknelse med tortyr, det är ju faktiskt en sorts tortyr att tvinga någon till svält, så har jag inte tänkt på det.

Angående ångesten har jag haft problem med den sen jag var 7-8 år, det finns skrivet i mina journaler hos vårdcentralen jag gick på då. Jag hade en massa fysiska symtom så dom skickade runt mig till en massa barnspecialister men dom kom fram till att det var ångest som gjorde mig sjuk. Men dom sa inget till mina föräldrar och ingen remiss till BUP så jag fick inte veta att sjukvården vetat om mina problem så länge förrän långt senare. Och min första riktigt djupa depression som jag kommer ihåg kom när jag var 10-11 år. Så ja, jag är en "skör" person, jag har mått dåligt i princip hela mitt liv med kortare pauser eller enstaka dagar eller veckor som varit bättre. Sorgligt men sant. Det är därför anorexin nästlat sig in så hårt i mitt liv, den har liksom behövts för att hantera allt. Men jag måste hitta bättre sätt att hantera livet på.
 
Blodtryckstagning idag igen som vanligt, receptionisten på psyk känner igen mig så jag behöver inte anmäla mig som alla andra utan blir förbi vinkad kön och kan gå direkt till väntrummet, lite tragiskt att vara på psyk så mycket att dom känner en så väl men nu är det så. Lite fördelar ska man väl dra av situationen som att slippa köa ;) Inte så bra blodtryck idag, ingen katastrof men inte bra. Gick också upp extra tidigt för att ta blodprover men labbet var stängt idag på vårdcentralen så jag fick snällt traska hem igen.

Resten av dagen ska bli bättre har jag bestämt. Jag ska följa min dosett med medierna som jag fått från psyk och inte krångla med tabletterna. Och jag ska ut med hunden strax och sen rida ikväll. Svårt att uppbåda riktig glädje för något när jag mår som jag gör men det är väl bara att fortsätta göra saker tills det lättar och känns bättre. Är man deprimerad måste man tvinga sig till saker. Och jag ska försöka att dricka ordentligt idag och försöka att inte få panik och få för mig att jag gått upp massor i vikt helt plötsligt.
 
Har haft en fin helg (ledig söndag-måndag) med gym lördag, skansen med sambon och sen ut och äta middag på söndagen och måndag med att avsluta föreningsarbete med en vän där det mest lett till dåligt samvete.

Förra veckan blev inte som planerad men ändå helt okej:
Måndag löpning
tisdag agility
onsdag promenad
torsdag promenad, gym
fredag vila
lördag gym, promenad
söndag skansen/vila

Den här veckan är det uppladdning för agilitytävling på lördag och blodomloppet nästa vecka.

Måndag vila
tisdag löpning
onsdag vila
torsdag agility, gym
fredag löpning
lördag agility
söndag promenad

3 km löpning idag vilket kändes bra. Har hämtat ut nummerlapparna till loppet också.
 
@snow Imponerande resultat! Bra jobbat! Hur länge har du hållit på med löpningen? Tar det lång tid att bli så snabb och uthållig för dig eller har du det liksom i dig?

Jag har sprungit regelbundet sen jag var 15 år, är 28 nu. Dock med många skadeuppehåll som främst berott på ätstörningar och en överbelastad kropp.

Jag sprang milen på ca 45 minuter första gången jag tävlade på distansen (var nog 16-17) och skulle säga att jag har ett ok löpsteg naturligt, men det mesta kommer av träning. Sprang Lidingöloppet (3 mil, kuperat) på 2:32 h som anorektisk 18-åring, då var jag både uthållig och snabb men därefter kollapsade kroppen och det tog låååång tid innan jag blev stark nog att upprätthålla en hyfsad löpmängd. Den tid jag gjorde igår skulle jag säga är ett resultat av regelbunden träning under lång tid, vilket möjliggjorts genom en stark och frisk kropp, samt rutin. Jag hade en perfekt farthållningsstrategi under hela loppet och det krävs att man tävlar en del för att kunna hålla en sån.
 
All energi jag hade förra veckan är som bortblåst. Sov till 10 idag, hade kunnat sova längre om inte alarmet väckt mig. Känner mig seg och slö, trött. Molande värk i käken/munnen och öm lymfkörtel på halsen, precis så som jag haft många gånger tidigare. Går lite upp mot örat ibland också. Känner mig uppgiven. Är det tänderna som aldrig ger sig eller är det i själva verket något annat? Käken? Jag gnisslar ju tänder rejält när jag sover men har en bettskena som jag använt flitigt i 2-3 år.

Fan.
 
All energi jag hade förra veckan är som bortblåst. Sov till 10 idag, hade kunnat sova längre om inte alarmet väckt mig. Känner mig seg och slö, trött. Molande värk i käken/munnen och öm lymfkörtel på halsen, precis så som jag haft många gånger tidigare. Går lite upp mot örat ibland också. Känner mig uppgiven. Är det tänderna som aldrig ger sig eller är det i själva verket något annat? Käken? Jag gnisslar ju tänder rejält när jag sover men har en bettskena som jag använt flitigt i 2-3 år.

Fan.
Tråkigt att läsa, undrar också vad det kan vara. Har du varit på vårdcentralen?
 
Vår (väldigt grova) plan är att stanna här i Aus tom november (1 år), sen åker vi vidare till NZ på ett tre månaders turistvisum och sen ev en sväng i Asien om vi har pengar kvar:) @zassoo

Vi har inte bestämt än hur vi gör i Whitsundays @Queen! Vi kommer antagligen ta typ båttaxi ut till någon remote strand och tälta en natt, men vi funderar på att ta en dagstur med Whitehaven beach och snorkling också.. Vi får se! Vad kul att du gillade det:up:

--------------------------

Så typ kanske 40 min yoga i morse! Underbart! Sen en kort biltur (1 h) till vackra Carmila Beach, gratis camping precis vid stranden:love: Så här spenderar vi dagen med att träffa lite nya människor, läsa, promenera etc. Liite rädd för att bada, nu har vi kommit så pass långt upp att det finns krokodiler (och saltvattenskrokodilerna är de riktigt stora bestarna)... + då ev stingers med, men det är iaf inte säsong för de nu. Och hajar såklart. Men den risken är väl iaf gansks liten;) Tur att det är väldigt behagliga 25 grader med svalkande bris så man inte känner nåt trängande behov av ett simtur:D
Det har later ju alldeles underbart! Ptja, allt forutom delen om hajar och krokodiler da... Alltsa Nya Zeeland, jag ar saaa avundsjuk! Hur lange har ni sparat till den har resan? :)

Jag vrålar rakt ut här. JAG FICK LÄGENHETEN I GÖTEBORG!!!!!!!!!!!
Tårarna bara samlas i ögonen, fy fan vad härligt, fy fan vad skönt, fy fan vad jag behövde det här!!!!

Så nu ska jag säga upp min lägenhet innan maj är slut. Det blir dubbla hyror i två månader om jag inte lyckas bli av med den här i förtid men vad fan gör det?! :bump: :bump: :bump:
Woop woop! GRATTIS! :bump:

Jag ska ga pa visning pa en kanonfin lagenhet pa torsdag jag, det ska bli himla spannande! Langtar sa efter att fa mitt eget, och slippa dela med tva personer (som jag forvisso tycker bra om) som jag gor nu...

Meh! Va sur jag blir när jag hittar min lunch jag gjorde igår kväll runt 20.00 framme på köksbordet. Jag är verkligen inte den som är känslig, dock är jag livrädd för räkor som legat framme för länge. Nu står den i kylskåpet igen. Vågar jag äta den sen eller ska jag skippa den? :(
Nu ar det kanske for sent, men jag hade ocksa skippat den om jag vore du. Just saker som skaldjur och kyckling ar val lite extra kansliga for temperaturskiftningar har jag for mig, sa jag hade inte chansat.

Idag ska jag på en promenad med en kompis och jag börjar känna att jag är trött på all skit jag äter. Jag skulle vilja gå ner ett par kilo och äta mer hälsosamt. Tror det snart är dags att ta tag i det!
You and I both! Jag har tva veckors frist har mellan Sverige-resa (= moffande av diverse nyttiga och mindre nyttiga svenska varor och matratter) och USA-resa (= moffande av diverse onyttiga amerikanska varor och matratter) och tanker skarpa till mig rejalt. Att jag sedan har examensbal om mindre an tva veckor ar bara annu en motivator, hoppas kunna trivas lite extra bra med min kropp da!

Jag får ångest bara jag tänker på senaste veckan, har inte tränat en enda gång och maten har varit katastrof! Förvisso har jag en förkylning som vägrar bryta ut ordentligt, men det känns bara som en dålig undanflykt egentligen. Sanningen är väl mer att jag blir lite lat och bekväm när jag känner mig stressad, och nu när jag äntligen hittat ett stall att hålla på i igen så gör jag ju så mycket hellre det, än att träna. Och det är okej att vara i stallet, men man behöver inte käka pizza och choklad efteråt. :banghead: Ska ta mig i kragen när det gäller maten de sista dagarna innan helgen, för i helgen blir det fest i två dagar, inplanerat sedan länge. Och nästa vecka, när jag förhoppningsvis är helt frisk, är det dags att plocka upp promenader och gym igen!

Oooooch jag ska spendera heeeela eftermiddagen i stallet! :D
Asch, ta det lugnt horredu! En liten gympaus har aldrig dodat nagon! Varfor inte ta en vecka eller tva (eller tre) att bara hanga i stallet och sedan leta dig tillbaka till gymmet nar du kanner dig redo bade fysiskt och mentalt? Du har hela livet pa dig att gymma, tank pa det! ;)

All energi jag hade förra veckan är som bortblåst. Sov till 10 idag, hade kunnat sova längre om inte alarmet väckt mig. Känner mig seg och slö, trött. Molande värk i käken/munnen och öm lymfkörtel på halsen, precis så som jag haft många gånger tidigare. Går lite upp mot örat ibland också. Känner mig uppgiven. Är det tänderna som aldrig ger sig eller är det i själva verket något annat? Käken? Jag gnisslar ju tänder rejält när jag sover men har en bettskena som jag använt flitigt i 2-3 år.

Fan.
Men vad tusan! Kan inte du och din kropp fa vara ifred snart? Usch, din stackare! Var det "vantat" att du skulle fa mer problem med tanderna, eller var tanken att de ingrepp du redan gjort skulle ha lost det mer langsiktigt liksom? Sa otroligt trakigt om du ska behova braka med den dar forbaskade munnen igen! :(
 
Herre gode gud, det marktes att det var mer an tre veckor sedan jag tranade med PT kan vi ju saga... Jag var helt forstummad av min egen svaghet och utmattning i borjan, men det blev lite lattare mot slutet och vad som borjade som ett mardromspass blev faktiskt ett riktigt skont och bra pass i slutandan. Jag var alldeles skakig i kroppen aven tva timmar senare och musklerna grater lite grann, men jag gillar det!
 
Dressyrträning blev det för mig och ponnyhäst idag, gick 15 minuter för att ta mig till ridbanan (ponny reds dit av tränaren för att hon skulle kunna sätta mer hårt mot hårt om ponny fortsatte spöka med bilarna, och det gjorde hon så klart, nästan "skönt" eller vad jag ska säga att hon gör det även med henne så att det inte helt och hållet beror på något jag gör), red en timme och sen 15 minuters promenad på tillbakavägen. Hon skötte sig bra på träningen i alla fall, och något måste jag ha gjort för jag känner redan hur träningsvärken börjar komma. :p
 
@snow Grymt bra jobbat, vilken tid! :)

@Chili Jadå, det finns toppenbra stegräknare till mobilen som du kan använda om du skulle vilja.

Ah, tack för tips. :) Glömde dock detta idag och har nog inte gått så himla långt heller, men är HELT slut. Har mest gått i djupa, snåriga raviner och det är både jobbigt och klurigt att ta sig fram. Nu är di små benen och fötterna trötta minsann. Har varit ute i 10 h så man blir ju lite sliten... Tror även denna helg får ägnas åt att vila. :p Har självklart druckit för lite och lunchen blev jättesen så just nu är även huvudet bara mos men allt vägs upp av toppenvädret!
 
Jag vrålar rakt ut här. JAG FICK LÄGENHETEN I GÖTEBORG!!!!!!!!!!!
Tårarna bara samlas i ögonen, fy fan vad härligt, fy fan vad skönt, fy fan vad jag behövde det här!!!!

Så nu ska jag säga upp min lägenhet innan maj är slut. Det blir dubbla hyror i två månader om jag inte lyckas bli av med den här i förtid men vad fan gör det?! :bump: :bump: :bump:

GRATTIS cili!! Tjoho vad najs, underbart!
 
@Trollunge Ja men gud vad jobbigt att ni har "behagliga 25 grader" och inte känner nåt behov av att bada. :p ;) Även om det är varmare här nu så känns 25 grader som rena Saharahettan jämfört med hur den här våren har varit. Låter ljuvligt att ha sån härlig värme! :)
 
GRATTIS cili!! Tjoho vad najs, underbart!
Till dig + alla andra som grattat: Tack!! :bump:

Mitt största bekymmer just nu är hur jag ska göra med gym i höst, eftersom jag är bunden till gymmet här i Falköping året ut. Lyxproblem!
Eller ja, egentligen är väl mitt största bekymmer att jag måste få tag i läkaren och försöka få till en sjukskrivning snarast möjligt (dvs innan sista tentorna), men det känns inte som att det borde innebära några problem om jag får komma till samma läkare som i februari (han ville ju sjukskriva mig redan då)
 
Tråkigt att läsa, undrar också vad det kan vara. Har du varit på vårdcentralen?

Jag har varit på vårdcentralen men inte för det här specifikt eftersom jag hela tiden misstänkt att det är tandrelaterat. Nu börjar jag misstänka att vi kanske har behandlat fel sak :crazy:

Men vad tusan! Kan inte du och din kropp fa vara ifred snart? Usch, din stackare! Var det "vantat" att du skulle fa mer problem med tanderna, eller var tanken att de ingrepp du redan gjort skulle ha lost det mer langsiktigt liksom? Sa otroligt trakigt om du ska behova braka med den dar forbaskade munnen igen! :(

Jo jag tycker ju också det... O_o Nej, alltså tanken var ju att problemen helt skulle upphöra när tanden togs ut. Sen att det blev en infektion efteråt var bara otur. Jag ska ringa min moster (som är en väldigt duktig tandläkare men bor en bit bort) och rådgöra lite, så kanske vi kan bena ut om det rör sig om tanden eller rent av mitt tandgnisslande. Dvs att det kanske är käken i sig och inte tanden. Det är inte helt orimligt men vi får se... Jag funderar på att testa lite voltaren gel och se om det hjälper, plus "motionera" käkarna litegrann.
 
Äpple
Så klok du är, ska läsa det här inlägget flera gånger för det var så mycket bra i det. Och ja, jag skulle ju aldrig tycka att någon annan inte förtjänade mat och vila, det är ju en självklarhet att alla ska få det. Och det var en intressant liknelse med tortyr, det är ju faktiskt en sorts tortyr att tvinga någon till svält, så har jag inte tänkt på det.

Angående ångesten har jag haft problem med den sen jag var 7-8 år, det finns skrivet i mina journaler hos vårdcentralen jag gick på då. Jag hade en massa fysiska symtom så dom skickade runt mig till en massa barnspecialister men dom kom fram till att det var ångest som gjorde mig sjuk. Men dom sa inget till mina föräldrar och ingen remiss till BUP så jag fick inte veta att sjukvården vetat om mina problem så länge förrän långt senare. Och min första riktigt djupa depression som jag kommer ihåg kom när jag var 10-11 år. Så ja, jag är en "skör" person, jag har mått dåligt i princip hela mitt liv med kortare pauser eller enstaka dagar eller veckor som varit bättre. Sorgligt men sant. Det är därför anorexin nästlat sig in så hårt i mitt liv, den har liksom behövts för att hantera allt. Men jag måste hitta bättre sätt att hantera livet på.
Om du haft ångestproblem innan anorexin kommer de kanske inte försvinna om/när du blir frisk, men jag tror garanterat att de kommer minska. Anorexin göder ångesten, den föder saker att ha ångest över (som en paprika eller för lite promenad) samtidigt som den inte ger dig tillräckligt med energi för att hantera ångesten.

Jag har nog sagt det förr, jag märker tydligt att min ångest blir värre när jag inte (eller sovit) tillräckligt. Det finns ingen energi att ångesthantera.
Givetvis kommer det inte bli ångestfritt över en natt att äta, men när väl kan äta mer som standard tror jag att du kommer märka skillnad även i ångesten. En god cirkel istället för en ond.

Och läkarna har ju redan pratat om tvångsvård? Du är ju i princip redan där du själv säger att det är dags för inläggning.
 
@zassoo Åh vad tråkigt hörrö :( Jag förstår att du har trott att de där symtomen är tandrelaterade och att de skulle försvinna när du fått bort den onda tanden. Att du inte bara kan få må bra ett tag nu!
 
Åh känner av benhinnorna igen! :( Jävla piss! Har väl förmodligen kört igång med alldeles för mycket träning för snabbt...

Jag vill ju träna sista två veckorna inför resan! Iaf ta promenader med packning men det gör ont att bara gå så jag ska faktiskt vila helt nu för jag vet att det är det enda som hjälper. Så kanske jag inte behöver ha ont på resan i alla fall. Jävla piss!

Ska även komma iväg och fixa de där jäkla inläggen så jag får stöd i fotvalvet också.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
78 992
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 371
Senast: Ackio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp