Sv: Avelssatsning?
Det ena utesluter inte det andra. Jag tycker att det är viktigt att avla på lättridna hästar som är byggda med en naturligt rund överlinje som både har "go" i sig och är lätta att manövrera. Lynnet är enormt viktigt. Likaså vill jag att hästarna skall ha framåtanda. Har de bara det rätta lynnet så kan man ändå känna sig säker på en riktigt het häst. De "Bästa" som man borde avla mest på tycker jag är de där som anpassar sig efter ryttaren, som är försiktiga med nybörjare och barn, och tänder till precis så mycket som ryttaren ber om när en mer van ryttare sitter upp.
Den skall vara allsidig och både hålla för att ridas på fjället i flera dagar och att tävlas på en ovalbana. Det är egenskaper som jag tycker skall finnas i samma häst. Hästar som är så svåra att de behöver många månader/ års proffsträning för att prestera bra på visning kanske man inte bör använda så mycket i aveln. Inte heller de som inte är bra i terrängen. Trots allt blir de flesta hästar som avlas fram inte topptävlingshästar, och "spillet" måste vara ridbart för vanliga människor. Naturlig lätthet för gångarterna borde vara ett tungt kriterium för vad man bör avla på. Att hästar som avlas på skall vara sunda och friska är en självklarhet. Och även om det just nu bara är fantasier så vore det ju väldigt bra med information i Worldfengur om vilka hästar som har eksem och andra ärftliga sjukdomar och vilka som inte har det. Resultat av spattröntgen kan man numera läsa där och det är ju skitbra rent ut sagt!
(För de som inte vet är Worldfengur en databas där de flesta registrerade islandshästar skall finnas med)
Idealet för min del är en häst runt 135-140cm med medellång, väl ansatt hals med naturlig rundning och en mjuk överlinje. Proportionerlig skall den vara och varken för grov eller för lättbyggd. Svårt att förklara exakt grovleken.
Jag gillar den bruna hästens grovlek tex. som jag bifogar bild på.
Utseendemässigt är det viktigt för mig att de ser robusta ut med mycket man, vaket uttryck och närvaro.
Ridmässigt skall den ha naturligt lätt för samling, vilket har mycket med kroppsbyggnaden att göra. Ryggen får inte vara för lång och rak utan jag ser hellre lite kortare och mjukt rundade ryggar. Men det måste få plats en sadel. Hästen nedanför har väldigt fin överlinje tycker jag och har fått 9p för rygg&kors. (Av maximala 10p)
På den här bilden är hon knappt riden alls.
Otränad
På visningsdagen, ca 11 månader senare
På nedre bilden är hon lite för bantad för min smak och har tappat en del av sin vackra överlinje, men fick som sagt ändå 9p för rygg&kors som ju är en viktig bit av den. :-)
Som det diskuteras en del nu tycker jag att det är viktigt att få fram bättre ridhästar, och med bättre menar jag just det jag skrev ovan att de måste vara allsidiga och kunna både samla sig och gå i ökat tempo utan att behöva slå knut på sig själva för vare sig det ena eller andra. Och kunan använas allsidigt. Som tex Siggi Saem (uppfödare och landslagsryttare på Island) uttalat sig om i media så är det trots allt en viss skillnad i ridbarheten som bedöms på en avelsvisning och den ridbarhet man vill ha till vardags och på tävlingsbanan.
(Jag sätter likhetstecken mellan till vardags& tävlingsridbarhet) Ett jättebra steg i rätt riktning vore enligt min mening att man lägga en tyngre vikt vid att hästen även skall kunna gå samlat i galopp, trav& tölt. För rättta mig om jag har fel, det väger väl inte så tungt på bedömningen idag? Samma sak med "form under ryttare." Det visar mer av hur ridbar hästen är än att den visas i flashigt tempo med maximal power, vilket
också skall finnas där, glöden i islandshästen får aldrig avlas bort! Men det ena utesluter inte det andra.
Jag skulle gärna se mer fokus på att hästen går att rida i alla tempon och att den som sagt skall ha en naturlig lätthet för gångarterna och formen. En häst som får superhöga poäng på en visning behöver inte nödvändigtvis fungera bra att tävla på ovalbana med.
