Alltså en lösning är ju faktiskt att minst hälften av männen börjar raka armhålorna. I kampsportsvärlden verkar de göra det (hävdar man, som rakar) och det finns säker män också som skulle kunna känna sig bekväma utan hår. Så är det snyggt på män också.Jag tänker att det inte är så himla komplicerat, eller att det är bottenlöst komplicerat. Lite av varje, kanske. Vad gäller frågan om vanilj eller choklad, skulle jag säga att där finns ingen direkt koppling till kulturella föreställningar om vad som är bra eller dåligt. Det finns inga direkta sociala fördelar eller nackdelar att vinna på att föredra vanilj framför choklad eller omvänt. Kollegor, chefer, partners, vänner, släktingar, kommer inte att direkt belöna eller bekräfta det ena mer än det andra av de två. Du råkar gilla det ena mest, för att dina smaklökar är så beskaffade, typ.
När det gäller armhålornas behåring, förhåller sig inte omgivningen neutral. En lång radda saker gör att vi helt enkelt är bättre kvinnor - och därmed bättre människor - om vi rakar armhålorna. Och det vet vi allihop. Att vi då helt enkelt lär oss att gilla oss själva bättre med rakade armhålor, behövs det ju ingen Einstein för att begripa.
Ungefär så.
Själv tycker jag ju att det kan börja lukta om jag odlat min päls för lång så jag rakar den definitivt sporadiskt. (men har nog setts på gympan med ett par cm långt)
I övrigt håller jag med om att det är ett problem att kvinnor inte kan välja hårigt men har alla möjligheter att välja ohårigt. Dvs inte har ett val om man inte vill sticka ut.