Att vara feminist

[Trollunge]

Kan du citera en källa till ditt påstående att barn far illa av att föräldrar delar 50/50?

Jag har inte påstått att barn far illa av att man delar.

Jag tycker ju tvärt om, att det hör till tråden. Jag tror inte heller att det fungerar så att det är något man kan kompensera efteråt utan det är lätt att måla in sig i ett hörn. Det är nog svårt som partner att ta över ansvaret efter 10 månader utan att jag håller med @TinyWiny att det är bättre att dela tidigare om det så bara är en dag i veckan som han stannar hemma och du istället går till jobbet, bättre för både barn och partner.

Ja det kan nog vara bättre. Vi har en plan på att göra något sådant men jag tycker fortfarande att det känns som länge att vara borta 10+ timmar från vår 6 månaders bebis på regelbunden basis. Men där är man ju olika. Och det är kanske så jag känner nu, medan min bebis är 3 månader, kanske känner annorlunda sen. Men som sagt, jag har inga svar, jag är mitt i det.

Men eftersom jag känner mig osäker så försöker jag hitta råd/riktlinjer etc och hittar då tex https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
Där de bland annat har denna "tumregel".
"Så länge kan du vara borta
En bra tumregel är att huvud-anknytningspersonen, som nästan alltid är mamma, de första 6 månaderna inte är borta längre än bebisens ålder i månader – men med möjligheten att dubbla det ibland.
Till exempel:
1 månad gammal = 1-2 timmar borta
3 månader gammal = 3-4 timmar borta

-Tumregeln kan inte direkt överföras till det andra halvåret, för jag vill självklart inte rekommendera mammor till en 11-månaders bebis att ha 11 timmars arbetsdagar varje dag. Jag rekommenderar att man inte är borta mer än en kort arbetsdag under andra halvåret heller, i alla fall inte förens barnet närmar sig året. Men ett 12 månader gammalt barn kan du ha barnvakt till en halv helg, men vänta med helgresor tills barnet närmar sig ett och ett halvt, och helst inte en långhelg förens barnet är två år. Det är kanske tufft, men tänk på det som en helgardering för att ditt barn ska utveckla ett starkt psyke, säger barnpsykologen Elisabeth Gerhardsen."

JAG VET att det bara är en populärvetenskaplig artikel med bara EN psykolog som uttalar sig, men det är inte helt lätt att hitta några riktlinjer alls faktiskt.

 

[the_connemara]

Jag har inte påstått att barn far illa av att man delar.



Ja det kan nog vara bättre. Vi har en plan på att göra något sådant men jag tycker fortfarande att det känns som länge att vara borta 10+ timmar från vår 6 månaders bebis på regelbunden basis. Men där är man ju olika. Och det är kanske så jag känner nu, medan min bebis är 3 månader, kanske känner annorlunda sen. Men som sagt, jag har inga svar, jag är mitt i det.

Men eftersom jag känner mig osäker så försöker jag hitta råd/riktlinjer etc och hittar då tex https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
Där de bland annat har denna "tumregel".
"Så länge kan du vara borta
En bra tumregel är att huvud-anknytningspersonen, som nästan alltid är mamma, de första 6 månaderna inte är borta längre än bebisens ålder i månader – men med möjligheten att dubbla det ibland.
Till exempel:
1 månad gammal = 1-2 timmar borta
3 månader gammal = 3-4 timmar borta

-Tumregeln kan inte direkt överföras till det andra halvåret, för jag vill självklart inte rekommendera mammor till en 11-månaders bebis att ha 11 timmars arbetsdagar varje dag. Jag rekommenderar att man inte är borta mer än en kort arbetsdag under andra halvåret heller, i alla fall inte förens barnet närmar sig året. Men ett 12 månader gammalt barn kan du ha barnvakt till en halv helg, men vänta med helgresor tills barnet närmar sig ett och ett halvt, och helst inte en långhelg förens barnet är två år. Det är kanske tufft, men tänk på det som en helgardering för att ditt barn ska utveckla ett starkt psyke, säger barnpsykologen Elisabeth Gerhardsen."

JAG VET att det bara är en populärvetenskaplig artikel med bara EN psykolog som uttalar sig, men det är inte helt lätt att hitta några riktlinjer alls faktiskt.

Var är rekommendationerna för barnets föräldrar?

 

[Trollunge]

Var är rekommendationerna för barnets föräldrar?

Vad menar du? Det står i texten jag citerade tycker jag?

 

[Fruentimber]

Jag har inte påstått att barn far illa av att man delar.

Jo?

Ja kanske det, men de flesta verkar ju inte vilja dela 50/50. Och efter att ha börjat läsa på mer är jag tveksam till om det verkligen är så bra för barnen alla gånger.

Du skriver ju ovan att du misstänker att barn kan fara illa av att föräldrar delar 50/50. Då undrade jag vad som var källan till det påståendet.

 

[the_connemara]

Vad menar du? Det står i texten jag citerade tycker jag?

För att återgå till trädens ämne och frågeställning som genererat så bra diskussioner i över 30 sidor.

Jag tycker det är svårt att vara feminist speciellt när barn och föräldraskap kommer på tal. För plötsligt är mammarollen en så cementerar grej.

I ditt citat och i dina inlägg beskrivs problem med att mamman lämnar bebisen. Inte att PAPPAN är så olikvärdig som förälder att detta skulle skapa ett problem för bebisen. Varför är inte frågeställningen den istället?

 

[the_connemara]

På förhand pingar jag @Mineur och @Killaloe och ber om ursäkt för mitt bidrag till ev urspårning från trådens ämne - Att vara feminist.

 

[Pilot]

Jag har inte påstått att barn far illa av att man delar.



Ja det kan nog vara bättre. Vi har en plan på att göra något sådant men jag tycker fortfarande att det känns som länge att vara borta 10+ timmar från vår 6 månaders bebis på regelbunden basis. Men där är man ju olika. Och det är kanske så jag känner nu, medan min bebis är 3 månader, kanske känner annorlunda sen. Men som sagt, jag har inga svar, jag är mitt i det.

Men eftersom jag känner mig osäker så försöker jag hitta råd/riktlinjer etc och hittar då tex https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
Där de bland annat har denna "tumregel".
"Så länge kan du vara borta
En bra tumregel är att huvud-anknytningspersonen, som nästan alltid är mamma, de första 6 månaderna inte är borta längre än bebisens ålder i månader – men med möjligheten att dubbla det ibland.
Till exempel:
1 månad gammal = 1-2 timmar borta
3 månader gammal = 3-4 timmar borta

-Tumregeln kan inte direkt överföras till det andra halvåret, för jag vill självklart inte rekommendera mammor till en 11-månaders bebis att ha 11 timmars arbetsdagar varje dag. Jag rekommenderar att man inte är borta mer än en kort arbetsdag under andra halvåret heller, i alla fall inte förens barnet närmar sig året. Men ett 12 månader gammalt barn kan du ha barnvakt till en halv helg, men vänta med helgresor tills barnet närmar sig ett och ett halvt, och helst inte en långhelg förens barnet är två år. Det är kanske tufft, men tänk på det som en helgardering för att ditt barn ska utveckla ett starkt psyke, säger barnpsykologen Elisabeth Gerhardsen."

JAG VET att det bara är en populärvetenskaplig artikel med bara EN psykolog som uttalar sig, men det är inte helt lätt att hitta några riktlinjer alls faktiskt.

I många andra länder lämnas barnet betydligt tidigare på förskola än vad man gör i Sverige. Nu tycker jag Sveriges system är bra, än om barnets lämnas vid 4- 6 månader till förskola.

Att det blir som en trauma för barnet tror inte jag på. Däremot så får man köra en inskolning om pappan varit väldigt frånvarande, eller bebis känns osäker.

 

[inverterad]

Jag har inte påstått att barn far illa av att man delar.



Ja det kan nog vara bättre. Vi har en plan på att göra något sådant men jag tycker fortfarande att det känns som länge att vara borta 10+ timmar från vår 6 månaders bebis på regelbunden basis. Men där är man ju olika. Och det är kanske så jag känner nu, medan min bebis är 3 månader, kanske känner annorlunda sen. Men som sagt, jag har inga svar, jag är mitt i det.

Men eftersom jag känner mig osäker så försöker jag hitta råd/riktlinjer etc och hittar då tex https://mammasidan.se/baby/varaktiga-konsekvenser-naer-mamma-aer-borta-foer-laenge
Där de bland annat har denna "tumregel".
"Så länge kan du vara borta
En bra tumregel är att huvud-anknytningspersonen, som nästan alltid är mamma, de första 6 månaderna inte är borta längre än bebisens ålder i månader – men med möjligheten att dubbla det ibland.
Till exempel:
1 månad gammal = 1-2 timmar borta
3 månader gammal = 3-4 timmar borta

-Tumregeln kan inte direkt överföras till det andra halvåret, för jag vill självklart inte rekommendera mammor till en 11-månaders bebis att ha 11 timmars arbetsdagar varje dag. Jag rekommenderar att man inte är borta mer än en kort arbetsdag under andra halvåret heller, i alla fall inte förens barnet närmar sig året. Men ett 12 månader gammalt barn kan du ha barnvakt till en halv helg, men vänta med helgresor tills barnet närmar sig ett och ett halvt, och helst inte en långhelg förens barnet är två år. Det är kanske tufft, men tänk på det som en helgardering för att ditt barn ska utveckla ett starkt psyke, säger barnpsykologen Elisabeth Gerhardsen."

JAG VET att det bara är en populärvetenskaplig artikel med bara EN psykolog som uttalar sig, men det är inte helt lätt att hitta några riktlinjer alls faktiskt.

Det är fullt möjligt för båda föräldrar att vara lika mycket primär anknytningsperson långt innan 6 månaders ålder, men det kräver förstås hård ansträngning och medvetet upplägg av föräldraledighet och jobb.

 

[Trollunge]

Jag tänker att jag släpper spåret om hur man ska dela föräldraledighet och vad som är barnets bästa. Jag tycker inte det här hemma i denna tråden och det känns dumt att deraila en bra tråd alltför mycket. Men det är en intressant diskussion och hade jag känt att jag haft tid hade jag kanske startat en tråd om det specifikt istället men det blir inte så mycket mer buke i veckan för mig tyvärr

 

[Pilot]

Jag tänker att jag släpper spåret om hur man ska dela föräldraledighet och vad som är barnets bästa. Jag tycker inte det här hemma i denna tråden och det känns dumt att deraila en bra tråd alltför mycket. Men det är en intressant diskussion och hade jag känt att jag haft tid hade jag kanske startat en tråd om det specifikt istället men det blir inte så mycket mer buke i veckan för mig tyvärr

Vad tråkigt, jag tycker inte det derailar alls och jag tycker det är lika aktuellt var gång det dyker upp.

 

[MiniLi]

Sen tror jag inte detta tillhör trådens ämne så jag tänker att jag inte drar detta vidare mer. Eller iofs, det kanske tillhör ämnet på det sättet att jag kan känna att det jag tyckte angående delning av föräldradagar osv (som feminist) nu inte känns lika självklart längre efter att jag fått barn. Föräldraskap ÄR helt enkelt oftast inte alls jämställt framför allt i början och det jag frågar mig nu är om man verkligen ska sträva efter det eller om det kan vara ok att det inte är det och något man kan kompensera för efterhand.
Jag tycker alltså inte att jag sitter på några alls svar på detta just nu utan det är något jag är mitt i och tänker mycket på.

Men usch. Så du tänker att det är feministiskt att inte stäva efter jämställt föräldraskap?

Jag har extremt svårt att se hur man kan ha den åsikten om man verkligen är feminist.

 

[Trollunge]

Vad tråkigt, jag tycker inte det derailar alls och jag tycker det är lika aktuellt var gång det dyker upp.

Ja jag tycker det är väldigt intressant, men vinkeln vad som är bäst för barnen och teorier om anknytning känns inte riktigt som trådens syfte.
Mer passande är kanske hur man som feminist tänker kring planering av sin f-ledighet och om/hur man försöker göra föräldraskapet mer jämställt?

Sen känner jag personligen att jag VILL liksom gärna diskutera detta men det ligger väldigt nära mig just nu med massa helt nya tankar och känslor som jag inte haft möjlighet att tänka igenom/prova ordentligt så det känns lite vanskligt

 

[Trollunge]

Men usch. Så du tänker att det är feministiskt att inte stäva efter jämställt föräldraskap?

Jag har extremt svårt att se hur man kan ha den åsikten om man verkligen är feminist.

Jag vet inte om jag tycker det är feministiskt att inte sträva efter att jämställt föräldraskap men jag kan väl kanske förstå och tycka det är ok att även kvinnor som kallar sig feminister gärna vill vara hemma på heltid med sin bebis i ett år eller mer.

 

[Kattennizze]

Ja jag tycker det är väldigt intressant, men vinkeln vad som är bäst för barnen och teorier om anknytning känns inte riktigt som trådens syfte.
Mer passande är kanske hur man som feminist tänker kring planering av sin f-ledighet och om/hur man försöker göra föräldraskapet mer jämställt?

Sen känner jag personligen att jag VILL liksom gärna diskutera detta men det ligger väldigt nära mig just nu med massa helt nya tankar och känslor som jag inte haft möjlighet att tänka igenom/prova ordentligt så det känns lite vanskligt

Jag tror inte jag förstår? Hur man gör föräldraledigheten mer jämställd är ju busenkelt, 50% var, varken mer eller mindre. Då är den jämställd, end of discussion liksom. Hur man gör föräldraskapet jämställt däremot är en svårare fråga, en kollega till mig som har dagisbarn skolade in varsitt barn och tar varannan vab och varannan natt med barnet som inte sover, båda jobbar deltid exakt lika mycket. Allt verkar uträknat med matematisk precision så att det ska bli helt rättvist. Nu är båda högutbildade och har bra betalda jobb vilket såklart spelar stor roll. Men så himla svårt tycker jag inte att det är, jag och min partner har ett liknande upplägg.

 

[Kattennizze]

Jag vet inte om jag tycker det är feministiskt att inte sträva efter att jämställt föräldraskap men jag kan väl kanske förstå och tycka det är ok att även kvinnor som kallar sig feminister gärna vill vara hemma på heltid med sin bebis i ett år eller mer.

Fast det tycker inte jag. Jag tycker inte man är feminist om man inte delar rättvist på ansvaret för barnet.

 

[monster1]

Jag vet inte om jag tycker det är feministiskt att inte sträva efter att jämställt föräldraskap men jag kan väl kanske förstå och tycka det är ok att även kvinnor som kallar sig feminister gärna vill vara hemma på heltid med sin bebis i ett år eller mer.

Jag misstänker att båda föräldrarna gärna är hemma med sitt barn ett år eller mer.

 

[Trollunge]

Jag tror inte jag förstår? Hur man gör föräldraledigheten mer jämställd är ju busenkelt, 50% var, varken mer eller mindre. Då är den jämställd, end of discussion liksom. Hur man gör föräldraskapet jämställt däremot är en svårare fråga, en kollega till mig som har dagisbarn skolade in varsitt barn och tar varannan vab och varannan natt med barnet som inte sover, båda jobbar deltid exakt lika mycket. Allt verkar uträknat med matematisk precision så att det ska bli helt rättvist. Nu är båda högutbildade och har bra betalda jobb vilket såklart spelar stor roll. Men så himla svårt tycker jag inte att det är, jag och min partner har ett liknande upplägg.

Definierar man det som att endast 50/50 uttag räknas och då är det jämställt är det ju inte så svårt i teorin nej. Men väldigt få verkar vilja göra den uppdelningen.

Fast det tycker inte jag. Jag tycker inte man är feminist om man inte delar rättvist på ansvaret för barnet.

Då är det många kvinnor du diskvalificerar som feminister under småbarnsåren.

Jag misstänker att båda föräldrarna gärna är hemma med sitt barn ett år eller mer.

Det har jag ingen uppfattning om, men så kan det kanske vara. Det är nog dock svårt för de flesta familjer att få till det

 

[Kattennizze]

Definierar man det som att endast 50/50 uttag räknas och då är det jämställt är det ju inte så svårt i teorin nej. Men väldigt få verkar vilja göra den uppdelningen.



Då är det många kvinnor du diskvalificerar som feminister under småbarnsåren.



Det har jag ingen uppfattning om, men så kan det kanske vara. Det är nog dock svårt för de flesta familjer att få till det

Man är inte automatiskt feminist för att man råkar vara född med ett visst kön.

 

[Hazel]

Det blir märkligt att blanda in vad folk vill och inte vill tycker jag.

Folk blir helt vansinniga när Facebook ändrar utseendet på flödet liksom, om man ska gå mer på vad folk vill än vad som är bäst så blir det ingen ändring eftersom folk inte vill förändra saker. Att man som mamma vill vara hemma har inte heller något med vad bebisen mår bäst av, så vitt jag vet finns det ingen forskning som säger att det är dåligt för barn att ha föräldrar som är hemma lika mycket.

 

[SaraMara]

Jag vet inte om jag tycker det är feministiskt att inte sträva efter att jämställt föräldraskap men jag kan väl kanske förstå och tycka det är ok att även kvinnor som kallar sig feminister gärna vill vara hemma på heltid med sin bebis i ett år eller mer.

Jag har oerhört svårt att se det så, eftersom ett ojämställt uttag av fl inte bara fortsätter cementera normer utan också, med den logik du anför, skuldbelägger och därmed hindrar den jämställdhetskamp som andra kvinnor för. Det är inte svårt att dela lika, tvärtom. Plättlätt! En normalt funtad pappa ser dessutom till att inte bli sekundärförälder på samma sätt som mamman gör det. Något annat är ju bara ointresse, förtäckt bakom påstådda hinder.