Att vara icke-binär

[Brassneck]

Har vi någon icke-binär här på forumet?
Jag har mer och mer börjat tänka på mig själv som icke-binär. Är född kvinna men har alltid känt mig som ”pojkflicka” (när jag var liten) och i vuxen ålder aldrig riktigt känt mig bekväm med att definiera mig som varken kvinna eller man. Men när jag växte upp så fanns liksom inte icke-binär eller tanken att en kunde välja pronomen, så jag fick nöja mig med att känna mig udda bara.
Det är mest på senare år när jag kom i kontakt med begreppet icke-binär som jag kände att det kändes hemma.
Det är mest för min egen skull egentligen, har inget emot om någon säger ”hon” till mig, men om jag är någonstans där en presenterar pronomen så väljer jag hen.

Hur var det för dig?
Finns det något sammanhang där en kan hitta likasinnade och prata och utbyta erfarenheter?
Jag känner mig ganska osäker i allt det här.

Du får gärna PMa om du inte vill skriva här

 

[Migo]

Jag är ickebinär. Det finns en del väldigt bra facebookgrupper, men de är av förklarliga skäl ganska hemliga av sig.

Jag svarar gärna på frågor om jag kan.

 

[Brassneck]

Jag är ickebinär. Det finns en del väldigt bra facebookgrupper, men de är av förklarliga skäl ganska hemliga av sig.

Jag svarar gärna på frågor om jag kan.

Tack för att du svarade!
Jag har inte velat söka på facebook för jag orkar inte med att "komma ut", tycker inte det är så viktigt riktigt än.
Då är det bättre med ett mer anonymt forum för närvarande
(så ja, om ni råkar veta vem jag är så håll det gärna för er själva)

Hur kom du på att du var ickebinär? Eller, "komma på" låter ju kanske lite dumt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Hur gick tankarna innan, när kom du i kontakt med termen och kände du direkt att det var rätt?
Har du ändrat något i ditt utseende?
Jag har inte direkt några kvinnliga former och jag gillar att hålla mig ganska smal, tycker det är obekvämt när brösten blir för stora. Gillar att ha lite "pojkig" kroppsform liksom. Men det är väl så att man kan väl se typiskt kvinnlig eller manlig ut och ändå vara ickebinär?
Räknar du dig som transperson? Är alla ickebinära transpersoner?
Ja, jag har som du märker inte speciellt stor koll. Har några ytliga bekanta som är ickebinära men det känns ju hemskt ofint att dundra på och ställa en massa frågor som en inte vet om de tar illa upp för.
Så tolka gärna mina frågor snällt Du behöver inte svara om det känns obekvämt.

 

[skogaliten]

Inte sjutton har vad man identifierar sig som egentligen att göra med hur man ser ut.

Har du problem för ditt utseende, så föreslår jag kontakt med psykolog.

Det blir lite dumt, om man som självdiagnosticerar sig.

 

[Brassneck]

Inte sjutton har vad man identifierar sig som egentligen att göra med hur man ser ut.

Har du problem för ditt utseende, så föreslår jag kontakt med psykolog.

Det blir lite dumt, om man som självdiagnosticerar sig.

Visst kan det hänga ihop, kroppsuppfattning och könsidentitet. Kroppsdysfori är enligt min erfarenhet vanlig hos transpersoner.

Och; jag har inte problem för mitt utseende. Tack ändå för omtanken.

 

[Migo]

Tack för att du svarade!
Jag har inte velat söka på facebook för jag orkar inte med att "komma ut", tycker inte det är så viktigt riktigt än.
Då är det bättre med ett mer anonymt forum för närvarande
(så ja, om ni råkar veta vem jag är så håll det gärna för er själva)

Hur kom du på att du var ickebinär? Eller, "komma på" låter ju kanske lite dumt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Hur gick tankarna innan, när kom du i kontakt med termen och kände du direkt att det var rätt?
Har du ändrat något i ditt utseende?
Jag har inte direkt några kvinnliga former och jag gillar att hålla mig ganska smal, tycker det är obekvämt när brösten blir för stora. Gillar att ha lite "pojkig" kroppsform liksom. Men det är väl så att man kan väl se typiskt kvinnlig eller manlig ut och ändå vara ickebinär?
Räknar du dig som transperson? Är alla ickebinära transpersoner?
Ja, jag har som du märker inte speciellt stor koll. Har några ytliga bekanta som är ickebinära men det känns ju hemskt ofint att dundra på och ställa en massa frågor som en inte vet om de tar illa upp för.
Så tolka gärna mina frågor snällt Du behöver inte svara om det känns obekvämt.

Hur du ser ut har noll och intet med vilket kön du tillhör att göra!

Om man räknar sig som trans eller inte är upp till individen. Jag kallar mig queer/trans/ickebinär, för jag har ork nog att våga ta alla frågor runt det och känner inget större behov av att smälta in i de sociala könsrollerna. För andra är det extremt laddat (och faktiskt livsfarligt) att vara öppen med att ha genomfört en könskorrigering. Överlag räknas ickebinära in under T i HBTQIA, och det är oftast där du kan få stöd, information och hitta människor att prata med som förstår.

Så här i efterhand kan jag se tydliga saker från det att jag var typ... 3 år gammal. Vägrade redan då allt som kunde förknippas med fasta könsrollen "flicka". Skämtade i tidiga tonåren om att jag var en homosexuell man fast i en kvinnokropp.

Tänkte väldigt länge att det "bara" var den sociala könsrollen som skavde, men i takt med att jag slappnat av med mig själv har jag kunnat acceptera att könsrollerna skaver, men också att min bild av mig själv inte överensstämmer med min fysik(Dysfori). Om jag kunde trycka på en knapp och plötsligt få en manskropp, skulle jag göra det utan en sekunds tvekan. Hade det funnits BRA alternativ för underlivskirurgi hade jag gjort det, men det som finns idag är inte ett alternativ alls. Hade gärna påbörjat hrt, men har noll tålamod med transvården.

Jag klippte av mig det mesta av mitt ganska uppseendeväckande långa hår, för det gav mig mycket (könande) uppmärksamhet som jag var väldigt obekväm med.

Jag pratar inte direkt om det, accepterar vilket pronomen som helst (även om jag blir alldeles till mig av lycka av att min partner medvetet väljer neutrala och maskulina pronomen rätt ofta). De flesta antar nog att jag är en kvinna.

Tyvärr är det en energikrävande tillvaro som transperson och speciellt som ickebinär. Man blir ofta osynliggjord, ifrågasatt och utestängd. Dejting är ett rent helvete (läste att 85% ser det som helt uteslutet att ens gå på en förstadejt med en transperson). Jag ser dock inga alternativ, det här är liksom den jag är...

 

[Brassneck]

Hur du ser ut har noll och intet med vilket kön du tillhör att göra!

Om man räknar sig som trans eller inte är upp till individen. Jag kallar mig queer/trans/ickebinär, för jag har ork nog att våga ta alla frågor runt det och känner inget större behov av att smälta in i de sociala könsrollerna. För andra är det extremt laddat (och faktiskt livsfarligt) att vara öppen med att ha genomfört en könskorrigering. Överlag räknas ickebinära in under T i HBTQIA, och det är oftast där du kan få stöd, information och hitta människor att prata med som förstår.

Så här i efterhand kan jag se tydliga saker från det att jag var typ... 3 år gammal. Vägrade redan då allt som kunde förknippas med fasta könsrollen "flicka". Skämtade i tidiga tonåren om att jag var en homosexuell man fast i en kvinnokropp.

Tänkte väldigt länge att det "bara" var den sociala könsrollen som skavde, men i takt med att jag slappnat av med mig själv har jag kunnat acceptera att könsrollerna skaver, men också att min bild av mig själv inte överensstämmer med min fysik(Dysfori). Om jag kunde trycka på en knapp och plötsligt få en manskropp, skulle jag göra det utan en sekunds tvekan. Hade det funnits BRA alternativ för underlivskirurgi hade jag gjort det, men det som finns idag är inte ett alternativ alls. Hade gärna påbörjat hrt, men har noll tålamod med transvården.

Jag klippte av mig det mesta av mitt ganska uppseendeväckande långa hår, för det gav mig mycket (könande) uppmärksamhet som jag var väldigt obekväm med.

Jag pratar inte direkt om det, accepterar vilket pronomen som helst (även om jag blir alldeles till mig av lycka av att min partner medvetet väljer neutrala och maskulina pronomen rätt ofta). De flesta antar nog att jag är en kvinna.

Tyvärr är det en energikrävande tillvaro som transperson och speciellt som ickebinär. Man blir ofta osynliggjord, ifrågasatt och utestängd. Dejting är ett rent helvete (läste att 85% ser det som helt uteslutet att ens gå på en förstadejt med en transperson). Jag ser dock inga alternativ, det här är liksom den jag är...

Tack för ditt fina svar!

Jag känner igen mycket med det där att könsrollerna skaver. Och jag har länge (Sen jag var barn) tänkt att det bara är så det är, det är inget jag kan göra åt. Men sedan jag kom i kontakt med termen ickebinär så känns det mer rätt. Men det verkar svårt att hitta information om det.

När jag växte upp så var ”trans” samma sak som transvestit. Typ Babsan. Eller grannbonden som körde traktor i paljettklänning (för övrigt, eloge till den bonden!) . Så det kändes ju otroligt långt borta. Det har förhoppningsvis blivit bättre för de som är unga idag. Såg precis T som i trans på UR play men där tog de inte upp ickebinära.

Sen är jag övertygad om att världen hade blivit bättre om alla uppfostrades och bemöttes könsneutralt, men det är ju en helt annan sak.

Ja det verkar finnas en helt sjuk transfobi i samhället som är totalt normaliserad! Jag har svårt att förstå det.
Vet inte vad jag ska göra med mina Harry Potter-böcker nu när JK kommit ut som fullfjädrad TERF.

Tror att RFSL har en ganska aktiv lokalförening nära mig, ska kolla det så fort man vågar sig ut igen.

 

[Unafraid]

Tack för ditt fina svar!

Jag känner igen mycket med det där att könsrollerna skaver. Och jag har länge (Sen jag var barn) tänkt att det bara är så det är, det är inget jag kan göra åt. Men sedan jag kom i kontakt med termen ickebinär så känns det mer rätt. Men det verkar svårt att hitta information om det.

När jag växte upp så var ”trans” samma sak som transvestit. Typ Babsan. Eller grannbonden som körde traktor i paljettklänning (för övrigt, eloge till den bonden!) . Så det kändes ju otroligt långt borta. Det har förhoppningsvis blivit bättre för de som är unga idag. Såg precis T som i trans på UR play men där tog de inte upp ickebinära.

Sen är jag övertygad om att världen hade blivit bättre om alla uppfostrades och bemöttes könsneutralt, men det är ju en helt annan sak.

Ja det verkar finnas en helt sjuk transfobi i samhället som är totalt normaliserad! Jag har svårt att förstå det.
Vet inte vad jag ska göra med mina Harry Potter-böcker nu när JK kommit ut som fullfjädrad TERF.

Tror att RFSL har en ganska aktiv lokalförening nära mig, ska kolla det så fort man vågar sig ut igen.

Vilken härlig bonde! Fler borde köra traktor i paljettklänning!

 

[Nahar]

Vet inte vad jag ska göra med mina Harry Potter-böcker nu när JK kommit ut som fullfjädrad TERF.

Byt ut dem! Tolkien skrev med vissa könsneutrala karakteristika/karaktärer, och Percy Jackson and the Olympians är också HBTQ-vänlig och författaren stöttar transpersoner. Och så finns det MASSOR med fanfiction kring Harry Potter med transpersoner och ickebinära

 

[Migo]

Bästa pepplåttexten någonsin ❤

En bra text i ämnet

 

[Raderad medlem 120709]

Jag är typ ickebinär, har egentligen aldrig känt mig som tjej eller kvinna, men inte heller pojke eller man, och minns att jag redan vid 5-6 års ålder sparkade bakut åt de existerande könsrollerna och hur snäva de var (och fortfarande är). Måste jag sätta en term på det så är det väl demigirl jag är, för jag använder "hon" som pronomen och känner definitivt att jag på en skala ligger något mer åt det kvinnliga hållet än det manliga, men främst ligger jag någonstans i mitten och skumpar vid "oidentifierbar".

Jag skulle gärna se helt könsneutral ut, men naturen ville annorlunda och jag har inte de ekonomiska förutsättningarna för att göra något åt det. Jag är korthårig och osminkad och allmänt ganska butch men jag läses ofelbart som kvinna av omgivningen. Men det kanske är lika bra...

Jag är långt inne i garderoben och lär få fortsätta så för jag orkar verkligen inte med alla kommentarer, speciellt efter att ha fått en skopa av hur "övriga världen" ser på personer som mig efter tråden om asexualitet. Jag har otrolig respekt för alla som orkar ta diskussionen om och om igen.

 

[Migo]

Jag är typ ickebinär, har egentligen aldrig känt mig som tjej eller kvinna, men inte heller pojke eller man, och minns att jag redan vid 5-6 års ålder sparkade bakut åt de existerande könsrollerna och hur snäva de var (och fortfarande är). Måste jag sätta en term på det så är det väl demigirl jag är, för jag använder "hon" som pronomen och känner definitivt att jag på en skala ligger något mer åt det kvinnliga hållet än det manliga, men främst ligger jag någonstans i mitten och skumpar vid "oidentifierbar".

Jag skulle gärna se helt könsneutral ut, men naturen ville annorlunda och jag har inte de ekonomiska förutsättningarna för att göra något åt det. Jag är korthårig och osminkad och allmänt ganska butch men jag läses ofelbart som kvinna av omgivningen. Men det kanske är lika bra...

Jag är långt inne i garderoben och lär få fortsätta så för jag orkar verkligen inte med alla kommentarer, speciellt efter att ha fått en skopa av hur "övriga världen" ser på personer som mig efter tråden om asexualitet. Jag har otrolig respekt för alla som orkar ta diskussionen om och om igen.

Ifrågasättandet och osynliggörandet är verkligen utmattande ibland. Ta hand om dig ❤

 

[Brassneck]

Jag är typ ickebinär, har egentligen aldrig känt mig som tjej eller kvinna, men inte heller pojke eller man, och minns att jag redan vid 5-6 års ålder sparkade bakut åt de existerande könsrollerna och hur snäva de var (och fortfarande är). Måste jag sätta en term på det så är det väl demigirl jag är, för jag använder "hon" som pronomen och känner definitivt att jag på en skala ligger något mer åt det kvinnliga hållet än det manliga, men främst ligger jag någonstans i mitten och skumpar vid "oidentifierbar".

Jag skulle gärna se helt könsneutral ut, men naturen ville annorlunda och jag har inte de ekonomiska förutsättningarna för att göra något åt det. Jag är korthårig och osminkad och allmänt ganska butch men jag läses ofelbart som kvinna av omgivningen. Men det kanske är lika bra...

Jag är långt inne i garderoben och lär få fortsätta så för jag orkar verkligen inte med alla kommentarer, speciellt efter att ha fått en skopa av hur "övriga världen" ser på personer som mig efter tråden om asexualitet. Jag har otrolig respekt för alla som orkar ta diskussionen om och om igen.

Trillade precis ner i demigender-kaninhålet på YT tack vare dig! Många saker att fundera på nu.

Vad ledsamt att du inte känner att du kan vara dig själv! Jag tror vi bor ganska nära varandra, du får gärna höra av dig om du vill träffas och snacka sen när/om Corona lugnar ner sig lite.

 

[Migo]

Jag såg precis att som ickebinär är det fortfarande begränsat vilka könsbekräftande åtgärder som kan sättas in. Vården är så jävla efter när det kommer till transpersoner Jag skulle alltså tvingas byta juridiskt kön för att kunna åtgärda det som ger mig störst problem.

 

[Inte_Ung]

Ifrågasättandet och osynliggörandet är verkligen utmattande ibland. Ta hand om dig ❤

Omgivningen blir förvirrad och arg när den inte kan placera in en i vare sig facket kvinnlig eller manlig.
Det har faktiskt givit mig en del problem bland cis-kvinnor som ansett att de skulle hjälpa mig att hitta min kvinnlighet. Tack men jag behöver inte den.

Jag är både kvinnlig och manlig eller ibland varken eller.
Och så glider jag fram och tillbaka på skalan som det passar mig. Vissa verkar bli helt tokiga på det där.
Men det är ju egentligen deras problem.

 

[Brassneck]

Lite kultur på temat:
Hittade en intervjubok som heter ”I Mitt namn” av Moa-Lina Olbers Croall som jag läser nu. Fin!
Och så har SVT play en ”pride”-kategori just nu, är väldigt sugen på att se ”Alltid Amber” som handlar om att vara ickebinär. Och för all del att se de andra ”pride”filmerna (på ett sätt bra att kategorisera det, på ett annat sätt inte. Bra för att en kan hitta historier som kanske representerar en själv, dåligt för att då delar de ju upp det i ”normal kärlekshistoria” och ”udda kärlekshistoria”.)

 

[SaraXX]

Lite kultur på temat:
Hittade en intervjubok som heter ”I Mitt namn” av Moa-Lina Olbers Croall som jag läser nu. Fin!
Och så har SVT play en ”pride”-kategori just nu, är väldigt sugen på att se ”Alltid Amber” som handlar om att vara ickebinär. Och för all del att se de andra ”pride”filmerna (på ett sätt bra att kategorisera det, på ett annat sätt inte. Bra för att en kan hitta historier som kanske representerar en själv, dåligt för att då delar de ju upp det i ”normal kärlekshistoria” och ”udda kärlekshistoria”.)

Cineasterna hade också en HBTQ-kategori. Min första reaktion som cis och hetero var att det var konstigt för det är ju inte pga könsrollerna i kärlekshistorien som jag väljer film liksom. Men sen tänkte jag ett varv till (hej priviligierad) och kom på att det såklart i vissa lägen är just det någon behöver/vill se. Bara inte de filmerna finns ENBART i den kategorin så är det väl okej.

 

[Migo]

Omgivningen blir förvirrad och arg när den inte kan placera in en i vare sig facket kvinnlig eller manlig.
Det har faktiskt givit mig en del problem bland cis-kvinnor som ansett att de skulle hjälpa mig att hitta min kvinnlighet. Tack men jag behöver inte den.

Jag är både kvinnlig och manlig eller ibland varken eller.
Och så glider jag fram och tillbaka på skalan som det passar mig. Vissa verkar bli helt tokiga på det där.
Men det är ju egentligen deras problem.

Det blir ju vårt problem när vi tex nekas vård pga det -jag får inte hjälp med mina struliga hormoner för läkaren på kvinnokliniken "vill bevara min kvinnlighet". Jävla dumheter.

 

[athena_arabians]

Lite kultur på temat:
Hittade en intervjubok som heter ”I Mitt namn” av Moa-Lina Olbers Croall som jag läser nu. Fin!
Och så har SVT play en ”pride”-kategori just nu, är väldigt sugen på att se ”Alltid Amber” som handlar om att vara ickebinär. Och för all del att se de andra ”pride”filmerna (på ett sätt bra att kategorisera det, på ett annat sätt inte. Bra för att en kan hitta historier som kanske representerar en själv, dåligt för att då delar de ju upp det i ”normal kärlekshistoria” och ”udda kärlekshistoria”.)

SF-bokhandeln har iaf tidigare haft en lista på böcker som faller inom HBTQ

Edit: Japp, den låg kvar.

https://www.sfbok.se/tag/hbtq
https://www.sfbok.se/tips-topplistor/tips/ovrigt/dagens-text/hbtq-i-rymden
https://www.sfbok.se/tips-topplistor/tips/tecknat-manga/manga-serieartikel/hbtq-manga

 

[Inte_Ung]

läkaren på kvinnokliniken "vill bevara min kvinnlighet". Jävla dumheter.

Ja vad skall man med den till?
Att man behöver någon typ av hormoner för att skelettet inte skall bli skört, det begriper jag. Ett helt skelett är ju bra att ha. Men just Kvinnligheten har jag aldrig känt något behov av.

Nu så är jag sedan många år igenom klimakteriet och det är en befrielse. Så du har i alla fall en bättre framtid att se fram emot.