Jag är en lycklig ägare till ett gäng basset hounds. Tillsammans med dom utforskar vi skogen i stort sett dagligen. Vi spårar viltspår, både spår som vi har lagt ut och naturliga spår. Eller oxå tar vi bara rejäla långpromenader i skogen som ofta varar i flera timmar, i blandad terräng, allt från djurstigar, hyggen, över omkullblåsta träd, klättrar i berg, genom ris, ja överallt där andra oxå går och tar sig fram med vilken annan ras som helst.
Att vi alla älskar skogen är det ingen tvekan om.
Det är härligt när dom får upp riktiga viltspår. Då går det undan minsann. Det enda som då möjligtvis hindrar dom att ta sig fram är då möjligtvis jag som håller i snöret. Jag tar mig liksom inte fram i undervegetationen lika smidigt som dom utan blir hindrad av alla grenar där "uppe" i den täta snårskogen. Aldrig någonsin har jag kommit hem med en basse med skador i skinnet. Inte så mycket som en skråma. Jag har haft rasen i 20 år.
Vi har startat på riktiga spårprov och dom har visat sig mycket duktiga. De går spåren på ca 20 minuter. En av dom är nu nära sitt viltspårschampionat.
Men roligast är nog när vi lägger våra egna träningsspår. Vi lägger oxå våra spår i betydligt trassligare terräng, allt för att efterlikna ett riktigt vilt så mycket som möjligt, precis som Ginst. Och jag håller verkligen med att hunden ska kunna spåra i all sorts terräng. Det är ju därför vi håller på och målsättningen är att få vara med i verkligheten och spåra.
Och vad har jag då för typ av basset hound? Är dom höga, låga, strama eller skinniga eller mitt emellan? Strunt samma. För ingen ska sitta och titta på bilder och utifrån dem bedömma mina hundars kroppsliga förmåga att leva ett lyckligt friskt liv, fullt av glädje och aktivitet, utan hämningar på grund av en kropp. För det enda sättet att bedömma livskvaliteten är att följa dom in live i det verkliga livet.
Mina basset hounds lever ett minst lika bra liv fullt av kvalitet som vilka andra hundar av andra raser som helst. Dom gör vad som faller dom in, dom är lyckliga och glada, njuter av livet fullt ut och LEVER i allra högsta grad.
Och för er som tycker att Basset Hounds ska vara en flygande jakthund. Glöm inte att dom aldrig varit avlade som det utan som en långsamt drivande hund.
Och skinnet varken fladdrar eller fastnar. Då är det värre med mitt hår som både kan fladdra och fastna i grenar i skogen.
