Jag och Djurjouren råkar rida för samma tränare så jag tar mig friheten att svara. Enligt tränaren rids det så lite lätt i Sverige eftersom vi har varit så dåliga på att lära ut det. Det finns få som faktiskt behärskar "konsten" att rida lätt, men det är en väldigt effektiv ridning eftersom hästens balans är så påverkbar genom lättridning.
Vi rider lätt olika på olika hästar, vilket sällan lärs ut inom "vanlig" ridning (säkert inte inom barock dock! där brukar man vara noggrannare med att anpassa sig efter hästindividerna). Så i början av hästens (och ryttarens) utbildning kortas läderna, man sitter inte ner "ordentligt" (man ska föreställa sig att det ligger en groda i sadeln och att man inte vill splasha den) och man anpassar överlivet efter hästens tyngdpunkt. Vilket ofta medför att man får luta överlivet något framåt (så mycket som behövs). Man ska hela tiden ha samma stöd i stigbyglarna (detta får vi träna på genom att stå på en våg och rida lätt, vågen ska INTE röra sig när vi reser oss - prova gärna, det är skitsvårt). Vidare fokuserar man på att röra sig med i hästens rörelse framåt, många glömmer bort att kompensera för att hästen rör sig, vilket leder till att de landar långt bak i sadeln. Andra komponenter är oljiga leder i höfter, knän, vrister. Handställning är en viktig komponent förstås, liksom att man reser sig mjukt över sadelknoppen.
Detta är en liten liten beskrivning av den lättridningsteknik vi får öva på. Inget märkligt alls, så här rider alla duktiga ryttare lätt, men innan jag träffade tränaren trodde jag att rida lätt var just lätt. Det är det inte.
Ju längre hästen och ryttaren kommit i sin utbildning, desto mer lodrät blir sitsen.
