Barnfråga = Brytfråga?

[Silverkedjan]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

...fast jag tycker inte det verkar finnas något "tillsammans" alls i den här relationen så som VV beskriver den. Tjejen VILL HA en bebis och det nu, och det verkar överskugga allt i relationen.

OK, barn är stort men herre gud - förhållandet måste väl vara större???

Hur kan man sjunka så lågt som att man TJATAR om ett barn som om det vore en SAK och inte försöker se sin partners behov, rädslor och önskningar utan hotar med att byta ut honom om man inte får som man vill FORT ?

Jag som ändå verkligen har kompromissat med mitt barnalstrande skulle aldrig ens övervägt att stanna i ett sådant förhållande.

Utpressning hör inte hemma i en kärleksrelation

 

[Ne0]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Tack!

Jag känner just så. Är jag "bara" till att odla på? I såfall står jag över.

Jag tycker inte heller at det är några problem att vänta ett tag. Som även du skriver: Vi är ju inte lastgamla, och har tiden för oss.

Men det tycker inte min sambo, utan tvärtom. (snart försent)
Det finns inga andra anledningar till att brådska, förutom att det "Snart är försent"

Jag har under månader försökt föklara varför, jag inte vill just nu. I korthet så är det ingen bra timing jobbmässigt.

Att även pappan vill vara delaktig till 100%, trodde jag var något positivt, men så känns det absolut inte för mig idetta fallet. Tvärtom faktiskt.

Precis som du skriver, så känner jag att jag har mindre och mindre att göra med detta..... Det spelar lixom ingen roll, hur jag känner.
Bara det blir av.

Jag är inte funtad på det viset. Jag kan mycket väl göra spontana saker, både det ena och andra. Men skaffa barn, vill jag inte göra sådar "på en höft". Det är inte samma som att köpa en bil eller nått sånt.

Efter "sammandrabbning" i går igen, så är det EXAKT så jag känner nu. Respekten för henne går ner, och nu vet jag inte om jag överhuvudtaget vill länge.

Jag får ju inte henne att fatta, och hon vägrar att tro att det bara har med mitt jobb att göra. Med tanke på vad hon hasplar ur sig vid sådana tillfälle, så kommer det snart ligga andra grunder till att jag inte vill längre.

I motsats, så skulle jag inte tvinga mig till ett barn, om jag vetat att min partner inte vill till 100%.

Jag tycker det känns jävligt konstigt detta.
T.om. adoption har kommit upp som ett alternativ, om jag jag inte vill snart.....?

Tack för ditt svar, det kändes lite skönt faktiskt.

låter i mina öron som att du bara är en avelshingst?

 

[JennyD]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jag kan inte låta bli att tycka det är konstigt att ditt företag är så viktigt. Jobba har man väl gjort nästan hela livet och efter försvinnande snabba småbarnsår är det fritt fram att jobba resten. Dessutom kan det, som tidigare nämnt, ta tid att tillverka bäbisen och dessutom går hon gravid i nio månader; en alldeles förträffligt lagom tidsperiod att varva ned och ordna företaget. Man ÄR inte oersättlig i arbetslivet, däremot som far till just din och din sambos barn!!!

 

[Silverkedjan]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Du har aldrig haft ett eget företag :smirk:

Man "ordnar" inte företaget genom att varva ned.

Ska man kunna vara barnledig krävs att man jobbar järnet en period INNAN och ser till att saker och ting löper som det ska utan den egna närvaron.

Ett barn är absolut värt att man jobbar mkt och intensivt några år innan för att sedan låta jobbet gå på halvfart när barnet är litet.

Men då behöver man ju faktiskt få jobba ikapp innan - nio månader är ingenting i ett sådant sammanhang.

Ett barn förtjänar att vara efterlängtad av TVÅ föräldrar som känner att de har TID för det, inte att komma till världen som resultat av en utpressning som ledde till både en konkurs och en skilsmässa :smirk:

 

[havreflinga]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jag har inte läst hela tråden.

Om jag hade varit hon hade jag velat ha mer säkra svar. Jag hade velat veta vad det är du måste ordna upp först, hur det hänger ihop med barn och hur lång tid det kommer att ta, samt hur jag kan hjälpa dig. Jag hade inte accepterat att bara gå och vänta, utan att själv kunna hjälpa till och utan att veta vad jag väntar på.

Om jag hade varit du hade jag velat veta vad det är för behov hon vill uppfylla med ännu ett barn. Är det ett kärleksbevis hon är ute efter, eller vill hon ge kärlek och omtanke till fler barn än de hon har nu (ditt+hennes) och i så fall varför? Jag hade oxå velat veta om JAG någonsin kan uppfylla hennes behov, och om biologiskt barn är enda möjligheten, eller om det kan finnas andra alternativ som skulle göra henne lika lycklig (t ex stödfamilj).

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Alltså jag fattar inte.

Du säger att du vill jobba järnet ett par månader upp till ett år och se så att jobbet flyter först så DU också har en chans att få vara med ett ev barn. - Japp, exakt

Och hon är 33 och kan inte ge dig den tiden Vad är det då för "kompromiss" ? Har du varit tydlig med att det inte är någon lång tid det handlar om ? - Jadå, ett par månader, och det vet hon.

Utan hon vill hellre bli gravid BUMS och ha dig i en osäker jobbsituation där du kanske inte kan vara delaktig i vardagen. - Det är det som jag vill undvika, genom att veta först.

Är hon trött på jobbet och vill vara hemma bara med en bebis eller? - Ja, där har du en poäng.
Vill hon ha hela föräldraledigheten också ? - Ingen aning.

Vad händer om du säger - "FINE, en bebis med tillverkningsstart om (exempelvis) 8 månader - och sedan får JAG vara hemma med den " :smirk: - Det är nog inte väntat, om jag skulle göra det, det hade varit kul och se reaktionen faktiskt.

Alltså, jag "kompromissade" i min bebisplanering efter pappornas behov. Första gången var jag inte ett dugg "klar" egentligen men behövde fatta ett beslut inom åldergränsramen för att hamna i landstingskön eftersom den bebin var tvungen att göras med assistens (provrörsbefruktning).

Andra gången med ny pappa passade det bäst så fort som möjligt medan han var ledig och innan jag blev för gammal . Hade han däremot velat vänta av något skäl så hade jag omöjligt kunnat TJATA - ett barn förtjänar en bättre start än att någon ska behöva tjata sig till det

Och jag hade alla gånger valt MANNEN före hans eventuella barnönskningar. Det här med att hota med att skaffa en annan för att man inte får som vill i samma sekund hade jag aldrig tagit, faktiskt.

Skulle jag ha blivit utbytt om jag inte varit fertil ? Eller inte vågat satsa igen av något för mig tungt vägande skäl?

Jag tycker det verkar saknas närhet och förståelse i er relation

- Det är nog så......

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

......... Vad jag menar med att männen inte behöver "bry" sig på samma sätt är att killarnas spermier inte blir för gamla i stort sett och DE kan inte göra så att barnet får de här "skadorna" pga ålder, som det ökar med risk för kvinnorna.
För männen är det alltså "lätt" att byta till en yngre tjej om så skulle vara fallet och få en ung fertil flickvän, för kvinnorna är ju loppet som "kört" tillslut.
Förstår du hur jag menar?]

Okey då . Jag fick för mig att vi (männen), inte behövde bry oss när vi gjort vårt "jobb".

Bara för att ni funkade med era förra partners och fick barn med dem behöver inte betyda att just NI två är fertila tillsammans!

Sant, Sant

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

...fast jag tycker inte det verkar finnas något "tillsammans" alls i den här relationen så som VV beskriver den. Tjejen VILL HA en bebis och det nu, och det verkar överskugga allt i relationen.

OK, barn är stort men herre gud - förhållandet måste väl vara större???

Hur kan man sjunka så lågt som att man TJATAR om ett barn som om det vore en SAK och inte försöker se sin partners behov, rädslor och önskningar utan hotar med att byta ut honom om man inte får som man vill FORT ?

Jag som ändå verkligen har kompromissat med mitt barnalstrande skulle aldrig ens övervägt att stanna i ett sådant förhållande.

Utpressning hör inte hemma i en kärleksrelation

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jag kan inte låta bli att tycka det är konstigt att ditt företag är så viktigt. Jobba har man väl gjort nästan hela livet och efter försvinnande snabba småbarnsår är det fritt fram att jobba resten. Dessutom kan det, som tidigare nämnt, ta tid att tillverka bäbisen och dessutom går hon gravid i nio månader; en alldeles förträffligt lagom tidsperiod att varva ned och ordna företaget. Man ÄR inte oersättlig i arbetslivet, däremot som far till just din och din sambos barn!!!

Mitt företag är viktigt. Det gör ju att hela familjen fungerar.
Jag KAN inte läga det på is, och tro att jag kan fortsätta som vanligt after några år. Lär ju knappast ha ett företag att gå till, om man säger så..... Mina kunder jag har idag, lär nog fixa sina produkter från annat ställe. Dom lär inte vänta på att jag ska komma tillbaka från barnledighet.
-----------------------
Man ÄR inte oersättlig i arbetslivet, däremot som far till just din och din sambos barn!!!

Tack, jag vet det. OCH det är just därför jag vill vara delaktig från BÖRJAN. Även mental förberedd.

Det är ju lixom det som jag startade tråden om.

 

[Mabuse]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jo, men vet du att du vill försöka skaffa barn om några månader, eller är det så att du ens vägrar tänka på saken förrän om några månader? Det är ju en viss skillnad.

 

[Yahoo]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jag har läst hela tråden men inte fått klarhet i en sak, Har du sagt att du vill skaffa barn med henne när tiden är mogen?

Att du har företag och allt köper jag. MEN om du inte med klara besked sagt till henne ATT DU VILL HA BARN kan jag förstå din sambo. Inte att det låter som ett barn nu annars gör jag slut, men att hon vill ha ett klart besked.

Har en nära kompis som varit tillsammans med en kille i fem år. Han är sju år äldre och har ett barn sen ett tidigare förhållande. De har pratat om barn och han har sagt att han vill ha barn med henne men vet inte när. För ett tag sedan svängde han om helt och vill inte alls ha barn, hus osv. Han har ju redan ett barn (17 år) och tycker själv att han är för gammal. För min vän är ett barn jätteviktigt och nu har deras förhållande tagit slut (berodde på fler orsaker än barnalstrande, nu tycker hon att det är tur att det inte blev något med denna kille).
Men hon känner sig lurad och besviken, just för att han sagt att han ville och sen ville han inte längre (det var inte för att få ett slut på förhållandet för han vill ha henne tillbaka och nu helt plötsligt kan han skaffa barn med henne om det är det som krävs). Nu är hon 30 år och singel och livrädd för att vara för gammal den dag hon träffar någon hon vill skaffa barn med.

Så har du inte sagt att du VILL någon gång kan jag förstå att hon vill ha ett besked om det. Sen om det funkar eller ej eller hur lång tid det tar, det kan man ju aldrig svara på...
Jag har följt min kompis kamp på nära håll och vet hur jobbigt hon haft det. För vissa ÄR barn jätteviktigt, men man ska vara två om det. Det är ingen lite pokal eller något man bara skaffar för att göra det..