Beach 2014 del VII

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag ska till stallet men det blir nog inte så mycket till ridning. Sen blir det badet igen! :D Och jag har ont i mina rumpmuskler idag :D
 
Jo! De var en olustig känsla och har inte planerat att inta de fler gånger om du nu tror det.
Jag tror ingenting, du får göra precis vad du vill med din kropp!
Men jag vet att det inte är bra för kroppen.

Kunde du somna på kvällen?
Jag tog också pwo igår (gör det då och då när jag är helt slut) efter ett tungt fysiskt arbetspass, sen for jag och gymmade 45 min, därefter backträning i 45 min.

Efter detta var jag helt slut men kunde inte alls sova för att kroppen var helt uppe i varv. Resultatet: 3 h sömn.
Helt sjukt vad "lite pulver" kan göra...
Om man är helt slut så kanske man ska träna efter hur kroppen känns alt vila och inte stoppa i sig något skit som lurar kroppen.. men du gör ju förstås som du vill med din kropp, jag tycker bara det är dumt, så tänker jag.
 
Jag tror ingenting, du får göra precis vad du vill med din kropp!
Men jag vet att det inte är bra för kroppen.


Om man är helt slut så kanske man ska träna efter hur kroppen känns alt vila och inte stoppa i sig något skit som lurar kroppen.. men du gör ju förstås som du vill med din kropp, jag tycker bara det är dumt, så tänker jag.

Jo jag förstår hur du menar :) problemet är att jag alltid är slut efter jobbet, så då hade jag alltid fått vila ;)
Ibland motar jag bort det men ibland behöver jag den där extra kicken.
 
Fast så är det inte. Jag märkte min dubbelhaka innan jag vägde mig ;) Just dubbelhakan sitter hårt i mina gener, jag hittar liksom inte på att jag har dubbelhaka när jag väger nåt kg mer. Eller menar du att dubbelhaka endast kan synas vid x antal övervikt?

Jag tvivlar på att vi andra skulle se dubbelhakan, de bilder jag sett på dig har varit lååååångt från dubbelhaka.
 
Intressant ämne det där med användning av pwo/proteinpulver etcetc. Jag upplever det som att det blivit mer och mer vanligt att människor som inte är elitsatsare tar detta för en extra boost/förbättrade resultat. Det står ju extremt lite varningar när man köper sådana här produkter om att de kan påverka kroppen negativt. Jobbar ju inom sjukvården och för ett tag sedan hade vi en ung kille som med hård träning och extrem kost/kosttillskott tränat sig till att bli riktigt sjuk. Enligt dr:n som var där den veckan var detta den tredje personen på bara en vecka hon träffat där en ung och frisk person tränat/ätit sig till den grad att de krävt sjukhusvård (bland annat hypokalemi och akut njursvikt). Så ja, inte för att jag tror någon här är i den riskzonen, men man ska nog ändå vara försiktig!

Apropå värme då... 30 grader här idag, men bara 25 grader i morse när jag var ute o sprang;) Herre gud vad jobbigt det var, 10 dagar sedan jag sprang senast och sedan dess hunnit med roskildefestival och förkylning.. Sprang iaf 4 km och planerar nästa löppass till fredag. Har sedan också hunnit med att bränna mig ganska rejält på stranden:p Blir nog en sväng till gymet imorgon innan beachen kallar är planen!
 
  • Gilla
Reactions: WS6
Solade i en halvtimme, dog nästan! Alltså min kropp och värmen är inte bff:s om vi säger så:p
Jag försökte longera hästen i ridhuset. Vi gav upp gemensamt efter 5 min, det var ingen idé! :crazy:

Någon av de närmaste dagarna hoppas jag på ett besök på Thuns, vill ha fler såna där bra sportbhs + trosor med längre ben så att jag kan ha shorts utan att det rinner svett mellan benen...
 
Min dag:

- Vaknade, kollade tentaresultatet en extra gång för att försäkra mig om att den mirakulösa ändringen som skedde igår inte var en dröm.
- Skrattade åt katten som gick loss på sin nya leksak.
- Åt löjligt goda mackor till brunch (sov lite länge).
- Begav mig ut i solen (en sisådär 30 grader i skuggan) och gick/sprang ut till svärföräldrarna, 9 km (sprang 4 km).
- Bytte om till bikini och slängde mig i svärföräldrarnas pool, 24 grader i vattnet.
- Duschade av mig och la mig i en solstol i skuggan, läste bok och surrade med svägerskan.
- Åt grillat kött med kokt potatis, majs, rotsaker, nyplockad sallad och svärfars gudomliga aioli.
- Nu ska jag och sambon titta på Masterchef Australia och sedan är det fotbolls-VM.

Tänk om alla dagar var så här. :D
 
Själv har jag blivit ratad av dotra som tänker sova hos mormor utan mig :D Så det får nog bli en liten joggingtur om en stund :)
 
Simmade lite när jag var och badade innan idag. 26 grader fortfarande så väntar till lite senare och gå en promenad.
 
Åh jag har haft en underbar eftermiddag! En kompis kom hit och så låg vi på varsin handduk på gräsmattan under äppelträdet och åt bullar och jordgubbar med glass och drack hallonsoda tills det sprutade ur öronen, bara pratade och skrattade om allt möjligt. Underbart :love:

Snart ska jag ut och leka med lite yogaposer hade jag tänkt, blir en fin avslutning på en härlig dag :)
 
Hej hej, nu var det länge sen jag skrev. Har varit djupt deprimerad och inlagd på sjukhus för det ett par veckor och mått väldigt dåligt länge. Jag var uppe på min lägsta målvikt och fick sluta med näringsdryckerna även om tanken var att jag egentligen ska upp ett par kilo till vartefter, skulle jag få landa här och se hur kroppen mår och om den trivs här och reparerar sig själv. Drabbades dock av panik över min höga vikt och allt kroppshat och det i kombination med att jag var djupt deprimerad, all mat smakade äckligt, jag orkade inte laga något och orkade inte gå emot ätstörningstankarna gjorde att jag tappade en del av det jag kämpat för, maten blev svårare, jag drog ner på mängderna, bytte ut maträtterna vid lunch och middag till saker som inte ens skulle duga som ett halvt mellanmål.

När jag ätit med mina föräldrar har de sagt att det jag ätit motsvarat den sallad de ätit på restaurangen innan själva huvudrätten kom in, eller att det inte ens motsvarat en förrätt. De enda måltiderna som gått bra är frukost (som egentligen är för liten men jag klarar inte mer på morgonen) och mellanmålen på eftermiddagen och kvällen. På två- tre veckor har jag gått ner 1,7 kg. Kanske inte mycket för någon annan men ganska mycket för mig. Det har dock varit en ganska seg nedgång med en lång platå då inget hände innan lite av vikten föll av mig så jag är så rädd för att äta mer och bara rusa upp i vikt igen. Har nu två kilo kvar till min första målvikt men 4-5 till det som räknas som normalvikt, men jag vill inte upp dit, jag vill inte högre än den vikten som anses ok, känns meningslöst att gå upp mer än så, men får se hur det blir.

Är rädd för mig själv, rädd för att tappa kontrollen och falla ner i anorexin ännu djupare igen. Är också rädd för att den där lömska rösten finns inom mig som bara älskar att gå ner i vikt, den rösten som säger att alt blir bättre och att ångesten minskar om jag äter mindre och väger mindre. Vill liksom gå ner i vikt men min terapeut är livrädd för allt som kan hända de 4 veckor hon har semester, det går snabbt i svängarna när anorexin tar över mig.

Har fått göra en matplanering som är godkänd och som ska följas nu, har gjort för en vecka och ska göra en ny planering varje vecka så jag har något att följa. Lite jobbigt är det också att när man är deprimerad att ställa sig och laga mat...

Det är så mycket svårare än man kan tro att öka på maten, ångesten är enorm, jag har tagit dubbel mängd av en av mina benzotabletter och fyra gånger så många som jag får av den andra benzon. Inte alls bra, och ändå känner jag mig inte tröttare och lugnare, kämpar för att att ta mig igenom det här, middagen var nämligen hemskt jobbig. Hur mycket är lagom att utmana sig är frågan? Ska jag behöva ta fyra, fem gånger så mycket medicin är ordinerat bara för att få i mig maten? Och varför hjälper den inte? Har jag blivit så tillvand?

Jag har iaf fått börja gymma nu! Värmer upp på löpband 15 minuter varav 10 minuter löpning, ojoj vad jobbigt det är. Jag brukade ju springa 1-1,5 timmar förr i tiden och nu blir jag trött av 10 minuter och får kämpa mig igenom den. Hur lång tid tror ni det tar att bli vand vid den tiden? Förr gick det på några gånger för mig att känna skillnad och kunna öka på men nu har jag tränat 5 gånger och det är fortfarande jobbigt att springa. Kommer dock inte få öka tiden jag tränar eftersom min träning är strikt kontrollerad. Har ett program upplagt av en sjukgymnast som jag följer. Benövningarna tycker jag är jobbigast, är det vanligt eller är jag bara väldigt svag i benen?
 
Hej @Qelina ! Vi har tänkt på dig och hoppats höra av dig igen.

Vad tråkigt att du inte mår bra men skönt att du får hjälp och jag hoppas att du snart kommer må bättre. :)
 
Hej hej, nu var det länge sen jag skrev. Har varit djupt deprimerad och inlagd på sjukhus för det ett par veckor och mått väldigt dåligt länge. Jag var uppe på min lägsta målvikt och fick sluta med näringsdryckerna även om tanken var att jag egentligen ska upp ett par kilo till vartefter, skulle jag få landa här och se hur kroppen mår och om den trivs här och reparerar sig själv. Drabbades dock av panik över min höga vikt och allt kroppshat och det i kombination med att jag var djupt deprimerad, all mat smakade äckligt, jag orkade inte laga något och orkade inte gå emot ätstörningstankarna gjorde att jag tappade en del av det jag kämpat för, maten blev svårare, jag drog ner på mängderna, bytte ut maträtterna vid lunch och middag till saker som inte ens skulle duga som ett halvt mellanmål.

När jag ätit med mina föräldrar har de sagt att det jag ätit motsvarat den sallad de ätit på restaurangen innan själva huvudrätten kom in, eller att det inte ens motsvarat en förrätt. De enda måltiderna som gått bra är frukost (som egentligen är för liten men jag klarar inte mer på morgonen) och mellanmålen på eftermiddagen och kvällen. På två- tre veckor har jag gått ner 1,7 kg. Kanske inte mycket för någon annan men ganska mycket för mig. Det har dock varit en ganska seg nedgång med en lång platå då inget hände innan lite av vikten föll av mig så jag är så rädd för att äta mer och bara rusa upp i vikt igen. Har nu två kilo kvar till min första målvikt men 4-5 till det som räknas som normalvikt, men jag vill inte upp dit, jag vill inte högre än den vikten som anses ok, känns meningslöst att gå upp mer än så, men får se hur det blir.

Är rädd för mig själv, rädd för att tappa kontrollen och falla ner i anorexin ännu djupare igen. Är också rädd för att den där lömska rösten finns inom mig som bara älskar att gå ner i vikt, den rösten som säger att alt blir bättre och att ångesten minskar om jag äter mindre och väger mindre. Vill liksom gå ner i vikt men min terapeut är livrädd för allt som kan hända de 4 veckor hon har semester, det går snabbt i svängarna när anorexin tar över mig.

Har fått göra en matplanering som är godkänd och som ska följas nu, har gjort för en vecka och ska göra en ny planering varje vecka så jag har något att följa. Lite jobbigt är det också att när man är deprimerad att ställa sig och laga mat...

Det är så mycket svårare än man kan tro att öka på maten, ångesten är enorm, jag har tagit dubbel mängd av en av mina benzotabletter och fyra gånger så många som jag får av den andra benzon. Inte alls bra, och ändå känner jag mig inte tröttare och lugnare, kämpar för att att ta mig igenom det här, middagen var nämligen hemskt jobbig. Hur mycket är lagom att utmana sig är frågan? Ska jag behöva ta fyra, fem gånger så mycket medicin är ordinerat bara för att få i mig maten? Och varför hjälper den inte? Har jag blivit så tillvand?

Jag har iaf fått börja gymma nu! Värmer upp på löpband 15 minuter varav 10 minuter löpning, ojoj vad jobbigt det är. Jag brukade ju springa 1-1,5 timmar förr i tiden och nu blir jag trött av 10 minuter och får kämpa mig igenom den. Hur lång tid tror ni det tar att bli vand vid den tiden? Förr gick det på några gånger för mig att känna skillnad och kunna öka på men nu har jag tränat 5 gånger och det är fortfarande jobbigt att springa. Kommer dock inte få öka tiden jag tränar eftersom min träning är strikt kontrollerad. Har ett program upplagt av en sjukgymnast som jag följer. Benövningarna tycker jag är jobbigast, är det vanligt eller är jag bara väldigt svag i benen?

Jag kan inte säga mycket om din sjukdom, annat än KÄMPA PÅ!

Vad gäller träningen så är jag inte ett dugg förvånad att du inte orkar mer. Att benövningarna är jobbigast är inte så konstigt, då jobbar du med de största muskelgrupperna = kräver mer av kroppen. Jag vet hur jag själv mår första träningspasset efter t.ex. en sjukdomsperiod då jag ätit dåligt, går på pumpen direkt för kroppen har inga omedelbart tillgängliga reserver att ta av. När du springer tio minuter och gör övningar efteråt är det i princip bara kolhydrater som bränns och eftersom du äter så lite har du troligtvis otroligt lite energi lagrad i kroppen med resultatet att musklerna inte får något bränsle.

Kan du använda det som en smula extra motivation, som inre bild, den där känslan av att få ruscha på löpbandet eller lyfta tunga vikter när sjukdomen slår till? För det enda sättet för dig att kunna träna mer och få bättre kondition och styrka är ju att tillföra bränsle, and lots of it.
 
Jag har gymmat! Första gången på evigheter, eller nåt sånt. Var där redan vid 8 i morse för att hinna utnyttja resten av dagen (tar ju en stund att åka till gymmet). Blev ett rejält helkroppspass, ganska lätta vikter men de kändes tunga idag :angel: Var ju ett tag sedan, som sagt. Provade "riktig" bänkpress för första gången, har bara kört med hantlar förut. Bara stången, dvs 20 kg, var tillräckligt :D Nu är jag lite allmänt mör i hela kroppen, skönt. Fortfarande något stel i baksida lår sedan långlöpningen i tisdags, men det börjar ge sig. Imorgon blir det nog en kortare löprunda.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp