Beach 2015, del 4

Status
Stängd för vidare inlägg.
Aaaah, det finns väl inget som en fältdag i maj... förutom sådana dagar när regnet öser ner konstant och det är 6 irriterande låga grader ute. :down: Har aldrig älskat mitt regnställ så mycket som idag men till slut var det ändå blött överallt då vattnet alltid hittar en väg in i glipor... Så det blev 10 h i fält med så iskalla händer att jag bara tappade pennan hela tiden, och sen direkt till stallet. Tricket är att inte sätta sig när man kommer hem. :p

Fick feeling i skogen för hästen var så pigg och glad så vi jobbade i galoppen utan stigbyglar. :) Nu är jag tröttare än trött! Smällde i mig en hel pizza också till lunch i bilen innan jag hann reagera, haha. Kan ju säga att ingen regelrätt middag behövdes ikväll. :p Nu bara vila inför fortsättning i fält i morgon. Önskar mig bättre väder dock så man kan njuta lite av den underbara miljön också och inte bara frysa. :)
 
75 min yoga avklarat. Jag blir alltid så besviken när jag går på yogan på gymmet. Den är seg som sirap, jag är kall hela passet eftersom vi knappt rör på oss så att strecka ut musklerna gör ont och funkar liksom inte. Värdelöst!

Vad trist! Tycker mitt gym också har dåliga yogapass då hela passen går ut på att man gör solhälsningen och kanske några krigar-asanas. Blir yr av solhälsningarna till slut. :p
 
Vet du mycket om den obalansen? Kan det komma helt plötsligt att hjärtat bara lägger av eller märker man av innan att det är något som är fel? Vad jag läst är det väldigt farligt, det finns många som dör av den där obalansen. Oftast drabbar det dom som kräks och har bulimi men jag har varit sjuk så länge och är i så allvarlig svält att jag fått det här tillståndet i alla fall, tydligen kan anorektiker som varit sjuka länge drabbas av det. Det är super svårt att ta in att min kropp är i svält, att den i princip är döende. Jag vet inte vad jag vill, jag vill ha hjälp men vill inte gå upp i vikt, jag vill våga äta mer, våga vila om jag är trött och ha en bra relation med min kropp, maten, vikten och aktivitet. Den hjälpen jag får nu är vägningar, koll av blodtryck och puls och att jag får hämta ut medicinerna på psyk för att de inte litar på att jag inte tar livet av mig om jag har tabletterna hemma. Hur hamnade jag här? Den duktiga, driftiga tjejen som skulle börja plugga efter gymnasiet och nu står jag här 8 år efter studenten och är fortfarande lika sjuk.Känner mig sjukt värdelös och svag :(

Idag är ytterligare en dag av hemsk kroppsuppfattning. Känner mig helt enorm och känner mig inte alls bekväm i kroppen. Vill inte äta, har promenerat 3 timmar och 10 minuter så lite har jag ju rört på mig även om jag latat mig däremellan

Jag har kvällsmelliset kvar att äta, har tagit lugnande tabletter för att komma ner i varv och kunna äta. Men det kommer bli en kamp.
Försöker fokusera på hundarna och att jag måste ta hand om dom, ska kanske köpa en till hund, en vuxen hund på 3 år, en omplaceringshund. Han kan knappt sitt eller något kommando så vi har lite att träna på (läs massor, det är som att ta sig an en valp fast han är rumsren, men det känns som att det är precis ett sådant projekt jag behöver. Speciellt nu när skolan är slut och det är sommar uppehåll på hundkurserna. Det kommer ju inte bli mer promenader för att jag har två så jag gör inte av med mer energi. Har tänt träna agility med den nya hunden i höst om jag lyckats få vardagslydnanden att fungera. Det är en sheltie så tror det passar bra :) Ska ha honom på prov en eller ett par gånger för att se hur han passar i min vardag,
Kalium och natrium ser till att det finns en elektrisk spänning i kroppens celler. Det är livsfarligt om det inte fungerar. Utöver att hjärtat lägger av kan det bl.a. leda till stroke. Jag önskar att du kunde förstå det. Det är alla gånger värt att ligga på sjukhus en period för att det ska rättas till, än att du ska fortsätta som du gjort innan och ytterligare rubba det hela.
Jag gissar att det är kalium det är brist på? För det kan bl.a. ge svaghet i musklerna och trötthet. Kalium finns bl.a. i bönor, bananer, spannmål och nötter. Men eftersom du har brist lär väl de där inte höra till det du anser är godkänt, åtminstone inte i tillräcklig mängd. Så ta hjälp av vården, för dom har koll på dina värden och vet vad du behöver. NU. Innan det är för sent!
 
Vet du mycket om den obalansen? Kan det komma helt plötsligt att hjärtat bara lägger av eller märker man av innan att det är något som är fel? Vad jag läst är det väldigt farligt, det finns många som dör av den där obalansen. Oftast drabbar det dom som kräks och har bulimi men jag har varit sjuk så länge och är i så allvarlig svält att jag fått det här tillståndet i alla fall, tydligen kan anorektiker som varit sjuka länge drabbas av det. Det är super svårt att ta in att min kropp är i svält, att den i princip är döende. Jag vet inte vad jag vill, jag vill ha hjälp men vill inte gå upp i vikt, jag vill våga äta mer, våga vila om jag är trött och ha en bra relation med min kropp, maten, vikten och aktivitet. Den hjälpen jag får nu är vägningar, koll av blodtryck och puls och att jag får hämta ut medicinerna på psyk för att de inte litar på att jag inte tar livet av mig om jag har tabletterna hemma. Hur hamnade jag här? Den duktiga, driftiga tjejen som skulle börja plugga efter gymnasiet och nu står jag här 8 år efter studenten och är fortfarande lika sjuk.Känner mig sjukt värdelös och svag :(

Jag vet inte exakt hur det funkar, men när du nu har den vetskapen att du är i ett livshotande tillstånd så måste du lägga all din kraft på att motverka det. Om du vill överleva. Det finns inget annat som är viktigt nu, om du vill fortsätta leva måste du slå anorexin på käften. Riktigt hårt, om och om igen. Jag kan inte mycket om ätstörningar, men jag tänker mig att om du kan visualisera sjukdomen som en elak jävel som bara vill dig ont så kanske du kan bli lite arg. Tänk dig att du skulle ha en person i din närhet, kanske en släkting eller arbetskollega, som är en riktig jubelidiot. Personen lägger sig i allt du gör, en riktig besserwisser som tycker att hen jämt har rätt och försöker du få en syl i vädret så klappar personen dig på huvudet och vräker på med sina dåligt underbyggda argument ännu högre tills du inte orkar säga emot längre. Visst skulle du bli redigt förbannad på den här personen? Vad har hen för rätt att lägga sig ditt liv och säga åt dig vad du ska göra? Du vet att du har rätt men ändå kommer den här irriterande jävla människan och ska ha rätt till varje pris, fan vad trött man blir alltså! Skulle det inte vara lite skönt att få motbevisa hen, att du har rätt och idioten har fel? Få vinna, bevisa att du faktiskt vet bättre. Och sen vända henom ryggen och gå därifrån.

Vad hände med läkaren som ville lägga in dig, har de ändrat sig?
 
@zassoo Alltså vi gör ju solhälsningar men det är väldigt bra luftkonditionering i rummet så jag tror att det bidrar till att musklerna inte blir varma, för rummet är kallt och det drar lite. Och allt är sååååå långsamt!

Hmm. Jag har aldrig gått på yogapass på gym så jag vet inte hur det brukar funka. Långsamt, det beror väl på vad man jämför med, yoga är ju inget högintensivt jympapass direkt men nog sjutton får man jobba om det är lite mer flow och instruktionerna är vettiga (dvs att man aktiverar musklerna på rätt sätt, bara flytta sig mellan positioner är väl inte så svårt men det går ju att göra på olika sätt).
 
Gissa vem som pajat ögat totalt sisådär en vecka innan käkoperationen? Jo jag :grin: Måste till tingsrätten innan jag kan få det fixat dock. Måtte jag överleva denna dag, suck.
 
Jag var på Zumba igår, men vi hade en vikarie från ett annat gym.... Och jag blev faktiskt provocerad av hur dåligt det var! Dåliga koreografier, långa pauser mellan varenda låt och rörelser som inte var skonsamma för kroppen! Jag fick känningar både i vrist och knä, vristen känns fortfarande konstig trots en natts vila... Inte okej! Zumba i sin absolut värsta form... Kommer aldrig mer gå om den instruktören håller i det.
Idag blir det jobb och sen stallet. Hoppas att regnet håller sig borta för vi ska vara ute väldigt mycket...
 
Det låter inte skönt! Vad är det som har hänt med ögat? Lycka till idag iallafall!
Sår på hornhinnan. Har en ögonsjukdom som gör ögonen både extra ömtåliga och smärtkänsliga. Det börjar med att det känns som att man typ har ett hårstrå eller liknande i ögat, sedan börjar det skava mer och mer och hugger till ibland. Till slut kan man inte titta och är extremt ljuskänslig. Jag är strax före den nivån så jag hoppas verkligen att jag tar mig hem och tar mig igenom tingsrättsförhandlingarna innan det ballar ur :( Tack!
 
@LindgrenV Åh vad trist! Hoppas det ordnar sig allting. Vad handlar tingsrättsförhandlingarna om förresten? Och käkoperationen? Känner att jag inte hänger med alls här! Antar att käkoperationen handlar om ditt bett som du pratat om förut? Jag fick ju också erbjudande om käkoperation (+ tillhörande tandställning i ett par år) när jag fortfarande var under 20 men jag fegade ur och tackade nej...
 
Tror halsen har gått över helt nu! :bump:

Så blir förhoppningsvis träning idag, om jag bara hittar ett bra pass att gå på. Funderar på om jag vågar gå på ett längre jympapass än vanligt? :p Det enda som verkar passa i tid... Gah, jag kommer dö men jag måste ju bygga pannben så det är väl lika bra att köra!
 
@LindgrenV Åh vad trist! Hoppas det ordnar sig allting. Vad handlar tingsrättsförhandlingarna om förresten? Och käkoperationen? Känner att jag inte hänger med alls här! Antar att käkoperationen handlar om ditt bett som du pratat om förut? Jag fick ju också erbjudande om käkoperation (+ tillhörande tandställning i ett par år) när jag fortfarande var under 20 men jag fegade ur och tackade nej...
Tingsrätten handlar om ett ärende från när en snubbe sprang in på jobbet och sade att han skulle hämta sin familj och skjuta alla om vi inte betalade en biljett till hans hemland. Smart att säga sådant på en polisstation haha. Förhoppningsvis är det snabbt avklarat!

Käkoperationen är sista korrigeringen av mitt underbett, ska bli superskönt att få det gjort! Är jätteglad över att jag tackat ja. Mamma har samma bettfel och gjorde som du och tackade nej, det ångrar hon idag tyvärr :/
 
Tingsrätten handlar om ett ärende från när en snubbe sprang in på jobbet och sade att han skulle hämta sin familj och skjuta alla om vi inte betalade en biljett till hans hemland. Smart att säga sådant på en polisstation haha. Förhoppningsvis är det snabbt avklarat!

Käkoperationen är sista korrigeringen av mitt underbett, ska bli superskönt att få det gjort! Är jätteglad över att jag tackat ja. Mamma har samma bettfel och gjorde som du och tackade nej, det ångrar hon idag tyvärr :/

Åh vad träligt. Hoppas det är snabbt avklarat ändå, och att du fixar det trots ögat såklart (och att det inte blir värre...). Skulle ögat kunna göra så operationen inte blir av denna vecka?

Vad skönt att det är sista korrigeringen, visste inte ens om att du påbörjat processen. Heja dig :) Och jag kan tänka mig att din mamma ångrar sig, jag ångrar mig redan bara sisådär 10 år senare! Är lite irriterad över mitt 16-åringa jag, men man resonerar ju tyvärr inte alls lika långsiktigt då som man gör när man är äldre (och jag var livrädd för smärtan också, nu tänker jag istället att det är ju en kort period av livet). Nu måste jag punga ut med en jäkla massa pengar om jag vill få det gjort... Och sjukskrivning från plugg/jobb uppepå det...
 
Den här veckan är jag trööött, men jag kämpar på ändå. Idag ser det äntligen ut att bli bra väder dessutom och jag har nog fått mig sju timmar sömn så nu tror jag att det håller på att vända :up:
Igår tränade jag överkropp, ganska kort pass med mest axlar. Det kändes mest bra att jag tog mig iväg och fick röra på mig lite. Sen när jag kom hem så lagade jag lite matlådor och tog bilder som jag tänker plåga er med :angel:

Det blev hokifiléer och potatismos med rökt lax och salladslök.
IMG_9298-2_zpsmpjo1mc4.jpg


IMG_9311-2_zpsakxkbiu6.jpg


Och så åt jag mer av min nya sockerfria jordgubbssirap :d
IMG_9284-2_zpsiu17cysi.jpg
 
Inte så beachigt direkt, men jag passade på att bli riktigt jäkla magsjuk i helgen. :yuck: Jag mår bra nu men i söndags var jag riktigt risig. Det var många år sen jag var så sjuk. Naturligtvis blir det inte nån träning idag, känner mig fortfarande alltför skör. Vi får se om det kan bli av i helgen.
 
Den här veckan är jag trööött, men jag kämpar på ändå. Idag ser det äntligen ut att bli bra väder dessutom och jag har nog fått mig sju timmar sömn så nu tror jag att det håller på att vända :up:
Igår tränade jag överkropp, ganska kort pass med mest axlar. Det kändes mest bra att jag tog mig iväg och fick röra på mig lite. Sen när jag kom hem så lagade jag lite matlådor och tog bilder som jag tänker plåga er med :angel:

Det blev hokifiléer och potatismos med rökt lax och salladslök.
IMG_9298-2_zpsmpjo1mc4.jpg


IMG_9311-2_zpsakxkbiu6.jpg


Och så åt jag mer av min nya sockerfria jordgubbssirap :d
IMG_9284-2_zpsiu17cysi.jpg
Vilka snygga bilder du tar! Riktigt inspirerande!
Och var får man tag i den där jordgubbssirapen? den såg himla intressant ut!
 
Måste skriva av mig om lite viktfunderingar här.

Igår på VC var jag tvungen att väga och mäta mig för att testresultaten skulle kunna jämföras i tabell. Jag sa då, som vanligt, att jag inte ville veta min vikt. Och sen råkade jag ändå få syn på den på skärmen när hon skulle visa mina resultat. Min reaktion inombords var något i stil med: :eek::o:confused::mad::banghead::wtf::down:
Så fort jag kom ut därifrån var siffrorna det enda som snurrade i mitt huvud. Och i hjärnan varvades tankar som "men det är ju sent på eftermiddagen, jag har nyss ätit och har druckit rätt mycket idag, dessutom hade jag kläder på mig" med "herregud, jag måste dra ner på maten, jag måste röra på mig mer, såhär mycket KAN jag inte väga!".
Sköterskan tog ett midjemått också (antar att jag nu ligger lite för högt i bmi), där jag vet att jag ligger tvåsiffrigt antal centimeter under det som kallas för riskgränsen. Och hon berömde mig för att se vältränad och fin ut. ÄNDÅ var det bara de där förbannade viktsiffrorna jag hade i huvudet när jag gick ut. Där syns det så himla tydligt vilken djävul den där vågen är. Att den bara visar hur mycket min kropp totalt trycker mot jorden, och ingenting om hur jag ser ut.

Idag kan jag se det betydligt mer nyanserat. Det är inte många dagar sedan jag köpte ett par jeans i den minsta storleken på minst 7 år. Jag kan springa 5 kilometer i sträck utan att dö av ansträngning. Jag kan lyfta tunga saker. Folk jag inte ens känner säger att jag ser fin ut helt spontant ute bland folk, och folk som jag känner väl som sett bilder i underkläder anser att jag är i bra form.
Inget av det där hände för några år sedan. Eller ja, möjligen komplimanger från folk på stan nån gång ibland :p . Vikten är högre nu, ja, men min kropp fungerar fantastiskt mycket bättre nu än när jag vägde några kilo mindre. Så jag ska då rakt inte dra ner på någon mat, och jag ska inte röra på mig mer av anledningen att tappa vikt. Jag ska äta bra och röra på mig för att jag tycker att det är roligt och ger mig något :bump:.
De där viktsiffrorna ska jag försöka förtränga, för så länge man ligger hyfsat inom normalvikt säger dom inte så mycket alls om hur man faktiskt ser ut :) .
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
78 989
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 370
Senast: Ackio
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp