Njae, en beskrivning som min bildspråkiga tränare använder sig av är:
Låren ska vara som om du rider i en biltvätt, de ska hela tiden kämpa mot rullarna som vill rida dem utåt, och alltså ska man inte knipa utan mer vrida inåt, vrida inåt.Kniper man blir det fel, spänningar och massa annat skit.
Rumpan ska vara som om du har två gafflar bakom skinkorna och som om du inte vill sticka på.
Du rider på ett rörligt föremål, så tänk dig att du åker flygande matta, för att inte flyga av bakåt så måste överlivet hela tiden tänka framåt och kompensera för luftmotståndet (magen aktiveras då på ett bra vis)
Deta är grunden men sen måste man för att komma i avlastningssits tänka att rumpan är målad med blåfärg och man ska bara lyfta den precis pluttelite så att du mkt lätt kan sätat dig igen utan att flytta "färgfläcken" i sadeln.
Man letar upp just den hästens tyngdpunkt just då och framåtlutning är större ju mer obalanserad hästen är. Men den ändrasr precis hela tiden, i varje steg så det är just så som du skriver, man ändrr den och använder den just då den behövs. Det är ju inte bra för hästen att vara så obalanserad så man strävar hela tiden efter att balansera den och i samma sekund som den svarar sitter man inte i avslastningssits längre men tre steg senare kanske man måste göra det igen.
Tar man inte med alla desa komponenter så är det lätt att man bara lutar överlivet framåt och då blir det grodsits (hängsits), den som de flesta kallar avlastningssits.
Carmezita, fick jag till beskrivningen korrekt? Det är svårt för det var så länge sen jag lärde mig den att jag glömt detaljerna.