Barn som kommer och knackar på...

[Piek]

Visste inte vad jag skulle sätta för rubrik

Men jag bor i lägenhet i ett område med sex st stora lägenhetshus.
Nu är det ett par barn som kommer och knackar på ett par gånger i veckan. Ibland vill de klappa katterna, ibland visa upp sin nya kanin, ibland sälja kakor osv osv oftast står de kvar och vill prata i flera minuter. Jag har inte hjärta att avvisa dem mer än att vänligt tacka nej till kakorna så nu har jag helt enkelt slutat öppna. Men de plingar på till förbannelse! Öppnar man inte på en gång så plingar de sju gånger till.
Hur säger man till dem på ett snällt sätt att katterna behöver vila och att jag egentligen inte uppskattar deras besök?
Har ingen aning om vilka deras föräldrar är eller ens vilket hus de bor i...

Ursäkta att jag låter som en äkta surkärring...

 

[Saybia]

Det finns nog inga "snälla sätt", egentligen, utan var rak på sak och säg att katterna behöver vila och/eller att de blir rädda när det plingar på dörren så de behöver bara plinga EN gång. Öppnar du inte är det för att ni antingen vilar, både du och katterna, eller så är du inte hemma. Sen kanske du, till en början i alla fall, kan skära ner "flera gånger i veckan"-besöken till att säga att det går bra att de kommer förbi en gång i veckan. Kanske lättare för barnen att acceptera än att gå från flera besök/veckan till inga alls.
Men, är dom i skolåldern så borde de kunna ta en avvisning också så vill du inte att de kommer förbi överhuvudtaget är det nog lättast att säga att både du och katterna vill ha lugn och ro så du vill inte att de kommer förbi något mer. Vad är det värsta som kan hända? att de blir ledsna kanske, men det är dig och ditt hem så du bestämmer.

 

[Brandgul]

Du kan säga rätt ut att just nu uppskattar du inga besök. Att de är gulliga och trevliga (:-P) men att du vill vara ifred.

Man kan resonera med barn :-)

 

[Tora]

Visste inte vad jag skulle sätta för rubrik

Men jag bor i lägenhet i ett område med sex st stora lägenhetshus.
Nu är det ett par barn som kommer och knackar på ett par gånger i veckan. Ibland vill de klappa katterna, ibland visa upp sin nya kanin, ibland sälja kakor osv osv oftast står de kvar och vill prata i flera minuter. Jag har inte hjärta att avvisa dem mer än att vänligt tacka nej till kakorna så nu har jag helt enkelt slutat öppna. Men de plingar på till förbannelse! Öppnar man inte på en gång så plingar de sju gånger till.
Hur säger man till dem på ett snällt sätt att katterna behöver vila och att jag egentligen inte uppskattar deras besök?
Har ingen aning om vilka deras föräldrar är eller ens vilket hus de bor i...

Ursäkta att jag låter som en äkta surkärring...

Jag tycker inte du låter som en surkärring. Tvärtom.

Jag tycker nog inte det där beteendet som barnen uppvisar är riktigt "normalt". Att dom ringer på och frågar om dom får klappa katten är väl ok. Samma med att sälja kakor. Men det andra låter som lite mer kontaktsökande än vad som är "normalt".

Jag har fyra barn och jag kan säga att jag hade blivit irriterad om några barn ringde på mer än en gång. Hade sagt ifrån med en fång att så gör man INTE.

Man är inte elak mot barn för att man säger ifrån och sätter upp gränser. Tvärtom! Det är sådant man som barn behöver lära sig.

Däremot behöver man ju inte säga det på ett elakt sätt. Det är den där gamla slitna sanningen "vänligt men bestämt" som brukar vara bra.

 

[Brandgul]

Jag tänker spontant att de söker en vuxen. Som lägger märke till dem. Vad kommer de från för familj? Driver de runt mycket eller är det bara ett barn som är extremt pådrivande och rastlöst?

 

[Piek]

Tack för alla svar!

Jag tänker spontant att de söker en vuxen. Som lägger märke till dem. Vad kommer de från för familj? Driver de runt mycket eller är det bara ett barn som är extremt pådrivande och rastlöst?

Jag har tyvärr ingen aning om vilka föräldrarna är så svårt att veta om familjesituationen
De är iallafall hela och rena, verkar vara glada barn och de verkar vara kompisar och inte syskon då de ibland säger saker som "när kaninen rymde så fick hennes pappa jaga den...)
Jag har sett dem leka på gården ett par gånger men inte speciellt ofta.

@Tora @Saybia tack! Då får jag försöka säga till dem nästa gång de kommer

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker också du kan prata med barnen på ett vänligt sätt tex säga att nu passar det inte.
Barnen tänker säkert inte på att de kan vara störande utan de tycker du är snäll och katten söt. Eller så är det barn som är sociala och gillar att träffa människor.
När jag var barn gick vi runt till grannar som hade hund och frågade om vi fick leka med hunden. Vi tänkte aldrig på att vi kunde vara störande så barn tänker nog i te så.

 

[Brandgul]

Precis! Det kan räcka med ett barn som är pådrivande och framåt och så hänger alla andra med. De måste bara ha någon som berättar för dem vad som är socialt accepterat :-) De kommer nog förstå!

 

[Skjøldur]

Precis! Det kan räcka med ett barn som är pådrivande och framåt och så hänger alla andra med. De måste bara ha någon som berättar för dem vad som är socialt accepterat :-) De kommer nog förstå!

 

[Skjøldur]

Jag tycker om barn så jag skulle nog inte bli irriterad. Men en annan aspekt av det hela är att dom kanske inte förstår att det finns vuxna som inte är enbart snälla.... Att dom i värsta fall kan råka ut för en pedofil om dom ringer på hos främmande och följer med in som de där barnen tydligen gärna gör. Det är inte fullt så farligt att till ex bara gå runt som påskkärringar och tigga godis om man stannar i dörren o inte går in.

 

[kvandi]

Jag hade nog börjat neka varje gång de kommer, så blir du nog tråkig tillslut. Alt be o få telefonnummer till någon av föräldrarna och så ringa o prata.

Jag hade iaf aldrig släppt in barnen i huset utan föräldrarna (men det kanske du inte heller gjort?) .