Att vilja föör mycket

[_sara_]

Sv: Att vilja föör mycket

Ja jag skrev ju "....." -tecken runt ordet eftersom det kanske skulle anses ha en negativ innebörd, men ok skulle kanske skrivit ett annat ord då. Självklart behöver man aktivera hästen och rida den i en bra form, har inte sagt nåt annat. Men man kan lika gärna rida hästen i en aktiverad och trevlig form, fast FRAMÅT. Hästen måste först gå fram för att man ska kunna ta den ett steg vidare sen, man kan ju aldrig få en ärlig samling om hästen inte bjuder framåt.... Jag fick inte den bilden i huvet av TS beskrivning. Men utifrån vad TS skrev, som sagt jag läste allt lite snabbt, så verkar det ju som om hästen rids konstant och hela tiden i olika skolor, såsom skänkelvikning och öppnor tex, och jag står fast vid att gör man det "för mycket", (speciellt på en ung häst som kanske mentalt inte är helt redo än för att bara ridas mot samling,) och konstant hela tiden, utan att låta hästen gå FRAM (inte rusa dock) så tar det död lite på hästens självförtroende och framåtanda.

När hästen gör rätt, den lyssnar och är fokuserad, har det tempo ryttaren ber om, DÅ kan man låta den rakrikta sig, och man bjuder hästen att tänka mer framåt, belönar den för att den gör rätt och man "släpper" den lite, alltså ett mentalt "släpp", inga hjälper ges....hästen får en belöning i att ryttaren inte gör någonting.

Det kan man göra även om man rider med andra, en utmärkt träning för hästen, att kunna lyssna och vara fokuserad även om den har sällskap. Ta en galopp in emellan, du måste ju tänka på vad hästen tycker är kul också eller hur? Handlar om att ge och ta tycker jag...har jag krävt något av hästen under ett pass, varför inte låta den få ta i och galoppera en stund, jag menar här inte att man rusar iväg och flänggalopperar! Men en frisk galopp, i kontroll men ändå i högre tempo än arbetsgalopp, sedan ta ner hästen och börja jobba igen, återfå fokuset...så kan man varva tycker jag...eller klättra en stund i skogen, det är lika mycket jobb för hästen som att samla och rida skolor med den. Men det är variationen jag tycker är viktig för att få en häst som bjuder fram. Man kan aldrig öka en hästs framåtbjudning genom att rida skolor hela tiden. I sådana fall ska man väl mer fokusera på mycket övergångar, för att göra hästen alert och pigg.

Jag skrev också utifrån TS beskrivning av hästen, att den mer tänker "uppåt" än "framåt", och att hästen är så pass ung, då tycker jag verkligen att man måste koncentrera sig på mer att hästen ska tänka framåt...och då kanske TS ska varva skolorna med arbete som mer fokuserar på att få hästen att bjuda fram och ta i på så sätt än att bara "tänka upp i himlen".

Till TS: verkar ju som att din häst är ett jättefint exemplar, menar inte att "racka" ner på din träning, försökte bara ge lite tips eftersom det efterlystes

 

[the_connemara]

Sv: Att vilja föör mycket

Då förstår jag bättre hur du tänker och jag håller med

Jag är bara så förb*nat trött på alla som skriver att unghästar måste får springa runt o slappna av ute i skogen och inte ha krav på sig för att inte tycka arbete är tråkigt. Det är helt fel inställning till utbildningen! Arbete ska inte var jobbigt eller tråkigt, iaf jag utbildar min häst till att vilja arbeta mera, det kan man inte om man har inställningen att det är tråkigt och jobbig, då har man krävt för mycket. Man ska uppmuntra hästen till att ta i mer när man vill höja kvaliten och har man utbildat hästen rätt så tar den i mer av egen fri vilja och således upplevs ryttaren aldrig som "jobbig".

Men jag tror vi är på samma våglängd som sagt

 

[TeamLundVer]

Sv: Att vilja föör mycket

Men utifrån vad TS skrev, som sagt jag läste allt lite snabbt, så verkar det ju som om hästen rids konstant och hela tiden i olika skolor, såsom skänkelvikning och öppnor tex, och jag står fast vid att gör man det "för mycket", (speciellt på en ung häst som kanske mentalt inte är helt redo än för att bara ridas mot samling,) och konstant hela tiden, utan att låta hästen gå FRAM (inte rusa dock) så tar det död lite på hästens självförtroende och framåtanda.

Jag får väl förtydliga lite

Ja, jag rider honom väldigt mycket i skolor i skritt. Här går han dock framåt. Vad det gäller traven så rider jag oerhört lite skolor (uteridning), brukar flytta honom för skänkeln om det finns ngt hinder på vägen (istället för att styra undan honom) samt att jag kan ta till öppna alt. skänkelvikning om han har fått syn på något och funderar på att få spel (få honom att tänka på annat). I övrigt rider vi bara rakt fram i traven utomhus.

Det är alltså i traven, vid ridning rakt fram som uppåttänket tar vid, detta gäller enbart uteritt (säger inte att det kan hända i paddocken, skillnaden är att i den är det mer undantag att han gör så).

Danne är överlag en häst som tänker uppåt. Busar han i hagen så är det stegringar/bockningar på stället, samlad galopp, piaff och passage man får se. Det händer inte så ofta att han rejsar runt, även om det oxå hänt.

Blir han rädd för något så går han uppåt, tittar han till går han uppåt, är han pigg när man leder honom går han uppåt osv..

Mitt gamla sto går aldrig uppåt utan alltid framåt (rejsar i hagen, flyr när hon blir rädd mm) så jag känner inte riktigt att jag har lösningen/erfarenheten för hur jag ska göra med Danne.

Fick lite tips av en stallkompis med hur jag ska göra för att få bukt med koncentrationsproblemen (hon har STOR erfarenhet av sådana på sin ena häst ) så det ska jag prova idag i paddocken där koncentrationen inte är på topp när det är mörkt..

Kommer inte rida ut förrän till helgen men då ska jag prova lite av de tipsen jag fått i tråden så får vi se vad som sker.

Har ni fler lösningar så bara ös på

 

[MiniLi]

Sv: Att vilja föör mycket

Det du måste få ordning på är att han inte fokuserar på dig när ni rider ut.

Har en häst med liknande fasoner, hopplös ute eftersom han alltid skulle titta på precis allting. Spänd var bara förnamnet.
Men det har blivit mycket bättre. Dels så blir han bättre ju mer vi rider ute. Sen så har jag faktiskt tagit hjälp av en graman. Om det skulle vara lämpligt eller ej på din häst kan du säkert avgöra själv

Men iallafall. När min häst spänner sig så kickar jag till honom ordentligt med skänkeln - skärp dig, jobba på!
Med hundra miljoner övergångar blir han lyhörd - både fram och tillbaka.
Om han är trälig någon dag så gör jag helt enkelt mycket övergångar utan att bry mig om vart han har huvudet. Bara sitta still och be lugnt om skritt-trav-halt-skritt-halt-trav-skritt osv. Efter en stund får han tillbaka fokus och slappnar av.

Ge upp skolorna och sidvärtsrörelserna för ett tag - det ger ju uppenbarligen inte önskat resultat.

Sen ser jag inget fel i att rida en del på banan om det är där han fokuserar bäst. Kombinera båda, de framsteg du når på banan har du nytta av när du rider ut. Och tvärt om.

Att sitta och rida i en hög och uppåttänkande form ger inget positivt tillbaka. Du måste komma till det läget när han länger ut sig innan du kan tänka på samling.
(jag ser förövrigt bara spänd häst när jag läser din text, inte häst som vill massor. Men svårt att veta när man inte har sett hästen.)

 

[the_connemara]

Sv: Att vilja föör mycket

Det du måste få ordning på är att han inte fokuserar på dig när ni rider ut.

Lite så känner jag med när jag läser TS inlägg. Och för mig är det viktigt att behålla fokus i högre gångarter utan div hjälptyg, jag är inte kapabel eller villig att använda varken graman eller andra bett.

Så jag ber om fokus i skritt, vilket på de flest hästar är rätt lätt, även felridna. Sedan gör jag en övergång till trav med bibehållet fokus och åtm relativt bibehållen form. Jag böjer hästen lite svagt så jag har en innersida för att enklare behålla bjudningen fram till yttertygeln och fokuset genom att bibehålla rundad genom min innerskänkel.

Är hästen väldigt stökig går jag antingen ned till skritt och upprepar övergången och ev fortsätter med täta övergångar om det krävs. Är hästen lydigare så bibehåller jag traven med växlar innersida och flyttar antingen över vägen eller i svag, svag öppna.

Jag ser inte riktigt vart man tappar fokuset?

 

[MiniLi]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag kan förstå TS för min häst kan vara precis likadan.
Det handlar ju om att hästen är så spänd på omgivningen att den nästan "glömmer" att den har någon på ryggen.
Inte bara tappa fokus, utan tappa kontakten.
På min häst så har jag valt att använda graman ibland för att påkalla uppmärksamheten, hellre det än att behöva bli väldigt stark i hjälperna.

För övrigt så handlar det inte alls om att hästen skulle vara felriden. Vissa hästar har bara svårt att koppla av ute.

 

[TeamLundVer]

Sv: Att vilja föör mycket

svarar bägge

Överlag är jag ganska dålig på övergångar Har tyvärr inget att skylla på, jag är dålig på att komma ihåg dem helt enkelt. Tempoväxlingar kör jag däremot en hel del (försöker göra sken av att jag inte är så usel ryttare egentligen ).

Har trots ovanstående försökt med en hel del övergångar på Danne utan annat resultat än att han stressar upp sig. Har jag gått från galopp till trav så försöker han förekomma mig med galoppen direkt igen osv.

Ett av tipsen jag fick av stallkompisen var att göra övergångarna till halt dvs skritt-halt, trav-halt, galopp-halt och verkligen vänta ut honom i halten, få honom att stå still även om jag lättade helt på tygeln. Samt att inte tänka att äsch det fixar jag i nästa övergång (jag är mästare på det )

Skritten gick jättebra efter ett en stund, han gick fram direkt/ordentligt efter halten men först när jag bad om det. Jag kunde lätta helt på tyglarna utan att han började spana in omgivningen mm

Traven kändes oxå bättre efter ett tag (ingen trav innan det fungerade bra i skritten), kan fortfarande slipas på en hel del men jag märkte en stor skillnad mot hur han är annars när det är mörkt ute.

I galoppen var han liite väl pigg och började stressa upp sig, fick tillslut honom ganska så fin i höger varv (så nämner vi inte vänster ) och valde då att sluta för dagen. Vi var helt slut bägge två.

Ska köra samma idag och i morgon, till helgen får vi se hur tekniken funkar ute på stigarna tillsammans med lite andra tips jag fått i tråden.

Han gick fortfarande väldigt mycket uppåt i går kväll men med ordentlig framåtbjudning dvs bakben in, rumpan sänkt, ryggen upp och nacken högt. Så länge han själv placerar sig i denna formen efter uppvärmning och trivs i den samt klarar av/orkar att gå framåt i den så ser inte jag ngt skäl i att försöka lägga ner honom under arbetets gång. Jag vill lixom inte störa honom om han går bra i den formen, lägger ner honom gör jag mot slutet av passet i samband med att vi travar av. Vad tror ni om det? Ska jag låta honom vara i fred där eller ska jag tvinga på honom/bråka för att få en lägre form även under själva arbetspasset?

 

[the_connemara]

Sv: Att vilja föör mycket

Det känns ju som att fokus är erat grundproblem så så länge det går åt rätt håll med det så kommer säkert formen rätta till sig efter hand. Rom byggdes inte på en dag

 

[MiniLi]

Sv: Att vilja föör mycket

Ett tips kan vara att strunta i galoppen i några pass. Bara rida skritt och trav lugnt och sansat. Och som sagt mycket övergångar.
Försök göra det naturlig om han blir stressad. Gör inte så stor sak av det utan sakta bara att med små rörelser och skritta lugnt framåt. Beröm, kanske länga lite på tygeln. Sen lugnt trav igen.
Om det funkar bra med att göra halt så är ju det också bra, men försök variera.

Jag kan inte se varför det skulle vara okej med den höga formen bara för att "han själv placerar sig där". Jag skulle fortsätta jobba för att han ska länga ut sig, inte tvinga men fortfarande ha det som mål.

Går det bra att länga ut honom i slutet av passen?
I så fall kan du lägga in flera sådana stunder under hela passet. Variera.

 

[PrinceFair]

Sv: Att vilja föör mycket

Han gick fortfarande väldigt mycket uppåt i går kväll men med ordentlig framåtbjudning dvs bakben in, rumpan sänkt, ryggen upp och nacken högt. Så länge han själv placerar sig i denna formen efter uppvärmning och trivs i den samt klarar av/orkar att gå framåt i den så ser inte jag ngt skäl i att försöka lägga ner honom under arbetets gång. Jag vill lixom inte störa honom om han går bra i den formen, lägger ner honom gör jag mot slutet av passet i samband med att vi travar av. Vad tror ni om det? Ska jag låta honom vara i fred där eller ska jag tvinga på honom/bråka för att få en lägre form även under själva arbetspasset?

Du ska givetvis inte tvinga, eller bråka med honom men ska du rida honom i en högre form måste du även kunna lägga ned honom riktigt låg.
Ju mer man arbetar med samling, desto viktigare blir det att hästen kan läggas ned, annars har man inte gjort arbetet med samlingen rätt.
Om jag var du skulle jag definitivt lägga in fler "nedläggningar" per ridpass.
Ingen häst mår bra av att arbetas i en och samma uppresta form hela tiden, och i synnerhet inte en unghäst.

 

[mackan]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag vet inte om jag "läst" er rätt men det låter för mig som att det fattas rakriktning. En bra övning för att kolla det är att rida exakt spikrakt men ställa hästen litegrann i nacken så att du just ser näsborren. inte mer och inte mindre. Hästen ska inte vara böjd i kroppen utan rak.

Tills detta fungerar så skulle jag nog göra en kortare paus från skolorna och köra start och stopp (eller avsaktning till lägre gångart), det blir ju väldigt tydligt i halten om hästen är rakrikrad och har bjudning in i den.
Var kanontydlig i dina hjälper och bestäm redan innan precis den ridväg du tänkt göra så att du kan kontrollera varje steg (men utan att överbromsa hästen). När du märker att det fungerar så utökar du med skolorna men ha framåtbjudningen som riktmärke, tappar han den är skolan inget värd. Avbryt innan det händer och rid rakt fram i fräscht tempo



Kan du lägga ner honom i skritten också? När det gäller traven skulle framåtbjudningen vara nummer ett för mig. Blir han ett ånglok så är det halvhalter som gäller eller gå in i en korrekt skola el. skuldra in (det finns en gräns på hur mkt de kan ånga på om de är korrekt böjda).

Antagligen är han inte stark nog än att klara att göra korrekta skolor med bibehållen framåtbjudning, då får du testa med skuldran in och se var exakt gränsen går. Direkt du känner tendens till att han tänker uppåt och tappar bjudning måste du gå ur rörelsen och rida framåt.

Håller helt med.

TS
Jag skulle akta mig för att rida för mkt skolor och böja och knepa med hästen, tills jag är säker på att ovan funkar. Blir lätt att man lurar sig och sen upptäcker att man inte har rakriktining för fem öre, och dessutom har befäst detta på eget bevåg annars.

ang. formen så skulle jag rida unghäst tänk på den rakt av. skit i huvudet och rid på framåt, och låt den balansera sig själv - hitta sin egen balans FÖRST. blir den spänd så är det ytterligare en anledning att själv låta den hitta bärigheten - förutsätter givetvis att gas, broms och bjudning finns, dvs ovan kombinerat. Noga med ett mjukt stöd i handen hela tiden så det inte blir flaxigt.

Tillägg: jag har tolkat ditt inlägg som att det nu handlar om ute ridning, dvs ridning ute i skog, mark och på vägar, inte i paddock/ridhus? har jag tolkat det rätt så är det ovan jag tipsar om som sagt.

 

[Totola]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag kan förstå TS för min häst kan vara precis likadan.
Det handlar ju om att hästen är så spänd på omgivningen att den nästan "glömmer" att den har någon på ryggen.
Inte bara tappa fokus, utan tappa kontakten.
På min häst så har jag valt att använda graman ibland för att påkalla uppmärksamheten, hellre det än att behöva bli väldigt stark i hjälperna.

För övrigt så handlar det inte alls om att hästen skulle vara felriden. Vissa hästar har bara svårt att koppla av ute.

Nu spånar jag bara för jag har själv funderat på det här en del på sistone. NH-människor har ju i regel sina "knep" men ibland har jag svårt för att implementera det till olika situationer och verkligen passa just den situationen (och att passa mig själv som ryttare).
Min häst är liknande, öht har den haft väldigt lätt att (som en tränare lite fyndigt sa "lägga på luren i örat på mig" för att den är fokuserad på en massa annat. I det läget är den överkänslig och feltolkande dessutom vilket försvårar i stressande situationer - vilket det lätt blir när man rider ut, särskilt om man inte ridit ut på ett tag eller öht bara något i omgivningen ändrats.
Men som det mesta annat så är ju jag och hästen ändå samma i andra situationer också vilket är lite intressant att koppla mellan dressyren t ex när den blir ofokuserad och även när man leder/rider ut eller vad man än gör. För det är samma problem även om man kan ha lättare/svårare att hantera det i olika situationer.

Det som fungerat ganska bra, mentalt sett, är dels att man själv verkligen totalt förbereder sig innan på att inte råka höja pulsen minsta lilla pga hästen, eller snabba på sina egna rörelser pga hästen. Den ska inte få påverka mig, då får den bekräftat dels att jag reagerar på hästen och dels att den hade rätt i sin reaktion. Det här är tyvärr väldigt mycket lättare sagt än gjort, dels för att de felaktiga reaktionerna kommer per automatik (och kan vara väldigt små saker som ger stor reaktion), dels för att denna häst är väldigt smittande när det gäller att höja pulsen! Även om man egentligen inte är rädd eller orolig för fem öre.
Har fått träna mig att verkligen tänka sirap. Att ändå ge den där fina signalen, lägga fokus på det man vill och sen vänta ut. Låta hästen yra runt men göra allt i sin makt för att ändå "vara kvar i mig själv" och inte börja göra snabbare korrigeringar t ex för att hänga med i hästens svängar. Det är inte hela världen om den vänder eller speedar på, bara att vänta ut tills jag till slut får rätt svar.
Lite så (fokusera på det jag vill, inte reagera på hästen) tror jag är det som fungerar bäst ute också, men där har vi inte tränat på samma sätt eftersom jag till största del lunkar på utan jobb i skritt ute.

Som kommentar till det du skrev om att få hästen lyssna när den stänger av - det här är en tänkbar lösning som kan fungera för en del. Ge en uppgift i det läget med stark fokus men små och lugna signaler - vänta ut - eftergift.

 

[TeamLundVer]

Sv: Att vilja föör mycket

Svarar alla..

Jag återkommer i tråden när jag kan röra mig igen

citerar mitt inlägg i snacktråden som förklaring

"Gårdagen bjöd på kallt väder, hög luft och klarblå himmel
Gårdagen bjöd på superpigg unghäst
Gårdagen bjöd på idioter som inte visar hänsyn
Gårdagen bjöd på helstirrig unghäst
Gårdagen bjöd på Shetlandsponny med vagn och dalmatiner vid sidan om
Gårdagen bjöd på unghäst i panik
Gårdagen bjöd på ett par hala lädertyglar som bara gled ur händerna
Gårdagen bjöd på unghäst som höll på att gå omkull efter att ha hoppat ut i åkern
Gårdagen bjöd på tappade tyglar
Gårdagen bjöd på unghäst som bockade hejvilt
Gårdagen bjöd på en styck högst ofrivillig avsittning
Gårdagen bjöd på intensiv smärta i rygg och nacke
Gårdagen samt dagen idag bjuder på familj och vänner som hela tiden måste lugnas

JAG SKA INTE TILL NÅGOT JÄKLA SJUKHUS PUNKT SLUT!!!!

Så länge jag inte skrattar, hostar, nyser, andas för häftigt, sträcker mig efter något, tittar åt sidan, tittar ner eller rör mig i övrigt så är jag helt OK"

Det lär troligen inte bli ngn mer uteritt för oss detta året..

 

[the_connemara]

Sv: Att vilja föör mycket

Mao var tydligen problemet att behålla fokus


Krya på dig!!! Och håll dig stilla tills du är helt kry, lyssna på din kropp

 

[MiniLi]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag vet inte om du menade att skriva till mig eller om du bara spann vidare åt ts?
För jag har som sagt inga större problem längre.

 

[MiniLi]

Sv: Att vilja föör mycket

Oj, brutna revben?

Krya på dig!

 

[TeamTop]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag känner också igen mig i denna tråden. Har en (i år) 6-årig valack som tänker uppåt, känns som om han blir 3m hög och 1 m lång när han sätter den sidan till. I hans fall VET jag att det är bjudningen det brister i efetrsom vi har haft problem med det från dag 1. Nu är hans å toppad pga det kalla vädret så nu är han mer i luften än på marken och superladdad men använder fortfarande inte den energin framåt utan mest till att syssla med annat och glo på strunt.
Alltså, brist på bjudning och ffa brist på fokus är mitt problem
Jag vet bara inte hur jag ska tackla honom utomhus, då han när jag rider ut själv är helt ofokuserad på mig men tittig och spänd som attan, försöker att aktivera honom men han har lite knäck i öronen då med och han sänker nacken kanske två steg innan han får syn på något nytt monster...

Rider jag ut i sällskap så laddar han som bara den istället och blir hur kort som helst, lägger jag till skänkeln eller smackar så är det som att avfyra en raket, uppåt!
Antar att det är åldersgrejer och att det kommer att gå över en dag men just nu känns det ganska tröstlöst... Har alltid med mig hunden ute och rider och den har varit med sedan första dagen Ruben reds men nu är han helt plötsligt livrädd för hunden och minsta lilla ljud eller hunden kommer upp bakom så håller han på att dö... Dessa fantastiska men lätt frustrerande djur, vad ska vi gör med dom- men vad hade vi gjort utan dem?

 

[jnfr]

Sv: Att vilja föör mycket

Jag har en häst som är absolut helvild utomhus, tittar på allt och är rejält hög i nacken, han går dock alltid framåt och gärna vääääää(äää...)ldigt för mycket framåt.. Hög i nacken är han av naturen, byggd så.
Men för att få honom låg så när du avslutat ett arbetspass har du provat att snarare "galoppera av" honom? Vill säga att ge honom så långa tyglar du kan och ha lätt kontakt, lägga honom med huvudet nästan mellan knäna och galoppera i en arbetsgalopp och du står upp i stigbyglarna?
Har övat mycket på det med min, tycker att det har blivit mycket bättre.
När jag rider inomhus tränar jag också mycket på att rida i ökad skritt i låg form mycket framåt för att få honom avslappnad.

Har du kanske provat att börja på ridbanan och rida honom avslappnad och när han går att lägga ned i form välja att rida ut då endast i trav?

 

[TeamLundVer]

Sv: Att vilja föör mycket

Men för att få honom låg så när du avslutat ett arbetspass har du provat att snarare "galoppera av" honom? Vill säga att ge honom så långa tyglar du kan och ha lätt kontakt, lägga honom med huvudet nästan mellan knäna och galoppera i en arbetsgalopp och du står upp i stigbyglarna?
Har övat mycket på det med min, tycker att det har blivit mycket bättre.
När jag rider inomhus tränar jag också mycket på att rida i ökad skritt i låg form mycket framåt för att få honom avslappnad.

Har du kanske provat att börja på ridbanan och rida honom avslappnad och när han går att lägga ned i form välja att rida ut då endast i trav?

Litegrand har jag galopperat av honom men kanske inte i tillräckligt stor utsträckning, ska prova det knepet.

Ökad skritt på bana är hans specialitet (aldrig fått under 7:a på tävling), övar lite på det varje gång så jag tror inte mer tid behöver läggas just på den biten.

Att rida igenom honom helt på banan innan vi rider ut har jag faktiskt aldrig provat DET ska jag göra när jag väl vågar rida ut igen.

-----------------------------------------------------------

För att stilla folks nyfikenhet så kan jag meddela att jag har inte suttit till häst sedan jag trillade av

Det var fysiskt omöjligt den första månaden. Var inne på akuten (till slut), fick mig en hel del förmaningar om att man ska komma in direkt med ambulans om man drar i nacken och inte kan röra på den Nacken var dock bättre vid det besöket och inga punkterade lungor som de befarade pga andningssvårigheter.

När jag väl hade kunnat ta mig upp på hästryggen så var ju vädret ej längre det optimala (skridskobana hade vi), grannens ridhus får man ej longera i och jag hade ingen lust att hoppa upp på omotionerad häst bara sådär Skrutten har därför fått avstå från att bli riden ända tills nu. När vädret tillät blev han longerad (läs avbockad) i snön.

Nu är underlaget ett annat i paddocken och jag har satt igång med longering ännu mer denna veckan (varit på semester), tanken är att longera med sadel och när jag tycker han ser tillräckligt trött ut en dag (förhoppningsvis denna veckan) så ska jag hoppa upp och skritta av honom så får vi ta det därifrån. fegisen har nämligen blivit ännu fegare

Dock ska nya vävribbtyglar inhandlas innan jag tänker rida ordentligt, bara att inse, jag fixar inte lädertyglar hur snygga de än är, viktigare med ett par tyglar där jag kan behålla greppet så slipper sådant här hända.

 

[Nyrelski]

Sv: Att vilja föör mycket

Nu kanske det då dröjer ett litet tag innan du kan rida igen...

Men när du börjar så gör det inte så komplicerat!
Börja ridturen med en frisk framåt trav i ganska fri form. När du börjar med att rida ihop honom i skritten tappar du uppenbarligen all bjudning eftersom han sen inte går fram till bettet i traven!

Gör övergångar istället för att för att flytta och göra skolor. Skritt - trav - skritt med rätt korta mellanrum, strunta i var han har huvudet bara han är fokuserad på dig.
Rid honom sen fram till bettet, ligger han på så driv bakbenen fram till bettet. Det låter som att du krånglar till det och jobbar för mycket bakåt.
När du har hästen framme för skänkeln och till handen kommer du att få en helt annan form och känsla!

En häst har alltid en form den trivs bäst i, det betyder inte att man alltid ska låta den gå där. Hur ska den då utvecklas?
Du måste alltid när du vill kunna lägga din häst låg, det handlar inte om att bråka utan att genom arbetet få hästen dit man vill.
Om du känner att du inte klarar av det kanske du ska ta hjälp av någon som kan unghäst? Det är ju viktigt att det blir rätt i början!