Barn nr 2?

[vix]

Min sambo tog upp frågan om ett syskon till lilltjejen, men jag vet faktiskt inte. Jag både vill och inte.

Dels hade vi ett rätt jobbig graviditet/start med lång sjukhusvistelse och jobbig igångsättning/kejsarsnitt. Lillan är det mest underbara som har hänt oss.

Men tänk om vi får ett sjukt barn, ADHD eller vad som helst. I mina ögon har vi den "perfekta" lilla familjen. Tänk om allt bara förstörs av den nya lilla bebisen. Vill jag riskera det vi har tillsammans? Jag låter säkert hur ego som helst men jag vill kunna fortsätta tävla och träna med mina hundar. Min sambo försäkrar mig om att jag ska kunna fortsätta, men nu när vi fick lillan så har det blivit så mycket mindre träning, tävling och jag vill inte ha ännu mindre.

Man "ska" ha två barn så dom har nytta av varandra som små och äldre. Men MÅSTE man det? Jag vill ha ett barn till för att JAG vill det och inte för att hon ska få ett syskon. Men jag törs inte....

Jag är dessutom snart för gammal (34) så jag vill inte ångra att vi inte fick ett syskon till henne. Om jag inte vore så rädd så skulle jag nog vilja ha ett barn till, eller så inte. Jag vet varken ut eller in.

Hur har ni tänkt kring barn nr 2?

 

[Calazirya]

Sv: Barn nr 2?

Jag har inte tänkt alls, men vissa i omgivningen tänker visst åt mig ( samma förmaning med syskon som du skriver om ).

Nu är jag yngre till åldern än dig så jag känner som så att om jag (vi ) om några år vill försöka få till ett syskon så är det något som får komma då, just nu är jag inte ett dugg intresserad av att få en liten till och kanske jag aldrig blir det heller ?

Har du satt någon egen gräns för: nu får det vara slut på barnafödandet? Jag tänker mig att 34 år ändå inte är gammalt, jag tänker mig nog att kunna vänta till jag är runt 38 om så är..
Samtidigt blir jag lite oroad, vi kanske vill ha syskon om 10 år men då är man kanske för bekväm för att gå tillbaka till vaknätter/blöjbyte osv ?

Nej jag är i samma situation, fast ändå inte. Vet inte upp eller nej och har heller inte svaret på frågan..

 

[Javan]

Sv: Barn nr 2?

vadå ska ha? barn har man för att man vill och inte för att det ska vara på ett visst vis. Man kan ha jättemycket glädje av syskon och ingen alls, man kan tycka det är "jobbigt" att vara ensambarn och inte. Huvudsaken är att föräldrarna VILL ha barnen anser jag.

vi skulle bara ha ett barn (dels var första väldigt svårtillverkat och den karusellen ville jag inte in i) sen har jag samma med hundarna tyckte jag hann knappt som det var. Förra julen blev jag med barn (inget skydd om första är IVF-barn så är man inte så noga ) fick en smärre chock om jag ska vara ärlig dock blev jag uppriktigt glad efter lite betänketid. Fick dock missfall i vecka 6 MEN insåg att jag visst ville ha syskon och att hundarna nog får stå tillbaka en tid, de finns kvar sen också för ska vi vara uppriktigta med två små så blir det mindre egen träningtids mm.

Nu hade vi så tur att efter vi låtit det gå en tid och pratat igenom det blev jag gravid på försök nr 2 så i dagarna kommer jag bli 2-barns mamma och det är med skräckblandad förtjusning alla de känslor du har känner jag igen. tänk om bebis är sjuk? Vi har ju det så "enkelt" nu med en liten 2-åring lätt med barnvakt, lätt att lägga glad och positiv och social. Vad säger att vår familj fortsätter att vara enkel med en liten bebis??? Dock känns det som att fördelarna överväger men fråga INTE om fyra veckor efter ett par sömnlösa nätter.

Vet inte om jag gör dig något klokare men jag känner så igen mig i dina tankar. Vi hoppade i alla fall och kör nu på två barn

 

[Javan]

Sv: Barn nr 2?

Har du satt någong egen gräns för: nu får det vara slut på barnafödandet? Jag tänker mig att 34 år ändå inte är gammalt, jag tänker mig nog att kunna vänta till jag är runt 38 om så är..
..

Ur fertilitetssynpunkt är det inte så bra att vänta för länge efter 35 år sjunker den snabbt (för de allra flesta går det bra men bör ändå ha det i åtanke) vid 38 år så får du knappt hjälp från landstinget om du inte betalar det själv... Vill bara säga det då många inte är medvetna om det utan man ser bara att många blir mamma efter 40 år (ex Hollywood) men att det kan ligga en hel del hormonbehandling mm bakom hörs ju inte. Som sagt för de flesta är ju detta inget problem.

Det var ur ren bekvämlighetssynpunkt vi tog syskon NU - jag är helt övertygad om att när Isak är 5 år kommer jag aldrig vilja börja om med blöjor et c.... Lika bra att få det överstökat nu innan man blir ännu latare.

 

[Calazirya]

Sv: Barn nr 2?

Ah nej den aspekten tänkte jag inte på alls, sorry...

Ja det där med bekvämlighetssynpunkten är jag också inne på, jag är också rätt övertygad om att vi kommer bli för bekväma om vi väntar för länge. Samtidigt, om man blir för bekväm så är kanske inte längtan efter ett syskon så stort heller, det hör nog ihop?

 

[mino]

Sv: Barn nr 2?

Vad som passar dig känner bara du själv utifrån vad du tycker är jobbigt och roligt. Men om du behöver ett råd så anser jag att det bästa är att pricka in nr två så att nr ett är runt 3 år. Min stora var 2 år och 3 mån när hon fick syskon och min lilla har nu hunnit bli precis 2,5 år, det är en besvärlig ålder när de fortfarande inte har nån säkerhetskoll och samtidigt blir helt "förstörda" när det inte blir som de tänkt sig.

På den allmänna frågan om man måste ha syskon så tycker jag att det är att rekommendera, även om det självklart inte går att förutsäga vad som är bäst för just er. Men dels tycks det bli en bättre balans i familjen med några barn, dels tycks barnen bli mer tydligt Barn, snarare än ett bihang till de vuxna och sen tror jag att det är bra för identiteten att inte vara den enda som är i centrum hela tiden. För familjen är det en omställning att ha två barn, främst för att man plötsligt har två olika behov att bemöta, men det största problemet är som sagt snarare timingen, att få till det så att barn nr två hamnar i en fas när barn nr ett är någorlunda tillfreds med sig själv.

 

[mino]

Sv: Barn nr 2?

Men är inte detta iofs ett mycket konstigt skäl att skaffa ett barn "vi får inte bli för bekväma". Nånstans måste man ju ändå vilja ha ett barn och tro på att det blir bra för familjen i första hand. Den exakta timingen kan ju bero på olika saker typ att man vill hinna jobba ett tag emellan eller att stora ska vara ordentligt inskolad på dagis, men just bekvämligheten känns ändå som mindre viktig om man i hjärtat känner att man vill ha ett barn till. (Däremot känns det för min del nu att ett tredje barn skulle ta knäcken på oss utifrån de förutsättningar vi har, men det är mer en fråga om man hinner och orkar snarare än att man är för bekväm för att börja byta blöjor igen.)

 

[Koltinna]

Sv: Barn nr 2?

Jag har en dotter som är 1,5 år, och väldigt många har börjat säga till mig och fråga om "nu är det väl snart dags för syskon?" Men enda sedan min dotter föddes har jag så otroligt svårt för att tänka mig en till. Min dotter är det största och bästa som har hänt mig och jag vill lägga all min lediga tid på henne och att hitta på roliga saker med henne. Och såsmåningom vill jag också börja ta upp ridningen igen och kanske börja träna och sånt, vilket jag inte har tid och ork med nu. Och om jag då skulle få ett barn till så skulle jag behöva lägga allt detta på hyllan i många år till framöver.
Visst, jag är ung och kommer kanske ångra mig i framtiden, men det tar jag då och nu koncentrerar jag mig på det jag har nu. Sen när jag har fått orken och tiden så kommer jag att köpa en hund istället och det får bli min lilla bebbe och syskon till dottern

 

[Armani__]

Sv: Barn nr 2?

Förstår hur du tänker, jag tänker lite själv så, fast med hästar och inte med hundar. Jag har möjlighet att rida relativt ofta min svärmor jobbar natt = ledig mycket, men jag har svårt att lämna Milton och vill vara med honom mycket. Lika mycket vill jag säkert vara med barn nr 2. Så jag får väl lite skylla mig själv. Hästarna får bli lidande detta året, sedan får vi se när jag börjar plugga, om tiden finns mer - är glad över att jag har en medryttare som ställer upp ibland.

Jag hade dock en fantastiskt lätt graviditet (jobbig förlossning istället..), men det är ju inget som säger att nr 2 blir lika lätt, precis som för din del - inget som säger att det måste bli en jobbig graviditet för din del med nästa.

Sedan så tycker jag visst det att man bara behöver ha ett barn, om det nu är det man vill - jag är inte helt säker på att jag vill ha en tvåa, absolut inget fel med det!
Svårt är det kanske också för er del med att vänta och känna efter, missförstå mig rätt - du är inte för gammal för att skaffa fler små - min mamma var 34 och 37 när hon fick mig och syrran, men det blir ju visst svårare med åldern.
Vad ni än kommer fram till är alldeles säkert rätt för er!

 

[Calazirya]

Sv: Barn nr 2?

Nu var det ju med lite ironi som jag skrev just blöjbyte m,m, det är mer jobb i den bemärkelsen att ha en litet spädbarn och det var kärnan, dessutom skrev jag att om man känner att man hunnit bli för "bekväm" så är man antagligen inte så sugen på ett syskon i egentlig mening.

Det är ett konstigt skäl om man bara ser till blöjbyten, men bekväm är för mig ett brett ord och jag skulle nog ha varit tydligare med det.

Det övriga du skrev om att det är rekommenderat ( från ditt håll ) att skaffa syskon vet jag inte riktigt om jag tycker stämmer, men jag får återkomma senare då rasten är slut och jobbet väntar

 

[mino]

Sv: Barn nr 2?

Ja det är klart att man kan ha invändningar. Det "korrekta" svaret på såna här trådar (och trådar av typen "vilken ålder är det bäst att skaffa barn vid") är ju att det går bra hur som helst och det du känner är det rätta. Det går ju självklart inte att spekulera i hur det kommer att bli i ett enskilt fall, därför kan man likaväl sätta ner foten och tycka till nåt i stället för att bara stryka trådstartaren medhårs...

 

[vix]

Sv: Barn nr 2?

Jag tror att jag förstår vad du menar med "bekväm" men det är jag inte rädd för. Jag tycker faktiskt att livet är rätt "enkelt" med lilltjejen nu. Men med ett till barn så blir det ju ytterligare en omställning och vet inte om jag är beredd på det just nu. I min iver att skapa tråden gjorde jag mig själv ett år äldre jag är ju "bara" 33. Rena ungdomen med andra ord

Jag älskar min lilla tjej och vill vara med henne så mycket som möjligt men jag vill också träna och tävla och det har jag verkligen kunnat, men tror att jag kommer att bli än mer begränsad med nr 2. Kanske är jag egoistisk men man vill ju känna i hjärtat att man vill ha ett barn till och inte bara för att hon ska få ett sysko. Tänk om man ångrar sig en v acker dag.

 

[jerseyko]

Sv: Barn nr 2?

Jag var mycket mer orolig när jag väntade nr.2 än med ettan. Blev inte bättre heller när de hittade en avvikelse på hjärtat på rutin UL, och senare i graviditeten kring v.23 hade jag kraftiga förvärkar och det var något ganska stort och ömt som de hittade på livmodern på UL som de trodde var en myom.

Vi skaffade ett syskon för oss är det det bästa man kan ge sitt barn, man kan inte ens som förälder komma så nära sitt barn som 2 syskon. Visst finns de de som avskyr varandra men de finns de som avskyr sina föräldrar, släkt och partner också.

Jag är mycket yngre än dig, så jag tänker ju inte på fertiliteten. Det är 2 år och 2 månader mellan mina barn. Tycker det är jättebra. Storebror var liten men ändå stor att han förstod. Och nu har jag en 1 åring som kan mkt själv så man kan jaga den supertrotsiga 3 åringen.
Jag vill ha fler barn, men absolut inte nu när 3 åringen gör massa påhitt DYGNET runt.

 

[Messy]

Sv: Barn nr 2?

På den allmänna frågan om man måste ha syskon så tycker jag att det är att rekommendera, även om det självklart inte går att förutsäga vad som är bäst för just er. Men dels tycks det bli en bättre balans i familjen med några barn, dels tycks barnen bli mer tydligt Barn, snarare än ett bihang till de vuxna och sen tror jag att det är bra för identiteten att inte vara den enda som är i centrum hela tiden. För familjen är det en omställning att ha två barn, främst för att man plötsligt har två olika behov att bemöta, men det största problemet är som sagt snarare timingen, att få till det så att barn nr två hamnar i en fas när barn nr ett är någorlunda tillfreds med sig själv.

Jag är ensambarn och visst, klart jag är enda barnet i familjen. Men bihang till de vuxna? När vi var bortbjudna när jag var liten så var det till andra barnfamiljer, så jag såg alltid fram emot att gå bort (samma med gäster).

Sedan scouterna och massa läger = lärde sig att ta hänsyn till varandra och kompromissa osv.
Å så stallet, där är det väl rätt likt syskon-"känslan"... de äldre som bestämmer, de yngre man kunde bestämma över, men alla skulle få vara med osv...

Nä, jag tycker inte man ska skaffa fler barn för BARNETS skull.

 

[mino]

Sv: Barn nr 2?

Men det är ju därför såna här diskussioner är så omöjliga, det går alltid att hitta exempel på det ena eller det andra. Och det går såklart att hitta tusen exempel på syskon som bara bråkat under hela uppväxten eller par som skiljer sig eftersom relationen helt enkelt inte höll för ett andra barn. Självklart måste utgångspunkten vara att man vill ha ett andra barn, men jag utgår från att TS både vill och inte vill, annars skulle frågan inte vara aktuell. Är hela idén helt motbjudande så vore det absurt att ens överväga tanken. Så om man nu ställer frågan vad finessen i allmänhet är med två barn då tycker jag mig se fler fördelar än nackdelar i min omgivning.

 

[Messy]

Sv: Barn nr 2?

Där kan jag hålla med, alltså fördelar. MEN det är kanske inte alltid en nackdel att INTE ha två barn (för barnens skull så att säga)

 

[YorkWann]

Sv: Barn nr 2?

Men det är ju därför såna här diskussioner är så omöjliga, det går alltid att hitta exempel på det ena eller det andra. Och det går såklart att hitta tusen exempel på syskon som bara bråkat under hela uppväxten eller par som skiljer sig eftersom relationen helt enkelt inte höll för ett andra barn.

Men varför skriver du då att det är att rekommendera att skaffa syskon?

 

[ako]

Sv: Barn nr 2?

Ta det lugnt, än har du faktiskt några år på dig att fundera. Inte jättemånga kanske, men ett tag. Att få andra barnet runt 35-37 är väl ganska vanligt? Själv är jag 35. Vi har en 2- åring o börjar så smått prata om att försöka få en till. Jag hoppas att det går bra i så fall, och jag känner mig absolut inte som någon gammal förälder. Sedan ska man väl kanske inte utmana ödet och vänta med att försöka i många år till, men än känns det faktiskt ganska lugnt, tycker jag.

 

[kamomillo]

Sv: Barn nr 2?

Jag är ensambarn och visst, klart jag är enda barnet i familjen. Men bihang till de vuxna? När vi var bortbjudna när jag var liten så var det till andra barnfamiljer, så jag såg alltid fram emot att gå bort (samma med gäster).

Sedan scouterna och massa läger = lärde sig att ta hänsyn till varandra och kompromissa osv.
Å så stallet, där är det väl rätt likt syskon-"känslan"... de äldre som bestämmer, de yngre man kunde bestämma över, men alla skulle få vara med osv...

Nä, jag tycker inte man ska skaffa fler barn för BARNETS skull.

Håller med
Jag är ensambarn, min man har inte syskon, vi har bara 1 biologiskt barn. och inte har vi gått genom livet som bihang till våra föräldrar
(Däremot fick vi ett "bonusbarn" som vår son ser som en syrra, och tvärtom)

Men jag ser mer det egoistiska i att skaffa en "lekkompis"/syskon till sitt första barn. Inte blir det lättare för att dom är 2???

Vill man ha flera barn ska det vara för att föräldrarna vill det, inte för att man "bör" ha två.....

*Jenny*

 

[mino]

Sv: Barn nr 2?

"Så om man nu ställer frågan vad finessen i allmänhet är med två barn då tycker jag mig se fler fördelar än nackdelar i min omgivning."
Som sagt.