Avsäga sig faderskapet?

[Snurrfian]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Själv tar jag aldrig leg på män som skriver under faderskapsbekräftelser om de kommer i sällskap med modern. Jag förutsätter att hon tar med sig den rätte fadern.

Då hade vi en ovanligt nitisk person när vi skrev på papprerna då... Han tog leg på både mig och pappan... Jag blev något ställd...
Att vi hade bott ihop ett antal och och plannerade att gifta inom en snar framtid hade liksom inte med saken att göra... Nu är vi gifta ialla fall så om dt blir några mer barn så blir det inget strul på den biten. Lite off topic men ialla fall.

 

[Görel]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jo, jag vet ju att många av mina kollegor kan vara lite väl nitiska...

 

[Görel]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Om han litar på det du säger tycker jag att du ska informera honom om vad som gäller. Om han är i en fas där han känner sig trängd och inte riktigt litar på dig i dagsläget tycker jag att du ska rekommendera honom att kontakta familjerätten så att en neutral person kan förklara för honom vad som gäller.

 

[Sar]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jag tycker det är tragiskt att han inte tänkte efter före han stoppade in den. Jag tycker också det är tragiskt att en människa har rätt att bestämma att en annan människa ska bli förälder fast han inte vill. Jag hade antagligen blivit helt vansinnig om jag själv hade råkat ut för samma sak trots att jag hade mig själv att skylla. Jag hade dock antagligen tacklat det på ett helt annat sätt än att betala och inte träffat barnet, jag hade försökt se till att både betala samt ha största delen av vårdnaden. Kanske föräldern som har bestämt att jag ska bli förälder mot min vilja då kan se mer krasst på sitt barnaalstrande. Jag tror nämligen inte att livet är speciellt romantiskt eller trevligt som ung, ensamstående mamma utan försörjningsmöjligheter. Trots att morföräldrar kan rycka in ska man inte räkna med dem som en resurs. Därmed inte sagt att barn inte är underbara och det finns solskenshistorier där en ensamstående förälder lyckats underbart bra trots taskiga möjligheter. Det finns också mycket negativt med att skaffa barn med en ovillig förälder. Risken är väl att man stänger av sådan information och lyssnar till de "lyckliga" historierna just för att man själv längtar efter barn.

 

[samtson]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jag är nog en feg skit när jag skriver på Buke och försöker att inte föra fram mina åsikter så starkt. Men med handen på hjärtat - jag håller med dig....

Själv bidrog jag med en solskenshistoria. Jag kände att det fanns andra som var negativa och att jag skulle försöka väga upp. För trots allt är ju beslutet bara hennes, men helt klart måste hon vara beredd på att kämpa massor!

 

[Xeline]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

ETT fattigt år ! Det kommer att bli MÅNGA fattiga år.

 

[chrysler]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Min kompis har barn med en idiot.Hon blev gravid när hon var ung.Han ville att hon skulle behålla barnet, när det var försent till en abort började han festa, var aldrig hemma med henne.

När barnet föddes gick han å gjorde hennes kompis på smällen.Det har tagit slut några gånger men de blir alltid ihop igen.
Han övertalade henne att få gemensam vårdnad för att slippa betala underhåll.
Det handlade inte om att han ville ta ansvar för barnet, nej, han ville inte betala pengar han kunde köpa annat för.

Han tar aldrig hand om barnet, när det är hans helg säger han bara att han inte vill.Familjerätten gör inget, han kommer inte till mötena å de säger att de inte kan göra ngt.
Hon ville inte gå till rätten(det visste han mkt väl)
Efttersom han har delad vårdnad, tar han halva barnbidraget, fast hon inte har rätt till a-kassa eller alfa kassa utan går till socialen.
Han jobbar svart å får 10 000kr i veckan men jävlas genom att ta barnbidraget å festa upp pengarna(han skulle aldrig komma på tanken att köpa blöjor eller så)

Eftersom han har makt genom den delade vårdnaden så hotar å kontrollerar han mamman hela tiden.Hon får inte gå ut på krogen ens för då ringer han till socialen å berättar att hon är olämplig som förälder å då tar dom vårdnaden ifrån henne.

Som sagt, det duger att ha vårdnad å rätt till bidrag mm men inte att ta ansvar.
Såhär ser vardagen ut för MÅNGA unga mammor.

 

[Görel]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Det låter som om din kompis haft riktig otur, men jag måste bara rätta två saker du skrivit.

Gemensam vårdnad eller inte har ingenting med underhållsskyldighet att göra. Föräldrar ska bidra till sina barns fösörjning oavsett om de har vårdnad om barnet eller inte!

Barnbidraget ska gå till den förälder som barnet är folkbokförd hos. Om den andre föräldern inte betalar till barnet har den ingenting med barnbidraget att göra!

Tyvärr är det rätt att familjerätten inte kan göra något om inte b åda föräldrar ställer upp, alternativt inte gå till rätten.

 

[chrysler]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Då har min kompis fått fel information för de har sagt till henne att han har rätt till halva barnbidraget å att han dessutom inte behöver betala underhåll.
Men det är inte så konstigt.Var jag bor är det papporna som får vårdnaden hur dåliga de än är som föräldrar.
Jag vet en pappa som fick vårdnad om 4 barn.Den äldsta på 11 år fick väcka alla syskon å få iväg dem till dagis/skola, laga mat, göra frukost.De hade håliga kläder,
Pappan festade bara upp pengarna å köpte aldrig ngt åt barnen, de hade aldrig mat hemma om inte 11 åringen handlade.
Ändå fick han vårdnaden framför mamman.SANSLÖST!!!

 

[Tokmaja]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

tänk dig noga för nu. Vill du verkligen göra en kille till pappa som absolut inte vill vara det, och om du nu prompt behåller barnet, varför tvinga en som inte vill att betala?
Menar inte att han inte ska ta ansvar, men ni var ju lika klantiga bägge två. Du skulle ju också ha tänkt dig för, lika mycket som han.
Jag tycker att det är kvinnans rätt att bestämma om hon ska behålla barnet i slutänden, men jag är kluven för jag anser att det är väldigt taskigt och elakt att göra någon till pappa som inte vill vara det.. för misstag kan vi väl alla göra.

Vill bara att du tänker dig för, vad säger du till ditt barn när det växer upp?
Det kan ju även bli så att pappan i stort sett bildar ett "hat" till barnet, dels för att han inte ville ha det och dels för att han måste betala för det.
Lägg in de bitarna, lägg också till att du inte har jobb, inga pengar med andra ord... det är DYRT att ha barn, inte bara ett eller två år....

 

[caballus]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jag hade helst sett att det blev bra mellan oss igen,att han kom över sin rädsla och iallafall för barnets skull ville träffa det.

Du kan inte tvinga fram det förhållande du så tydligt drömmer om, genom att sätta ett barn till världen!!!

Är du Säker på att du vill föda fram ett barn, bara för att försöka få den här grabben? Det verkar helt fel approach, helt skruvat!

Vad du än gör angående barnet - behåller det eller inte - så gör det för din EGEN skull. Och räkna INTE med fadern i denna ekvation, eftersom han klart och tydligt sagt att han inte vill ha med detta att göra!

Är det inte bättre att skaffa barn med någon som VILL ha det???

I slutändan kommer det bli ditt barn som blir lidande.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Ursäkta men var står det att jag väljer att få barnet för att få tillbaka honom?

Det har absolut inget alls med saken att göra,det jag skrev Var bara hur jag hade velat att det skulle bli,även fast jag inte direkt tråååånar efter karln längre efter detta så finns det fortfarande känslor som iaf räcker till att försöka och få det bra igen,för bra var det innan från båda håll och en viss förståelse har jag för att han blev chockad och beteer sig konstigt just nu,för sån som han är nu är inte den kille jag lärde känns och blev kär i från början.
Dessutom om jag väljer att få barnet,är det inte då en fördel att jag försöker med pappan istället för att ge upp och bara strunta i det redan från början???

Sen har jag inte bestämt mig helt,men det vore ju en fantastisk fördel om han kunde höra av sig på nåt vis,och prata klart om detta istället för att bara omärkligt försvinna,för än har vi inte diskuterat igenom något mer än hans känslor och hans tycke,och det är att han är rädd....

 

[valborg]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Uppenbart är han livrädd just nu. Men det kan faktiskt ändra sig.

En kompis kusin blev med barn med en kille som hon bara träffat några få gånger. han fick panik och ville inte ha något med det hela att göra.

Hon bestämde sig för att behålla barnet i alla fall. En vecka innan hon skulle föda ringde hon hem till honom. Han bodde då hemma hos sina föräldrar. Han mamma svarar att han var på väg till henne. En stund senare rngde han på. Då hade han bestämt att han ville vara med och ta ansvar för barnet. De flyttade ihop, gifte sig och har fått ett barn till. Så vitt jag vet är de gifta än. Det är nu ca 10 år sedan. Hon var 24 och han var ett par år yngre tror jag.

En annan kompis blev med barn efter ett o.n.s. med en kille som var på besök i hennes hemstad. Hon märkte inte att hon var gravid förrän det var för sent för abort. Socialen fick inte tag på killen förrän 3 månader efter att barnet fötts. Han bestämde sig för att flytta ihop med dem trots att de inte ens kände varandra. Det höll i två år. Inte så länge kanske, men han har i alla fall kontakt med barnet.

Så det kan reda ut sig till sist på ett eller annat vis.

Lycka till kramar från Valborg!

 

[valborg]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Hej igen! Jag kom på en till sann faderskapshistoria. En fd kollega till mig hade i stort sett ingen kontakt med sin far förrän hon var 14 år. Det var hon som fick ta första steget. Men nu har de jätte bra kontakt. Hon blev till när han gjorde lumpen i en stad långt hemmifrån. Men han var redan förlovad, så han åkte hem till sin "riktiga" flickvän. Varken han eller min kollegas mamma fick fler barn. Så idag är de tacksamma bägge två över att barnet föddes (det fanns väl inte så många andra alternativ heller på den tiden).

 

[caballus]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Sen har jag inte bestämt mig helt,men det vore ju en fantastisk fördel om han kunde höra av sig på nåt vis,och prata klart om detta istället för att bara omärkligt försvinna,för än har vi inte diskuterat igenom något mer än hans känslor och hans tycke,och det är att han är rädd....

Men gå och knacka på hans dörr, då!
Det har du rätt till, med tanke på vad du har i magen som är hans också!
Han kommer inte komma och prata ut med dig om det här, för han hoppas att "det ska gå över av sig självt" som en lindrig förkylning, typ :smirk:

Du måste få veta var han står, innan du tar ditt beslut.

Men som sagt, om Jag vore i ditt fall så skulle jag räkna bort pappan ur beräkningen så som det ser ut i dagsläget.
Fast det är ju min åsikt, om något jag läst om i en tråd på ett internetforum, alltså får man försöka bilda sig en uppfattning av det du skrivit och inte mycket mer... kanske lite fantasi också?

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Hej

Ja det hade jag gjort också om han bott liiite närmare,men nu bor han som sagt en bit bort.

Känns också som att han tror att detta skall gå över av sig själv,eller att det skall försvinna om han tittar åt ett annat håll.

Vi har inte bestämt abort,utan han har mer lagt fram att "det där går ju fortfarande att fixa"

"jag är rädd", "jag klarar inte mer","det jag är rädd för är att du inte skall vara rätt fast det känns bra mellan oss","jag vågar inte"

Och sen den sista "Ja men jag vill ha dig som du är,du är underbar,och tar du bort barnet kan vi fortsätta ses,men gör du det inte så kommer barnet att göra att jag tar avstånd från dig"

Låter ungefär som att jag skulle få en klubba som belöning för att jag vart duktig och gått till tandläkaren,sen bara drog han (pratade via mesn) för telefon eller att ses går ju inte,kan ju vara farligt. :smirk:

Så jag utgår från att han inte kommer att ställa upp alls,dock kommer jag att göra klart för honom vad som kommer att hända oavsett om han vill träffa barnet eller inte,för han verkar inte så insatt i det,känns som att han tror att om han låser in sig (eller vad han nu gör) så kommer inget att hända.

Men som sagt jag utgår från att jag kommer att bli ensam med barnet,och kommer han och vill vara med (antingen försöka med mig igen) eller vilja ha kontakt med barnet iaf så blir jag bara glatt överaskad,tror dock han kan behöva lite tid att smälta allt...
Är dock insatt i att det kommer att bli -vligt tufft för mig några år framåt som ensamstående mamma,men jag har nästan bestämt mig för att behålla,och även om han säger som han gör nu så hade det endå kännt fel att ta bort det utan hans medgivande,även fast han kanske tycker att han redan gett mig det,man måste ju i allafall kunna prata igenom saken...tycker jag så...men men...

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Hej

Känns faktiskt "peppar peppar" rätt att behålla barnet som det är nu,trots allt.

Ska jag vara ärlig tror jag att han någon gång kommer att komma och iaf vilja ha med barnet att göra,när han tänkt över sin situation,vet dock inte när,kan bli imorgon,kan bli om ett par år.

Detta är inte likt honom,det jag vet är att han är mycket mycket mycket rädd just nu.
Dessutom tycker han faktiskt om barn,han var plastpappa några år till sitt ex barn,de blev ihop när barnet bara var 6 mån,och han saknar fortfarande barnet och undrar hur det är med det osv
Så jag TROR att han kommer när han lugnat sig lite,inte alls likt honom att bara försvinna såhär,troligtvis mår han väldigt dåligt just nu och inte vet vad han skall ta sig till.

Det svåra är att han inte hör av sig,pratade med honom för några dagar sen på msn (som sagt han varar inte på telefon) sa att jag ville ta det på riktigt,att vi borde ses,se hur det kändes osv
Fick inget riktigt svar på det dock....

Får väl se om han är anträffbar ikväll....

 

[Silverkedjan]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Sluta tyck och tänk åt honom.

Det är högst troligt att han med rätta känner sig lurad och att du får en bitter fiende för livet. Jag har sett flera sådana fall och det är ingen önskvärd situation för någon, framför allt inte barnet.

Jag tycker du är en omogen fullblodsegoist som skaffar ett oplanerat barn mot mannens vilja.

Det vore OK om du INNAN sexet (så tydligt att även killar förstår det) hade sagt "Jag kan bli med barn nu och då tänker jag behålla det och du får ställa upp som pappa och med underhåll"

Men i det här läget förstår jag om han känner sig utnyttjad som avelstjur och kommande mjölkkossa.

Ta och väx upp först och skaffa dig ett liv och en stabil grund att stå på innan du skaffar barn tillsammans med någon som ställer upp på det FRIVILLIGT.

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

Jo det blir ju det,men men,blir jag 100% att behålla så är det värt det,helt klart....lever förövrigt just nu på knappt 7000 i lån,det skall gå till mat,hyra,telefon,tv-licens,el,kläder,nöjen och mina äckliga ciggaretter som jag håller på att sluta med,så jag är väl ingen rikemansmännsika nu heller,men van att spara och ha koll över ekonomin endå...

 

[itsme]

Sv: Avsäga sig faderskapet?

undefined

Sluta tyck och tänk åt honom.

Gör jag det? Det enda jag sagt är att jag tycker vi bör prata om det?
Har inte tvingat honom att tänka som jag vill någonstans?

Det är högst troligt att han med rätta känner sig lurad och att du får en bitter fiende för livet.

Lurad,han visste precis vad som gällde!!

Jag tycker du är en omogen fullblodsegoist som skaffar ett oplanerat barn mot mannens vilja.

Var har jag skrivit att jag SKA behålla det? Det känns rätt på ett vis fel på ett annat,därför jag skrev här för att be om råd,se förra tråden. Hade jag vart tvärsäker hade jag aldrig bett om råd,då hade jag bara behållit eller tagit bort utan att fråga någon,eller främst honom om hans åsikt.Det anser jag att jag INTE gör.

Det vore OK om du INNAN sexet (så tydligt att även killar förstår det) hade sagt "Jag kan bli med barn nu och då tänker jag behålla det och du får ställa upp som pappa och med underhåll"

Vi pratade aldrig om barn,men han visste också att vi inte använde skydd,varken han eller jag.

Men i det här läget förstår jag om han känner sig utnyttjad som avelstjur och kommande mjölkkossa.

Pga av?? Att han inte visste att en tjej kan bli med barn om man har sex med henne utan skydd??
Det borde han vetat vid 27 års ålder,jag borde också tänkt mer,men jag lider inte av denna fobi som han gör heller.
Hade jag gjort det så hade jag förmodligen tänkt mig för ännu mer,vilket jag inser att jag borde gjort.Skillnaden är att jag inser faktum att läget är som det är,medan han stängt in sig troligtvis med skyddsglasögon och öronproppar.
Jag får agera utefter det situation jag är i och som läget är nu,jag gömmer mig inte iallafall och låtsas som inget hänt.
Oavsett om det blir abort eller inte så kommer jag att ta mitt ansvar.

Ta och väx upp först och skaffa dig ett liv och en stabil grund att stå på innan du skaffar barn tillsammans med någon som ställer upp på det.

Och vem är du att tala om för mig att jag skall växa upp?
Du har läst mina inlägg här med skyddat nick så vad vet du om min mognad egentligen?
Nu borde man kanske tänkt efter innan högst mycket mer än vi båda gjorde,det är jag VÄL medveten om.
Men exakt vad är det som talar att allt måste gå käpprätt åt skogen heller?