Avvänjningsfråga

[Alexandra_W]

Trodde väl aldrig jag skulle skriva en avvänjningsfråga, men här kommer en.

Fölis är 5½ månad och en mycket självständig dam. Bor i egen box nattetid och har inga problem med det, är helt medveten om var hon bor, äter bra, är lugn etc.

Lite livat på morgonen när mamma går ut bara, fölis vet ju att hon snart får komma ut till mamma och dia.

Enstaka gånger har de fått stå inne större delen av degn av olika anledningar, och fölis har alltså då gått med mamma (=kunnat dia) kanske totalt 2 h/dag. Inga problem det heller.

Hon tufflar gärna runt på egen hand i hagen etc.

MEN, hon är inte så road av att ha mamma på ena sidan stängslet och själv vara på den andra. Slutar med att hon mest står och "pratar" med mamma från sin sida stängslet och är ganska olycklig.

Mamman åker härifrån i mitten på oktober, och min fråga är om jag ska framhärda med att ha dem i hagarna bredvid varandra (har nyss börjat kanske ska tilläggas, så det finns ju en chans att hon lugnar sig), eller om jag ska låta dem gå ihop på dagarna tills mamma åker iväg.

Hon kommer ju bli oroad inledningsvis oavsett, men om mamma bara försvinner och varken syns eller hörs kanske hon kommer över det lättare, än nu när hon både ser och hör mamma och hon är alldeles i närheten men på andra sidan ett elstängsel?

 

[shady]

Diar hon dagtid fortfarande? Jag hade låtit dom gå ihop till stoet skall åka.

 

[Alexandra_W]

Precis, hon går med mamma och diar på dagen än. Vilket jag ju tänkt att hon skulle slutat med så hon var helt avvand när stoet åkte hem. Fast det var ju ite damen så pigg på som sagt..

Sen, hon ger sig ju till slut och lugnar sig (var ganska "stökig" första nätterna i box med), men frågan är ju hur stor vits det är att traggla i två veckor med separata hagar och sen åker mamma. Blir ju bara "utdraget" så att säga känns det som. Hon kommer ju i alla fall bli förtvivlad när mamma försvinner, och gå i angränsande hage sålänge är jag osäker på hur stor nytta det egentligen gör de här två veckorna..

Det jag vill/e undvika är ju att hon blir helt tossig när mamma bara försvinner och skenar runt i hagen och letar och när mamma inte är där försöker forcera hagen. Men ju mer jag funderar på det dessto mer börjar jag tveka att separera även dagtid (dvs ha i angränsande hage) de här 2½ veckorna egentligen minskar risken för det?

 

[Xeline]

Jag skulle låta dem gå ihop tills mamman åker. Visst kommer hon att vara lite mer orolig när mamman är borta, men det går ganska snabbt över. Jag tror inte att hon kommer att glömma sin mamma om de går i hagarna bredvid varandra utan det blir samma sak iallafall.

 

[CK]

Jag skulle inte ha dom i olika hagar den lilla tid som är kvar.
När mamma är borta och inte svarat på lillans skrik så brukar de lugna sig fort.
Här avvänjer vi runt 10 föl/år, och vi passar på att ta isär dom nån dag det blåser åt rätt håll, och tar bort stona till hagen som ligger längst bort, en kilometer kanske. Då hör de inte varann, och lugnar sig på nåt dygn.

 

[Alexandra_W]

Kören både här och på det andra forumet jag frågade är enstämmig, och det var ju i linje med vad jag började luta åt själv.

Så hon får gå med mamma på dagarna tills mamma åker! =)

Men, då kommer nästa fråga. Fölet är INTE vant att mamma går iväg eller rids etc. Stoet är ett rent avelssto och bara lullar i hagen och är mamma. Fölet är vant att gå på promenader utan mamma, men det är STOR skillnad på fölis lämnar mamma, och mamma lämnar fölis.. Märktes tydligt när hon skulle lära sig vara själv i box. Fölis utanför boxen och mamma i var lugna gatan, fölis i boxen och mamma precis utanför innebar cirkus. Numera är hon ju dock lugn..

Men är det lämpligt att börja gå små promenader med stoet så fölet iaf blir någorlunda van/förberedd på att mamma försvinner ibland? Eller spelar det ingen roll om första gången hon ser mamma försvinna är när mamman åker?

Jag komma ha fölet och valacken i box den dagen stoet åker, jag törs INTE ha dem ute utan tillsyn så direkt när jag inte är hemma eller ens i närheten.

 

[CK]

Låt mamma försvinna en gång för alltid..
Ser ingen anledning att göra plågan längre än nödvändigt.
Låt fölet vara under uppsikt när du sen släpper ut henne i hagen, men hon kan gärna stå inne första dygnet, så hon får lugna sig.

 

[joaa]

Har du inga andra hästar? Jag låter alltid fölen gå med någon annan snäll häst förutom mamman, på så sätt har ju fölet en relation till någon annan när mamma försvinner. Helst ska de ju ha kompisar i samma ålder (har du funderat på lösdrift) med du måste ju låta fölet ha någon häst, annars blir den ju "ensam i världen" när mamma är borta. De tycker jag är otroligt grymt

 

[Alexandra_W]

SÅKLART så blir hon inte ensam. Hon har sedan tre veckors ålder gått med min valack. (Och mamma då såklart) och hon står i box bredvid valacken (mamma står bortanför valacken).

Valacken är ju även omnämnd i mina tidigare inlägg i den här tråden =)

Och honom har hon ju kvar även när mamma åkt, men jag tror inte att hon direkt kommer tycka att han duger som mammasubstitut sådär direkt efter att mamma åkt

Inga jämnåriga kompisar nu dock. I en ideal värld skulle hon ju såklart haft det, men hon och valacken leker både mycket och gärna så han får vara kombinerad lekkompis/trygghetsfarbror/unghästuppfostrade. Något som han tack och lov fungerar kanon som. Stoet överlät ganska raskt fölvaktande och föluppfostran på honom när fölis var liten

 

[Balderum]

Båda mina föl har gått med mamma till de är 9 månader.

Avvänjningen sker automatiskt så som naturen menade.

Sedan flyttade fölen till hingsthagen (båda hingstar då, alltså!)

Lena

 

[Alexandra_W]

Fast det där var ju inget svar på min fråga. Fölis ska absolut inte gå med mamma så länge. Dels är mamma dräktig igen, och dels ska mamma hem.

Och om så mamma skulle vara kvar så kan man tyvärr inte låta naturen bestämma i det här fallet då mamma mjölkar alldeles för bra och fölis små ben inte mår bra av den höga tillväxttakt som blir.

 

[mårran]

Så enkelt är det inte alltid.
Mitt föl (nu åring) gick med mamman fram till juni (14 månader) (har stått i egen box sedan hon var 5 månader) men dom har ju gått hela dagarna tillsammans. Man såg ju på mamman att hon inte ville dia fölet längre men hon var inte tillräckligt stark för att kunna köra bort fölis.

Så fick fölis åka bort på bete i två månader och när hon kom tillbaka så försökte hon dia igen!!! MEn då sa mamman ifrån men fortfarande en del mornar när dom kommer ut så försöker hon att få dia lite :smirk: helt otroligt jag fattar inte att hon inte ger upp?

Men annars har dom verkligen jättekul, hon leker mer med sin mamma än vad hon gjorde på betet med jämnåriga. Dom håller jämt på och busar och springer och har sej.

Alexandra: Det kommer säkert att gå jättebra den dan mamman flyttar.