Beach 2015, del 4

[zassoo]

@zassoo en kvart gick ut på att vi skulle sitta på knän och andas via näsan... Det kallar jag långsamt

Låter inte så kul nej Nog för att det också är yoga, och andningsövningar är nyttigt, men på ett pass på gymmet vill man kanske inte lägga tid på det. Jag har som sagt aldrig gått på såna pass men trodde att det var mer "poweryoga". Känner mig plötsligt oerhört nöjd med min egna yoga hemma i vardagsrummet

Den här veckan är jag trööött, men jag kämpar på ändå. Idag ser det äntligen ut att bli bra väder dessutom och jag har nog fått mig sju timmar sömn så nu tror jag att det håller på att vända
Igår tränade jag överkropp, ganska kort pass med mest axlar. Det kändes mest bra att jag tog mig iväg och fick röra på mig lite. Sen när jag kom hem så lagade jag lite matlådor och tog bilder som jag tänker plåga er med

Det blev hokifiléer och potatismos med rökt lax och salladslök.

Och så åt jag mer av min nya sockerfria jordgubbssirap

Gud vilka snygga bilder! Ser gott ut

Inte så beachigt direkt, men jag passade på att bli riktigt jäkla magsjuk i helgen. Jag mår bra nu men i söndags var jag riktigt risig. Det var många år sen jag var så sjuk. Naturligtvis blir det inte nån träning idag, känner mig fortfarande alltför skör. Vi får se om det kan bli av i helgen.

Usch, stackare! Krya på dig, hoppas du mår bättre snart

 

[et_flickan]

@et_flickan Ser gott ut! Men jesus vad lite mat, hade ätit minst dubbla!

Jag tog en portion till så det var precis vad jag gjorde

Jag äter jämt, nästan hela tiden med tanke på att jag har en jätte känslig mage som ofta vill ha mat. Då är det svårt att äta större portioner än det jag gör nu åt gången. Äter dessutom väldigt ofta frukost på det jag gjort till middag dagen före på grund av att jag ofta mår dåligt på morgonen på grund av denna envisa magkatarr. Lätt att bara värma på och ge magen vad den vill ha. Tidiga mättnadskänslor är min fiende .

Jag sitter i alla fall i bilen på väg till gymmet. Tänkte satsa mest på ryggen idag. Sen ska jag ut och fiska med sambon om vädret inte sviker oss.

 

[zassoo]

Måste skriva av mig om lite viktfunderingar här.

Igår på VC var jag tvungen att väga och mäta mig för att testresultaten skulle kunna jämföras i tabell. Jag sa då, som vanligt, att jag inte ville veta min vikt. Och sen råkade jag ändå få syn på den på skärmen när hon skulle visa mina resultat. Min reaktion inombords var något i stil med:
Så fort jag kom ut därifrån var siffrorna det enda som snurrade i mitt huvud. Och i hjärnan varvades tankar som "men det är ju sent på eftermiddagen, jag har nyss ätit och har druckit rätt mycket idag, dessutom hade jag kläder på mig" med "herregud, jag måste dra ner på maten, jag måste röra på mig mer, såhär mycket KAN jag inte väga!".
Sköterskan tog ett midjemått också (antar att jag nu ligger lite för högt i bmi), där jag vet att jag ligger tvåsiffrigt antal centimeter under det som kallas för riskgränsen. Och hon berömde mig för att se vältränad och fin ut. ÄNDÅ var det bara de där förbannade viktsiffrorna jag hade i huvudet när jag gick ut. Där syns det så himla tydligt vilken djävul den där vågen är. Att den bara visar hur mycket min kropp totalt trycker mot jorden, och ingenting om hur jag ser ut.

Idag kan jag se det betydligt mer nyanserat. Det är inte många dagar sedan jag köpte ett par jeans i den minsta storleken på minst 7 år. Jag kan springa 5 kilometer i sträck utan att dö av ansträngning. Jag kan lyfta tunga saker. Folk jag inte ens känner säger att jag ser fin ut helt spontant ute bland folk, och folk som jag känner väl som sett bilder i underkläder anser att jag är i bra form.
Inget av det där hände för några år sedan. Eller ja, möjligen komplimanger från folk på stan nån gång ibland . Vikten är högre nu, ja, men min kropp fungerar fantastiskt mycket bättre nu än när jag vägde några kilo mindre. Så jag ska då rakt inte dra ner på någon mat, och jag ska inte röra på mig mer av anledningen att tappa vikt. Jag ska äta bra och röra på mig för att jag tycker att det är roligt och ger mig något .
De där viktsiffrorna ska jag försöka förtränga, för så länge man ligger hyfsat inom normalvikt säger dom inte så mycket alls om hur man faktiskt ser ut .

Vad bra att du kunde vända det, du är ju hur fin som helst och behöver inte alls oroa dig för vikten (vem som nu bestämmer det?). Fortsätt träna och ät god mat så blir det kanonbra

 

[zassoo]

Jag har sån träningsvärk idag Bara 2x10 armhävningar på knä (varav de sista inte var direkt korrekta) har gett mig rejäl träningsvärk i axlar/bröst, haha... Träningsvärk även i magen efter yogapasset. Behövde tydligen sova, blev 11 timmar Hehe. Plugg hemma idag men sen blir det yoga och så tänkte jag ge mig ut på en promenad (eventuellt med korta jogginslag).

 

[Mineur]

Den här veckan är jag trööött, men jag kämpar på ändå. Idag ser det äntligen ut att bli bra väder dessutom och jag har nog fått mig sju timmar sömn så nu tror jag att det håller på att vända
Igår tränade jag överkropp, ganska kort pass med mest axlar. Det kändes mest bra att jag tog mig iväg och fick röra på mig lite. Sen när jag kom hem så lagade jag lite matlådor och tog bilder som jag tänker plåga er med

Det blev hokifiléer och potatismos med rökt lax och salladslök.

Och så åt jag mer av min nya sockerfria jordgubbssirap

Otroligt snyga bilder, är du en matfotograf under cover eller? Potatismos lät ju gudomligt gott för övrigt, det har jag inte ätit på år och dar!

Måste skriva av mig om lite viktfunderingar här.

Igår på VC var jag tvungen att väga och mäta mig för att testresultaten skulle kunna jämföras i tabell. Jag sa då, som vanligt, att jag inte ville veta min vikt. Och sen råkade jag ändå få syn på den på skärmen när hon skulle visa mina resultat. Min reaktion inombords var något i stil med:
Så fort jag kom ut därifrån var siffrorna det enda som snurrade i mitt huvud. Och i hjärnan varvades tankar som "men det är ju sent på eftermiddagen, jag har nyss ätit och har druckit rätt mycket idag, dessutom hade jag kläder på mig" med "herregud, jag måste dra ner på maten, jag måste röra på mig mer, såhär mycket KAN jag inte väga!".
Sköterskan tog ett midjemått också (antar att jag nu ligger lite för högt i bmi), där jag vet att jag ligger tvåsiffrigt antal centimeter under det som kallas för riskgränsen. Och hon berömde mig för att se vältränad och fin ut. ÄNDÅ var det bara de där förbannade viktsiffrorna jag hade i huvudet när jag gick ut. Där syns det så himla tydligt vilken djävul den där vågen är. Att den bara visar hur mycket min kropp totalt trycker mot jorden, och ingenting om hur jag ser ut.

Idag kan jag se det betydligt mer nyanserat. Det är inte många dagar sedan jag köpte ett par jeans i den minsta storleken på minst 7 år. Jag kan springa 5 kilometer i sträck utan att dö av ansträngning. Jag kan lyfta tunga saker. Folk jag inte ens känner säger att jag ser fin ut helt spontant ute bland folk, och folk som jag känner väl som sett bilder i underkläder anser att jag är i bra form.
Inget av det där hände för några år sedan. Eller ja, möjligen komplimanger från folk på stan nån gång ibland . Vikten är högre nu, ja, men min kropp fungerar fantastiskt mycket bättre nu än när jag vägde några kilo mindre. Så jag ska då rakt inte dra ner på någon mat, och jag ska inte röra på mig mer av anledningen att tappa vikt. Jag ska äta bra och röra på mig för att jag tycker att det är roligt och ger mig något .
De där viktsiffrorna ska jag försöka förtränga, för så länge man ligger hyfsat inom normalvikt säger dom inte så mycket alls om hur man faktiskt ser ut .

Jättesunt resonerat och nyttig läsning! Jag vet med mig att jag hade blivit exakt likadan som du med nummerfixeringen, men skillnaden mellan oss två vara att du är klok nog att ta dig ur det med logisk resonerande. I mitt fall är jag rädd att jag hade gått ner mig ännu mer i ångestträsket och bara sett de förbannade siffrorna i flera dagar efter, men jag har sparat din text i mitt "matnyttigt från Buke"-dokument och ska vända mig till det nästa gång det krisar

 

[Luem]

Gud vilka snygga bilder! Ser gott ut

Otroligt snyga bilder, är du en matfotograf under cover eller? Potatismos lät ju gudomligt gott för övrigt, det har jag inte ätit på år och dar!

Vilka snygga bilder du tar! Riktigt inspirerande!
Och var får man tag i den där jordgubbssirapen? den såg himla intressant ut!

Tack har har precis börjat plocka upp fotograferingen igen, det var oväntat roligt att fota mat faktiskt så jag kommer nog att fortsätta bomba er med bilder.
Sirapen beställde jag från bodybuilding.com men den finns på andra nätbutiker också, Walden Farms heter märket.

 

[Chili]

Jag tog en portion till så det var precis vad jag gjorde

Jag äter jämt, nästan hela tiden med tanke på att jag har en jätte känslig mage som ofta vill ha mat. Då är det svårt att äta större portioner än det jag gör nu åt gången. Äter dessutom väldigt ofta frukost på det jag gjort till middag dagen före på grund av att jag ofta mår dåligt på morgonen på grund av denna envisa magkatarr. Lätt att bara värma på och ge magen vad den vill ha. Tidiga mättnadskänslor är min fiende .

Jag sitter i alla fall i bilen på väg till gymmet. Tänkte satsa mest på ryggen idag. Sen ska jag ut och fiska med sambon om vädret inte sviker oss.

Kul med fiske! Vad ska ni fiska?

 

[et_flickan]

Kul med fiske! Vad ska ni fiska?

Jag älskar att fiska!

För mig och sambon blir det bara de gamla vanliga tråkiga fiskarna, gädda och kanske om man har tur någon fin abborre då och då. Det är vad som finns i sjöarna där man inte behöver fiskekort om man nu inte har värsta turen att få upp en gös.

Jag är lite mer för att stå på land medans sambon vill vara i båt. Ädelfiske är roligare men också svårare, flugfiska har jag inte ens försökt ännu. Ser mig själv intrasslad i en lååång lina

 

[cili]

Alltså kan det här vädret bestämma sig nån gång?! Det ösregnar, är solsken, ösregnar igen, är solsken, regnar så lite att man knappt uppfattar att det regnar, solsken, ösregn, solsken o.s.v.
Jag vill ta ut cykeln och testa cykelskorna, men har ingen som helst lust att cykla runt i regn

Kan ni ta och hålla typ hundra tummar för mig förresten? Fick nyss mail om att jag fått erbjudande på två lägenheter i Gbg, som jag så klart tänker tacka ja till. Men jag vet att min plats är nånstans mellan 2-5 i kön, så det räcker liksom inte bara med att jag skickar in ett ja - minst en annan ska tacka nej också. Det vore så vansinnigt skönt att ha ca 40 minuter från dörr till dörr på morgonen (inkl väntan på att föreläsningen ska börja), till skillnad mot 2,5 h som jag har nu.

 

[zassoo]

@cili Håller alla tummar jag kan, det vore ju toppen om du kunde få lägenhet i gbg! Angående vädret så är det samma här, ena stunden strålande sol och nästa öser regnet ner

 

[et_flickan]

Här i Värmland är det precis samma dretväder

Jag har gett upp fiskandet. Sambon är inte så sugen han heller. Vi skulle ut med båten för att kolla in en ö vi tänkte campa på så fort det blir varmare på nätterna men det går inte att ro i denna blåst och motorn till båten är trasig

 

[Qelina]

Måste skriva av mig om lite viktfunderingar här.

Igår på VC var jag tvungen att väga och mäta mig för att testresultaten skulle kunna jämföras i tabell. Jag sa då, som vanligt, att jag inte ville veta min vikt. Och sen råkade jag ändå få syn på den på skärmen när hon skulle visa mina resultat. Min reaktion inombords var något i stil med:
Så fort jag kom ut därifrån var siffrorna det enda som snurrade i mitt huvud. Och i hjärnan varvades tankar som "men det är ju sent på eftermiddagen, jag har nyss ätit och har druckit rätt mycket idag, dessutom hade jag kläder på mig" med "herregud, jag måste dra ner på maten, jag måste röra på mig mer, såhär mycket KAN jag inte väga!".
Sköterskan tog ett midjemått också (antar att jag nu ligger lite för högt i bmi), där jag vet att jag ligger tvåsiffrigt antal centimeter under det som kallas för riskgränsen. Och hon berömde mig för att se vältränad och fin ut. ÄNDÅ var det bara de där förbannade viktsiffrorna jag hade i huvudet när jag gick ut. Där syns det så himla tydligt vilken djävul den där vågen är. Att den bara visar hur mycket min kropp totalt trycker mot jorden, och ingenting om hur jag ser ut.

Idag kan jag se det betydligt mer nyanserat. Det är inte många dagar sedan jag köpte ett par jeans i den minsta storleken på minst 7 år. Jag kan springa 5 kilometer i sträck utan att dö av ansträngning. Jag kan lyfta tunga saker. Folk jag inte ens känner säger att jag ser fin ut helt spontant ute bland folk, och folk som jag känner väl som sett bilder i underkläder anser att jag är i bra form.
Inget av det där hände för några år sedan. Eller ja, möjligen komplimanger från folk på stan nån gång ibland . Vikten är högre nu, ja, men min kropp fungerar fantastiskt mycket bättre nu än när jag vägde några kilo mindre. Så jag ska då rakt inte dra ner på någon mat, och jag ska inte röra på mig mer av anledningen att tappa vikt. Jag ska äta bra och röra på mig för att jag tycker att det är roligt och ger mig något .
De där viktsiffrorna ska jag försöka förtränga, för så länge man ligger hyfsat inom normalvikt säger dom inte så mycket alls om hur man faktiskt ser ut .

Vad bra att du kan resonera så bra med dig själv! Låter som att du kan ta fram logiken och låta den styra istället för de där jobbiga tankarna och ångesten som kommer. Och du har ju helt rätt, de där siffrorna säger ju ingenting och man väger faktiskt ganska mycket mer efter man har ätit och med kläderna på så jag skulle ta den där vikten med en nypa salt eller två. Och även om du skulle ha den vikten säger den ju ingenting om hur du ser ut eller vad du är värd som människa. Jag försöker också resonera så med mig själv, med varierande resultat.

 

[Qelina]

@cili Tack för förklaringen om kalium/natrium, behövde läsa det. Jag läste på lite till igår kväll och inser att det är en viktig balans och att det fyller ett livsviktig syfte. Nu måste jag bara fatta att det gäller även mig själv och att det är farligt och att jag måste våga förändra något för att inte riskera livet. Det är där det tar stopp i min hjärna, jag kan läsa och förstå men inte ta till mig det.

Jag frågade sjuksköterskan om vad jag skulle äta mer av men hon sa bara att jag skulle öka kaloriintaget och äta mer överlag. Men jag litar inte på henne, hon säger en massa konstiga saker. Borde jag alltså fokusera på de livsmedel du skrev eller är det bara att äta mer överlag som gäller?

@zassoo Min förra terapeut beskrev det som att man var en busschaufför och att det kom flera aggressiva passagerare som ville bestämma vägen man åkte och att de skrek och hotade en men att man skulle gå emot dem och styra bussen dit man själv ville och låta dem skrika och bråka utan att bry sig. Lite liknande ditt tänkt. Problemet är att jag har svårt för att bli arg, känner mig istället ledsen eller ångestfylld och vänder det mot mig själv, ilska är en känsla jag har svårt att känna. Läkaren tycker nog detsamma fortfarande men de har slutat tjata på mig och vill att jag frivilligt säger att jag vill bli inlagd. Vilket ligger långt bort. Jag vill verkligen inte.Även om det innebär risker att vara hemma. Får se vad de säger efter dagens blodprover och fredagens nya kroppsliga kontroll. Det krävs ganska mycket för tvångsvård så just nu kan de inte göra så mycket och jag har sjukt stark sjukhusfobi efter alla gånger där uppe på psyk. Är verkligen jätte rädd för att hamna där, det är de värsta perioderna i mitt liv

 

[Qelina]

Jag har sån träningsvärk idag Bara 2x10 armhävningar på knä (varav de sista inte var direkt korrekta) har gett mig rejäl träningsvärk i axlar/bröst, haha... Träningsvärk även i magen efter yogapasset. Behövde tydligen sova, blev 11 timmar Hehe. Plugg hemma idag men sen blir det yoga och så tänkte jag ge mig ut på en promenad (eventuellt med korta jogginslag).

Låter som en fin dag, vad är det du pluggar? Kanske du skrivit det tidigare men kommer inte ihåg. Går du på yogapass eller kör du hemma?

 

[Qelina]

@cili Hoppas du får lägenheten. När får du veta hur det går?

 

[zassoo]

@zassoo Min förra terapeut beskrev det som att man var en busschaufför och att det kom flera aggressiva passagerare som ville bestämma vägen man åkte och att de skrek och hotade en men att man skulle gå emot dem och styra bussen dit man själv ville och låta dem skrika och bråka utan att bry sig. Lite liknande ditt tänkt. Problemet är att jag har svårt för att bli arg, känner mig istället ledsen eller ångestfylld och vänder det mot mig själv, ilska är en känsla jag har svårt att känna. Läkaren tycker nog detsamma fortfarande men de har slutat tjata på mig och vill att jag frivilligt säger att jag vill bli inlagd. Vilket ligger långt bort. Jag vill verkligen inte.Även om det innebär risker att vara hemma. Får se vad de säger efter dagens blodprover och fredagens nya kroppsliga kontroll. Det krävs ganska mycket för tvångsvård så just nu kan de inte göra så mycket och jag har sjukt stark sjukhusfobi efter alla gånger där uppe på psyk. Är verkligen jätte rädd för att hamna där, det är de värsta perioderna i mitt liv

Det är just därför jag tror att du skulle behöva bli lite arg. Inte låta dig tryckas ner i gropen utan klättra upp och slåss tillbaka. Det är inget som händer på en dag, men fundera på saken.

Låter som en fin dag, vad är det du pluggar? Kanske du skrivit det tidigare men kommer inte ihåg. Går du på yogapass eller kör du hemma?

Agronom med husdjursinriktning, just nu är det redovisningar av uppsatser för kandidatexamen som är ett steg på vägen. Yoga kör jag hemma med hjälp av videos

 

[cili]

@cili Tack för förklaringen om kalium/natrium, behövde läsa det. Jag läste på lite till igår kväll och inser att det är en viktig balans och att det fyller ett livsviktig syfte. Nu måste jag bara fatta att det gäller även mig själv och att det är farligt och att jag måste våga förändra något för att inte riskera livet. Det är där det tar stopp i min hjärna, jag kan läsa och förstå men inte ta till mig det.

Jag frågade sjuksköterskan om vad jag skulle äta mer av men hon sa bara att jag skulle öka kaloriintaget och äta mer överlag. Men jag litar inte på henne, hon säger en massa konstiga saker. Borde jag alltså fokusera på de livsmedel du skrev eller är det bara att äta mer överlag som gäller?

@zassoo Min förra terapeut beskrev det som att man var en busschaufför och att det kom flera aggressiva passagerare som ville bestämma vägen man åkte och att de skrek och hotade en men att man skulle gå emot dem och styra bussen dit man själv ville och låta dem skrika och bråka utan att bry sig. Lite liknande ditt tänkt. Problemet är att jag har svårt för att bli arg, känner mig istället ledsen eller ångestfylld och vänder det mot mig själv, ilska är en känsla jag har svårt att känna. Läkaren tycker nog detsamma fortfarande men de har slutat tjata på mig och vill att jag frivilligt säger att jag vill bli inlagd. Vilket ligger långt bort. Jag vill verkligen inte.Även om det innebär risker att vara hemma. Får se vad de säger efter dagens blodprover och fredagens nya kroppsliga kontroll. Det krävs ganska mycket för tvångsvård så just nu kan de inte göra så mycket och jag har sjukt stark sjukhusfobi efter alla gånger där uppe på psyk. Är verkligen jätte rädd för att hamna där, det är de värsta perioderna i mitt liv

Jag vågar inte ge några rekommendationer för hur du ska lägga upp din kost, eftersom jag varken vet dina provresultat eller är utbildad inom ämnet. Det bästa vore om du kunde prata med någon läkare eller dietist så du får veta vad just du behöver äta för att rätta till balansen.
Och tills du får tag i någon så känns det som en ypperlig idé att öka kaloriintaget, t.ex. genom kaliumrika livsmedel.
Googlade fram en lista från Primärvården Skåne:

• Juice av citrusfrukter, svarta vinbär och grönsaker
• Banan, melon, torkad frukt
• Potatis och gröna grönsaker som spenat, broccoli, grönkål, brysselkål, avokado
• Bönor, ärtor, linser
• Mjölk, fil, yoghurt
• Choklad, potatischips, snacks
• Nötter och frön

 

[cili]

Det krävs ganska mycket för tvångsvård så just nu kan de inte göra så mycket och jag har sjukt stark sjukhusfobi efter alla gånger där uppe på psyk. Är verkligen jätte rädd för att hamna där, det är de värsta perioderna i mitt liv

Hur har det känts när du kommit hem? Bättre eller sämre än innan du blev inlagd?

 

[Qelina]

Idag är det rallylydnadskurs, sista tillfället innan vi har avslutningstävling nästa vecka, tänk att vi redan gått 7 veckor på kursen, vad snabbt det går. Nästa vecka kommer det vara vår klubb och två till klubbar från länet, ett litet mini derby typ! Jag blir så nervös varje gång det är tävling. Någon som har tips på hur man hanterar tävlingsnerverna? Har nämligen en till officiell tävling den 6 juni och jag vill prestera bra både på avslutningstävlingen och den mer "riktiga" officiella tävlingen.

Hundträningen ger mig så mycket, socialt när vi går kurser, självförtroende, att få utvecklas och lära sig nya saker, något positivt att fokusera på, något som gör det värt att äta och bra kontakt med min hund.

Om jag behåller Sheltien som kommer imorgon ska jag ägna sommaren åt grunderna och att banta ner honom en del och sen som jag skrivit tidigare gå agility i höst. Det kommer bli en motivation för att äta för jag behöver orka springa runt på en agilityplan vilket jag inte vet om jag är i skick till nu, eller jo, jag är envis så det skulle ju säkert gå en liten stund men kommer kunna prestera så mycket bättre i höst, jag vill må bättre då, inte må så här varken fysiskt eller psykiskt. Är jag inte i skick för agility i höst heller blir det freestyle eller rally med honom också.

Är nervös inför imorgon, hoppas hundarna kommer gå bra ihop. De funkar super bra ihop när vi varit ute och gått tillsammans. Men nu blir det annorlunda för jag kommer ju ha båda hundarna själv och vi ska vara inne hos mig, de ska kunna äta utan att bråka och vila och slappna av. Vet inte hur lång tid det tar för en hund att känna sig som hemma, någon som vet? Är säkert väldigt olika?

 

[Qelina]

Hur har det känts när du kommit hem? Bättre eller sämre än innan du blev inlagd?

Jag har ju varit överlycklig över att komma hem varje gång men det har aldrig hjälpt mot grundproblemen, varken när jag varit inlagd för depression eller anorexin. Är dock hellre inlagd för depression för då får man mer friheter och personalen lyssnar mer på en och ser en som en individ och inte en diagnos som de gör med anorexin. Men varje gång jag kommit hem har jag fallit tillbaka. Enda gångerna en inläggning hjälpt är när det varit på behandlingshem för ätstörningar men det är ju inte det som är aktuellt nu tyvärr.