Bara massa tankar

Idag vill jag skriva av mig om massa olika tankar som jag har. Så kanske blir jätte rörigt och konstigt och ni inte fattar nånting alls eller så gör ni det om nån ens orkar läsa. Men ja bara så ni vet så är det bara massa tankar och så.
En sak är det här om kontroll och såna saker och att andra bestämmer. Som vissa verkar tro att jag bara vägrar göra som dom säger bara föratt. Och så är det INTE utan jag försöker verkligen HELA HELA TIDEN att göra som dom bestämmer. Alltså exakt varje gång jag ska äta så vill jag klara det och inte få massa ångest eller sånt. Och jag försöker så mycket jag kan att INTE lyssna på monstret och bara göra det. Och det kanske inte går att fatta för nån som inte har känt så men det GÅR ibland inte och jag KAN inte och det är inte för att jag inte vill eller inte försöker eller nånting sånt. Utan jag är väl för dålig bara som inte kan.
Och allt hur det går med maten bestämmer allt om hela dagen. Så om jag misslyckas så får jag ångest och mår dåligt och om jag inte klarar maten och mår för dåligt liksom så får jag inte åka till stallet eller gå ut. Och jag VET att dom inte menar det som ett straff men det blir ju ändå så för mig. Även fast jag fattar varför så känns det inte mindre som att jag misslyckas och då får jag inte göra dom enda sakerna jag mår lite bra av.
Sen en annan sak som jag har tänkt på endel är skillnaden mellan nu mot när jag hade anorexi förut när jag var yngre. Och då var jag aldrig såhär sjuk liksom om man kan jämföra. Men iallafall så då var det som att när jag fick att jag hade det och mamma och pappa skulle typ bestämma med maten och så och då var det typ som jag släppte allting och bara gjorde som dom bestämde. Som att då bestämde dom istället för monstret och det var bara skönt och enkelt att jag inte behövde ha koll på allt liksom. Men nu funkar inte det ALLS lika. Och jag fattar inte varför. Och skulle verkligen verkligen önska att det var lika nu så jag inte hade alla jobbiga tankar och känslor men det går bara inte.
Och sen är det en helt annan sak men det är med ponnysarna. Och när jag fick träffa dom igen så började jag ju sakna dom och bry mig och allt sånt. Och nu känns det som varje dag som jag inte får träffa dom så kommer dom längre bort igen. Typ som att jag inte kan känna för mycket och sakna dom för då blir det så jobbigt så jag typ inte står ut nästan. Men dom är på samma gång största andledningen att jag går mot monstret för vet att det är det jag måste göra så jag får åka till stallet och börja rida igen nångång och allt. Så jag VILL liksom inte sluta sakna dom heller men ändå är det som att jag känner att dom känslorna stängs av ungefär. Och det är både skönt och hemskt på samma gång.
Sista så vill jag bara förklara och hoppas att ni fattar. Men ifall jag verkar sur eller låter elak eller nåt sånt så är det inte att jag menar mot er personligt eller att jag tror att ni VILL vara taskiga eller nåt sånt. Men känns ändå ibland som att alla bara säger tusen saker jag gör som är fel eller att jag tänker på fel sätt eller att jag väljer monstret eller att jag behöver ändra mig och såna saker. Så allt bara är om alla saker jag INTE kan och gör fel och så. Och sen är det JAG som tänker taskiga tankar om mig själv och ska ändra på dom. Men det enda alla säger eller skriver och alla bryr sig om här är allt jag misslyckas med och gör fel. Så alla andra får peka ut alla fel och misslyckanden och dåliga saker med mig men jag ska på nåt sätt ändå kunna bara tänka på bra saker och säga snälla saker till mig själv. Som jag inte ens kommer på en enda sak som är bra med mig eller som jag är nöjd med eller nåt sånt. Och ingen annan heller verkar det ju som för alla bara klagar ju iallafall.
Men ja det var det jag ville skriva av mig om idag. Och ifall nån tänker att jag bara fokuserar på dåliga saker så fördetförsta så nej det gör jag inte men idag har varit en skit dålig dag. Och det andra så behöver jag kanske inte skriva av mig om nånting har varit lite bra så bara för jag inte skriver exakt ALLT så betyder inte det att jag sitter hela dagarna och bara klagar. Utan jag försöker vara possitiv och glad och göra mitt bästa men när jag skriver av mig så är det oftast jobbiga saker jag vill skriva om som jag kanske inte kan säga alltid. Bara så ni vet så dethär är inte ALLT jag tänker på ALLTID.

 

[Lovisaleonora]

Jag vill bara skriva lite men är jätte konstig i huvudet så kanske blir konstigt. Och det känns som jag är i en bubbla och inget är påriktigt. Så fattar att det låter helt stört men jag kan typ se migsjälv och att jag har sonden och allt sånt men ändå är det som jag inte kan känna det. Eller som när jag får i den så känns det nästan inte. Så ingen ångest eller nåt sånt. Det låter säkert jätte knäppt och jag kan inte förklara på nåt bra sätt. Men det är typ som att nu med sonden så har personalen tagit ALL kontroll. Mot för innan så bestämde dom men jag behövde göra allt dom bestämde. Så då var det krig i mig varenda gång med monstret och hela tiden jätte jobbigt. Men nu så KAN jag inte påverka nånting och då är det som jag heltplötsligt kan acceptera det mycket mera. Så liksom nu är det såhär bara och jag bara följer med. Och nu äntligen är det lite typ lugnt och tyst i huvudet.
Fast har varit en jätte jobbig dag ändå idag med massa bråk först och sen massa gråt och sånt. Och har sovit konstigt och ja allt är bara konstigt. Men ska få sån där starkare medicin sen så kanske jag kan sova lite normalt inatt. Och planen iallafall är att träffa hundarna imorgon. Men får se hur allting går och så. Men kanske iallafall kommer träffa dom imorgon.
Det här har tagit nästan en timme för att jag tappar bort mig hela tiden så kanske inte orkar skriva så jätte mycket men då vet ni iallafall.

Koncentrera dig på dig själv och att få vila och lugn. Vi finns här när du orkar och vill, men känn ingen press att redovisa eller skriva om du har chans att få vila och koppla av.

 

[Sleepy]

Jag vill bara skriva lite men är jätte konstig i huvudet så kanske blir konstigt. Och det känns som jag är i en bubbla och inget är påriktigt. Så fattar att det låter helt stört men jag kan typ se migsjälv och att jag har sonden och allt sånt men ändå är det som jag inte kan känna det. Eller som när jag får i den så känns det nästan inte. Så ingen ångest eller nåt sånt. Det låter säkert jätte knäppt och jag kan inte förklara på nåt bra sätt. Men det är typ som att nu med sonden så har personalen tagit ALL kontroll. Mot för innan så bestämde dom men jag behövde göra allt dom bestämde. Så då var det krig i mig varenda gång med monstret och hela tiden jätte jobbigt. Men nu så KAN jag inte påverka nånting och då är det som jag heltplötsligt kan acceptera det mycket mera. Så liksom nu är det såhär bara och jag bara följer med. Och nu äntligen är det lite typ lugnt och tyst i huvudet.
Fast har varit en jätte jobbig dag ändå idag med massa bråk först och sen massa gråt och sånt. Och har sovit konstigt och ja allt är bara konstigt. Men ska få sån där starkare medicin sen så kanske jag kan sova lite normalt inatt. Och planen iallafall är att träffa hundarna imorgon. Men får se hur allting går och så. Men kanske iallafall kommer träffa dom imorgon.
Det här har tagit nästan en timme för att jag tappar bort mig hela tiden så kanske inte orkar skriva så jätte mycket men då vet ni iallafall.

Kram på dig. Bara koppla av och vila nu.

 

[LiviaFilippa]

Inte min sorts musik alls men om ni kommer ihåg så är det en sköterska som jag har pratat musik med och hon tipsade om blandannat denhär. Finns säkert nån bättre video men tog bara första nu för ville dela med mig av själva låten bara.

 

[Flixon]

Jag vill bara skriva lite men är jätte konstig i huvudet så kanske blir konstigt. Och det känns som jag är i en bubbla och inget är påriktigt. Så fattar att det låter helt stört men jag kan typ se migsjälv och att jag har sonden och allt sånt men ändå är det som jag inte kan känna det. Eller som när jag får i den så känns det nästan inte. Så ingen ångest eller nåt sånt. Det låter säkert jätte knäppt och jag kan inte förklara på nåt bra sätt. Men det är typ som att nu med sonden så har personalen tagit ALL kontroll. Mot för innan så bestämde dom men jag behövde göra allt dom bestämde. Så då var det krig i mig varenda gång med monstret och hela tiden jätte jobbigt. Men nu så KAN jag inte påverka nånting och då är det som jag heltplötsligt kan acceptera det mycket mera. Så liksom nu är det såhär bara och jag bara följer med. Och nu äntligen är det lite typ lugnt och tyst i huvudet.
Fast har varit en jätte jobbig dag ändå idag med massa bråk först och sen massa gråt och sånt. Och har sovit konstigt och ja allt är bara konstigt. Men ska få sån där starkare medicin sen så kanske jag kan sova lite normalt inatt. Och planen iallafall är att träffa hundarna imorgon. Men får se hur allting går och så. Men kanske iallafall kommer träffa dom imorgon.
Det här har tagit nästan en timme för att jag tappar bort mig hela tiden så kanske inte orkar skriva så jätte mycket men då vet ni iallafall.

Vad skönt att du äntligen får ha det lite lugnt och tyst i huvudet, hoppas du kan vila och återhämta dig lite nu
Kom ihåg att du inte är skyldig någon att skriva och uppdatera här, vi hejar på dig och önskar allihopa att det går bra för dig, men om du inte orkar skriva ibland förstår vi det också. Skriv för din egen skull, inte för att det känns som att du är skyldig oss det! Du är viktigast.

 

[LiviaFilippa]

Jag vill bara förklara att jag skriver inte för det känns som jag måste eller nåt sånt. Utan tycker det är skönt ibland att bara skriva istället för att tänka och prata helatiden och att ibland så kanske ni här har andra tips eller bara som tar det på ett annat sätt liksom. Och vissa saker ibland vill jag kanske inte prata om med personalen eller mamma eller pappa så då är det skönt att skriva istället. Och ibland så får jag bättre ordning i huvudet liksom om jag skriver och berättar om saker.

 

[LiviaFilippa]

Iallafall så sov jag ganska så bra inatt. Eller jag vaknade nån gång men sen somnade jag om efter ett tag så inte som det brukar att jag vaknar jätte tidigt och inte kan somna om liksom.
Men iallafall så undrar jag en sak om nån av er vet om autism och såna diagnoser? För att dom har pratat om det att jag kanske ska göra en sån utredning. Fast som jag fattade när dom pratade om det så kan man inte göra det ifall man har anorexi men jag vet inte. Tycker det kanske låter lite konstigt eller?
Men ja iallafall om nån vet om det är så eller om ni har nån annan typ info om det eller nåt så skulle det vara jätte snällt!

 

[tuaphua]

Iallafall så sov jag ganska så bra inatt. Eller jag vaknade nån gång men sen somnade jag om efter ett tag så inte som det brukar att jag vaknar jätte tidigt och inte kan somna om liksom.
Men iallafall så undrar jag en sak om nån av er vet om autism och såna diagnoser? För att dom har pratat om det att jag kanske ska göra en sån utredning. Fast som jag fattade när dom pratade om det så kan man inte göra det ifall man har anorexi men jag vet inte. Tycker det kanske låter lite konstigt eller?
Men ja iallafall om nån vet om det är så eller om ni har nån annan typ info om det eller nåt så skulle det vara jätte snällt!

Vad skönt att du fått sova bättre!

Jag tror att de kan göra utredningen om du är viktstabil etc. Det är en utredning som tar en del tid. Och just nu kanske du inte orkar det när du både har så mkt med monstret och att din kropp är för svag.

 

[LiviaFilippa]

Vad skönt att du fått sova bättre!

Jag tror att de kan göra utredningen om du är viktstabil etc. Det är en utredning som tar en del tid. Och just nu kanske du inte orkar det när du både har så mkt med monstret och att din kropp är för svag.

Okej så OM jag inte blir det eller det tar jätte jätte lång tid så kanske dom aldrig kan göra en sån utredning eller? Så typ jag måste bli bättre med en sak så dom kan bestämma om jag ska ha nån annan diagnos.
Alltså jag menar inte att dom som har tillexempel autism är onormala eller nåt men jag vill bara vara normal och inte ha det. Men som det känns så började dom tänka att jag kanske har nåt sånt för jag typ missłyckas helatiden. Så kan inte ens ha anorexi normalt utan då måste det vara nåt annat fel på mig. Och jag vet att jag inte behöver ha det bara för jag kanske ska göra en utredning om det men dom tycker ju att jag är konstig iallafall för annars skulle dom ju aldrig börjat tänka på det alls.

 

[Elo]

Iallafall så sov jag ganska så bra inatt. Eller jag vaknade nån gång men sen somnade jag om efter ett tag så inte som det brukar att jag vaknar jätte tidigt och inte kan somna om liksom.
Men iallafall så undrar jag en sak om nån av er vet om autism och såna diagnoser? För att dom har pratat om det att jag kanske ska göra en sån utredning. Fast som jag fattade när dom pratade om det så kan man inte göra det ifall man har anorexi men jag vet inte. Tycker det kanske låter lite konstigt eller?
Men ja iallafall om nån vet om det är så eller om ni har nån annan typ info om det eller nåt så skulle det vara jätte snällt!

Vi är flera här med bla autismdiagnoser.

Man kan dock inte göra utredningar när man mår dåligt. Då blir det liksom fel. Det skulle vara som att ta tiden på att springa 100m när man går på kryckor.

För mig tog det ca 1,5 år från det att jag fick till mig att jag skulle utredas tills det att jag ansågs frisk nog att utredas.

Själva utredningen tyckte jag var ganska rolig och intressant. Jag gjorde testerna ihop med en psykolog och de testade en massa saker på en massa sätt. Nån uppgift var jag så hopplöst dålig på att jag fick göra en lättare variant. Visst var det lite läskigt att någon satt och antecknade vad jag gjorde, men samtidigt var det ju för min skull det gjordes.

 

[sorbifolia]

Iallafall så sov jag ganska så bra inatt. Eller jag vaknade nån gång men sen somnade jag om efter ett tag så inte som det brukar att jag vaknar jätte tidigt och inte kan somna om liksom.
Men iallafall så undrar jag en sak om nån av er vet om autism och såna diagnoser? För att dom har pratat om det att jag kanske ska göra en sån utredning. Fast som jag fattade när dom pratade om det så kan man inte göra det ifall man har anorexi men jag vet inte. Tycker det kanske låter lite konstigt eller?
Men ja iallafall om nån vet om det är så eller om ni har nån annan typ info om det eller nåt så skulle det vara jätte snällt!

Som @Elo skriver så är vi flera här på Buke med olika grader av autism. Jag själv har inte gjort den "riktiga" utredningen utan bara gått igenom ett rätt komplext frågeformulär på nätet som visade på att jag hamnade på "spektret", samt konstanterat att min pappa har aspergers och att det ofta nedärvs från farssidan. Har dock aldrig känt mig "onormal" eller att det varit särskilt problematisk för mig, åtminstonde inte efter att jag blev vuxen.

En eventuell autismdiagnos är oftast en hjälp att förstå hur och varför man reagerar och interagerar med andra människor som man gör. Och om man vet vad man har för svårigheter så blir det lättare att göra något åt det.

Jag brukar säga lite skämtsamt att autister är människan version 2.0, dvs. en förbättring. För i vissa avseenden kan det faktiskt kännas så med.

Troligen så skulle ungefär ALLA människor ha någon form av diagnos om de utreddes för allt möjligt, ingen är väl egentligen 100% "normal" utan alla har sina olika svårigheter eller egenskaper. Tidigare sa man bara att det var någons "personlighet" men nu vet vi mera om varför det är så och därför kan man klassa det som diagnoser. Men man är exakt samma människa ändå, precis som en person med en IQ på 145 är exakt lika smart varesig han tagit en IQ-test eller inte.

 

[Sleepy]

Men som det känns så började dom tänka att jag kanske har nåt sånt för jag typ missłyckas helatiden. Så kan inte ens ha anorexi normalt utan då måste det vara nåt annat fel på mig.

Det kan jag inte tänka mig, att det var anledningen. Förklarade de inte varför de funderade på om du kunde ha en diagnos? Det borde de ju gjort. Annars tycker jag du ska försöka fråga om det. Din pappa kanske kan ta reda på det.

 

[LiviaFilippa]

Det kan jag inte tänka mig, att det var anledningen. Förklarade de inte varför de funderade på om du kunde ha en diagnos? Det borde de ju gjort. Annars tycker jag du ska försöka fråga om det. Din pappa kanske kan ta reda på det.

Jo nån har kanske förklarat varför dom tror det men jag kommer inte ihåg isåfall. Men vill inte fråga nu ifall det kanske inte blir förrän om jätte lång tid så vill jag inte typ tjata om det.

 

[Gimlan]

Jo nån har kanske förklarat varför dom tror det men jag kommer inte ihåg isåfall. Men vill inte fråga nu ifall det kanske inte blir förrän om jätte lång tid så vill jag inte typ tjata om det.

Fast om du undrar tycker jag att du kan ställa frågan. Det är nog ingen som tycker det är konstigt

 

[Sleepy]

Jo nån har kanske förklarat varför dom tror det men jag kommer inte ihåg isåfall. Men vill inte fråga nu ifall det kanske inte blir förrän om jätte lång tid så vill jag inte typ tjata om det.

Det är ok. Du behöver iaf inte känna någon skuld över det, att du har gjort fel på något sätt. Så är det inte.

 

[Motacilla]

Att få en diagnos kan vara en chock till en början. Sedan när man vänjer sig vid tanken kan diagnosen hjälpa till att öka förståelsen för att vissa saker som är svåra för en faktiskt beror på diagnosen och inte är något som man fått för sig. Det brukar hjälpa att läsa om hur andra upplever samma sak, känna igen sig i hur de uppfattat saker och ting.

Samtidigt är det förstås en sorg över att inte "vara som alla andra", och det är bra att hitta metoder att smälta de känslorna också.

Det är inget fel på en person som har autism, det är liksom bara en variant av att vara människa. Bra att utreda i alla fall om det finns tankar kring den saken.

 

[LiviaFilippa]

Säkert en jätte konstig fråga men jag bara undrar ifall nån har nåt tips eller vadsomhelst. Men jag har som det är helt fullt i huvudet med tankar och jobbiga känslor men jag kan typ inte få ut nånting. Så undrar bara ifall nån har nåt tips.
Jag kan inte prata och säga det och blir bara irriterad om jag försöker så går det inte. Och kan inte skriva för jag vet inte vad jag ska börja med. Och kan inte rita för sitter bara och det blir typ tomt så kan inte ens välja penna eller nånting.
Träffade hundarna men det var samma då att jag typ känner att det är helt över fullt med tankar och känslor och allt sånt men det går inte att få ut NÅNTING.
Och fast jag har liksom två personer i rummet och ALDRIG är själv så känns det som jag är sååå jävla ensam ändå. Och att alla vill prata men ingen kan LYSSNA känns det som.

 

[Sleepy]

Säkert en jätte konstig fråga men jag bara undrar ifall nån har nåt tips eller vadsomhelst. Men jag har som det är helt fullt i huvudet med tankar och jobbiga känslor men jag kan typ inte få ut nånting. Så undrar bara ifall nån har nåt tips.
Jag kan inte prata och säga det och blir bara irriterad om jag försöker så går det inte. Och kan inte skriva för jag vet inte vad jag ska börja med. Och kan inte rita för sitter bara och det blir typ tomt så kan inte ens välja penna eller nånting.
Träffade hundarna men det var samma då att jag typ känner att det är helt över fullt med tankar och känslor och allt sånt men det går inte att få ut NÅNTING.
Och fast jag har liksom två personer i rummet och ALDRIG är själv så känns det som jag är sååå jävla ensam ändå. Och att alla vill prata men ingen kan LYSSNA känns det som.

Du är inte ensam. Vi finns här och vi lyssnar gärna. Du är nog väldigt trött nu, det kan vara svårt att få någon ordning på tankarna då. Men jag förstår att det är jobbigt med mycket som rör sig inom dig. Så roligt att du fick träffa hundarna.

ETA: Tips: kan du prova att välja några emojis? Bläddra och se om några känns rätt.

 

[LiviaFilippa]

Du är inte ensam. Vi finns här och vi lyssnar gärna. Du är nog väldigt trött nu, det kan vara svårt att få någon ordning på tankarna då. Men jag förstår att det är jobbigt med mycket som rör sig inom dig. Så roligt att du fick träffa hundarna.

ETA: Tips: kan du prova att välja några emojis? Bläddra och se om några känns rätt.

Tack Men känns ändå ensamt. Alla här som bryr er och så är såklart jätte snälla! Men ni läser bara här sen kan ni fortsätta med era liv och göra vad ni vill liksom. Samma med personalen att dom kan ju bry sig här men dom får gå hem och ha sina vanliga liv. Men jag måste vara här heeela tiden liksom. Och vet att jag har tur att mina föräldrar kan vara med mig mycket och kan skriva här och allt sånt. Men det känns ensamt ändå.
Försökte med emojis men vet inte om dom här visar egentligen som det känns menmen

 

[Lovisaleonora]

Tack Men känns ändå ensamt. Alla här som bryr er och så är såklart jätte snälla! Men ni läser bara här sen kan ni fortsätta med era liv och göra vad ni vill liksom. Samma med personalen att dom kan ju bry sig här men dom får gå hem och ha sina vanliga liv. Men jag måste vara här heeela tiden liksom. Och vet att jag har tur att mina föräldrar kan vara med mig mycket och kan skriva här och allt sånt. Men det känns ensamt ändå.
Försökte med emojis men vet inte om dom här visar egentligen som det känns menmen

Mitt bästa tips: töm huvudet. Ta ett papper och skriv alla ord som kommer upp. Du behöver inte visa det för någon, du bara skriver precis vad som kommer in i skallen. Direkt från hjärnan till pappret. Det kan vara tecken, ritningar, ord, figurer - whatever.

 

[Sleepy]

Tack Men känns ändå ensamt. Alla här som bryr er och så är såklart jätte snälla! Men ni läser bara här sen kan ni fortsätta med era liv och göra vad ni vill liksom. Samma med personalen att dom kan ju bry sig här men dom får gå hem och ha sina vanliga liv. Men jag måste vara här heeela tiden liksom. Och vet att jag har tur att mina föräldrar kan vara med mig mycket och kan skriva här och allt sånt. Men det känns ensamt ändå.
Försökte med emojis men vet inte om dom här visar egentligen som det känns menmen

Jo, jag förstår att det känns ensamt. Du är ju den som är sjuk och det är ditt liv som har blivit satt på paus, liksom. Det måste vara så jättekämpigt.