Sv: Bakom lod, bild
Återigen måste jag poängtera (jag måste vara usel på kommunikation!) att jag aldrig köper en sanning. Daddes teorier, när han lade ut dem, fick mig att börja tänka på vad jag ville åstadkomma med min ridning och hur hästen egentligen fungerade. Det skapade för mig viljan att söka mig vidare.
Efter det har jag börjat en lång, lång, lång vandring som jag forfarande bara påbörjat. Det är många kontroller efter att ha hört något "nytt". Veterinär, ET, massörer. Min och hästens. Diskussioner med andra ryttare, mina tränare. Anatomiböcker och praktiska övningar med hästen ute på stallgången.
Jag tror aldrig att det GÅR INTE att acceptare någonting rakt av som den ultimata sanningen när de gäller hästar. Ekipaget består av två delar, häst och ryttare. Allt måste utgå från dessa två och deras förutsättningar. Visst går inte att ändra på, fakta är fakta, men hur man når det mål man satt upp - och hur man väljer målet,utifrån vilka sanningar! - den vägen måste alla vandra själva. Och det är där det ofta går fel, tycker jag.
Det blir hastverk, genvägar, en och samma "inspiratiör". Farligt, farligt.
Om man lyfter blicken och ser att det finna andra kunniga, som också har ett korn sanning i sin hantering, då tror jag att många hade funnit sig betydligt rikare än de är idag. Och hästsporten hade tjänat på alla de tusen frågorna som ställts.
För nog blir det "Kejsarens nya kläder" emellanåt...