Autism

[Roheryn]

Och istället för att nörda in sig på flygplan, bilar och teknikprylar, så kanske man är tokigt nördig på mer "sociala" saker. Som alla de kvinnor som är supernördiga när det gäller hundar/hästar och genom det dessutom får någon form av social kontakt. Då framstår man lätt som social, och vips så missas ytterligare ett diagnoskriterium för autism. Att någon som är socialt kompetent i en miljö som tex ett stall, där allt är så fokuserat på hästarnas rutiner och det är en fördel att vara hästnörd, kanske inte alls är socialt kompetent i andra jobbsituationer, på en fest eller annat... Det missas också lätt. För "personen kan ju", sägs det.

Nu är jag (troligtvis) neurotypisk, men känner starkt igen mig i detta! Jag har alltid haft jobbigt med sociala situationer där det krävs att man kan alla sociala koder, kan småprata osv (mingelparty är min stora skräck!), men om jag kan ett ämne (som hästar eller mitt jobb) så kan jag prata mycket och länge om det, både i sociala sammanhang och att hålla utbildningar, workshops osv i mitt jobb. Men be mig socialisera i en ny omgivning och jag sluter mig som en mussla!

Och jag ser ju egentligen precis samma fenomen i min dotters kusin som har en autismspektrum-diagnos. Han är väldigt "socially awkward" normalt sett, men får han prata om det han kan och brinner för (spelutveckling och -design) så är han ju otroligt pratsam och vältalig!

 

[Red_Chili]

Oj det fick jag höra massvis med gånger när jag gick i skolan

När jag har gjort test har jag fått höga poäng och kanske jag är inom autismspektrat men just nu har jag ingen lust att gå igenom någon utredning speciellt eftersom jag undviker vården helst helt och hållet

Ja jag vet inte hur mycket jag fick höra det. Och jag blev även skickad till kurator och till någon psykolog på BUP (tror jag det var) för att jag var så allmänt "jobbig" och de kunde inte förstå varför jag inte "bara skärpte till mig". Typ. Jag gjorde aldrig något medvetet elakt mot andra, störde aldrig andra i skolan eller så. Istället skolkade jag, bråkade med föräldrarna och "bodde" i princip i stallet, för där kände jag mig hemma. Men aldrig att någon ens andades något om att göra någon utredning av det hela.

Och även jag har undvikit vården. Rejält. Just pga hur uselt bemött jag blivit så många gånger. Men faktiskt, rakt igenom hela min NPF-utredning så har jag blivit otroligt bra bemött och jag är väldigt glad att jag lät mig övertalas att gå utredningen. (Tänkte först inte göra det, för jag vet hur jag själv fungerar och vill inte ha kontakt med vården)

 

[Red_Chili]

Nu är jag (troligtvis) neurotypisk, men känner starkt igen mig i detta! Jag har alltid haft jobbigt med sociala situationer där det krävs att man kan alla sociala koder, kan småprata osv (mingelparty är min stora skräck!), men om jag kan ett ämne (som hästar eller mitt jobb) så kan jag prata mycket och länge om det, både i sociala sammanhang och att hålla utbildningar, workshops osv i mitt jobb. Men be mig socialisera i en ny omgivning och jag sluter mig som en mussla!

Och jag ser ju egentligen precis samma fenomen i min dotters kusin som har en autismspektrum-diagnos. Han är väldigt "socially awkward" normalt sett, men får han prata om det han kan och brinner för (spelutveckling och -design) så är han ju otroligt pratsam och vältalig!

När jag är på jobbet, oavsett om jag jobbat som brevbärare eller som nu i djuraffär, så får jag höra att jag är SÅ social.

När jag var brevbärare fick jag lära upp alla nykomlingar. Med motiveringen att jag var den som var mest social, och att jag förklarade så pedagogiskt och såg till att de verkligen lärde sig allt, när mina kollegor missade massor av detaljer mest hela tiden.

I djuraffären får jag extremt med beröm uppifrån för att jag är så bra med kunderna, och senast för en vecka sedan hade en kund kommit och frågat efter mig och bestämt sig för att komma tillbaka en annan dag när det visade sig att jag inte jobbade då Vissa av mina kollegor blev också extremt förvånade när jag berättade om mina diagnoser, just för att jag är så framåt, social osv.

MEN det är för att i jobbsammanhang så har jag full koll på läget. I butiken så kan jag varenda liten vrå (jag var för sjutton med och byggde upp allting ), jag kan varenda produkt, efter att kunderna berättat för mig om deras djur så är det lätt att veta vad de behöver för produkter och jag har inte heller några problem med att vara väldigt rakt på sak och säga till dem att de faktiskt inte behöver köpa något. Sätt mig istället på en restaurang för att äta julmiddag tillsammans med kollegorna, och jag har ingen koll på något, får kämpa för att förstå hur man ska bete sig och är så mentalt utmattad efter en kväll att jag behöver en hel helg till att bara återhämta mig.

 

[grodan21]

Det är iaf vanligare med diagnostiserad autism hos män, för tidigare "kunde" inte kvinnor ha autism, kriterierna utgick från män och alla metoder för att diagnostisera var fokuserade på just män. Och autism tar sig ofta uttryck på olika sätt hos kvinnor och män, så extremt många kvinnor har blivit missade och får i bästa fall sina diagnoser nu.

Som exempel, tittar man på hur jag betedde mig som barn så var det solklart att jag hade autism, men, jag blev bara bemött som "blyg, stundtals lat, envis och lite krånglig" (lat pga "såg inte till att få så bra betyg i skolan som jag egentligen hade kapacitet till"). När det egentligen skulle varit "förstår inte hur man är social, får panik av att inte ha kontroll på läget och blir utmattad av att tvingas försöka vara som alla andra barn".

Och istället för att nörda in sig på flygplan, bilar och teknikprylar, så kanske man är tokigt nördig på mer "sociala" saker. Som alla de kvinnor som är supernördiga när det gäller hundar/hästar och genom det dessutom får någon form av social kontakt. Då framstår man lätt som social, och vips så missas ytterligare ett diagnoskriterium för autism. Att någon som är socialt kompetent i en miljö som tex ett stall, där allt är så fokuserat på hästarnas rutiner och det är en fördel att vara hästnörd, kanske inte alls är socialt kompetent i andra jobbsituationer, på en fest eller annat... Det missas också lätt. För "personen kan ju", sägs det.

Jag tror att vi är ganska jämngamla, och jag fick min diagnos för tjugo år sedan.

 

[Red_Chili]

Jag tror att vi är ganska jämngamla, och jag fick min diagnos för tjugo år sedan.

Jag är 33. Tror att det hade varit bra om min diagnos "upptäckts" tidigare, men tja, här förstod de inte så mycket.

 

[grodan21]

Jag är 33. Tror att det hade varit bra om min diagnos "upptäckts" tidigare, men tja, här förstod de inte så mycket.

Jag fick/vill inte ha så mycket hjälp när jag var liten. Nu när jag försökte få hjälp är jag är jag för "välfungerande"

 

[Wille]

Det är iaf vanligare med diagnostiserad autism hos män, för tidigare "kunde" inte kvinnor ha autism, kriterierna utgick från män och alla metoder för att diagnostisera var fokuserade på just män. Och autism tar sig ofta uttryck på olika sätt hos kvinnor och män, så extremt många kvinnor har blivit missade och får i bästa fall sina diagnoser nu.

Som exempel, tittar man på hur jag betedde mig som barn så var det solklart att jag hade autism, men, jag blev bara bemött som "blyg, stundtals lat, envis och lite krånglig" (lat pga "såg inte till att få så bra betyg i skolan som jag egentligen hade kapacitet till"). När det egentligen skulle varit "förstår inte hur man är social, får panik av att inte ha kontroll på läget och blir utmattad av att tvingas försöka vara som alla andra barn".

Och istället för att nörda in sig på flygplan, bilar och teknikprylar, så kanske man är tokigt nördig på mer "sociala" saker. Som alla de kvinnor som är supernördiga när det gäller hundar/hästar och genom det dessutom får någon form av social kontakt. Då framstår man lätt som social, och vips så missas ytterligare ett diagnoskriterium för autism. Att någon som är socialt kompetent i en miljö som tex ett stall, där allt är så fokuserat på hästarnas rutiner och det är en fördel att vara hästnörd, kanske inte alls är socialt kompetent i andra jobbsituationer, på en fest eller annat... Det missas också lätt. För "personen kan ju", sägs det.

Det kan fortfarande vara problem att få en autismdiagnos som tjej. I en familj med tre barn, två söner och en dotter, så är sönerna solklara autister. På flickan försöker vården sätta alla möjliga andra diagnoser, trots att hon sannolikt också är autistisk. Mamman vägrar genomgå utredning själv, trots att hon också visar att hon sannolikt är autistisk. Vet dock inte varför hon vägrar, för livet verkar ju inte fungera för henne.

 

[Snowball]

Kommer speciellt ihåg en gång faktiskt på komvux
Jag hoppade av gymnasiet och försökte mig den på komvux
Jag skrev en uppsats och läraren var lite smått lyrisk och samtidigt både frustrerad och besviken
”Varför visar du inte det här jämnt du kan ju!”’
Jag gav upp även komvux
Jag skrev dock 1,5 på högskoleprovet så tja nåt kan jag ju i alla fall

Nu är jag den som har koll på jobbet samtidigt som det tär på mig att det är så stökigt och att rutinerna inte följs

 

[grodan21]

Kommer speciellt ihåg en gång faktiskt på komvux
Jag hoppade av gymnasiet och försökte mig den på komvux
Jag skrev en uppsats och läraren var lite smått lyrisk och samtidigt både frustrerad och besviken
”Varför visar du inte det här jämnt du kan ju!”’
Jag gav upp även komvux
Jag skrev dock 1,5 på högskoleprovet så tja nåt kan jag ju i alla fall

Nu är jag den som har koll på jobbet samtidigt som det tär på mig att det är så stökigt och att rutinerna inte följs

Jag tror att jag fixade gymnasiet till stor del, att jag gick på en halv stor skola med liten klass. Vi var under 15 elever i klassen plus att jag hade relativt lätt för skolan. Jag skrev dock 0.9 på högskoleprovet

 

[Snowball]

Jag tror att jag fixade gymnasiet till stor del, att jag gick på en halv stor skola med liten klass. Vi var under 15 elever i klassen plus att jag hade relativt lätt för skolan. Jag skrev dock 0.9 på högskoleprovet

Grundskolan fixade jag nog för det var en liten skola och vår klass hölls ihop från trean till nian vi var tjugo elever och flera bra lärare
Gymnasiet var katastrof fullständig katastrof ångrar verkligen att jag valde den linjen
Mina klasskamrater var övertygad om att jag knarkade jag har aldrig rört knark i hela mitt liv
Usch det var hemskt

 

[Mabuse]

Som jag skrev förut så har neurotypiska inte problem (eller ska inte ha problem) med brist på kognitiv empati och theory of mind. Alltså borde de kunna sätta sig in i och förstå autister utan några större problem. Om de vill.

Nä, så funkar det inte. Det är jättesvårt för neurotypiska också. Skillnaden är väl att för någon med funktionsnedsättning är det (kanske) helt omöjligt?

 

[Lingon]

Nä, så funkar det inte. Det är jättesvårt för neurotypiska också. Skillnaden är väl att för någon med funktionsnedsättning är det (kanske) helt omöjligt?

Ja, det är väl som med alla andra egenskaper. En skala.

Jämför med ett fysiskt funktionshinder som gör att man har svårt att gå.

På ena sidan skalan finns de som inte alls kan röra benen. De har ingen benfunktion alls, sen finns det de som kan röra benen men inte använda dem för att gå, sen finns det de som kan gå några steg men som behöver en rullstol i sin vardag, sen finns det de som kan gå men korta sträckor, sen finns det de som är som de flesta av oss (har normalt fungerande ben), sen finns det de som kan springa ett maraton om dagen flera dagar i sträck. En skala.

På samma sätt ser jag på autism och övriga npf. De som har det är på ena sidan av skalan. Hur långt ut på skalan varierar från person till person. Från de som ligger långt ut till de som inte ligger så långt ut. Sen finns det NTs som ligger nära npf och autister på skalan men som inte uppfyller alla kriterier, men kanske några. Sen finns det de som är som de flesta. Sen finns det de som ligger långt ut på den motsatta sidan och har otroligt lätt för det som autister har svårt för. Men alla NTs ligger inte där ute på andra änden av skalan. Och man kan ligga på olika delar av skalan för olika egenskaper.

 

[literealistisk]

Har fått en telefontid med en psykolog på VC nu. Därefter bedöms om vi ska ha en screening för autism och adhd på plats och beroende på resultatet skicka en remiss till psykiatrin. Någon som vill förklara lite hur er första kontakt sett ut? Har skrivit en lista på saker jag tror avviker från neurotypiska personers beteende men vad vet jag egentligen? Mest rädd att de kommer säga att jag överreagerar och söker uppmärksamhet typ

 

[Habina]

Har fått en telefontid med en psykolog på VC nu. Därefter bedöms om vi ska ha en screening för autism och adhd på plats och beroende på resultatet skicka en remiss till psykiatrin. Någon som vill förklara lite hur er första kontakt sett ut? Har skrivit en lista på saker jag tror avviker från neurotypiska personers beteende men vad vet jag egentligen? Mest rädd att de kommer säga att jag överreagerar och söker uppmärksamhet typ

Den psykolog jag träffade ställde en massa frågor om tex barndomen, hur jag upplever vissa saker etc. Men även frågor om hur jag bor, hur min ekonomi funkar, om jag har jobb och hur länge jag haft det.

 

[literealistisk]

Väcker upp denna igen… Haft samtal på VC och remiss är skriven till psykiatrin. Psykologen varnade mig dock om att de nekar en del remisser. Vet någon vad man kan göra isåfall? Jag har ju varit sjukskriven en kortare period vilket nog kan räknas som kopplat till eventuell autism och känner verkligen att jag hade velat ha en utredning och sedan ev kunna få hjälp. Har det varit krångel för någon annan med nekad remiss eller liknande?

 

[Lingon]

Väcker upp denna igen… Haft samtal på VC och remiss är skriven till psykiatrin. Psykologen varnade mig dock om att de nekar en del remisser. Vet någon vad man kan göra isåfall? Jag har ju varit sjukskriven en kortare period vilket nog kan räknas som kopplat till eventuell autism och känner verkligen att jag hade velat ha en utredning och sedan ev kunna få hjälp. Har det varit krångel för någon annan med nekad remiss eller liknande?

Går det att skicka remissen till privat klinik som utreder? Eller själv kontakta en privat klinik (fast då kostar det förmodligen ur egen ficka)?

 

[Sharpless]

Väcker upp denna igen… Haft samtal på VC och remiss är skriven till psykiatrin. Psykologen varnade mig dock om att de nekar en del remisser. Vet någon vad man kan göra isåfall? Jag har ju varit sjukskriven en kortare period vilket nog kan räknas som kopplat till eventuell autism och känner verkligen att jag hade velat ha en utredning och sedan ev kunna få hjälp. Har det varit krångel för någon annan med nekad remiss eller liknande?

Jag fick höra samma sak när remiss till psykiatrin skickades, men i mitt fall fick jag relativt snabbt en tid. Visserligen landade min diagnos i ADD, men jag utgår från att det är ungefär samma tankesätt hur remisserna hanteras.

 

[lilstar]

Om remissen skulle nekas kan du testa att göra utredning privat, förutsatt att du har de pengarna då. Sen är en nekad remiss inte en fullständig återvändsgränd. Om du fortsätter att ha problem och t ex får en ny remiss om några år så kommer den tidigare nekade remissen tas med i beräkningen när de ska bedöma den nya. Det är ju större sannolikhet att du verkligen har de problemen om du remitterats flera gånger med några års mellanrum. Inte kul att behöva vänta ännu längre såklart men bara så du vet att det inte är kört för alltid om remissen nekas.

 

[MidnightSoul]

Väcker upp denna igen… Haft samtal på VC och remiss är skriven till psykiatrin. Psykologen varnade mig dock om att de nekar en del remisser. Vet någon vad man kan göra isåfall? Jag har ju varit sjukskriven en kortare period vilket nog kan räknas som kopplat till eventuell autism och känner verkligen att jag hade velat ha en utredning och sedan ev kunna få hjälp. Har det varit krångel för någon annan med nekad remiss eller liknande?

Har sett reklam för privat utredning. Enligt reklamen kosta det 3 000 kr. Så det går att ta privat o man har råd.

 

[Araminta]

Har sett reklam för privat utredning. Enligt reklamen kosta det 3 000 kr. Så det går att ta privat o man har råd.

Jag hade inte litat på en psykologutredning för 3 000 kr.