elbereth
Trådstartare
Det här kommer bli en flummig fråga men jag ska försöka ändå!
Jag tar ett exempel ur verkligheten:
Min dotter är 14 månader. På morgonen och kvällen får hon gröt. Ibland äter hon jättefort och utan problem men ibland så går det väääldigt trögt. Då brukar hon peka på allt möjligt annat "dä dä dä" och vara upptagen av saker som händer som tex att kissen kommer förbi, om TV:n är på, om den andra föräldern håller på med något osv
Jag brukar då tycka att då är hon väl inte hungrig och så får hon gå och leka med nåt istället medans min sambo är lite mer påstridig och trugar i henne lite gröt med mkt tålamod.
Det jag funderar på är hur mkt ska man låta så små barn bestämma själva?
Jag vill att hon ska bli en självständig och klok tjej som kan göra saker själv och då måste man låta henne bestämma saker själv tror jag. Om hon säger nej till något så kan man respektera det, om det inte är helt galna och farliga saker så klart.
Men samtidigt tycker jag att det är viktigt med klara gränser, jag tror att barn (liksom hästar ) behöver veta vem som är så att säga ledaren så att hon kan känna sig trygg med det.
Har ni några tankar om detta?
Jag tar ett exempel ur verkligheten:
Min dotter är 14 månader. På morgonen och kvällen får hon gröt. Ibland äter hon jättefort och utan problem men ibland så går det väääldigt trögt. Då brukar hon peka på allt möjligt annat "dä dä dä" och vara upptagen av saker som händer som tex att kissen kommer förbi, om TV:n är på, om den andra föräldern håller på med något osv
Jag brukar då tycka att då är hon väl inte hungrig och så får hon gå och leka med nåt istället medans min sambo är lite mer påstridig och trugar i henne lite gröt med mkt tålamod.
Det jag funderar på är hur mkt ska man låta så små barn bestämma själva?
Jag vill att hon ska bli en självständig och klok tjej som kan göra saker själv och då måste man låta henne bestämma saker själv tror jag. Om hon säger nej till något så kan man respektera det, om det inte är helt galna och farliga saker så klart.
Men samtidigt tycker jag att det är viktigt med klara gränser, jag tror att barn (liksom hästar ) behöver veta vem som är så att säga ledaren så att hon kan känna sig trygg med det.
Har ni några tankar om detta?