Avlivning, hur går det till egentligen?

[Milosari]

Grejen som får mig att tveka är att jag kommer inte klara av att vara med i skogen. Utan då blir det en promenad med pappas granne som hunden har träffat typ en gång..
Första hunden jag hade gick pappa och grannen en promenad med. Perfekt lösning för den hunden. Men hunden jag har nu är så fäst vid mig..jag vill vara med..Men såklart inte om konsekvensen är plågor..
Men det verkar ju som att jag hört mycket skräckhistorier..

Usch vad jobbigt det här är...

Om jag hade varit du så hade jag kontaktat veterinären och hört vad de hade för alternativ. Berätta om dina farhågor och hör hur deras erfarenheter är.

Har hunden varit sövd tidigare i livet? Hur har den reagerat på den lugnande sprutan då?

 

[jerseyko]

Jag avlivade min hund idag.


Hon fick först en lugnande spruta och belysningen dämpades. Därefter kom en sköterska som satt en infart och "provspolade" efter en stund kom veterinären som la ut en fluffig mjuk filt på bordet då jag inte ville hålla henne. Vet provade infarten och gav sen ett narkosmedel, då slickade hon sig om munnen. Sen fick hon avlivningsvätska och det tog bara någon sekund så var hon borta. Hon fick hela sprutan. Sen klappade vet om henne och lyssnade på hjärtat. Vi lämnades ensamma en stund och när jag var redo togs infarten bort och vi la ner henne i en kista. Jag fick hjälp att komma till bilen bakvägen så behövde inte träffa massa andra djurägare.

Jag är slaktare och jägare. Jag har hjälpt kompisar att avliva deras hundar. Tycker de e helt upp till ägaren om man vill åka till en veterinär eller skjuta hunden i skogen. Det e helt klart mindre blodigt och slabbigt att gå till veterinären.

 

[lady_vip]

Jag är uppväxt i jägarfamilj och barndomens hundar sköts när tiden var inne. Med tiden har inte min pappa velat skjuta och vi har inte heller tillåtit det. Faktum är att de allra flesta jägare jag känner, vilket är ganska många, låter veterinären ta bort hunden. Det är svårt att ha hundra fokus när man ska skjuta ett älskat djur och tyvärr vet jag mer än ett fall som gått snett.

Däremot dömer jag ingen som väljer att göra så. Själv tar vi hem veterinären som har avlivat i lugn och ro på gårdsplanen, att åka iväg är inget alternativ.

 

[Lejonelle]

Alla de djur jag har avlivat genom åren - hundar och andra djurslag - har lugnt somnat in hos veterinären och inte upplevt någon rädsla eller smärta. Det har gått fort och varit skonsamt för djuret.

TS Du känner din hund och dig själv bäst men när man väl sitter där är det inte så hemskt som man trodde innan. Det är min erfarenhet i alla fall.

 

[tuaphua]

Är det som min skräckbild? -att det är en lång utdragen kamp där hunden kämpar emot in i det sista?
Beslutet är taget att det ska ske, frågan är bara hur..
Snälla berätta för mig hur det går till. I bästa fall och i värsta fall.. Hur ofta blir det som "i värsta fall"?

Alternativet jag har är en pålitlig säker jägare som tar hunden på en sista skogspromenad.. det har hittills känts som det självklara alternativet. Det var så min första hund fick sluta sina dagar. Men nu har jag av någon anledning börjat vela..
Men jag är tokrädd för att det ska bli som i skräckhistorierna jag hört om avlivning hos veterinär där hunden kämpar emot länge..

Jag har avlivat 4 hundar hos veterinären. Det har gått fint till alla gångerna.
Givetvis är det en hemsk upplevelse att bli av med sina älskade vänner!
Men jag har inte upplevt att hundarna lidit någon gång.
De har först fått lugnande och blivit rejält borta på det. Sen har de fått avlivningsvätskan och bara somnat in/försvunnit.
Veterinärerna har alla varit himla rara och de har försökt göra fint i rummen och tänt ljus och lagt dit mjuk filt etc.

Jag beklagar det som ligger framför dig!

 

[Niyama]

När jag avlivade min hund valde jag en veterinär som kom hem och gjorde det eftersom hunden avskydde kliniker. När vet kom betalade vi och fixade med papper först och hunden fick "bekanta" sig lite med henne. Han fick massa godis och var glad och lugn. Sen fick han lugnande (han gillade inte sprutor men han hann inte ens märka att han fick denna) och vi satt med honom i sängen tills han somnade, då fick han en kanyl i benet. Sen körde jag honom till kremeringen och hämtade urnan dagen efter. Veterinären var hur fin som helst och även personen på kremeringen. Skulle göra likadant om det blev aktuellt nån mer gång.

 

[Hemligast]

Nu har jag bestämt dag och tid för när min allra bästa vän inte ska få leva mer jag känner mig så hemsk..samtidigt som jag vet att det är det som är bäst.. Men hon är så glad och pigg...eller nej, hon är inte pigg..hon är pigg i två minuter sen lägger hon sig och vilar..

 

[Milosari]

Nu har jag bestämt dag och tid för när min allra bästa vän inte ska få leva mer jag känner mig så hemsk..samtidigt som jag vet att det är det som är bäst.. Men hon är så glad och pigg...eller nej, hon är inte pigg..hon är pigg i två minuter sen lägger hon sig och vilar..

Det kommer kännas bättre efter ett tag. Jag är oändligt glad över att jag inte väntade lite till. De ska få sluta sina dagar medan de fortfarande har värdighet!

 

[Lejonelle]

Nu har jag bestämt dag och tid för när min allra bästa vän inte ska få leva mer jag känner mig så hemsk..samtidigt som jag vet att det är det som är bäst.. Men hon är så glad och pigg...eller nej, hon är inte pigg..hon är pigg i två minuter sen lägger hon sig och vilar..

Ja, Du gör din vän en tjänst. När inte bästa vännen kan bli frisk och leva ett fullvärdigt liv är detta det snällaste alternativet.

 

[Lager]

Är det som min skräckbild? -att det är en lång utdragen kamp där hunden kämpar emot in i det sista?
Beslutet är taget att det ska ske, frågan är bara hur..
Snälla berätta för mig hur det går till. I bästa fall och i värsta fall.. Hur ofta blir det som "i värsta fall"?

Alternativet jag har är en pålitlig säker jägare som tar hunden på en sista skogspromenad.. det har hittills känts som det självklara alternativet. Det var så min första hund fick sluta sina dagar. Men nu har jag av någon anledning börjat vela..
Men jag är tokrädd för att det ska bli som i skräckhistorierna jag hört om avlivning hos veterinär där hunden kämpar emot länge..

Har inte varit något kämpande för mina. Lugnt, fint, och respektfullt. Veterinären har haft tid och inte stressat. Hundarna får lugnande så de somnar till, och sedan själva avlivningsvätskan.

Det är svåra beslut, men jag har aldrig varit med om något "värsta fall" i en avlivningssituation. *peppar* Det har alltid varit lugnt och välskött, hunden har trott att det var vanlig undersökning och inte jagat upp sig. Har du en som är rädd för veterinären så kan de avliva på annan plats för att minimera stress.