5 km morgonpromenad och JÄKLAR I MIN LILLA LÅDA VAD VARMT DET ÄR....!! *faller ihop i en svettpöl*
Ja, alltså, det är löjligt varmt här med! Dör av att gå till jobbet och hem igen
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
5 km morgonpromenad och JÄKLAR I MIN LILLA LÅDA VAD VARMT DET ÄR....!! *faller ihop i en svettpöl*
Jag tror ingenting, du får göra precis vad du vill med din kropp!Jo! De var en olustig känsla och har inte planerat att inta de fler gånger om du nu tror det.
Om man är helt slut så kanske man ska träna efter hur kroppen känns alt vila och inte stoppa i sig något skit som lurar kroppen.. men du gör ju förstås som du vill med din kropp, jag tycker bara det är dumt, så tänker jag.Kunde du somna på kvällen?
Jag tog också pwo igår (gör det då och då när jag är helt slut) efter ett tungt fysiskt arbetspass, sen for jag och gymmade 45 min, därefter backträning i 45 min.
Efter detta var jag helt slut men kunde inte alls sova för att kroppen var helt uppe i varv. Resultatet: 3 h sömn.
Helt sjukt vad "lite pulver" kan göra...
Jag tror ingenting, du får göra precis vad du vill med din kropp!
Men jag vet att det inte är bra för kroppen.
Om man är helt slut så kanske man ska träna efter hur kroppen känns alt vila och inte stoppa i sig något skit som lurar kroppen.. men du gör ju förstås som du vill med din kropp, jag tycker bara det är dumt, så tänker jag.
Fast så är det inte. Jag märkte min dubbelhaka innan jag vägde mig Just dubbelhakan sitter hårt i mina gener, jag hittar liksom inte på att jag har dubbelhaka när jag väger nåt kg mer. Eller menar du att dubbelhaka endast kan synas vid x antal övervikt?
Jag försökte longera hästen i ridhuset. Vi gav upp gemensamt efter 5 min, det var ingen idé!Solade i en halvtimme, dog nästan! Alltså min kropp och värmen är inte bff:s om vi säger så
Solade i en halvtimme, dog nästan! Alltså min kropp och värmen är inte bff:s om vi säger så
Hej hej, nu var det länge sen jag skrev. Har varit djupt deprimerad och inlagd på sjukhus för det ett par veckor och mått väldigt dåligt länge. Jag var uppe på min lägsta målvikt och fick sluta med näringsdryckerna även om tanken var att jag egentligen ska upp ett par kilo till vartefter, skulle jag få landa här och se hur kroppen mår och om den trivs här och reparerar sig själv. Drabbades dock av panik över min höga vikt och allt kroppshat och det i kombination med att jag var djupt deprimerad, all mat smakade äckligt, jag orkade inte laga något och orkade inte gå emot ätstörningstankarna gjorde att jag tappade en del av det jag kämpat för, maten blev svårare, jag drog ner på mängderna, bytte ut maträtterna vid lunch och middag till saker som inte ens skulle duga som ett halvt mellanmål.
När jag ätit med mina föräldrar har de sagt att det jag ätit motsvarat den sallad de ätit på restaurangen innan själva huvudrätten kom in, eller att det inte ens motsvarat en förrätt. De enda måltiderna som gått bra är frukost (som egentligen är för liten men jag klarar inte mer på morgonen) och mellanmålen på eftermiddagen och kvällen. På två- tre veckor har jag gått ner 1,7 kg. Kanske inte mycket för någon annan men ganska mycket för mig. Det har dock varit en ganska seg nedgång med en lång platå då inget hände innan lite av vikten föll av mig så jag är så rädd för att äta mer och bara rusa upp i vikt igen. Har nu två kilo kvar till min första målvikt men 4-5 till det som räknas som normalvikt, men jag vill inte upp dit, jag vill inte högre än den vikten som anses ok, känns meningslöst att gå upp mer än så, men får se hur det blir.
Är rädd för mig själv, rädd för att tappa kontrollen och falla ner i anorexin ännu djupare igen. Är också rädd för att den där lömska rösten finns inom mig som bara älskar att gå ner i vikt, den rösten som säger att alt blir bättre och att ångesten minskar om jag äter mindre och väger mindre. Vill liksom gå ner i vikt men min terapeut är livrädd för allt som kan hända de 4 veckor hon har semester, det går snabbt i svängarna när anorexin tar över mig.
Har fått göra en matplanering som är godkänd och som ska följas nu, har gjort för en vecka och ska göra en ny planering varje vecka så jag har något att följa. Lite jobbigt är det också att när man är deprimerad att ställa sig och laga mat...
Det är så mycket svårare än man kan tro att öka på maten, ångesten är enorm, jag har tagit dubbel mängd av en av mina benzotabletter och fyra gånger så många som jag får av den andra benzon. Inte alls bra, och ändå känner jag mig inte tröttare och lugnare, kämpar för att att ta mig igenom det här, middagen var nämligen hemskt jobbig. Hur mycket är lagom att utmana sig är frågan? Ska jag behöva ta fyra, fem gånger så mycket medicin är ordinerat bara för att få i mig maten? Och varför hjälper den inte? Har jag blivit så tillvand?
Jag har iaf fått börja gymma nu! Värmer upp på löpband 15 minuter varav 10 minuter löpning, ojoj vad jobbigt det är. Jag brukade ju springa 1-1,5 timmar förr i tiden och nu blir jag trött av 10 minuter och får kämpa mig igenom den. Hur lång tid tror ni det tar att bli vand vid den tiden? Förr gick det på några gånger för mig att känna skillnad och kunna öka på men nu har jag tränat 5 gånger och det är fortfarande jobbigt att springa. Kommer dock inte få öka tiden jag tränar eftersom min träning är strikt kontrollerad. Har ett program upplagt av en sjukgymnast som jag följer. Benövningarna tycker jag är jobbigast, är det vanligt eller är jag bara väldigt svag i benen?