Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

lillla_jag

Trådstartare
Hej! Jag är iväg som au pair. Jag var i en familj tre månader, men bytte familj på grund av "spanking". Lämnade familjen så fort jag märkte att pappan smällde till deras 18 månaders!!
Allt fungerade jättebra för mig med deras pojkar. Jag hade aldrig problem med att åka till parken eller vara själv med dem. Hade en två månaders bebis, en 18 månaders pojke och en treåring att ta hand om.

Nu tar jag hand om en 2½ årig flicka. Hon är jättebortskämd och får alltid som hon vill. När jag försöker gå ut med henne börjar hon gråta och säger att hon vill stanna hemma. I vanliga fall skulle jag gått ut ändå, men föräldrarna här vill inte att hon ska vara ledsen när vi går. Så det resulterar i att jag inte kan gå ut med henne.
Jag har försökt leka fram det t.ex. tog jag en påse med en leksak i och sa att jag hade en present till henne men att vi bara kunde öppna den i parken. Trots att hon var jättenyfiken så gick hon inte med på att lämna lägenheten. Jag försöker springa runt med spadar och hinkar till sandlådan. Men hon blir ledsen så fort jag tar fram hennes skor...

Föräldrarna har inte haft det här problemet med den tidigare aupairen och jag har aldrig stött på det här problemet heller innan. Enligt min erfarenhet är det bara att gå ut med barnet trots att det är ledset och två minuter senare slutar barnet gråta och har hur roligt som helst.
Samma sak när pappan skulle lämna henne och gå ut. Dottern börjar gråta när han ska gå och det slutar med att han stannar hemma.
När vi lekar har vi väldigt roligt, hon skrattar och tycker om att jag är med. Men såfort föräldrarna ska lämna blir hon ledsen. Jag har dock varit själv med henne i lägenheten och då är hon också glad, kan fråga efter mamma ibland dock.

Är det att hon inte är trygg med mig, så att jag inte gör ett bra jobb? Jag är rädd att det är att hon inte tycker om mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Är det någon bra förälder här som har något förslag eller idé om vad jag kan göra?

Jag är inne på min tredje vecka här nu, så känner att det är en väldigt lång tid för att knyta an till mig. Jag vill verkligen få det här att fungera men min fantasi börjar ta slut...
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

såfort föräldrarna ska lämna blir hon ledsen. Jag har dock varit själv med henne i lägenheten och då är hon också glad, kan fråga efter mamma ibland dock.

Jag har tyvärr inga tips att ge. Men om att vara ledsen när folk går, det kan barn nog bli utan att personen de lämnas med känns otrygg. A snart 2, kan bli ledsen när mamma (jag) eller pappa går trots att den andra är kvar hemma. Kan bli ledsen när han lämnas på dagis (iofs mest om han är lite trött eller vissa perioder). A grät väldeliga när min väninna som han träffar någon gång i månaden gick häromdagen. Mina små kusiner minns jag tydligt när jag var liten kunde bli helt förtvivlade när jag (4 år äldre) skulle gå hem igen, de var kvar hemma hos sig med sina föräldrar.

Och jo, om vi ska gå ut och leka och A protesterar så nog tar jag honom under armen och går, även om jag föredrar att övertala.

(Haken är väl att efter att flera gånger blivit bekräftad i sin rädsla för att gå ut så kan nog flickan du passar helt falla isär om hon blir tvingad. Dessutom så har du ju order och det är väl föräldrarnas problem egentligen. Finns inga djur att titta på man kan locka med, skippa skorna och ta en liten liten utflykt i trapphallen bara på några sekunder, med miniäventyr och kex eller ngt. Kanske kan man börja med att bara kika ut genom dörren och fnissa tillsammans. Äsh, går hon ut med föräldrarna utan problem?)
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Btw, haken med att envisas med att försöka få henne ut genom dörren utan att du någonsin kan bara ta henne under armen och gå är att man kan förstärka/lära in ev rädsla genom att tjata och ge upp hela tiden. (Detta inklusive kika genom dörren och vadsomhelst, det fungerar ju bara om det lyckas, om det misslyckas så förstärker det kanske tidigare rädsla.)

Så det kan lika gärna vara bättre att bara strunta i det helt och inte ens någonsin föreslå att gå ut och sedan prova ett par månader senare. Jag vet faktiskt inte. Dyker säkert upp ngn med bra tips. (Jag ville eg bara kommentera gråta när man går, som sagt jag har fått uppfattningen att barn lätt gör så när folk (inte bara föräldrar) går och vid uppbrott.)
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Först: vilken bra aupair de har fått tag i! Du låter verkligen jätteengagerad i ditt jobb och gör allt för att barnet ska må bra!

Min åsikt: 3 veckor är ändå en ganska kort tid. Jag vill råda dig att absolut INTE ta flickans reaktioner personligt, det betyder INTE att hon inte tycker om dig! Hon är så liten ännu och är känslig att bli lämnad av sina föräldrar. Dessutom instämmer jag fullkomligt med dig att det absolut inte verkar vara det mest sunda föräldraskapet där man låter en 2åring själv bestämma om man överhuvudtaget ska gå ut eller om pappa ska få åka till jobbet. :crazy: Det värsta är att sådant föräldraskap (om det fortgår på samma sätt) kommer att skapa ett barn som andra människor får svårt att tycka om. Det vill säga det blir en otjänst till flickan att lära sig att ständigt få precis som hon vill och till och med kunna bestämma över de vuxna i sin omgivning.

Det är ju svårt för dig att göra några mirakel när föräldrarna är så totalt emot att hon överhuvudtaget ska få gråta. Finns det NÅGON möjlighet att prata lite med dem om detta? Att få dem att förstå att gråt och ledsenhet hör till livet helt enkelt; något man gör och får tröst för, men att man kanske ändå måste t ex gå ut. Kanske kan du vinkla det hela utifrån hälsoaspekten? Frisk luft och utevistelse ÄR viktigt för barn och som föräldrar och vuxna är det deras och din uppgift att se till att hon får nyttan och vanan att vara utomhus och röra sig så att hon utvecklas som hon ska och växer upp till en frisk individ.

Sen tänker jag: är föräldrarna alltid där om/när ni ska gå ut? Jag menar; behöver de veta att/om hon grät en liten skvätt när du bestämmer att ni ska gå ut. Du kan ju bara konstatera att "ojdå, hon grät lite" och gå ut ändå. Sen bör/ska du väl förstås inte föra föräldrarna bakom ljuset, men om du i efterhand kan berätta "jo, hon grät lite, men direkt vi kom ut blev hon JÄTTEglad åt....". Då kanske de inser/förstår att det där lilla gråtandet inte är så farligt.
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Det du beskriver är inget unikt utan tvärtom något som jag sett då och då hos barnen på förskolan i just den åldern.
Det är bara att rulla på och inte göra så stor affär av det hela.
Det är bara en känslig ålder när det gäller seperationer.
Det är lättare att skola in en ett åring på förskolan än en två åring just pga den känsligheten. Det är bara att stå på sig och inte själv fastna i den lilla flickans seperationsångest så försvinner det rätt snart.
Är föräldrarna oroliga som tex pappan när deras dotter gråter så be honom ringa hem en stund senare. Oftast så brukar det gå över fort och när föräldrarna förstår att det inte var så farligt/svårt för deras dotter så brukar dom också sluta oroa sig. Det gynnar ju deras dotter.
Så brukar man ha arbetat på dom flesta förskolor jag har jobbat/prakiserat på.

Som sagt var en fas i en ålder då det är förväntat att det kan dyka upp. Gör ingen stor affär av det hela och låt inte flickas ångest stoppa det hela. Då bör det försvinna på några veckor. Gör man för stor sak av det hela och flickans ångest får styra så kommer den ångesten bara bli större och större.
Vid sådana här tidpunkter så är det inte ovanligt att övegångar mellan aktiviteter kan bli jobbigare. Jag skulle kunna tänka mig göra liknande scheman som hos ett barn med autism, där man tydligt och klart med bilder kan se vad som kommer att hända. Jag skulle förvarna med en kvart innan, tio minuter innan och sedan fem minuter innan så barnet hinner ställa om sig till att någon skall hända och hon vet vad och hon vet hur.

Den här fasen brukar inte sitta i länge utan den försvinner ändå rätt så snabbt.
Man behöver bara tålamod och lite is i magen.
Jag vet hur svårt det kan vara som förälder att stå emot när ens barn gråter. Det är inte alls samma sak som att stå emot andra barns gråt utan det är ofta man känner skuld om man försöker stå emot. Det är därför det är viktigt detta med att försöka få föräldern gå iväg och sedan ringa upp efter en 15-30 minuter, vilket barnet oftast redan har växlat om. Det brukar underlätta för föräldern som då slipper att sitta och må dåligt och känna att dom sviker sitt barn.
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Jo jag håller med Björk att om det finns tillfälle och föräldrarna inte ser kanske bara gå ut helt enkelt.

(Det är ju möjligt att det var så förra Au pairen gjorde... risken är väl att 2,5 åringen berättar såklart :p)

http://www.bbc.co.uk/news/health-15427954

Kan ju råka lägga den här på ngt bord ngnstans :p

(Det är väldigt viktigt att få utevistelse för barn. Tänkte bara att det var föräldrarnas självskapade problem snarare än ditt.)
 
Senast ändrad:
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Tack för hjälpen och stödet alla som tog sig tid och svarade. Familjen ville dock inte ha kvar mig. Så håller tummarna för att jag ska hitta en ny familj annars blir det att åka hem till Sverige igen.
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Vad tråkigt att du inte fick vara kvar.

Min 2½ åring som är fullständigt trygg med oss som föräldrar får ibland perioder där hon blir ledsen om en av oss ska lämna hemmet.

Den som går är glad & säger hejdå, kramar & berättar att man ska gå & varför, går sedan ut genom dörren & iväg på det man hade tänkt.
Den andra föräldern är glad, och berättar att nu har mamma/pappa gått, kom så ska vi ha roligt tillsammans..

Tar MAX 2 minuter, sen är tårarna torkade & leken är igång.

Barn får sådana perioder ibland, tycker inte det är ditt fel.

Hoppas du hittar en ny familj snart.

Vilket land är du i?
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Jag tror också att det är en fas som man inte ska läsa in för mycket i, jag tror inte att det är nåt trauma som ligger bakom utan bara nån fix idé som ungen har för tillfället. Jag hade försökt hitta något som barnet gillar. Kan du tex bära henne på ryggen när ni går till parken? Mina barn älskar när jag galopperar med dem på ryggen så det brukar jag alltid ta till en stund när de vägrar att gå. Jag tycker annars inte att man ska använda belöningar (presenter eller mat/godis) för sånt som faktiskt inte är en prestation. Att gå ut gör man bara, så är det. I vissa frågor får man helt enkelt vara en ledare och hjälpa barnet att komma över sin fixa idé.
 
Sv: Barn som inte vill lämna hemmet? Tips?

Lägger bara till: apropå detta med skorna, gör det hela till något tokigt. Ta ungen på axlarna och skorna och jackan i väskan, bryt mönstret. Om det inte är minusgrader så är det inte hela världen att gå utan jacka och skor en stund. Kan man leka ihop det, tex ta med en dockvagn ut eftersom dockan måste till doktorn? Eller att ni måste samla in löv och pinnar för att göra ett bygge av nåt slag? Om man gör det hela till ett uppdrag som inte har med att barnet måste ut utan nåt annat att göra så kan det bli lättare.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 516
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 781
Senast: MiaMia
·
Hundträning Hunden min gnäller KONSTANT så fort vi inte är hemma. Hemma säger den nästan aldrig någonting. Men så fort vi åker i bilen, eller åker...
Svar
8
· Visningar
1 161
Senast: Nota
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
12 323
Senast: lizzie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp