insearchof
Trådstartare
Innan folk drar slutsatsen att det är jag som gör fel och inte min häst vill jag informera om följande. Jag köpte denna häst för 2 år sedan. Säljaren hade problem att hitta någon som hästen accepterade på ryggen, men mot mig var hon snäll. Jag föll för hennes utstrålning och att jag tyckte att jag förstod henne. Hon var något skev i kroppen då, var något högre på höger sida av korset och belastade höger fram mer än vänster. Det trodde jag var unghäst-grejer och köpte henne (hon gick igenom besiktningen)
Min häst har massor av energi -> hon får knappt någon kraft och absolut ingen havre. Jag har under lång tid provat ut den bästa kraftgivan.
Min häst är stoig -> jag ger henne magnesium och moody mare - det har gjort henne mer samarbetsvillig
Min häst visade sig ha senskideinflammation i karpalleden, 8 mån efter köpet -> hon opererades för 1 år sedan med framgångsrikt resultat. Hon är inte halt vid böjprov och fullt igångsatt. Ej heller några gallor att tala om, eller värme i benet som visar på problem.
Hon får även 12 kg hösilage om dagen, det gör henne lugn att tugga mycket. Hon får linfröolja, biosynov complex (gurkmeja = antiinflammatoriskt), mineraler, saltsten samt Eggersman Aminoral (högklassigt protein som 'groomar' hästen inifrån och är bra för muskeluppbyggnaden).
Jag använder en noga utvald hovslagare, hon går ut i hage varje dag med kompisar, har stor box där hon kan titta ut, hon får massage nästan varje dag, stretchar efter varje träningspass, skrittar minst 30 min innan vi sätter igång varje träningspass, rider mycket ut i naturen och berömmer massor när vi tränar. Försöker sätta lagom med press på henne, så att hon skall respektera mig men inte känna sig kränkt. Arbetar massor med att hon skall känna sig delaktig och motiverad och tycka det vi gör är roligt. Har även haft diverse kiropraktorer, massörer, equiterapeuter osv som behandlat henne. Hon musklar sig fint, jag tömkörde en hel del under igångsättningen (med bästa tänkbara utrustning) och hon är mjuk och fin i ryggen. Är noga med att hålla koll på just ryggen, att den är musklad och uppmjukad. Arbetar mycket i lång, låg form tex. Har en bates isabel werth sadel (21700 kr i butik) som är noga utprovad och som hon accepterar fint. Har tidigare testat andra sadlar som hon ratat. Har haft tandläkaren på besök var 7e månad som ser till att fila ner ev vassa kanter och annat som behöver åtgärdas. Hon rids i princip varje dag för att jag har märkt att hon mår bra av det. Kort sagt så försöker jag göra allt enligt konstens alla regler och samtidigt engagerar jag mig och ger henne mycket kärlek och trygghet. Jag har även använt mig av en hel del horsemanshipövningar och andra ledarskapsövningar och som person är jag inte ranglåg. Men precis som många säkert upplever funkar det inte att bara bossa över ston, utan det mesta blir en kompromiss där man får lirka lite.
Nu till problemet. Jag skall inleda med att säga att det går framåt, långsamt.
Trots att hon inte har några tecken på fysiska problem (längre) utan snarare i toppform efter att ha tränats noggrannt och varierat i rätt form ett bra tag nu - så sätter hon sig ofta på tvären när vi rider dressyr. Hoppa eller galoppera utomhus möter inga som helst protester, men dressyren går bara inte framåt så snabbt som jag skulle önska. Eller snarare: jag vill inte bråka, jag vill rida och jag vill att hon ska följa mig. Det handlar om att hon går emot skänkeln, handen eller liknande, och springer iväg, och jag har iofs lyckats ta bort det beteendet så det går egenligen ganska bra nu med skänklar och händer, med vissa undantag, det beror lite på dagsformen. Men vad värre är så simulerar hon faror längs med ena sidan av paddocken - jag har nu ridit i flera olika paddockar och ridhus och varje gång finner hon något att vara rädd för. Det gör det såklart svårt att rida som man vill och jag har testat allt - från att lugna ner henne och berömma när hon gör rätt, ledande tygeltag och inneskänkel för att få henne att titta åt andra hållet (funkar inte), ignorera henne och låtsas som ingenting, till att vara väldigt bestämd och inte ge mig utan hon skall gå där jag vill att hon ska gå. VARJE pass vi gör går ut på att hon fejkar faror i en halvtimme tills jag får nog eller hon blir trött och då går hon normalt - på normal volt utan att springa från eller till något. Jag är jävligt trött på detta och jag köper inte ett svar som går ut på att jag ger henne fel foder, har fel utrustning, rider fel, hon har ont någonstans etc, för tro mig jag har noga undersökt varje område. Så fort man ställer upp ett hinder 'försvinner' förresten faran plötsligt.
Vad är det för fel? Gillar hon att bråka? Hatar hon dressyr? Varför ger hon sig inte? Och som sagt det har ingen betydelse hur snäll eller sträng jag är. Hon beter sig likadant oavsett. Till saken hör att hon är en snygg häst med bra förutsättningar och dressyrstam. Hon kan om hon vill. Varför vill hon inte?
Min häst har massor av energi -> hon får knappt någon kraft och absolut ingen havre. Jag har under lång tid provat ut den bästa kraftgivan.
Min häst är stoig -> jag ger henne magnesium och moody mare - det har gjort henne mer samarbetsvillig
Min häst visade sig ha senskideinflammation i karpalleden, 8 mån efter köpet -> hon opererades för 1 år sedan med framgångsrikt resultat. Hon är inte halt vid böjprov och fullt igångsatt. Ej heller några gallor att tala om, eller värme i benet som visar på problem.
Hon får även 12 kg hösilage om dagen, det gör henne lugn att tugga mycket. Hon får linfröolja, biosynov complex (gurkmeja = antiinflammatoriskt), mineraler, saltsten samt Eggersman Aminoral (högklassigt protein som 'groomar' hästen inifrån och är bra för muskeluppbyggnaden).
Jag använder en noga utvald hovslagare, hon går ut i hage varje dag med kompisar, har stor box där hon kan titta ut, hon får massage nästan varje dag, stretchar efter varje träningspass, skrittar minst 30 min innan vi sätter igång varje träningspass, rider mycket ut i naturen och berömmer massor när vi tränar. Försöker sätta lagom med press på henne, så att hon skall respektera mig men inte känna sig kränkt. Arbetar massor med att hon skall känna sig delaktig och motiverad och tycka det vi gör är roligt. Har även haft diverse kiropraktorer, massörer, equiterapeuter osv som behandlat henne. Hon musklar sig fint, jag tömkörde en hel del under igångsättningen (med bästa tänkbara utrustning) och hon är mjuk och fin i ryggen. Är noga med att hålla koll på just ryggen, att den är musklad och uppmjukad. Arbetar mycket i lång, låg form tex. Har en bates isabel werth sadel (21700 kr i butik) som är noga utprovad och som hon accepterar fint. Har tidigare testat andra sadlar som hon ratat. Har haft tandläkaren på besök var 7e månad som ser till att fila ner ev vassa kanter och annat som behöver åtgärdas. Hon rids i princip varje dag för att jag har märkt att hon mår bra av det. Kort sagt så försöker jag göra allt enligt konstens alla regler och samtidigt engagerar jag mig och ger henne mycket kärlek och trygghet. Jag har även använt mig av en hel del horsemanshipövningar och andra ledarskapsövningar och som person är jag inte ranglåg. Men precis som många säkert upplever funkar det inte att bara bossa över ston, utan det mesta blir en kompromiss där man får lirka lite.
Nu till problemet. Jag skall inleda med att säga att det går framåt, långsamt.
Trots att hon inte har några tecken på fysiska problem (längre) utan snarare i toppform efter att ha tränats noggrannt och varierat i rätt form ett bra tag nu - så sätter hon sig ofta på tvären när vi rider dressyr. Hoppa eller galoppera utomhus möter inga som helst protester, men dressyren går bara inte framåt så snabbt som jag skulle önska. Eller snarare: jag vill inte bråka, jag vill rida och jag vill att hon ska följa mig. Det handlar om att hon går emot skänkeln, handen eller liknande, och springer iväg, och jag har iofs lyckats ta bort det beteendet så det går egenligen ganska bra nu med skänklar och händer, med vissa undantag, det beror lite på dagsformen. Men vad värre är så simulerar hon faror längs med ena sidan av paddocken - jag har nu ridit i flera olika paddockar och ridhus och varje gång finner hon något att vara rädd för. Det gör det såklart svårt att rida som man vill och jag har testat allt - från att lugna ner henne och berömma när hon gör rätt, ledande tygeltag och inneskänkel för att få henne att titta åt andra hållet (funkar inte), ignorera henne och låtsas som ingenting, till att vara väldigt bestämd och inte ge mig utan hon skall gå där jag vill att hon ska gå. VARJE pass vi gör går ut på att hon fejkar faror i en halvtimme tills jag får nog eller hon blir trött och då går hon normalt - på normal volt utan att springa från eller till något. Jag är jävligt trött på detta och jag köper inte ett svar som går ut på att jag ger henne fel foder, har fel utrustning, rider fel, hon har ont någonstans etc, för tro mig jag har noga undersökt varje område. Så fort man ställer upp ett hinder 'försvinner' förresten faran plötsligt.
Vad är det för fel? Gillar hon att bråka? Hatar hon dressyr? Varför ger hon sig inte? Och som sagt det har ingen betydelse hur snäll eller sträng jag är. Hon beter sig likadant oavsett. Till saken hör att hon är en snygg häst med bra förutsättningar och dressyrstam. Hon kan om hon vill. Varför vill hon inte?
Jag tycker att det låter som att du borde hitta en tränare som kan hjälpa er med ridningen. Det låter som att det har "låst" sig och kanske kan en duktig tränare hjälpa er att hitta nyckeln? Ibland blir man hemmablind, man tror att man gör allt rätt osv. men så kommer en utomstående in och ser direkt vad problemet är. "Även den bästa behöver ha ett öga på sig ibland". 
