Avsäga sig faderskapet?

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Ja jag tror sjukhusen skall ha det,även Ungdomsmotagningen,dock sist gång då jag var mycket yngre tyckte de att det var bra om jag bestämde mig så fort som möjligt då dessa kuratorer och allt var det var tydligen var mycket upptagna,skall försöka få tag i någon...Men hoppet är väl inte det ljusase efter sist vända då det verkligen hade hjälpt mig att prata med någon.

Jo har också tänkt så ang de som har barn och är ensamtående,dock finns det en som sagt att visst älskar hon sin dotter,men hon önskar att hon kommit lite senare,det är ju ett bra sätt att säga det på.Dock var denna tjej bara 15 när hon fick sitt barn.

Ja det är illa om barnet nu blir utan pappa,är mest det jag tänker på,räknar med det men är ju inte helt säkert heller.Man kan aldrig veta.
Funderar även på just skiljsmässobarn och sånt,där kan pappan också försvinna,flytta iväg,skaffa en annan osv,livet kan inte alltid vara roligt för ett sådant barn heller och skiljsmässor är ju väldigt vanligt.
Jämför det med att inte ha någon pappa alls från början.
har även funderat mycket på hur barnet skulle må om pappan helt plöstligt dyker upp när barnet är 5-10 år kanske,hur barnet skulle ta det.
Finns även många barn som inte har det bra heller trots att de lever med båda föräldrarna,typ med mycket gräl och sådant hemma...

Gråskalorna är många och det beror på vilket sätt man ser det ifrån,allt behöver inte vara lycka bara för att barnet har 2 föräldrar heller,var ungefär det jag ville ha fram,även om det bästa är en trygg uppväxt med både mamma & pappa som har det bra ihop och ger en trygg uppväxt.Men hur många barn gör det idag,kikar på mitt kompisgäng,av 10 st är vi 2 som fortfarande har föräldrar som lever ihop,de flesta har även upplevt skiljsmässan och tiden innan som väldigt jobbig.

Känns som att det absolut värsta alternativet inte är att inte ha en pappa i alla lägen,,men som sagt det beror helt på vad man utgår ifrån...

Pust mycket funderingar såhär dags....

PS: Till alla,Nej jag rekommenderar inte att skaffa barn utan pappa,just detta är bara funderingar...

 

[amkm]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Med risk för att detta nu blir långt,och jag önskar inga påhopp i mitt handlande då livet har varit taskigt ändå..
Försöker köra kortvarianten..

Ung och blond mötte jag ju "drömprinsen",18½ år och ingen livserfarenhet direkt,det som hägrat för mig var hääääästar och party..
Flyttade ganska snart ihop med M. och livet kändes rätt bra.Året efter började vi prata om "framtiden" och barn,jag var ju "redan" 19½ så det var väl ändå dags att börja planera..
Vi bodde i hus,hade hund,katt,bil,banklån ihop och jobb båda två,m a o bra.Tyckte vi ja..men så finns ju och svårföräldrar..
Och de var inte riktigt med oss,vilket gjorde att vi kämpade i motvind hela tiden,vi ville ha barn för den sakens skull,det skulle "binda ihop" oss.Och ska jag vara ärlig,så ville egentligen inte jag ha barn,men eftersom livet ändå just då var nästintill perfekt,så tja,varför inte?
MEN,så kom det,som inte ska hända,vi hamnade i riktigt onåd hos hans föräldrar och i slutändan så orkade jag inte med honom och jag valde att flytta efter mkt mkt tjafs och bråk.
Flyttade till annan ort,fick jobb och började bearbeta det hela..Och jag upptäckte att jag då var gravid.
Pratade med pappan,som genast anklagade mig för att ha träffat nån annan,för han hade minnsann inte..Nähäpp?? Vi hade varit förlovade,bott ihop osv under perioden då jag blev gravid..
Och det var nu det hela egentligen började,jag var så pass långt gånget i min graviditet så jag hade i princip inget val,förklarade detta och sen började telefonterrorn från både honom och hans föräldrar.Fick höra många vackra ord,fick många hot osv.
När min dotter föddes så var jag kvar på sjukhuset 1 vecka,sov i nästan 2 dygn och kunde aldrig amma min dotter,pga för mkt stress och press från pappan och hans familj.
Telefonterron fortsatte dygnet runt,vi bytte telefonnummer,men det luskades snabbt fram och terrorn fortsatte.Slutligen kopplades advokat in och han ringde och förklarade att det om de ej lade ner allt,så fanns det många pukter att få de dömda på,främst i och med att de lämnade både okvädesord och hot på telefonsvararen.
Efter det,så lugnade det slutligen ner sig och livet kunde påbörjas och jag hörde "aldrig mer" ifrån de..Underhållet har betalats via försäkringskassan och vi har aldrig på nått sätt behövt ha en kontak,mer än att det då och då dimpt ner ett brev där han ifrågasätter hur mkt jag tjänar osv..
Träffade en ny och flyttade så småningom ihop med denna "dåre",som gjorde livet ännu jobbigare som småbarnsförälder,trots allt så så trodde ju jag att som två,så har man avlastning emellanåt.Men,näe,denna person visade sig vara sjukligt svartsjuk och jag kom med nöd och näppe ur detta förhållande efter 2 år.Dottern fick sina törnar hon också så hela min energi gick åt till att "reparera" henne.
Vid detta laget var jag helt slut som ensamstående mamma och jag hade ingen som helst energi för ngt,började strula till livet förm ig själv och slutligen fick dottern bo på heltid hos mina föräldrar och jag flydde utomlands för att övht orka gå vidare med mitt liv.
Skulle bara vara bort över sommarsäsongen,tänka på annat,jobba med annat osv.Men kom hem och var inte "färdig" så jag åkte igen och kom sen hem efter 2½ år utomlands och mådde mkt bättre mentalt.Åter igen var det till att bygga upp ett förtroende mellan mig och dottern och nu,efter 2½ år hemma så är vi åter igen,mamma-dotter,och,jag har även tagit upp kontakten med hennes riktiga pappa,för hennes skull,och faktiskt,ja,så ville han nu,ha kontakt.Det tog mig 14 år att övht orka träffa människan,men dottern fick träffa honom för 1½ år sen för första gången.Så tänk dig för,allt är inte en dans på rosor och är du beredd på att orka ta dig igenom livets prövningar som ensamstående småbarnsfrälder? Jag var inte,jag orkadei nte till slut,mitt val blev som det blev,och jag vill inte bli dömd utav ngn nu,då jag fortfarande får kämpa för varje dag som går och jag ändå anses som väldigt stark för utomstående,jag har ju ett hårt yttre skal..

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jag tycker du har en stor poäng i att ni måste sätta er ner och PRATA !

Det är ju helt sjukt att kommunicera en sån här sak via MSN.

Du får väl helt enkelt gå hem till killen och tvinga honom att prata.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Japp,dovk bor han en bra bit bort och jag har ingen aning om adressen,men men det går alltid att luska fram,hur som helst ska han få ett mail om hur lång tid det egentligen är kvar att göra abort eller vad han nu anser är bäst,dessutom hade jag helst sett att han följde med mig dit,att göra abort är inte det roligaste och det kanske får honom att tänka till tills en annan gång,även mig såklart,men jag vet ju vad som kommer att hända medan han förmodligen inte har en aning om det,är ju ingen söndagspromenad direkt...

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

*Inga på hopp härifrån inte*

Tack för att du berättade din historia,beklagar att du haft det så himla jobbigt,måste varit en hemsk tid för dig nu,hoppas det fungerar bättre med pappan nu,även om han för mig framstår som ett pucko med stort P,men han kanske har "växt" till sig nu??

Mvh Its me

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

"Dock drar det ju på tiden när han inte vill höra av sig,eller är det rätt att bara ta bort det helt utan att ha pratat med honom om det?"

Killen har väl på alla upptänkliga vis visat att HAN inte vill ha barnet. Så att ta bort det utan att ha pratat med honom är väl inget problem för honom. Det är betydliggt mer FEL emot honom att behålla barnet eftersom han verkligen inte vill ha det.

Jag tror att du lever i en förhoppning om att det skall bli "bra" mellan er. Men som förutsättingarna är nu är de i princip obefintliga.

Dessutom, du kommer att vara precis färdig med din utbildning när barnet kommer, men du kommer ju inte att ha någon inkomst och din föräldrapenning kommer att vara helt minimal eftersom du inte har haft någon inkomst. Det är också ett stort problem.

 

[amkm]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Tja,då var han ett pucko,och nu,tja,jag ser honom mest som en mes.
Kanske ett sätt för mig att "överleva" men,ändock,det hann hända så mkt under desssa år..
Och du,glöm inte feterföljande faderskapsutredningar om de vägrar skriva på osv..För mig handlade det om polishjälp för blodprov,anklagelser för att ngn stulit hans identitet,uppe på familjerätten satt han och vrålstirrade på mig och sade rent ut att han aldrig sett mig förut osv osv..Och sånt smutskastade dom bra åren vi hade ihop..

Kan ju tillägga att pappan är 5 år äldre än mig,mao borde han veta vad han håller på med..

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Alltså, du väntar barn med en kille som du inte ens vet var han bor. Och nånstans inom dig så hoppas du att det ändå skall bli ni. Snälla, väx upp !

Jag kan förstå att du behöver hans stöd och hjälp, Men du kommer aldrig att få det från honom, inse. Du kommer att få göra detta själv, oavsett vad du väljer.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jösses.vägrade erkänna att han ens kände dig,att han ens kunde med att gå så långt... och sedan att han endå fortsatte ringa och ha sig.

THar dock tänkt att berätta för killen vad som egentligen kommer/kan hända så han är med veten om det,just nu tror jag bara tt han flyr undan för att han inte vet hur han skall bete sig,eller att han skall vara rädd för att jag ska svara att "Ja men jag kommer att behålla barnet varken du vill eller inte,lev med det" och det är väl inte riktigt så det är tänkt,för jag har fortfarande stora betänksamheter mot att behålla utifall han bara kommer att dra...

Får se vad som händer hur som helst har du varit jättestark,önkskar dig & dottern all lycka

Mvh Its me

 

[amkm]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Får se vad som händer hur som helst har du varit jättestark,önkskar dig & dottern all lycka

Mvh Its me

Stark,njae,men haft överlevndasinstinkt kanske..
Tack ändå..Hoppas nu du fått ytterligare ett perspektiv på det hela,som sagt,livet är inte svart eller vitt.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Alltså orten vet jag ju säkert var han bor i,liten by där alla känner alla (kommer inte så långt därifrån från början),addressen borde gå att leta upp via gula sidorna,vet ju vad han heter och sånt.
Borde inte vara svårt att hitta till heller då jag tror det bara skall finnas ett större område med lägenheter.

Utgår som sagt ifrån i nuläget när jag tänker på detta att jag kommer att bli själv,sen om han skulle dyka upp senare,ändra sig eller vad som helst så får jag ta det då,inget jag går och tror längre. Som jag gjorde för en vecka sedan då jag trodde han bara behövde tid att tänka,iofs kan ju fallet vara så nu med,men han får ju bli lite medveten om att han inte kan tänka resten av livet,han har bara några veckor på sig.

Jag vet att jag har all rätt att ta bort det nu oavsett om han hör av sig eller inte som läget är nu,men något känns endå omoraliskt fel att göra det,vet inte vad det är
Hade iofs aldrig kunnat handla som han gör heller.

Skall maila han idag igen om vad som gäller EXAKT,vad som kommer att hända,hur det kommer att gå till osv för jag tror han är helt omedveten om detta eller inte kommit så långt i sitt tänkande än...

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jo det kanske är ett bättre ord på det hela...
Är alltid bra med olika perspektiv på det hela,inte bara solskenshistorier och inte bara där allt går åt skogen...

Hur som helst tänker fortfarande så det knakar,utgår ifrån att jag nu kommer att bli ensamstående...
Dyker han upp sen så tar vi det så,jag hed helt velat att han iaf kunde/ville ha kontakt med barnet men det kanske bara är ett önkstetänkande,risken finns ju att han inte kommer alls eller dyker upp om många herrans år...

Mvh its me

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Det svåra är ju att oavsett hur mycket du tänker och väger för och emot så är beslutet väldigt svart-vitt. Behållder du barnet så kommer han att vara väldigt bitter på dig för detta, för honom spelar det ingen roll hur mycket vånda du har haft, han anser sig totalt överkörd iallafall. Och att du inte har lyssnat på och respekterat honom.


Moraliskt fel att använda abort istället för p.medel, det kan jag hålla med om. Moraliskt fel för att du har flera släktingar som gått bort. Moraliskt fel i största allmänhet. Jag förstår hur du känner !

Men jag tror ändå att om du tar bort barnet så kan du gå vidare i livet, det kommer INTE att kännas särskilt bra först, men så småningom kommer du inse att det var ett bra beslut.

 

[amkm]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jo det är helt sant det,å andra sidan är en abort väldigt jobbig också,tänker ibland idag fortfarande på den förr och där hade jag inget val heller,även om det var ännu mer rätt att ta bort det då så fick jag endå inget val,då killen hotade att sparka magen ur mig osv
Hade känns bättre att iaf kunnat få prata igenom det då,även om svaret skulle bli abort.

Har tänkt att prata med någon utbildad om detta också snarast möjligt,för att se det från fler håll,av någon som har erfarenhet av detta,är ju som sagt inte den första och troligtvis inte den sista som sitter i denna sits just nu.

Jo det är mycket som känns moralsikt fel åt båda håll,dels det nu nämnt om familjen och sånt,dels det hur han kommer att känna det,dels tycker jag också det är moralskt fel med abrort som preventivmedel,har själv en bakant såm gjorde detta 3 ggr på ett halvår innan de tvingade henna sätta i P.stav.

Dock tycker jag även att det är moraliskt fel att behålla barnet utan pappan också,även om det kan skita sig mellan oss senare om vi vart ihop så är det ju iaf bättre utgångsläge om båda vill ha det från början...

Usch snurrigt inlägg kanske....

Måste kila till skolan...nu

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jag har varit i EXAKT din sits. Min skillnad var att jag hde hade egen lägenhet (4-rummare) ett ganska välbetalt jobb som flera år tillbaka, och var ett par år äldre. Jag valde ändå bort det barnet. Det gjorde fruktansvärt ONT för jag tyckte inte jag hade rätt att välja bort barnet med avseende på omständigheterna. Pappan till barnet resonerade EXAKT som han som är pappa till det du har i magen. Och jag kan bara säga att jag är SÅ glad att jag inte har det barnet med honom idag. Det låter kanske förfärligt. Men den snubben hade jag INTE velat dras med resten av mitt liv. Jag kudne börja på ruta 1.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Såhär skickade jag till honom,så får vi se om han behagar höra av sig i eftermiddag/kväll



Hej

Jag vet att du helt av allt vill försvinna nu från allt detta,det hade jag också velat göra men nu är det inte lika lätt för mig.

Hur som helst,nästa vecka är sista veckan att göra medicinsk abort vilket är det alternativ jag helst skulle välja,mindre komplikationer så.
Tänkte det kunde vara bra att veta för dig i vilket fall,jag tycker vi borde pratas vi väldigts nart för det finns inte mycket tid kvar längre även om man ju kunde önska det faktiskt.
Tycker det är fel att diskutera sånt här på msn enbart,jag vet vad du vill men jag skulle vilja höra ditt resonemang lite mer,samtidigt som du kanske borde höra mitt...Jag vet inte om det ändrar varken ditt eller mitt beslut men jag tycker iallafall att vi kan komma överens.

Antar att det värsta som skulle kunna hända dig är att någon ringer upp dig i Jun & säger GRATTIS du har blivit far,härmed skall du betala ut 13 000 i underhåll för ett barn du inte ens vill ha,Så kommer det att bli oavsett om du väljer att ha kontakt med barnet eller inte,det går aldrig att komma ifrån.

Har däremot inte bestämt mig för att behålla heller,men om du inte vill prata med mig tvingas jag att ta det beslutet själv vad som kommer att hända,och jag vet ännu inte vad det kan bli.Och om du inte vill prata med mig om det blir du ju överkörd i vilket fall som helst,hur jag än väljer.

Vorte jättebra för bådas skull omvi kunde prata om det och som sagt INTE BARA via msn...känns så fel att ta sådana beslut där.

Du kan väl vara så snäll att höra av dig sen när du slutat jobba

Kram

 

[Jessie81]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Ville bara säga att det finns en till baksida av att ha en inte närvarande pappa till sitt barn. Han kan dyka upp senare i ditt och barnets liv, och kräva umgänge med ert barn. Detta kan ske fast han inte har haft kontakt med barnet tidigare, så helt plötsligt kan du tvingas lämna bort ditt barn till en man barnet inte känner, kanske varannan helg. Han har då sin lagliga rätt, som det så vackert heter, och det finns inte mycket du kan göra åt det. att frånta någon umgänge är svårt, även om pappan har problem med exempelvis missbruk osv. Lycka till...

 

[prinsessfeminist]

Sv: Avsäga sig faderskapet?



Till alla er kloka som gett itsme råd. Mandalaki - du är super! För barnets skull, därför att alla barn är värda en engagerad pappa! Du är fantastisk! Jag vet varför jag gillar dig så mycket

Xeline - dina ord, rakt på sak, men med härlig medkänsla

amkm - vilken styrka att dela med sig som du gjorde!

Snälla, itsme - lyssna till dessa kloka kvinnor. Abort är ett fruktansvärt beslut - men det kan vara lika fruktansvärt för barnet att behålla det. Alltså, det handlar inte om att du har ett "bra" beslut och ett "dåligt". Du har två dåliga beslut att ta ställning till, inser du det? Att göra abort och leva med det har många svåra sidor. Du kommer aldrig glömma det och det kommer vara en sorg du bär med dig hela livet. Att behålla barnet innebär en hel del problem, inte minst ekonomiska - men framför allt, känslomässiga. Du kommer att få leva med oron för barnet, hur barnet skall hantera att "ingen pappa" ha eller att han dyker upp som gubben ur lådan, eller att du träffar en annan som blir svartsjuk på barnet - eller någon som barnet inte gillar...

Tag dig samman och fundera på hur du skulle vilja att det var när du planerar barn. Visst vill du väl vänta barn i en stabil relation? Visst vill du väl ha alla tänkbara förutsättningar att bli en bra mamma och partner för den du älskar? Visst vill du väl erbjuda ditt barn den trygghet som en BRA relation mellan föräldrarna kan ge barnet?

Alla dessa saker som vi önskar att vi har när vi planerar barn kan du sträva efter i nästa relation. Se till att träffa en bra kille, någon som är mogen och engagerad - en person med stor pappa-potential. Du kommer aldrig att ångra ett beslut att få barn med en kille som du känner är helrätt - hur illa det än kan gå (jag menar, visst kan allt hända ).

men jag tror att du i framtiden kan ångra att du behåller barnet för en som helt klart visar att han kommer bli en urusel för pappa. Du kommer aldrig ångra barnet - det gör ingen, men du kan ångra att du inte såg till att ditt barn fick den bästa pappan i världen...

Bra mammor och pappor som samarbetar för barnen trygghet i livet är det bästa som finns!

Om du behåller detta barn kommer du att få jobba hårt, mycket hårdare än de allra flesta föräldrar för att kunna etablera en bra pappa-barn-relation. Tyvärr.

Att du blir den bästa mamman barnet kan tänka sig - det tror jag visst - och vet du, det kommer du att vara alldeles oavsett om du blir mamma nu eller senare.

Usch, det är svårt att råda, för inget av dina beslut är bra - och du kommer att få leva med dem båda. För alltid.

*kramar om*

 

[amkm]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Som sagt,det har gjort så ont,så ont,och vägen har varit mkt mkt lång,men på nått sätt är människan utrustad med en fantastiskt överlevnadsinstinkt och i och med det också ett å annat konstigt sätt att kunna "förlåta" gårdagen.
Jag är ingen supermamma,och kommer förmodligen aldrig att bli,men jag älskar min dotter över allt annat på jorden och kan göra allt för henne.
Att dela med sig av "eländet" är också ett sätt att stärka upp sig själv,att faktiskt accpetera faktum,att detta har hänt och jag andas fortfarande..