Sv: Avlivning pga. åldersskäl.
Mint: Självklart ska man avliva om inget kan göras och djuret ifråga inte mår bra. Men fortfarande, så var inte fallet här.
Hade du faktiskt läst vad jag skrivit så hade du sett att råttan sprang, råttan klättrade, råttan tog sig fram överallt, bara inte på samma sätt som en "normal" råtta. Det var konstant rusning till burluckan när jag kom med henne i spetsen för att få komma ut och mysa eller rusa runt och leka. Jag kan lägga till att den här damen var i så pass bra form att hon fick sova i min säng om nätterna trots sina hinder - just för att en råtta som sover i en säng med en stor människa måste kunna flytta sig snabbt om jag skulle röra på mig. Toalåda fanns en liten bit upp i en bokhylla dit hon var tvungen att klättra upp för att kunna gå på toa - vilket hon klarade av. Låter det verkligen som en hindrad råtta?
lizan: Att åka till en veterinär och lita på dennes bedömning kanske fungerar på en hund, men det här är en
råtta. Okunskapen bland veterinärerna är
enormt utbredd. Själv går jag till ett djursjukhus som anses ha de mest kunniga veterinärerna i trakten på just råttor, men får ändå stå där och hoppas att jag får ut medicin när veterinären inte ens kan känna igen ohyra på råttan och får man väl ut medicinen ska det överdoseras något enormt enligt veterinärs anvisningar. Att lita på en så okunnig veterinärs bedömning och sätta den över min egna bedömning och kunnigas egna erfarenheter och bedömningar, det gör inte jag. Om det ses som djurplågeri i dina ögon så ja, då är jag villig att ses som en djurplågare också. Huvudsaken för mig är att mina djur mår bra, och det gör de också.
Och ja, jag är medveten om att råttor precis som många andra djur tenderar dölja om de är sjuka och att man får ta med det i bedömningen. Det betyder inte att jag gjorde fel bedömning för det. Tvärtom gör det att jag litar än mer på min och kunnigas bedömningar framför en veterinär som knappt vet vad som är bak och fram.
Memmis22: Ska man tänka i termerna "överleva i naturen" får man avliva i stort sett vartenda tamdjur som finns.
Jag hade faktiskt en råtta förut som faktiskt blev upphittad just ute i naturen, mitt i smällkalla vintern sittande i en snödriva. Fullt frisk men så enormt omusklad att han hade svårt att gå, inte kunde stå, inte kunde hoppa, inte kunde springa. Han var den lusigaste råtta jag någonsin sett och hade frostskadade öron. Han hade aldrig överlevt i naturen, det var ett under att han ens överlevt natten till morgonen han hittades. Behandling för lössen, näringsrik mat, stegvis muskelträning och örtippar som fick trilla av av sig själva däremot gjorde susen och han kunde leva ett bekvämt liv som en fullt frisk tamråtta i ett år innan han tyvärr fick avlivas pga problem med luftvägarna som gammal gubbe.
Jag har två råttor här hemma just nu som även de hittades ute i naturen, de hade knappast överlevt om upphittaren inte tagit in de - de var tunna redan på sommaren, jag vill inte veta hur de sett ut om de kunnat undvika rovdjur fram till vintern. Borde jag avliva de för att de inte skulle ha överlevt? Hinken och Fången är två fullt friska herrar som njuter av ett bekvämt pensionärsliv med en massa kli och gos.
http://www.youtube.com/watch?v=8M0fUCgWzMs Fången igår innan det blev upptäcksfärd på gräsmattan
(Ja, jag fattar din poäng och att du inte menar såna här fall, det jag försöker få fram här är just att överlevnad i det vilda är ett orimligt mått när det gäller djur som avlats på i hundratals eller tusentals år - i råttors fall 200 år, det blir rätt många generationer på så kortlivade djur)
Hur som helst lägger jag ner diskussionen här. Min bedömning är att jag gjorde rätt med min tös och vill ni inte hålla med så är det helt och hållet upp till er.