Barnfråga = Brytfråga?

[Vincent Vega]

Nu behöver jag hjälp med en en VÄLDIGT HET fråga i min relation.

Kan inte följa min sambo:s tankar, och behöver hjälp med att "tolka".

Snabb bakgrund.

Jag: 35år.
Hon: 33år.

Vi har varit tillsammans i 3 år, vi har en dotter var i tidigare förhållande. Dom funkar som systrar, träffas varannan vecka. 7 resp. 5 år.

Vi har det jättebra ihop, men bor lite trångt. "Mitt" Hus är bara 80 kvm. Vi har planer på ett nytt hus, där vi just nu väntar på en tomt. Inget är klart med det, men det kan tidigast bli klart att bygga nästa höst/vinter.

Jag är egen företagare (sedan 13 år), och jobbar för tillfället väldigt mycket. En stor omställning i mitt företag håller på att ske, och det gör att jag lagt istortsett all tid på detta under ett halvårs tid nu.

Problemet.

Hon vill att vi skaffar barn NU! Hon har haft detta på tapeten, i flera månader.

Jag vill INTE än, jag vill avsluta förändringen med jobbet innan jag börjar tänka i dessa banor. Detta får jag ingen föståelse för överhuvudtaget.

Heta frågor/svar.

Hon: NÄR VILL DU DÅ?
Jag: Vet inte, kan inte tänka på det nu. Vill komma till ro i företaget först.

Hon: Varför kan du inte tänka på nu då?
Jag: AMEN..... Svar ovan.

Hon: Men jag vill NU! Du får kompromissa!
Jag: Jag tycker inte att skaffa barn, är något man kompromissar om. Båda ska vilja lika mycket.

Hon: Men jag då? Jag mår dåligt av att vänta och hoppas!
Jag: Jag behöver mer tid.... Kan tyvärr inte sätta in mig i tanken än.

Hon: Vill du överhuvudtaget?
Jag: Eftersom jag inte har tankarna på det nu, så är det inte lätt att svara på... Just nu vill jag INTE iallafall.

Hon: Har du lurat mig under detta förhållande att tro att du vill?
Jag: Nä...... Jag tror jag vill nät allt är på plats.

Hon: Vill du inte, så säg det isåfall. Då får jag ju skaffa nån annan som vill!
Jag: Jaha, då är bara barnet som räknas. Jag har inte med det att göra? Så vill ju inte jag ha det iallafall.

Ser Ni mönstret? :smirk:

Känner mig tvingad snart, trots att jag inte är inställd på det nu.
Ska det vara så?

Hoppas Ni kan ge mig råd här.

Hon tycker jag är egoistisk, som skiter i vad hon vill.
Jag tycker hon är egoistisk, som tvingar in mig till ett STORT beslut, när jag inte har tid att ens tänka på det nu.

Hur gör man?

Hjälp

 

[Silverkedjan]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Du kan förklara varför du inte vill just nu. Att ha vilja ha tidsmässiga förutsättningar för att ta hand om ett barn är ju en mycket bra anledning. Vill hon ha bebin för sig själv om du inte har möjlighet att ta pappaledigt

Men kan hon förklara varför det är så bråttom? Mer att hon "vill" alltså.

Ni är ju båda bevisligen fertila och 33 är ingen ålder i sammanhanget.

Kan du känna den respekt man bör ha i ett förhållande för någon som tjatar så och kommer med så omogna hot ??

 

[ulda]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Jag är övertygad om att du har tid att tänka på det. Åtminstone det kan du väl göra, det är väl en vettig kompromiss?! Och ge henne en bättre tidpunkt än "sen". Jag kan förstå hennes panik - hon är inte purung och det kan ju bli tid att bli gravid. Så hon kanske känner att tiden rinner ut. Dessutom är det nästan aldrig bra timing för barn (förutom i vårt fall, för vi träffade timingen perfekt ).

 

[ulda]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Silverkedjan, jag tycker nog 33 ÄR en ålder... Det är inte lastgammalt såklart och det finns mycket stora chanser att bli gravid, men dels går ju faktiskt fertiliteten ned när man börjar bli äldre, dels kan det ta tid att bli gravid och dels kanske man inte vill vara 60 och barnet fortfarande bor hemma...

 

[No1]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Barn kontra försörjning.

Som egen företagare är det ett måste för dig att ro planerna i hamn.

Vet du varför du egentligen säger nej till barnalstring nu?
Säger du nej för att du vill kunna vara delaktig från början?

Jag skulle kunna känna en rädsla över att antingen blir engagemanget inför grav/barn och jobb blir halvdant eller så skulle jag helt bli tvungen att ge all uppmärksamhet till företaget och då får mamman sköta allt. Vilket i förlängningen skulle vara trist eftersom det vore som att skaffa barn till någon annan dessutom kanske det skulle sabba förhållandet.

Det jag emellertid känner är att du MÅSTE kunna svara på frågan OM du vill ha barn eller inte.
Jag har förstått att denna barnkänsla slår det mesta i vilja.
Hon är så pass gammal att hon inte har tid att slå ihjäl ett par år för att du velar.

Alltså:
Ge henne ett rakt svar på OM du vill ha barn (du får helt enkelt vara schysst och bestämma dig).
Du borde rimligen kunna ge en tidsfrist på hur lång tid du behöver till företaget under omorganisationen.
Den tidsfristen borde hon i sin tur kunna ge dig.

Sedan kan jag känna, du har ju redan barn och vet vad det innebär, alltså ingen dold rädsla. Om du inte kan svara på om du vill ha barn med tjejen du lever ihop med, är det kanske så att problemet ligger i att du inte glöder för henne?

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Varför så bråttom?
Försök att ta reda på det.
Om hon är orolig för något där så kan ni nog prata om det så att det blir bättre.
Säg inte nej.
Fråga varför i stället.
Och förklara varför du inte riktigt hinner orkar just nu.
Och ge en tidsfrist, annars så kan det dra för evigt.

 

[Lambi]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Hennes biologiska klocka tickar.

Har sett det här på nära håll en gång. För henne ÄR det viktigt att du är rak och säger som du tycker. Det går inte att "sen nån gång". Som karl kan du ju vänta, men inte hon. Hon vill ha besked så att hon om du nu inte vill ha barn, kan förbereda sig mentalt på att inte bli mamma igen, eller om det är en mycket stark önskan från hennes sida, prioritera bort dig. Du har ju på sätt och vis prioriterat bort henne genom att lägga som du säger i stort sett all tid på ditt företag det senaste halvåret.

Av det du skriver så verkar hon ha varit mycket tydlig från början att hon vill ha flera barn. Om du nu inte ville det, skulle du ha sagt det från början. Det är lättare att ta ställning då när det är nytt om man skall fortsätta ändå, utan gemensamma barn eller om man väljer att bryta. Hon kan nog känna sig kränkt av att du, om du inte vill ha barn med henne, har "slösat" bort viktiga år av hennes fertila period.

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Silverkedjan, jag tycker nog 33 ÄR en ålder......

Men se det tycker inte vi som skaffat barn efter 40....

 

[Jane_Done]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Du måste nog ge henne en sluttid, annars riskerar du att förlora henne.

En annan tanke är att du kanske är mycket mer absorberad av ditt jobb än vad hon är? Och var ska hon lägga sin energi och sitt fokus?

 

[ulda]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Men se det tycker inte vi som skaffat barn efter 40....

Är du säker på att alla känner som du?

Min mamma fick mig när hon var 36 och jag såg klart och tydligt att hon var väldigt sliten de sista åren vi bodde hemma. Och hon har många gånger sagt att hon var för gammal när hon fick barn (men hon hade inget val eftersom hon inte träffade min pappa förrän vid 33, min bror kom när hon var 34).

 

[Smulan75]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Gör det absolut inte för att du måste! Skulle hellre ge upp förhållandet under de primiserna. Jag tycker inte man ska kompromissa om barnskaffandet. Det är trots allt två som ska ha ansvaret för barnet när det kommer till världen.

Jag kan förstå att hon tycker det är jobbigt när hon har bestämt sig vad hon vill och du inte har gjort det. Du ger ett vagt och lutande mot negativt svar. Hade jag varit du hade jag kompromissat i frågan om att disskutera/fundera över hur du vill ha det. Ge en tidsram. tex Inom ett år ska jag bestämma mig och se till att under den tiden tänk igenom hur du vill ha det.

Det är trots allt ett stort beslut så för ert förhållandes skull tycker jag att du ska ta dig tid (även om du säger att du har dåligt med tid) att tänka över hur du vill ha det.

Att hon försöker utpressa dig tyckr jag är mer ett desperat försök att få dig att ändra dig.

Kvinnor vill ha raka svar! inte nja vet inte kanske .. osv.

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Tack!

Jag känner just så. Är jag "bara" till att odla på? I såfall står jag över.

Jag tycker inte heller at det är några problem att vänta ett tag. Som även du skriver: Vi är ju inte lastgamla, och har tiden för oss.

Men det tycker inte min sambo, utan tvärtom. (snart försent)
Det finns inga andra anledningar till att brådska, förutom att det "Snart är försent"

Jag har under månader försökt föklara varför, jag inte vill just nu. I korthet så är det ingen bra timing jobbmässigt.

Att även pappan vill vara delaktig till 100%, trodde jag var något positivt, men så känns det absolut inte för mig idetta fallet. Tvärtom faktiskt.

Precis som du skriver, så känner jag att jag har mindre och mindre att göra med detta..... Det spelar lixom ingen roll, hur jag känner.
Bara det blir av.

Jag är inte funtad på det viset. Jag kan mycket väl göra spontana saker, både det ena och andra. Men skaffa barn, vill jag inte göra sådar "på en höft". Det är inte samma som att köpa en bil eller nått sånt.

Efter "sammandrabbning" i går igen, så är det EXAKT så jag känner nu. Respekten för henne går ner, och nu vet jag inte om jag överhuvudtaget vill länge.

Jag får ju inte henne att fatta, och hon vägrar att tro att det bara har med mitt jobb att göra. Med tanke på vad hon hasplar ur sig vid sådana tillfälle, så kommer det snart ligga andra grunder till att jag inte vill längre.

I motsats, så skulle jag inte tvinga mig till ett barn, om jag vetat att min partner inte vill till 100%.

Jag tycker det känns jävligt konstigt detta.
T.om. adoption har kommit upp som ett alternativ, om jag jag inte vill snart.....?

Tack för ditt svar, det kändes lite skönt faktiskt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Är du säker på att alla känner som du?

Känner och känner.
Jag tänkte nog mest på att man inte skall se loppet som kört efter 35.
Det finns andra fördelar med att vara litet äldre som mamma.
Man är liksom färdig med sina övriga livsambitioner och kan vila i att vara mamma.
Och oftast så har man både tiden och ekonomin för att slippa kämpa så under småbarnsåren som om man skulle både göra karriär, tjäna massor av pengar och bygga hus samt förverkliga sig själv inom sina intressen - samtidigt!

Jag fick första barnet vid 30 och det var bökigare än det sista vid 40.
Min morbror som är äldre än min mamma fick sina biologiska söner vid 60 och kunde då pensionera sig och ägna sig åt dem på heltid.
Karriär, inkomster och stort hus var redan avklarat då.

 

[Yamaha]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

33 år kan mycket väl vara en ålder, men det är ju individuellt förstås, som allting annat.
Jag har två biologiska barn, jag var 20 och 25 när dom kom till världen. När jag var 30 ville jag och min man ha ytterligare ett barn men se, det ville inte kroppen!!
Idag är jag 33 och det har fortfarande inte blivit något, trots att jag inte använder något som helst skydd!

Jag har nu förlikat mig med tanken på att inte få fler barn, men det tog sin lilla tid..

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Visst jag förstår detta... Läget var inte samma när vi träffades på mitt företag, det har kommit upp sista halvåret. Jag har flera gånger gjort klart då, att jag mycket väl kan tänka mig ett barn till.

Det som stör mig nu, är den brist på förståelse jag får, i det läget jag är i nu.

Men jag HAR gjort klart från början att jag ville. Men det var då, i det läget som var då. Jag kan inte se in i framtiden, tyvärr.

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Att just nu lägga all tid och fokus på att mala in det i mig, ger ingen tillit.

Kontentan blir att ytterliggare press (förutom jobbet) läggs på mig.

Är det rätt?

Jag kan OMÖJLIGT ge en exakt datum, när jag har löst mina knutar och kan börja leva normalt. Jag vet att jag inte kan/vill börja tänka på det just nu iallfall. Men jag förstår oxå att det inte räker med att säga "sen nångång". Så är inte fallt här heller, jag har dessutom sagt att om ett par månader, så ska allt vara på plats, och jag kan börja funka igen.

Är inte det ett förslag, som borde kunna funka.. Tydligen inte för henne, eftrsom det är "Alldeles för vagt".

 

[Yamaha]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

På något sätt kan jag förstå er båda!

Du säger att det som stör dig mest är den brist på förståelse du får från henne. Jag skulle vilja kontra där och fråga dig vilken förståelse du ger henne i den här, för henne, så viktiga frågan?...

 

[Jane_Done]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Det jag kan fundera över är vad i er relation som gör att hon inte nöjer sig med svaret "sen". Hon verkar ju tro att det betyder aldrig.

Sen är det ju något otroligt klassiskt att män (du) tänker på jobb och hon tänker och fokuserar på familj och den bindningen mellan er ett gemensamt barn ger.

Vad jobbar hon med?

 

[Yamaha]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

jag har dessutom sagt att om ett par månader, så ska allt vara på plats, och jag kan börja funka igen.

Rent spontant så känner jag att det BORDE verkligen kunna funka! När det handlar om år så förstår jag henne, men om du bara ber om ett par månader så borde hon kunna ge dig det. Mot att du ger henne verklig förståelse och MYCKET kärlek, jag tror hon behöver det nu...

 

[Vincent Vega]

Sv: Barnfråga = Brytfråga?

Precis dom orden fick jag höra i natt.

Jag har förståelse för att hon vill ha barn. Visst.

Jag förstår däremot INTE, varför man vill ha barn med mig just NU, i det läget jag befinner mig i?

Är jag inräknad i detta, förutom just vid tillvekningen?
Jag vill vara mer än så.
Jag tror ju, att jag kommer dit mentalt, men jag vill dit först.