mimus
Trådstartare
Mitt favorit ämne som jag inte kan låta bli att återkomma till.
Idag när jag jobbade bestämde sig sambon att ta med 8 årige sonen till sin mammas grav. Hon gick bort -00 men det verkar som min sambo nu börjat sörja sin förlust.
På väg till graven utbrister plötsligt sonen
- Pappa, varför ska vi hälsa på en grav, det finns ju ingen där!
Man kan ju inte hälsa på någon som inte finns.
Jag tycker det är en underbart logisk kommentar som bara kan komma från ett barn, sen att det smärtar mig som inte står ut med tanken av att inte finnas, bekommer inte min son än.
(och det är väl tur att jag inte dyvlat på honom min dödsskräck)
Idag när jag jobbade bestämde sig sambon att ta med 8 årige sonen till sin mammas grav. Hon gick bort -00 men det verkar som min sambo nu börjat sörja sin förlust.
På väg till graven utbrister plötsligt sonen
- Pappa, varför ska vi hälsa på en grav, det finns ju ingen där!
Man kan ju inte hälsa på någon som inte finns.
Jag tycker det är en underbart logisk kommentar som bara kan komma från ett barn, sen att det smärtar mig som inte står ut med tanken av att inte finnas, bekommer inte min son än.
(och det är väl tur att jag inte dyvlat på honom min dödsskräck)