Att vara feminist

[vallhund]

Definierar man det som att endast 50/50 uttag räknas och då är det jämställt är det ju inte så svårt i teorin nej. Men väldigt få verkar vilja göra den uppdelningen.



Då är det många kvinnor du diskvalificerar som feminister under småbarnsåren.



Det har jag ingen uppfattning om, men så kan det kanske vara. Det är nog dock svårt för de flesta familjer att få till det

Tyvärr är många kvinnor inte feminister, de vårdar rätten att få vara ensamma primärföräldrar, dessutom har vi en hel drös kvinnor som är patriarkatets dörrvakter.

 

[MiniLi]

Ja jag tycker det är väldigt intressant, men vinkeln vad som är bäst för barnen och teorier om anknytning känns inte riktigt som trådens syfte.
Mer passande är kanske hur man som feminist tänker kring planering av sin f-ledighet och om/hur man försöker göra föräldraskapet mer jämställt?

Sen känner jag personligen att jag VILL liksom gärna diskutera detta men det ligger väldigt nära mig just nu med massa helt nya tankar och känslor som jag inte haft möjlighet att tänka igenom/prova ordentligt så det känns lite vanskligt

Det är få saker som jag avskyr så mycket som när folk försöker använda anknytningsteori för att rättfärdiga traditionella könsroller. Då är det uppenbart att all kompetens kring anknytning och barns psykologiska utveckling saknas.
Anknytningsteori är ett av mina specialområden som psykolog och det finns INGET där som stödjer det du påstått här.
Sen är anknytningsteorin väldigt gammal och på den tiden handlade det bara om mammor. Idag vet vi att barn kan ha flera primära anknytningspersoner och det är inte relaterat till förälderns kön.
Eftersom jämställt föräldraskap handlar om att båda föräldrarna ska vara primära anknytningspersoner från start så finns således inget problem där.
Sen blir ju såklart inte föräldrar anknytningspersoner bara sådär. Det krävs ju ett visst arbete.

Jag vet inte om jag tycker det är feministiskt att inte sträva efter att jämställt föräldraskap men jag kan väl kanske förstå och tycka det är ok att även kvinnor som kallar sig feminister gärna vill vara hemma på heltid med sin bebis i ett år eller mer.

Men du skrev att du börjat tänka att det kanske inte ens ska vara eftersträvansvärt med jämställt föräldraskap. Den ståndpunkten är direkt antifeministisk.

 

[SaraMara]

Det är få saker som jag avskyr så mycket som när folk försöker använda anknytningsteori för att rättfärdiga traditionella könsroller. Då är det uppenbart att all kompetens kring anknytning och barns psykologiska utveckling saknas.
Anknytningsteori är ett av mina specialområden som psykolog och det finns INGET där som stödjer det du påstått här.
Sen är anknytningsteorin väldigt gammal och på den tiden handlade det bara om mammor. Idag vet vi att barn kan ha flera primära anknytningspersoner och det är inte relaterat till förälderns kön.
Eftersom jämställt föräldraskap handlar om att båda föräldrarna ska vara primära anknytningspersoner från start så finns således inget problem där.
Sen blir ju såklart inte föräldrar anknytningspersoner bara sådär. Det krävs ju ett visst arbete.

Men du skrev att du börjat tänka att det kanske inte ens ska vara eftersträvansvärt med jämställt föräldraskap. Den ståndpunkten är direkt antifeministisk.

Tack! Så bra formulerat!

 

[Blue]

Det blir märkligt att blanda in vad folk vill och inte vill tycker jag.

Folk blir helt vansinniga när Facebook ändrar utseendet på flödet liksom, om man ska gå mer på vad folk vill än vad som är bäst så blir det ingen ändring eftersom folk inte vill förändra saker. Att man som mamma vill vara hemma har inte heller något med vad bebisen mår bäst av, så vitt jag vet finns det ingen forskning som säger att det är dåligt för barn att ha föräldrar som är hemma lika mycket.

Här är en stor svensk studie: "This study suggests that unequal parenting regarding early childcare, whether traditional or untraditional, is more beneficial for offspring's mental health than equal parenting. However, further research is required to confirm our findings and to explore the pathways through which increased gender equality may influence child health. "
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3364865/

 

[MiniLi]

Här är en stor svensk studie: "This study suggests that unequal parenting regarding early childcare, whether traditional or untraditional, is more beneficial for offspring's mental health than equal parenting. However, further research is required to confirm our findings and to explore the pathways through which increased gender equality may influence child health. "
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3364865/

Den där studien har ju dock en del rejäla designbrister. Hur kan man ens välja sådana utfallsvariabler i en studie om könsroller? Det blir ju cirkelresonemang.

 

[Blue]

Den där studien har ju dock en del rejäla designbrister. Hur kan man ens välja sådana utfallsvariabler i en studie om könsroller? Det blir ju cirkelresonemang.

Vad menar du? Det är en studie om hur barns mentala hälsa påverkas av könsroller möjligtvis. Så att de använder variabler om barns mentala hälsa är väl inte så konstigt?

 

[MiniLi]

Vad menar du? Det är en studie om hur barns mentala hälsa påverkas av könsroller möjligtvis. Så att de använder variabler om barns mentala hälsa är väl inte så konstigt?

Nej men barns mentala hälsa kan ju mätas på olika sätt.

 

[Blue]

Nej men barns mentala hälsa kan ju mätas på olika sätt.

Ja exempelvis prevalensen av ångest, depressioner, vård för psykisk ohälsa m.m som de gör i studien. Ganska vanliga faktorer för att mäta mental hälsa hos populationer i vetenskaplig litteratur med andra ord. Studien har trots allt genomgått peer-review och är publicerad i en journal med högre än genomsnittlig impact factor samt är skriven av forskare som uppenbarligen även dem är "utbildade på riktigt inom området". Så jag är inte riktigt beredd att köpa att den lider av "rejäla designbrister" och "cirkelresonemang" av någon som sannolikt skummat igenom den på några minuter.

Vad skulle då vara rätt faktorer att mäta i sammanhanget menar du och vad baserar du det på?

 

[TinyWiny]

Det är klart barnet känner båda, men jobbar en person heltid dagtid, och alltså träffar barnet typ.. 2 timmar om dagen veckodagarna och sen på helgerna och den andra är med barnet dygnet runt så tycker jag inte det är konstigt att det blir lite chockartat att sedan byta. Om man kan gå lite omlott är det såklart bra men jag tror inte det är så lätt att lösa för alla.
Men detta känns inte som det hör till tråden faktiskt

Jag tror inte för en sekund att det blir chockartat för barnet att byta. Inte sålänge båda föräldrarna gör sitt bästa för att se till att skapa en bra relation till barnet. Det är klart att om en förälder inte har något intresse av att vara förälder och inte skapar någon relation med barnet så är det ju en främling för barnet och att lämnas till en främling är ju inte så trevligt för någon.

 

[Trollunge]

Det blir märkligt att blanda in vad folk vill och inte vill tycker jag.

Folk blir helt vansinniga när Facebook ändrar utseendet på flödet liksom, om man ska gå mer på vad folk vill än vad som är bäst så blir det ingen ändring eftersom folk inte vill förändra saker. Att man som mamma vill vara hemma har inte heller något med vad bebisen mår bäst av, så vitt jag vet finns det ingen forskning som säger att det är dåligt för barn att ha föräldrar som är hemma lika mycket.

Fast vad gäller delning av FL finns det ju inte något som vi med säkerhet vet är bäst. Det finns väl ingen forskning som säger att det är dåligt för bebisen att ha en person hemma hela första året heller. Om vi inte med säkerhet vet att det ena är bättre eller sämre så borde ju familjer få spelrum att välja. Tycker jag.

Det är få saker som jag avskyr så mycket som när folk försöker använda anknytningsteori för att rättfärdiga traditionella könsroller. Då är det uppenbart att all kompetens kring anknytning och barns psykologiska utveckling saknas.
Anknytningsteori är ett av mina specialområden som psykolog och det finns INGET där som stödjer det du påstått här.
Sen är anknytningsteorin väldigt gammal och på den tiden handlade det bara om mammor. Idag vet vi att barn kan ha flera primära anknytningspersoner och det är inte relaterat till förälderns kön.
Eftersom jämställt föräldraskap handlar om att båda föräldrarna ska vara primära anknytningspersoner från start så finns således inget problem där.
Sen blir ju såklart inte föräldrar anknytningspersoner bara sådär. Det krävs ju ett visst arbete.

Men du skrev att du börjat tänka att det kanske inte ens ska vara eftersträvansvärt med jämställt föräldraskap. Den ståndpunkten är direkt antifeministisk.

Ok vad intressant att det är din specialitet Jag tycker faktiskt inte att jag har påstått särskilt mycket om anknytningsteori i tråden förutom att jag sagt att om en person i huvudsak är hemma bebisens första 9 månader (typ) och att man sen plötsligt byter av FL och huvudanknytningspersonen "försvinner" hela dagarna så kan det vara dåligt för bebisen som fortfarande är så pass liten och beroende. Är det fel?
Jag har läst att barn kan ha fler anknytningspersoner än 1 men du skriver själv att det krävs ett visst arbete. Jag tror inte alla har möjlighet/kunskap/vilja att göra det arbetet och i de fallen borde ju då inte delad FL vara det bästa för barnet?

Sen tycker jag det sista är intressant också. Är det verkligen antifeministiskt att inte eftersträva ett helt jämställt föräldraskap det allra första året? Är det antifeministiskt att amma heltid? Måste allt i livet vara 50/50 för att det ska räknas som feministiskt?

Jag tänker på Lady Dahmer som är en av Sveriges mest kända feminister som varit hemma på heltid med deras tre barn sedan den första föddes för ungefär 10 år sedan. Kan hon inte räknas som feminist pga det?

Jag tror inte för en sekund att det blir chockartat för barnet att byta. Inte sålänge båda föräldrarna gör sitt bästa för att se till att skapa en bra relation till barnet. Det är klart att om en förälder inte har något intresse av att vara förälder och inte skapar någon relation med barnet så är det ju en främling för barnet och att lämnas till en främling är ju inte så trevligt för någon.

Jag hoppas du har rätt

 

[Kattennizze]

Fast vad gäller delning av FL finns det ju inte något som vi med säkerhet vet är bäst. Det finns väl ingen forskning som säger att det är dåligt för bebisen att ha en person hemma hela första året heller. Om vi inte med säkerhet vet att det ena är bättre eller sämre så borde ju familjer få spelrum att välja. Tycker jag.



Ok vad intressant att det är din specialitet Jag tycker faktiskt inte att jag har påstått särskilt mycket om anknytningsteori i tråden förutom att jag sagt att om en person i huvudsak är hemma bebisens första 9 månader (typ) och att man sen plötsligt byter av FL och huvudanknytningspersonen "försvinner" hela dagarna så kan det vara dåligt för bebisen som fortfarande är så pass liten och beroende. Är det fel?
Jag har läst att barn kan ha fler anknytningspersoner än 1 men du skriver själv att det krävs ett visst arbete. Jag tror inte alla har möjlighet/kunskap/vilja att göra det arbetet och i de fallen borde ju då inte delad FL vara det bästa för barnet?

Sen tycker jag det sista är intressant också. Är det verkligen antifeministiskt att inte eftersträva ett helt jämställt föräldraskap det allra första året? Är det antifeministiskt att amma heltid? Måste allt i livet vara 50/50 för att det ska räknas som feministiskt?

Jag tänker på Lady Dahmer som är en av Sveriges mest kända feminister som varit hemma på heltid med deras tre barn sedan den första föddes för ungefär 10 år sedan. Kan hon inte räknas som feminist pga det?



Jag hoppas du har rätt

Det man vet med säkerhet är att ett jämställt föräldraskap alltid gynnar barnet. Alltid. Och en del där det faktiskt går att påverka är att dela på föräldraledighet.

 

[Trollunge]

Det man vet med säkerhet är att ett jämställt föräldraskap alltid gynnar barnet. Alltid. Och en del där det faktiskt går att påverka är att dela på föräldraledighet.

Hur vet man det med säkerhet? Har det gjorts studier? @Blue länkade precis till en studie som säger det motsatta?

 

[MiniLi]

Ja exempelvis prevalensen av ångest, depressioner, vård för psykisk ohälsa m.m som de gör i studien. Ganska vanliga faktorer för att mäta mental hälsa hos populationer i vetenskaplig litteratur med andra ord. Studien har trots allt genomgått peer-review och är publicerad i en journal med högre än genomsnittlig impact factor samt är skriven av forskare som uppenbarligen även dem är "utbildade på riktigt inom området". Så jag är inte riktigt beredd att köpa att den lider av "rejäla designbrister" och "cirkelresonemang" av någon som sannolikt skummat igenom den på några minuter.

Vad skulle då vara rätt faktorer att mäta i sammanhanget menar du och vad baserar du det på?

Jag säger inte att det är en dålig studie men den brister om man, som du gör här, försöker använda den för att påstå att jämställt föräldraskap kan vara dåligt för barnen.
De använder registerdata vilket alltid kommer med en del svagheter. Jag forskar själv på bland annat registerdata och man får bara erkänna att det är rätt luddigt på vissa sätt. Man får extremt dålig kontroll på variablerna. Här tex har man valt att definiera psykisk ohälsa som ett besök i sjukvården pga tex depression eller ett recept på samma område. Du saknar en massa info som faktiskt är viktigt om man ska dra generaliserbara slutsatser. Du vet inget om mörkertalet, inget om varför barnet mådde dåligt. De försöker kontrollera för olika variabler men även där med registerdata.

Another weakness is that the study presents associations between parents' gender equality and children's mental ill-health, and speculates about pathways, but does not offer any empirical explanations. Parents defined as gender-equal may have been unique in aspects not controlled for. That is, the risk of mental ill-health among their children could be caused by lack of caring capacity, intense career ambition, proneness to consume care, etc. rather than by their division of parental leave.

Jag tycker helt enkelt inte att man ska dra några växlar på den studien.

Dessutom står det såhär:

At the descriptive level, the mental ill-health outcomes do not vary by (in)equality category, whilst the confounders (except for fathers and institutional care for psychosis, depression, and for mothers and institutional care for alcohol use) vary by (in)equality category.

Och den jämställda gruppen är extremt liten, 0.8%! Det blir ju helt shaky.

Det som blir cirkulärt är att det är just pojkar i traditionella familjer som i mkt lägre grad sökt vård. Eftersom vi vet från annan forskning att det finns ett mörkertal hos just män som man tror är kopplat till just traditionella könsroller så blir det ju märkligt. Dessa pojkar skulle ju hypotetiskt bara kunna befinna sig i traditionella normer där man inte uppmärksammar pojkars känslomässiga mående.

Det tas dessutom upp i diskussionen:

A final interpretation, based on the measures used for indicating mental ill-health, is that equal (and untraditional) parents may be particularly observant about their children's problems leading them to greater medical attendance. That is, it could be the result of selection bias where a certain type of "conscious parenthood" involves ambitions of gender equality as well as ambitions of healthy children [41].

Och

One must also consider that the outcomes of mental ill-health involve propensity to seek care, which may vary from actual mental ill-health, and that the measures involves a time lag, due to outpatient mental care and drug prescription just recently being covered in Swedish national registers.

För flickorna var det ju konstiga resultat. Där var det lägre risk hos både de traditionella och de icke-traditionella familjerna. Dvs samma utfall oavsett om det var pappan eller mamman som tog ut nästan all föräldraledighet.

Och

Finally, the parental cohort is from the late 1980s. This means that the consequences among parents and children from being different from the gendered norm regarding family life could have been greater in the studied population than among gender-equal families of today. Sweden was the first country in the world that permitted fathers to take paid parental leave in 1974, with the motive of enhancing the potential for males in the sphere of caring, and for females in the sphere of working [42]. Since then, fathers' share of parental leave has developed greatly, from 0.5% in 1974, to 5.2% in 1980, 7.4% in 1990, 12.4% in 2000, and 23.1% in 2010 (Social Insurance Agency). One explanation to the increase is the introduction of the so called "daddy-days", i.e. the non-transferable reservation of 30 days to one parent by January 1995, and the extension to 60 days by January 2002. As a whole, the transformation of our findings to the current Swedish situation should be done with caution. The relevance for other countries is dependent on the degree of formal and informal opportunities to act against traditional gender norms regarding family life in the specific setting.

Jag tycker att de drar anmärkningsvärda växlar i sina slutsatser även om de också nämner svagheterna. Det lyser igenom på sina ställen att det kanske finns viss ideologi inblandat..

 

[MiniLi]

Hur vet man det med säkerhet? Har det gjorts studier? @Blue länkade precis till en studie som säger det motsatta?

Det har gjorts många studier. Jag klipper ut lite från introduktionen till den studien som var länkad till här:

It has been found that the emotional tone was more positive among fathers who were primary caregivers than other fathers, and that children of primary care giving fathers were happier during play compared to other children [21]. Other studies have reported that the involvement of fathers during childhood is crucial for children's emotional development [22], and protective against mental distress during adolescence [23]. In a study by Pruett [24] was shown that fathers' childcare, measured by paternity leave, associates with capacity to solve problems and social skills among infants. The overall conclusion from a review of longitudinal studies was that father involvement predicts a range of positive outcomes among children. Particularly, it may prevent risky lifestyles among boys and mental problems among girls [25].

Bara som exempel.

 

[MiniLi]

Fast vad gäller delning av FL finns det ju inte något som vi med säkerhet vet är bäst. Det finns väl ingen forskning som säger att det är dåligt för bebisen att ha en person hemma hela första året heller. Om vi inte med säkerhet vet att det ena är bättre eller sämre så borde ju familjer få spelrum att välja. Tycker jag.



Ok vad intressant att det är din specialitet Jag tycker faktiskt inte att jag har påstått särskilt mycket om anknytningsteori i tråden förutom att jag sagt att om en person i huvudsak är hemma bebisens första 9 månader (typ) och att man sen plötsligt byter av FL och huvudanknytningspersonen "försvinner" hela dagarna så kan det vara dåligt för bebisen som fortfarande är så pass liten och beroende. Är det fel?
Jag har läst att barn kan ha fler anknytningspersoner än 1 men du skriver själv att det krävs ett visst arbete. Jag tror inte alla har möjlighet/kunskap/vilja att göra det arbetet och i de fallen borde ju då inte delad FL vara det bästa för barnet?

Sen tycker jag det sista är intressant också. Är det verkligen antifeministiskt att inte eftersträva ett helt jämställt föräldraskap det allra första året? Är det antifeministiskt att amma heltid? Måste allt i livet vara 50/50 för att det ska räknas som feministiskt?

Jag tänker på Lady Dahmer som är en av Sveriges mest kända feminister som varit hemma på heltid med deras tre barn sedan den första föddes för ungefär 10 år sedan. Kan hon inte räknas som feminist pga det?



Jag hoppas du har rätt

Det finns dock forskning. Barns emotionella utveckling gynnas i familjer där pappan är hemma mer.

Du skriver i tråden om att du inte längre tror att delad föräldraledighet är bra. Sen drar du upp anknytningsteori. Det är bara fult. Och fel.

Jag tycker att det är antifeministiskt att skriva som du gjort i tråden.

 

[Petruska]

Definierar man det som att endast 50/50 uttag räknas och då är det jämställt är det ju inte så svårt i teorin nej. Men väldigt få verkar vilja göra den uppdelningen.



Då är det många kvinnor du diskvalificerar som feminister under småbarnsåren.



Det har jag ingen uppfattning om, men så kan det kanske vara. Det är nog dock svårt för de flesta familjer att få till det

Jag skulle säga så här: att vara feminist är, bland annat, att väldigt ofta lägga märke till hur vuxna (både män och kvinnor) säger sig vilja ha eller ha ett jämställt föräldraskap, SAMTIDIGT som de inte lägger två strån i kors för att faktiskt göra sitt föräldraskap jämställt.

De gör förstås som de vill, men jag kan inte se att de är feminister. Eller ens försöker vara jämställda.

 

[Trollunge]

Det finns dock forskning. Barns emotionella utveckling gynnas i familjer där pappan är hemma mer.

Du skriver i tråden om att du inte längre tror att delad föräldraledighet är bra. Sen drar du upp anknytningsteori. Det är bara fult. Och fel.

Jag tycker att det är antifeministiskt att skriva som du gjort i tråden.

Som jag upprepat många gånger nu: jag är inte säker på att delad FL alltid är det bästa.

Ok. Jag tyckte verkligen att detta var en intressant sak att diskutera men inte på detta sättet.

 

[Petruska]

Fast vad gäller delning av FL finns det ju inte något som vi med säkerhet vet är bäst. Det finns väl ingen forskning som säger att det är dåligt för bebisen att ha en person hemma hela första året heller. Om vi inte med säkerhet vet att det ena är bättre eller sämre så borde ju familjer få spelrum att välja. Tycker jag.



Ok vad intressant att det är din specialitet Jag tycker faktiskt inte att jag har påstått särskilt mycket om anknytningsteori i tråden förutom att jag sagt att om en person i huvudsak är hemma bebisens första 9 månader (typ) och att man sen plötsligt byter av FL och huvudanknytningspersonen "försvinner" hela dagarna så kan det vara dåligt för bebisen som fortfarande är så pass liten och beroende. Är det fel?
Jag har läst att barn kan ha fler anknytningspersoner än 1 men du skriver själv att det krävs ett visst arbete. Jag tror inte alla har möjlighet/kunskap/vilja att göra det arbetet och i de fallen borde ju då inte delad FL vara det bästa för barnet?

Sen tycker jag det sista är intressant också. Är det verkligen antifeministiskt att inte eftersträva ett helt jämställt föräldraskap det allra första året? Är det antifeministiskt att amma heltid? Måste allt i livet vara 50/50 för att det ska räknas som feministiskt?

Jag tänker på Lady Dahmer som är en av Sveriges mest kända feminister som varit hemma på heltid med deras tre barn sedan den första föddes för ungefär 10 år sedan. Kan hon inte räknas som feminist pga det?



Jag hoppas du har rätt

Men varför skriver du detta i en tråd om att vara feminist? Det du skriver här har ju ingenting med det att göra. Du argumenterar ju mot feminism och feministiska strategier.

Gäller även @Blue ,

 

[Petruska]

I mina strategier för jämställt föräldraskap ingick GIVETVIS att föräldraledigheten delades rakt av. Och framförallt på ett sådant sätt att båda var närvarande mycket det första halvåret.

Med lite större barn delade vi. Varannan läggning, varannan hämtning, varannan allting. Så långt möjligt lite övervikt av de feminint kodade grejerna på mannen och övervikt av de maskulint kodade på mig. De senare är dock så få att de knappt existerade, men tex att företrädesvis jag borrade för att hänga upp saker och sånt.

Måndag till torsdag hade vi eget familjeansvar två bestämda dagar var, fredag till söndag mer rörligt.

I vardagsansvaret ingick rubbet: hämta, lämna, ansvar för middagen, koll på gympapåsar, ev matsäck till nästa dag osv.

Barnet är nu vuxet.

 

[sjoberga]

Jag är säker på att ett delat föräldraskap där flera vuxna tar ansvar för och är närvarande för barnen är överlägset. Inte minst med tanke på barnen om till exempel någon blir sjuk och i värsta fall försvinner ur barnets liv alltför tidigt.

Att det i undantagsfall är sämre med delat för att en förälder är olämplig och inte förstått vad föräldraskap är handlar inte om delad föräldraledighet eller inte.

Fram för en individualiserad föräldraförsäkring snarast och få män att i större utsträckning inse att det är de som individer som blir föräldrar och väljer att ansvara för en människas uppväxt.