Sv: Avlivning pga. åldersskäl.
Svårt att säga, det beror mycket på individ. En del kan ju inte få minsta lilla ålderskrämpa utan att må dåligt av det tex, såna djur avlivar jag rätt kvickt. Och så finns raka motsatsen som blir rent av handikappade men knallar på ändå som ingenting... Och de kan gott få leva ett tag till, sålänge de mår bra.
Hade exempelvis en råtthona som förlorade musklerna i bakbenen på äldre dar, med resultat att hon släpade sig fram på frambenen. Fick handikappanpassa buren med låga hängmattor, mat och vatten på botten osv och så hålla henne ren. No prob och det var full fräs på henne precis som vanligt trots sin krämpa. Sov mer visserligen men det är ju fullt normalt som gamling. När hon väl var vaken klättrade hon, sprang på frambenen, var först fram till luckan, som hon alltid varit.
Tror det höll i sig på ett ungefär i ett halvår innan hon fick grå starr. Det däremot blev droppen och dagen efter att hon visat tecken på att inte vilja vara med mer avlivades hon.
En annan råtta fick samma problem med förtvinade muskler, om än mycket lindrigare. Den råttan mådde bra en kort period, men det tog inte lång tid innan hon började må dåligt och således avlivades bra mycket snabbare.
En annan hona hade en tumör på ett bakben. Inga problem, hon blev som mest lite småklumpig mot slutet när den blev rätt stor. Hon avlivades medan hon fortfarande mådde bra, droppen i det fallet blev skavsår på tumören. Jag vet ju själv att skavsår gör ont liksom, men på en råtta kan man inte sätta på ett plåster för att lindra...
Kort och gott kan man väl egentligen säga att jag drar min gräns vid livskvalité, glada djur får leva och icke glada avlivas. Men ibland finns undantag också, ibland avlivar jag innan de mår dåligt, mycket beroende på hur anpassningsbar individen ifråga varit under livet - ju mer anpassningsbar desto större förmåga att kunna må bra trots krämpor. Och som i fallet med tumören, beroende på krämpan i sig - men det är väldigt sällan krämpan avgör, det är hittills bara när det finns smärta med i bilden och det har jag som tur är inte behövt ta ställning till annat än i fallet med tumören.