Cattis_E
Trådstartare
Har ni tips?
Jag har konstaterat att jag nog har ganska dåligt självförtroende.
Och inte gjorde de senaste två årens depressionsproblem och sjukskrivningar på hel-/deltid det bättre.
Tack och lov att jag hittade till min psykiatriker efter dryga året.
Det visar sig speciellt i vissa situationer. På jobbet tycker jag det går ganska okej, förutom när jag gjort ett utskick med (oftast någon mindre) miss då.
Jag får ofta input från min toppenchef att det jag gjort varit bra och även en chef ovan honom.
Förvisso dubbel- och trippelkollar jag gärna alla utskick innan jag skickar. De flesta av mina utskick når många personer på olika nivå i företaget så det är nog förståeligt.
Ett bättre exempel. När jag kör bil (haft körkort i bara två år, är i 30-årsåldern).
Om någon ligger lite för nära bakom mig speciellt där det år svårt att köra om blir jag stressad och känner mig "i vägen". I dessa situationer håller jag hastighetsbegränsningen eller om det är halt som idag kanske 5-10km under så det torde vara de som är "dumma".
Om de däremot helljusblinkar när jag kör tillåten hastighet blir jag mest sur men det kan väl mycket möjligt vara ett uttryck det med.
Detta trots att ett par stycken sagt att jag kör bra och som om jag haft körkort i många år.
I enstaka fall reagerar jag också med att bli ledsen eller arg när maken frågar någon som jag upplever som ifrågasättande trots att han efteråt uppenbart inte menade att jag gjort fel. Han kan möjligen ha undrat hur tanken bakom var eller om jag glömt.
Jag kan också uppleva att jag tar åt mig av en uppmaning som skrivtits (ffa stallet) som lika bra kan rikta sig till de andra som är där och gör det som man "inte ska göra" alltid och jag bara har gjort det någon enstaka gång för att jag missat.
Vad gör man åt det här?
Har gått ganska mycket i Kbt, provat nätkurs inriktad på det och har även Mia Törnbloms bok hemma. Bokens metoder var inte riktigt min grej och jag gav uppefter ett par försök.
Har faktiskt ytterligare en bok på ämnet och den hade sina poänger när jag läste den för länge sedan men hjälpte inte riktigt. kanske ska bläddra lite i den igen.
Andra tips?
Det enda jag försöker just nu är nog att säga mig själv; Du är bra (eller duktig), Du är bra, DU är bra när jag kommer på mig själv i en specifik situation.
Jag har konstaterat att jag nog har ganska dåligt självförtroende.
Och inte gjorde de senaste två årens depressionsproblem och sjukskrivningar på hel-/deltid det bättre.
Tack och lov att jag hittade till min psykiatriker efter dryga året.
Det visar sig speciellt i vissa situationer. På jobbet tycker jag det går ganska okej, förutom när jag gjort ett utskick med (oftast någon mindre) miss då.
Jag får ofta input från min toppenchef att det jag gjort varit bra och även en chef ovan honom.
Förvisso dubbel- och trippelkollar jag gärna alla utskick innan jag skickar. De flesta av mina utskick når många personer på olika nivå i företaget så det är nog förståeligt.
Ett bättre exempel. När jag kör bil (haft körkort i bara två år, är i 30-årsåldern).
Om någon ligger lite för nära bakom mig speciellt där det år svårt att köra om blir jag stressad och känner mig "i vägen". I dessa situationer håller jag hastighetsbegränsningen eller om det är halt som idag kanske 5-10km under så det torde vara de som är "dumma".
Om de däremot helljusblinkar när jag kör tillåten hastighet blir jag mest sur men det kan väl mycket möjligt vara ett uttryck det med.
Detta trots att ett par stycken sagt att jag kör bra och som om jag haft körkort i många år.
I enstaka fall reagerar jag också med att bli ledsen eller arg när maken frågar någon som jag upplever som ifrågasättande trots att han efteråt uppenbart inte menade att jag gjort fel. Han kan möjligen ha undrat hur tanken bakom var eller om jag glömt.
Jag kan också uppleva att jag tar åt mig av en uppmaning som skrivtits (ffa stallet) som lika bra kan rikta sig till de andra som är där och gör det som man "inte ska göra" alltid och jag bara har gjort det någon enstaka gång för att jag missat.
Vad gör man åt det här?
Har gått ganska mycket i Kbt, provat nätkurs inriktad på det och har även Mia Törnbloms bok hemma. Bokens metoder var inte riktigt min grej och jag gav uppefter ett par försök.
Har faktiskt ytterligare en bok på ämnet och den hade sina poänger när jag läste den för länge sedan men hjälpte inte riktigt. kanske ska bläddra lite i den igen.
Andra tips?
Det enda jag försöker just nu är nog att säga mig själv; Du är bra (eller duktig), Du är bra, DU är bra när jag kommer på mig själv i en specifik situation.