Har en dotter som i och för sig inte är feg av sig, men hon är så otroligt passiv och otydlig i sitt kroppsspråk gentemot hästar så hon blir ju fullständigt "ägd" av dem. Hur sjutton kommer man runt det där? Det största problemet kommer till att hantera "läskiga situationer" vid uteritt, eller ja, hästarna har en tendens att hitta på en massa såna situationer när hon rider. Ta sig från stallbacken kan t.ex vara en sån situation, eller postlåda efter vägen osv. Jag vet ju att om jag hoppar upp och rider hennes häst, så löser det sig, jag får hästen dit jag vill, oftast utan större problem och större konflikter. Men själv så, ja, hon löser det till slut, men hon får bråka så mycket, och hästarna testar henne jämt, rejält, hon kommer liksom aldrig förbi det där med testandet. De provar varenda motreaktion som finns, vända, kicka, resa sig mm. De försöker ofta ta första möjliga chans att vända hem. Och försöker hon liksom bestämma, då får hon en kraftig motreaktion, en reaktion jag själv aldrig skulle få hos samma häst. Jag försöker ju lära och peppa henne att vara tydlig, stadig på skänklarna och snabb i reaktionerna och tänka framåt. Men något hos henne utstrålar ändå osäkerhet, och det speglar så klart av sig på hästarna. Jag kan inte se vad hon gör för fel, men något är det.
Det här är tydligt även i stallmiljö, hon har svårt att signalera till hästen att hon vill att den ska flytta undan för henne i stallgången, hon försöker, men de lyssnar inte riktigt. Jag fattar inte riktigt varför det blir så här, de flesta tror att hon är tuff, hon framstår nog inte som så osäker för oss människor, men för hästarna..... Hon biter ihop och kämpar på, så hon är ju inte vek på det viset. Hon undviker liksom inte att ta en konflikt med hästen. Men man vill ju inte ha konflikt! Man vill ju att de ska kunna jobba med henne!
Jag är ju med henne och hjälper henne hela tiden, men som jag ser det, så om jag hela tiden finns med som hästens stöttepelare, så kommer ju alltid problemet kvarstå så fort hon blir själv. Tyvärr blir man ju lite förbannad och besviken på hästarna ibland också, som man vet är schyssta individer annars, varför krånglas det så mycket? Jag vill ju att hon ska kunna klara sig själv. Hon får idag ofta försöka lösa problemen själv, men jag är med och ger lite instruktioner på avstånd. Jag känner att hon behöver ju jobba mycket med hästarna i stallmiljö, hon måste bli säkrare, men hur kan jag inte säga. Hon gör liksom inget fel. Synbart. Men vid ridningen? Hur skulle ni göra med en häst som "fjantar sig", ser spöken och ska vända och springa hem, utan anledning, som när man vänder åt rätt håll, svarar med att kicka eller på annat vis dumma sig? Visst, jag som vuxen, kan leda förbi den, eller förstärka från marken, men nästa gång då? Hur skulle ni tänka för att komma förbi det här?
Det här är tydligt även i stallmiljö, hon har svårt att signalera till hästen att hon vill att den ska flytta undan för henne i stallgången, hon försöker, men de lyssnar inte riktigt. Jag fattar inte riktigt varför det blir så här, de flesta tror att hon är tuff, hon framstår nog inte som så osäker för oss människor, men för hästarna..... Hon biter ihop och kämpar på, så hon är ju inte vek på det viset. Hon undviker liksom inte att ta en konflikt med hästen. Men man vill ju inte ha konflikt! Man vill ju att de ska kunna jobba med henne!
Jag är ju med henne och hjälper henne hela tiden, men som jag ser det, så om jag hela tiden finns med som hästens stöttepelare, så kommer ju alltid problemet kvarstå så fort hon blir själv. Tyvärr blir man ju lite förbannad och besviken på hästarna ibland också, som man vet är schyssta individer annars, varför krånglas det så mycket? Jag vill ju att hon ska kunna klara sig själv. Hon får idag ofta försöka lösa problemen själv, men jag är med och ger lite instruktioner på avstånd. Jag känner att hon behöver ju jobba mycket med hästarna i stallmiljö, hon måste bli säkrare, men hur kan jag inte säga. Hon gör liksom inget fel. Synbart. Men vid ridningen? Hur skulle ni göra med en häst som "fjantar sig", ser spöken och ska vända och springa hem, utan anledning, som när man vänder åt rätt håll, svarar med att kicka eller på annat vis dumma sig? Visst, jag som vuxen, kan leda förbi den, eller förstärka från marken, men nästa gång då? Hur skulle ni tänka för att komma förbi det här?
