ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

[Lejonelle]

Jag har en fråga till er som är omkring 20-25 år. I mitt jobb träffar jag en del i er åldersgrupp som inte mår bra, inte har jobb, kanske inte har lyckats med utbildning osv. Kompisar från gymnasiet är nu ute i världen eller jobbar i Norge eller har kommit in på utbildning. Man känner sig som en loser, går runt i ungdoms- och aktivitetsgarantin, har inga pengar, ingen att umgås med. Kanske deprimerad eller ångest, antingen pga att man har det som man har det, eller har mått dåligt tidigare och gör fortfarande det.

Min fråga till er är: om man är i den här situationen, hur träffar man vänner? Vad behöver man för att livet ska börja kännas lite bättre igen? Skulle man vara hjälpt av att träffa andra i samma situation? Eller vill man tvärtom träffa vanliga "lyckade" människor och känna sig som en av dem för en kväll?

Vad gör man på fredag, lördag när man inte har någon att ringa? Vilka sidor/forum på nätet kan vara en hjälp? Vilka resurser finns där du bor? Räcker det? Hur borde det vara?

 

[LindgrenV]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

För min del känns det bättre att prata med människor som är i lite samma situation själv, eller på något annat vis har "bekymmer"; då vet man att man inte är ensam.

I övrigt kan jag inte helt svara. Jag har träffat människor via buke och de är nog bland de mest fantastiska människor jag har i min omgivning; just eftersom man deltagit i diskussioner och bollat med varandra så mycket innan man träffats. Buke är mitt kvälls/helgnöje (eller snarare dygnet runt-nöje ). Aktiviteter/kurser där flera människor i samma ålder deltar är också en bra start att lära känna varandra. Ett exempel är informationsutbildningen vi hade inför jobbet för ett par veckor sedan, där började jag prata med tre tjejer i min ålder. I måndags träffade jag en av dem igen på ett träningspass och vi har fått ganska bra kontakt.

Så, att på något vis få till "första träffen" (nätet eller IRL) är nog ett bra ställe att sätta tyngdpunkten på, för det är det som kan vara svårt. Man går ju inte gärna och knackar på ett random hus och frågar om någon vill umgås...

 

[Elina8]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag var i samma sits när jag blev arbetslös, minus depression i och för sig, men mina vänner hade flyttat eller på andra sätt tapapt kontakten. Jag hade inget jobb och åkte och hälsade min då närmsta kompis max en gång i månaden, ofta gick det 2 eller 3 månader emellan. Då var jag väldigt aktiv här på buke och det ledde till att jag fick kontakt med en helt underbar person som jag vet betyder mycket för många här inne. Vi hade kontakt dagligen via msn och genom henne fick jag kontakt med ett gäng andra tjejer genom gruppkonversationer, som jag sen hade kontakt med ett bra tag.
Vi har träffats ett par gånger när vi har varit på konserter och har fortfarande lite kontakt via facebook.

Det betydde jättemycket för mig att få kontakt med någon och få det där sociala på dagarna när jag satt ensam hemma. Det gjorde vardagen lite mera dräglig mellan jobbsökande och klättrande på väggarna. Som tur var hade jag även en sköthäst som jag kunde lägga en del tid på och som jag lite senare köpte.

Jag tror att en sysselsättning är viktig. En hobby eller någon form av aktivitet där man på något sätt får ta ansvar och spela roll. Att känna sig behövd är jätteviktigt, annars är det lätt att bara sjunka in i ensamhet och hopplöshet. Och för många är ju det sociala också jätteviktigt. Om det är någon som har varit i liknande situation så tror jag att många känner sig lite lättade och inte så rädda för att bli dömda. Men det är minst lika viktigt att man har något annat gemensamt så att man har något att prata om och framförallt något annat att identifiera sig med. Tex i mitt fall så gillade vi samma musik och kontakten växte fram mellan två mimikryfans, inte två som var utan jobb. Det är ju mycket roligare om man också har något gemensamt som man faktiskt gillar.

 

[Jenka]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Rutiner är jätteviktigt! Att faktiskt GÖRA något på dagarna, inte bara drälla omkring, fördriva tiden på soffan och tycka synd om sig själv (typ...).

Att träffa människor så, förutom jobb och plugg, hobbys, träning, internet...

 

[Luff]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag jobbar ju på ett sådant ställe där dessa ungdomar ska kunna finnas,vara, utvecklas, träffas och framförallt vara del ett sammanhang. Få en roll utifrån sin egna förutsättningar.
Ungdomens hus o liknande verksamheter finns i fler och fler städer. Mitt jobb är väl kanske unikt än o då för vi i vårt styrdokument tar ett helhetsgrepp på både dag o kvällstid för målgruppen 13-25 år. Vi har bara haft öppet sen i april men det känns som vi är på rätt väg.

 

[Red_Chili]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag mådde uselt förut, mest psykiskt men det satte sig ju även fysiskt och sedan blev allt bara en enda negativ spiral.

Det som fick mig att må bättre var som någon redan nämnt att faktiskt ha rutiner. Sedan att börja ta hand om mig bättre fysiskt för att sedan orka ta tag i allt psykiskt. Träning var jättebra och ju mer jag tränade desto hungrigare var jag och en vän hjälpte mig att förstå vad jag behövde äta för att må bra och orka träna mer.

Nästan samtliga vänner har jag träffat via nätet, men jag skulle gärna hitta träningsgrupper och liknande och hitta vänner via dem.

Jag har träffat lite olika typer av människor. De som var mycket mer "lyckade" fick mig bara att må dåligt, eftersom vi var på så helt olika plan i livet att det blev trassligt att ens ha en vänskapsrelation. De som var "lite bättre" än mig hjälpte mig att ta mig ur det värsta trasslet, de fick mig att inse att livet kunde vara bättre och ge mig tips och idéer på vad man faktiskt kunde göra för kul för att må bra. Allra bäst har jag mått när jag umgåtts med andra "dåliga" människor, så länge de själva velat få något att bli bättre. Det har varit viktigt att man inte bara ses och drar ner varandra ännu djupare i skiten. När man annars inser att det finns andra som har det som man själv har det, men att de har ett hopp om en bättre framtid och där man kan prata om hur livet är och hur man vill att livet ska bli.. Då kan det bli riktigt peppande.

Nu har jag träffat flera underbara vänner, en underbar man och idag fick jag jobb också Allt det är något som jag inte ens kunde föreställa mig för några år sedan.

 

[Saeta]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag känner nog att jag platsar in i din beskrivning. Och för en gångs skull känner jag också att jag faktiskt kan dela med mig lite.. Jag har alltid känt mig ensam och utstött. Nu har det inte varit så, jag har alltid haft vänner. Men inga som jag kan träffa sådär spontant osv.

För ett år sen skaffade jag häst igen och flyttade till ett helt nytt stall. Nya personer osv. Det var en stor räddning för mig. Jag kunde börja om, lära känna nytt folk och det har stärkt mig något oerhört som person. Jag gör saker idag som jag aldrig hade gjort annars. Bara på första stallmötet pratade jag mycket just för att jag verkligen VILLE komma in i gruppen och det gick bra. Sen har jag bara kämpat på.

Stallet har verkligen varit min räddning och även fast dom flesta i stallet har ett hum och hur jag haft det och vad jag har för svårigheter så accepterar dom mig och jag trivs riktigt bra. Jag har fått många nya vänner. Så mitt tips är att hitta något du trivs med, och sök dig till någon slags förening/klubb eller liknande och hitta folk med samma intresse som du Sen kan jag såklart också känna att jag är världens mest ensammaste person, men det är känslor som dyker upp när jag redan är lite deppig.

 

[Slyntrollet]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag har inte så många bra tips på vart man vänder sig, mer än att jag tror det är väldigt farligt att se vissa som "vanliga lyckade"-man vet inte vad just den där lyckade 23åringen gått igenom för att nå dit

Men av egen erfarenhet så håller jag med om att det är problematiskt, själv har jag glidit ifrån de flesta av mina vänner från gymnasietiden. På den tiden umgicks vi mycket avslappnat, alla var vi de mer "misslyckade" på något vis. en del hade låga betyg, psykiska problem, andra var bara slackers.Nu skiljer vi oss oerhört i fråga om utbildning, jobb och trivsel med livet.


Jag tror att mina vänner, och andra som sitter lite fast i början av vuxentiden behöver vänner i andra åldrar. Det är inte fel med äldre kompisar, som med sin livserfarenhet kanske kan visa på att det kan bli så mycket lättare även om man "ligger efter". Tror det är farligt att jämföra sig med jämnåriga.
För vissa tar det tid att ta sig ur gamla problem och andra behöver bara mer tid att hitta sin väg. Så jag tror på att engagera sig i någon av sina hobbys, och om man har möjlighet att få ett jobb, vilket som helst-att ta det och se det som en möjlighet att få vänner och bekanta.

 

[GotAsecret]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag har en väldigt blandad skara vänner...
Allt från de som jobbar heltid och har ett "normalt" liv - till svårt sjuka vars enda "uppgift" är att ha en så dräglig vardag som möjligt.

Det är bland de senaste jag "trivs bäst".
Trots att åldrarna är mellan 23-70 (ja, faktiskt) så trivs jag lika bra med dem allihopa (fast allra, allra bäst med min högt älskade sambo förstås! Som för övrigt är 3 år yngre än mig... )

För drygt 3 år sedan gick jag till en (väldigt dålig i övrigt) kurator på unga vuxna, som släpade med mig till en ungdomsgrupp på en träffpunkt för personer med "psykisk ohälsa".
Jag platsade direkt, så hon pep iväg efter 10 minuter.

3 år senare är jag med i styrelsen för vår nystartade "träffpunktsförening", är sambo med en av de jag träffat via ungd.gr (vi firade för övrigt ett halvår igår...!) och även min allra bästa vän är därifrån, och så har vi fått ett fint gäng vänner att umgås "flitigt" med - för EN gångs skull känner jag att jag PASSAR IN!
Jag är inte "femte hjulet" som är med på nåder, utan har faktiskt en lika betydande "roll" som de andra i vårt fina lilla gäng.

Jag har klarat av heldagskonferenser, utbildningar i olika saker inom "styrelselivet" och jag känner att jag äntligen FÖRSTÅTT något och LÄRT mig av det...till skillnad mot hur det var i skolan...
Jag vågar ta för mig saker, vågar ta plats och har helt slutat skämmas för att jag är den jag är.

Lika så är det bland alla andra vänner där...oavsett ålder och problematik är det aldrig några problem!

Det har verkligen räddat mitt liv!!
Att få känna att jag BETYDER något, att jag är OMTYCKT och att jag gör något som är så viktigt för så väldigt många (tillsammans är vi starka!) det går inte att beskriva i ord...

Jag har vuxit så det knakat om mig som människa under dessa tre år, och den känslan är magisk!

Så jag skulle definitivt säga att jag föredrar att umgås med sådana i "min" situation...men jag har också många fina vänner som jag träffat här genom buke! (bl.a. en som bokstavligt räddade livet på mig!)

 

[Kibani]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Jag höll på att skriva ett långt svar men det blev alldeles för ledsamt och tragiskt så jag skriver kortare istället vad jag önskar fanns.

Jag skulle vilja att det fanns någon slags kurs på eftermiddag/kväll att gå på som inte var så dyr men ändå innebär att göra något mer än att "fika". Och att det fanns nån med åldersgruppen 20-30 eller så. De kurser som intresserar mig är olika hantverkskurser som keramik eller att sy, men de kostar ju flera tusen exklusive material. Det finns billigare ungdomskurser men när åldersgränsen är 15-25 så känner jag mig som snart 24 åring bortkommen när jag är så nära den övre gränsen. Vågar mig inte ens på kurser inom Sveriges Hundungdom just för att jag känner mig så gammal bland alla 15-18 åringar..

För tillfället trivs jag bäst bland "bruksrävarna" och "schäfertanterna" (de flesta är väl 40-60år nånting) uppe på brukshundsklubben även om det liksom bara är sällskap för stunden, jag har otroligt svårt att våga fråga någon om de vill träna tillsammans utan det blir liksom slumpmässigt om man råkar vara där samtidigt. Och utan det draget att någon annan väntar på mig kommer jag dit alldeles för sällan, för som sjukskriven är mer än 2 kurser om året en för stor utgift tyvärr

 

[Lickety]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Men, kan du inte plugga något i sånt fall som intresserar dig? En kort kurs till attt börja med? Folkhögskola? Komvux? Högskola?

 

[Jenka]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Ot men i alla fall i min hu är det folk i alla åldrar, så att vara nära ungdomsgränsen är innebär ingen"risk" att sticka ut.

 

[Jenka]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Grattis till jobb! och allt annat också såklart.

 

[Kibani]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Tyvärr är det just det jag inte kan Högskolestudierna var det som fick mig att crasha och mitt dåliga mående att blomma ut, efter 1,5 år som sjukskriven är jag fortfarande långt ifrån redo att på allvar plugga något (har dessutom insett att det måste vara i stil med "learning by doing" teori är inte för mig). Har som sagt funderat på nån typ kvällskurs, men det som jag hittar och som intresserar minsta lilla kostar som sagt en tusenlapp eller två (keramik tex) och det är pengar jag inte har när jag försöker hålla igång lite med vovven. Har dock precis börjat i en grupp på dagsjukvården som förhoppningsvis tar mig framåt även om det just nu känns som att det stjälper mer än det hjälper

 

[GotAsecret]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Men du, vad har du för inkomst (om jag får fråga)? Får man bidrag på något sätt brukar det även kunna finnas bidrag för kurser/sysselsättningar som hjälper en att (på kort eller lång sikt) komma tillbaka mot arbetslivet, och det kan vara nästan allt möjligt.
Inte bara sådant som "måste" leda till jobb, utan sådant som får DIC att må bra/bättre.
Det kan också finnas fonder att söka, tex.

 

[Diderot]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Det finns ingen hund-promenads-grupp där du bor? Jag har hundägande vänner som brukar träffas så, de har grupp på facebook, alla får vara med och det kostar inget.

 

[Kibani]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Nu börjar vi kanske bli lite ot men det jag får är Aktivitetsersättning och bostadstillägg. Tvivlar tyvärr på att det går att få mer bidrag då jag från flera håll hört att jag anses ha flera tusen till "fritid", att ha hund och bil (betalar dock bara bensinen) är visserligen inte gratis men även med det inräknat menar dem att jag har mycket pengar över, något jag inte ser hur de får ihop trots flera budgeteringar... Men dagsjukvården räknas ju som en slags sysselsättning och är för närvarande så långt ifrån jobbinriktad som det bara går även om jag som sagt inte trivs där än. Ska försöka ta upp det med dem snart dock.

Diderot: det fanns en men den har dött ut och jag med mina sociala problem är inte i skick nog att försöka väcka den. Har dessutom väldigt lätt för att känna mig otroligt ensam trots att jag är mitt i en grupp med människor, så ibland vet jag inte ens om jag vill umgås i grupp...

 

[Lejonelle]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Kibani, pm:a var du bor, jag kanske har idéer eller kontakter att bidra med.

 

[AgentCarter]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Grattis till jobbet!

KL
Jag tappade det flesta vännerna då jag fick barn (och de jag inte tappa bor långt bort). I mitt fall var det att ta upp ridningen igen som fick igång min vänskapskrets!
Jag blev medryttare på en häst vars ägare nu är en av mina närmaste vänner. Dessutom var hon också hemma hela dagarna så var helt perfekt för mig
Jag har också träffat fler i stallet och även om det inte är några jag träffar utanför ger det ändå mig något då jag är där.

Under tiden jag var som mest ensam var buke min vän, speciellt OT -trådarna.

 

[Shudde]

Sv: ÄU-fråga egentligen. Hur hitta vänner?

Svår fråga. Jag är ngt äldre än din målgrupp och har väl aldrig tillhört den heller, men jag träffar också många som tillhör den i jobbet. Jag tror det allra viktigaste är att få hjälp i steget ut till arbete, om så bara med praktik. Att få en meningsfull sysselsättning och rutiner som flera skrivit om.
Ibland tror jag att aktivitets och ungdomsgarantin bara känns som ett blaha för många.

Det ÄR svårt att vara ung och ensam, jag flyttade själv till en ny stad som 23-åring för att jobba och det har inte alls varit lätt att skaffa nya vänner som vuxen. Och då är jag ändå socialt fungerande med ett rätt rejäl akademisk utbildning och bra lön. Först nu efter några år börjar jag känna att jag har ett nätverk.