Barn som inte förstår frågor

[Björk]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Jo, jag vet att "vill ha mjölk" är ett helt adekvat svar på frågan, jag förväntar mig inget mer avancerat. Det som oroar mig är just ekandet och att barnet inte alls kan svara ja/nej. T.ex. frågar vi "vad gör du?" svarar barnet "vad gör du?", vi svarar då "du hoppar högt (som ett exempel)" och barnet ekar då vårt svar.

Barnet nickar inte eller skakar på huvudet, kan peka ibland men inte alltid. Oftast blir det en gissningslek för att veta vad barnet vill, d.v.s. vi ger alternativ tills barnet blir nöjd, vi brukar vanligtvis ge två eller tre alternativ. Barnet berättar mycket sällan saker spontant och kan inte heller berätta för sin far vad vi gjort under dagen.

Som jag skrev tidigare bekymrar inte "normal" sen språkutveckling mig men det känns mer och mer som att något annat ligger bakom. Dessutom är det oerhört frustrerande att inte kunna kommunicera med varandra.

Jag tänkte redan tidigare i tråden på det som Linda_77 nämner härovan... Jag är på inga sätt någon expert (bara allmänt intresserad får man väl kalla det), men känner igen just det där med "ekandet" och just svårigheten att kommunicera från det jag läst om autism (som ju finns i massor av olika nyanser).

Din känsla av att "något annat" ligger bakom kan det ju ligga något i. Därmed inte alls sagt att det handlar om just autism, men kanske någon form av funktionshinder och/eller kommunikationsproblem.

Jag tror du/ni gör helt rätt i att släppa den språkliga stressen just nu. Ni har ju funnit sätt att hantera detta i er familj och det är det viktiga just nu. När ni väl får hjälp via BVC så hoppas jag ni får en ordentlig utredning och att du får svar på om din känsla varit befogad eller inte.

 

[Amha]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Jag har ju dålig hörsel (skadad av yttre påverkan) och hör t.ex inte om det är bakgrundsljud. Däremot om jag ser att någon pratar med mig kompletteras det med läsa på läpparna och då blir det ju lätt lite galet. Det var lite det som la grunden till min fundering men som sagt, det är ett långskott

 

[Luff]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Ja han kommunicerar utan problem. Han har ibland svårt att förklara saker men inget så det blir jobbigt. Ord blir lite tokiga. Patakult tex. Katapult alltså.
Talet kom ordentligt vid 3-4 års ålder- innan babblade gjorde han konstant men det var svårt att förstå när han ville något . Sen kom vi väl på någon sorts sätt så vi löste det till vardags.
Namn är svårt - han kommer inte alltid ihåg nära släktingars namn, vår adress tex.

 

[GerdOs]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Barnet har varit hemma med någon av föräldrarna hela tiden. Dock umgåtts med andra barn i öppen förskoleverksamhet och lek-träffar med jämnåriga. Umgänget med andra barn har inte alltid varit problemfritt eftersom vårt barn föredrar fysiska lekar och är motoriskt väldigt tidig medan jämnåriga i vår närhet i stället är väldigt språkligt tidiga men motoriskt sena.

 

[Luff]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Vår son tyckte det var jättejobbigt med idrott pga alla regler som var svåra att komma ihåg. Däremot hade han mkt bra motorik. Sen när han väl lärt sig reglerna blev han förbaskad när dom inte följdes. Han har ett väldigt stort rättvisepatos vilket ju blir jobbigt i verkliga livet.

 

[GerdOs]

Sv: Barn som inte förstår frågor

+Linda_77

Jag är inte heller någon expert men intresserad av autism och autistiska tillstånd. Det är möjligt att någon sådan diagnos finns, det får vi se i och med utredningen. Barnet har dock inga problem med ögonkontakt och beröring, vilket inte utesluter att hen kan ha autistiska drag.

 

[GerdOs]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Jag har ju dålig hörsel (skadad av yttre påverkan) och hör t.ex inte om det är bakgrundsljud. Däremot om jag ser att någon pratar med mig kompletteras det med läsa på läpparna och då blir det ju lätt lite galet. Det var lite det som la grunden till min fundering men som sagt, det är ett långskott

Intressant! Barnets far, farbror och farfar har alla tre nedsatt hörsel p.g.a. någon missbildning i innerörat(?) samt otaliga öroninflammationer som barn. Jag har aldrig kopplat ihop det med vårt barns språkförståelse men vi ska definitivt kolla upp barnets hörsel noggrant.

Ja han kommunicerar utan problem. Han har ibland svårt att förklara saker men inget så det blir jobbigt. Ord blir lite tokiga. Patakult tex. Katapult alltså.
Talet kom ordentligt vid 3-4 års ålder- innan babblade gjorde han konstant men det var svårt att förstå när han ville något . Sen kom vi väl på någon sorts sätt så vi löste det till vardags.
Namn är svårt - han kommer inte alltid ihåg nära släktingars namn, vår adress tex.

Vår son tyckte det var jättejobbigt med idrott pga alla regler som var svåra att komma ihåg. Däremot hade han mkt bra motorik. Sen när han väl lärt sig reglerna blev han förbaskad när dom inte följdes. Han har ett väldigt stort rättvisepatos vilket ju blir jobbigt i verkliga livet.

Er son låter väldig lik vårt barn. Vårt barn har problem med namn när han blir ivrig, mamma blir pappa och bokstäver har en tendens att byta plats. Regler har vårt barn också svårt med, även om jag inte förväntar mig full förståelse än. Skönt att ni kan kommunicera med varandra, allt blir ju så mycket lättare bara man kan förklara.

Till alla:
Tack för era svar, det har väckt många tankar! Jag inser också att jag skrev trådstarten i affekt efter en mycket dålig dag och att våra kommunikationssvårigheter överdrevs en aning. Barnet kan alltså prata, kan i någon mån uppmana andra och uttrycka sin vilja, dock svarar hen inte på frågor och jag upplever att hen inte alltid förstår att hen ska besvara en fråga på något sätt. Småpratet och det spontana berättandet som jag hör att andra barn uttrycker saknar jag också även om jag på ett rationellt plan inser att vårt barn helt enkelt inte är någon småpratare, barn är ju olika. Jag har kanske också låst mig onödigt mycket vid ja/nej- svaren men jag är rädd för att det skapar svåra situationer för vårt barn ifall hen inte kan uttrycka ja/nej på ett tydligt sätt åt andra.

 

[Brandgul]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Ibland kan det vara så enkelt som att vissa barn behöver höra mer språk runt sig. Språkdusch.

Det är inte säkert att alla barn uppfattar alla alternativ inom språket som finns. Helst inte när man är äldst hemma. Hur många gånger har barnet hört er vuxna ställa ja och nej frågor till varandra? Gör ni det flera gånger per dag? Upprepning?

I ett litet umgänge har jag varit med om det två gånger om "hemma"-barn som blivit väldigt sena med språket. Å andra sidan har jag träffat fler barn som inte blivit det. Så det är ändå inte speciellt vanligt.

 

[lady_mike]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Min son sa inte ett ord tills han va 1,5 år. Innan två år kunde han fler ord än alla i sin dagisgrupp där han va yngst. Han kunde hela alfabetet och även räkna till 20.
Men vid frågor är han aningen "trög". Han förstår inte vad jag säger till honom och precis som din upprepar frågan. Jag får allt som oftast sitta med honom och förklara enkelt men ingående och ofta utan resultat.
Bästa vännens grabb är lika. Båda är 3,5 år nu. Jag skulle tippa på att det är en fas..
Sonen är i annat väldigt smart och kan väldigt mycket. Han kan förklara saker med väldigt avancerade ord.

 

[MadameNussi]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Min äldste son var sen med talet pga en "lindrig men dock ej ringa" hörselskada. Han hade dock inga problem med frågor och att tala om vad han ville. Nicka och skaka på huvudet vid fråga och peka och säga öh öh när det var något han ville ha. Talförseningen var inte särskilt extrem så hörselskadan konstaterades inte förrän han var 6 år.

Jag är förskollärare och har jobbat på förskola i 18 år och på fritids i 10 år och min erfarenhet är att föräldrars oro ska tas på största allvar. Ofta brukar det vara så att föräldrarna slår ifrån sig personalens oro över avvikelser i utvecklingen och tycker att barnet är "lite sent".

 

[GerdOs]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Ibland kan det vara så enkelt som att vissa barn behöver höra mer språk runt sig. Språkdusch.

Det är inte säkert att alla barn uppfattar alla alternativ inom språket som finns. Helst inte när man är äldst hemma. Hur många gånger har barnet hört er vuxna ställa ja och nej frågor till varandra? Gör ni det flera gånger per dag? Upprepning?

I ett litet umgänge har jag varit med om det två gånger om "hemma"-barn som blivit väldigt sena med språket. Å andra sidan har jag träffat fler barn som inte blivit det. Så det är ändå inte speciellt vanligt.

Det är en möjlighet. Barnet kommer börja dagis till hösten men förhoppningsvis har vi då redan hunnit besöka både psykolog och logoped för att göra en utredning.

Min son sa inte ett ord tills han va 1,5 år. Innan två år kunde han fler ord än alla i sin dagisgrupp där han va yngst. Han kunde hela alfabetet och även räkna till 20.
Men vid frågor är han aningen "trög". Han förstår inte vad jag säger till honom och precis som din upprepar frågan. Jag får allt som oftast sitta med honom och förklara enkelt men ingående och ofta utan resultat.
Bästa vännens grabb är lika. Båda är 3,5 år nu. Jag skulle tippa på att det är en fas..
Sonen är i annat väldigt smart och kan väldigt mycket. Han kan förklara saker med väldigt avancerade ord.

Skönt att höra att det finns normala barn som också kan ha problem att förstå frågor. Förhoppningsvis är det bara en fas men eftersom jag upplever att vårt barn knappt utvecklas i sin språkanvändning känns det ändå rätt för oss att undersöka saken vidare.

Min äldste son var sen med talet pga en "lindrig men dock ej ringa" hörselskada. Han hade dock inga problem med frågor och att tala om vad han ville. Nicka och skaka på huvudet vid fråga och peka och säga öh öh när det var något han ville ha. Talförseningen var inte särskilt extrem så hörselskadan konstaterades inte förrän han var 6 år.

Jag är förskollärare och har jobbat på förskola i 18 år och på fritids i 10 år och min erfarenhet är att föräldrars oro ska tas på största allvar. Ofta brukar det vara så att föräldrarna slår ifrån sig personalens oro över avvikelser i utvecklingen och tycker att barnet är "lite sent".

Jag har upplevt att omgivningen inte riktigt tagit min oro på allvar och förklarat vårt barns språk med att han bara är sen. Vi som spenderar all tid med barnet märker ju att något inte står riktigt rätt till. Kan ju också hända att jag är lite väl nojig men hellre kolla upp det en gång för mycket än inte alls.

 

[Björk]

Sv: Barn som inte förstår frågor

D

Jag har upplevt att omgivningen inte riktigt tagit min oro på allvar och förklarat vårt barns språk med att han bara är sen. Vi som spenderar all tid med barnet märker ju att något inte står riktigt rätt till. Kan ju också hända att jag är lite väl nojig men hellre kolla upp det en gång för mycket än inte alls.

Vettigt tänkt!

OM nu omgivningen skulle ha rätt så är det ju ändå viktigt för ER att få utredning gjord så att du/ni kan släppa "nojan". Så; den som lägger sig i ert beslut att gå vidare med saken tycker jag bara du ska ignorera. Det är som du säger ert barn som ni ser JÄMT och det är ER oro.

Lycka till och hoppas ni får hjälp snart så att ni kan gå vidare.

 

[MadameNussi]

Sv: Barn som inte förstår frågor

Om inte annat så får ni reda på att allt är som ska och slipper oroa i onödan.