Att vara feminist

[sjoberga]

Jag tror att det skaver i mig eftersom jag tänker att en feminist behöver ha en grundläggande acceptans för högljudda och platstagande kvinnor. Jag tycker att det diplomatiska innebär att göra feminismen mindre högljudd, jobbig och krävande. Om man får taggarna utåt av sånt så har jag svårt att se att personen skulle vara feminist.
Jag vill att folk ska köpa den jobbiga och krävande feminismen. Annars klarar jag mig fint utan dem

Jag vill också ha mer jobbig och krävande feminism som kan ge oss mer radikala reformer.

 

[MiniLi]

Jag vill också ha mer jobbig och krävande feminism som kan ge oss mer radikala reformer.

Vilka är ens de radikala liberalfeministiska reformerna?
Stärkt av den här tråden så har jag svårt att se hur liberalfeminism kan bli särskilt krävande.. Men jag blir gärna motbevisad

(Mitt inlägg handlade dock inte om reformer alls. Du verkar ha snöat in på politik dock)

 

[Petruska]

Vilka är ens de radikala liberalfeministiska reformerna?
Stärkt av den här tråden så har jag svårt att se hur liberalfeminism kan bli särskilt krävande.. Men jag blir gärna motbevisad

(Mitt inlägg handlade dock inte om reformer alls. Du verkar ha snöat in på politik dock)

Jag tänker inte heller så mycket på politik i termer av sådant som en riksdag i en demokrati ungefär som den svenska kan genomföra, när jag tänker på feminism. Jag tänker mycket mer på privatlivet och det informella livet, på vardagens diskussioner - och på yrkeslivet. Hur meritvärdering kan se annorlunda ut, hur mansplainande kollegor kan tvingas skärpa sig genom att faktiskt förstås som de hot mot arbetsmiljön de är. Med mera.

Politik som partipolitik kan givetvis ägna sig åt feminism (eller åt formell jämställdhet), men det är inte det området som intresserar mig mest. Dock vill en del personer uppenbarligen placera mig där.

Det finns några politiska reformer jag gärna skulle se, men i många sammanhang skulle det räcka att faktiskt göra det man säger sig göra.

 

[MiniLi]

Jag tänker inte heller så mycket på politik i termer av sådant som en riksdag i en demokrati ungefär som den svenska kan genomföra, när jag tänker på feminism. Jag tänker mycket mer på privatlivet och det informella livet, på vardagens diskussioner - och på yrkeslivet. Hur meritvärdering kan se annorlunda ut, hur mansplainande kollegor kan tvingas skärpa sig genom att faktiskt förstås som de hot mot arbetsmiljön de är. Med mera.

Politik som partipolitik kan givetvis ägna sig åt feminism (eller åt formell jämställdhet), men det är inte det området som intresserar mig mest. Dock vill en del personer uppenbarligen placera mig där.

Det finns några politiska reformer jag gärna skulle se, men i många sammanhang skulle det räcka att faktiskt göra det man säger sig göra.

Ja så tänker jag också. Och framförallt i den här tråden ville jag ha fokus på att leva som feminist. Partidiskussioner passar bättre i andra sammanhang.

 

[mandalaki]

Jag tänker mycket mer på privatlivet och det informella livet, på vardagens diskussioner - och på yrkeslivet. Hur meritvärdering kan se annorlunda ut, hur mansplainande kollegor kan tvingas skärpa sig genom att faktiskt förstås som de hot mot arbetsmiljön de är. Med mera.

Exakt. Och när jag pratar om sådant IRL så brukar faktiskt ingen haka upp samtalet på vilket parti jag råkar rösta på. På Buke sker det däremot cirka varje gång. Jag undrar vem, och vad, som tjänar på det.

 

[Ullmerkott]

Jag tror att det skaver i mig eftersom jag tänker att en feminist behöver ha en grundläggande acceptans för högljudda och platstagande kvinnor. Jag tycker att det diplomatiska innebär att göra feminismen mindre högljudd, jobbig och krävande. Om man får taggarna utåt av sånt så har jag svårt att se att personen skulle vara feminist.
Jag vill att folk ska köpa den jobbiga och krävande feminismen. Annars klarar jag mig fint utan dem

Jag föreställer mig att steget från icke-feminist till feminist är en rätt lång trappa. Det diplomatiska är till för att putta upp folk på de första stegen, och inse att kvinnor kanske inte har samma möjlighet som män att ta plats. När de insett det blir det lite jobbigare, då kommer funderingarna på hur de själva förhåller sig till platstagande kvinnor. Där någonstans börjar de nosa på att vara feminister. Sedan kommer nästa steg; vad kan de själva göra för att förändra, vilka konsekvenser får det?

I de senare stegen behövs högljudda, krävande och pålästa feminister för att driva framåt. Men någon som inte ens insett att det finns strukturella obalanser mellan könen behöver lite hjälp på traven för att komma dit.

 

[Petruska]

Exakt. Och när jag pratar om sådant IRL så brukar faktiskt ingen haka upp samtalet på vilket parti jag råkar rösta på. På Buke sker det däremot cirka varje gång. Jag undrar vem, och vad, som tjänar på det.

Det är intressant. Jag hade inte tänkt på det, men det sker faktiskt i stort sett enbart här. Just här, kan jag inte uttala mig feministiskt om saker utan att på olika vis associeras med (ogillade) drag hos någon sorts vänsterpolitik - som då definieras av någon annan än mig, mot mig. Mina (manliga, jag har nästan bara manliga) kollegor som står ganska långt till höger i flera fall, gör inte de kopplingarna. De är fullt kapabla att diskutera tex strategier för jämställd rekrytering som en separat fråga, och att leverera argument både för och mot, tex.

 

[sjoberga]

Vilka är ens de radikala liberalfeministiska reformerna?
Stärkt av den här tråden så har jag svårt att se hur liberalfeminism kan bli särskilt krävande.. Men jag blir gärna motbevisad

(Mitt inlägg handlade dock inte om reformer alls. Du verkar ha snöat in på politik dock)

Etablerande av en helt individuell föräldraförsäkring, utveckling av Jämställdhetsmyndigheten, utökad kartläggning av orättvis lönesättning och tvingande lagstiftning på området, arbetande med att få bort kärnfamiljsperspektivet i all lagstiftning som rör familjer, öka möjligheterna för kvinnor att synas och etablera framgångsrika företag, förenkla adoptioner och att få barn för alla hbtq-grupper, arbeta mot religiöst förtryck av människor. Och så allt jag inte minns just nu.

Men detaljerna är inte så intressanta i just denna tråd - förutom det faktum att nog alla typer av feminism har en lång lista av reformer som de vill genomföra.

Och några reformer som andra föreslår som de anser vara kontraproduktiva.

 

[sjoberga]

Exakt. Och när jag pratar om sådant IRL så brukar faktiskt ingen haka upp samtalet på vilket parti jag råkar rösta på. På Buke sker det däremot cirka varje gång. Jag undrar vem, och vad, som tjänar på det.

Var har det hakat upp sig i tråden?

 

[MiniLi]

Etablerande av en helt individuell föräldraförsäkring, utveckling av Jämställdhetsmyndigheten, utökad kartläggning av orättvis lönesättning och tvingande lagstiftning på området, arbetande med att få bort kärnfamiljsperspektivet i all lagstiftning som rör familjer, öka möjligheterna för kvinnor att synas och etablera framgångsrika företag, förenkla adoptioner och att få barn för alla hbtq-grupper, arbeta mot religiöst förtryck av människor. Och så allt jag inte minns just nu.

Men detaljerna är inte så intressanta i just denna tråd - förutom det faktum att nog alla typer av feminism har en lång lista av reformer som de vill genomföra.

Spännande att det du nämner som ”liberala radikala feministiska reformer” skulle kunna ha tagits rakt ur partiprogrammen för V eller Fi. Anser du alltså att detta är specifikt liberala reformer eller bara rent feministiska?
För om vi nu pratar politik så är ju det här politik som drivs framförallt från vänsterhåll idag.
Hämmas den liberala feminismen alliansens konservatism? Det måste ju finnas en jättekonflikt där. Om man nu verkligen vill.

 

[MiniLi]

Var har det hakat upp sig i tråden?

Jag gissar att det bland annat är dina inlägg som åsyftas eftersom du om och om igen blandar in politik i svar till inlägg som inte handlar om politik.

 

[sjoberga]

Apropå att ta tydligt feministiska ställningstaganden, jag får mycket ”tyst” positiv feedback för det jag gör. Att människor efter ett möte eller en diskussion ger positiva kommentarer, men bara tete-a-tete. De sa oftast exakt ingenting under diskussionen. Det ger mig såklart luft under vingarna, men det vore ännu bättre om fler mer öppet kunde ifrågasätta de maktstrukturer som finns och påverkar oss alla i vardagen och hjälpa de som tar initiativ till att belysa problemet och föreslår lösningar.

Är priset fortfarande för högt? Krävs det att man har lättare, som jag som man, med större makt i den maktstruktur som vi vill förändra för att våga?

Ibland kan jag känna dilemmat i att jag i princip använder den patriarkala maktstrukturen för att hjälpa till att riva den. Är det bästa sättet? Jag upplever själv att det fungerar (vilket är ett dilemma), men finns det ännu bättre sätt att bidra?

 

[mandalaki]

Var har det hakat upp sig i tråden?

Större delen av den tycks ju handla om liberalfeminism vs vänsterfeminism.

För mig är feminism i stället en enande kraft. Jag kan vara rörande enig i en diskussion om kvinnors situation med någon som står väldigt långt ifrån mig politiskt. Renodlar man feminism och inte tänkter intersektionellt så förhåller sig antagligen en kvinnlig städerskas inflytande till en manlig städares som en kvinnlig direktörs till en manlig direktörs. Det är enande.

 

[sjoberga]

Spännande att det du nämner som ”liberala radikala feministiska reformer” skulle kunna ha tagits rakt ur partiprogrammen för V eller Fi. Anser du alltså att detta är specifikt liberala reformer eller bara rent feministiska?
För om vi nu pratar politik så är ju det här politik som drivs framförallt från vänsterhåll idag.
Hämmas den liberala feminismen alliansens konservatism? Det måste ju finnas en jättekonflikt där. Om man nu verkligen vill.

Mest feministiska.

Ja, den liberala feminismen hämmas starkt av Alliansens konservatism. Jag hoppas att L lämnar KD och M därför och sätter hopp och drömmar för en socialliberalism tillsammans med S och MP. Just nu ser jag C också som ett hot, därför att de har mer nyliberalt än socialliberalt fokus.

 

[MiniLi]

Apropå att ta tydligt feministiska ställningstaganden, jag får mycket ”tyst” positiv feedback för det jag gör. Att människor efter ett möte eller en diskussion ger positiva kommentarer, men bara tete-a-tete. De sa oftast exakt ingenting under diskussionen. Det ger mig såklart luft under vingarna, men det vore ännu bättre om fler mer öppet kunde ifrågasätta de maktstrukturer som finns och påverkar oss alla i vardagen och hjälpa de som tar initiativ till att belysa problemet och föreslår lösningar.

Är priset fortfarande för högt? Krävs det att man har lättare, som jag som man, med större makt i den maktstruktur som vi vill förändra för att våga?

Ibland kan jag känna dilemmat i att jag i princip använder den patriarkala maktstrukturen för att hjälpa till att riva den. Är det bästa sättet? Jag upplever själv att det fungerar (vilket är ett dilemma), men finns det ännu bättre sätt att bidra?

Jag tänker att manliga feminister behöver försöka hitta kvinnor som de kan stödja. Det optimala borde ju vara om manliga feminister kliver in i skuggan lite och istället supportar kvinnliga feminister. Men det är ju jättesvårt såklart. Komplext.

 

[sjoberga]

Större delen av den tycks ju handla om liberalfeminism vs vänsterfeminism.

För mig är feminism i stället en enande kraft. Jag kan vara rörande enig i en diskussion om kvinnors situation med någon som står väldigt långt ifrån mig politiskt. Renodlar man feminism och inte tänkter intersektionellt så förhåller sig antagligen en kvinnlig städerskas inflytande till en manlig städares som en kvinnlig direktörs till en manlig direktörs. Det är enande.

Ursäktar mitt bidrag då, syftet har varit att förstå den enande kraften, snarare än att definiera skillnader.

 

[MiniLi]

Mest feministiska.

Ja, den liberala feminismen hämmas starkt av Alliansens konservatism. Jag hoppas att L lämnar KD och M därför och sätter hopp och drömmar för en socialliberalism tillsammans med S och MP. Just nu ser jag C också som ett hot, därför att de har mer nyliberalt än socialliberalt fokus.

Det vore ju också nice om feminismen fick ena partierna, då kanske V-skräcken kan lägga sig lite. Även du måste ju tycka att det är synd att dissa ett parti som driver så mycket feministiska frågor?
V är väl tex det enda riksdagsparti som öppet driver frågan om individualiserad föräldraförsäkring?

 

[sjoberga]

Jag tänker att manliga feminister behöver försöka hitta kvinnor som de kan stödja. Det optimala borde ju vara om manliga feminister kliver in i skuggan lite och istället supportar kvinnliga feminister. Men det är ju jättesvårt såklart. Komplext.

Ok, då är vi överens, och det är också min strategi, att få de kvinnor som finns att ta mer plats och bereda dem den med hjälp av den makt jag har - dels som man och som medmänniska. Det är bara så svårt att inte ta till den makt man har när det inte händer något alternativt håller på att gå åt fel håll. Men makt-via-proxy är nog det bästa. Håller med om att det är supersvåra överväganden.

 

[Petruska]

Apropå att ta tydligt feministiska ställningstaganden, jag får mycket ”tyst” positiv feedback för det jag gör. Att människor efter ett möte eller en diskussion ger positiva kommentarer, men bara tete-a-tete. De sa oftast exakt ingenting under diskussionen. Det ger mig såklart luft under vingarna, men det vore ännu bättre om fler mer öppet kunde ifrågasätta de maktstrukturer som finns och påverkar oss alla i vardagen och hjälpa de som tar initiativ till att belysa problemet och föreslår lösningar.

Är priset fortfarande för högt? Krävs det att man har lättare, som jag som man, med större makt i den maktstruktur som vi vill förändra för att våga?

Ibland kan jag känna dilemmat i att jag i princip använder den patriarkala maktstrukturen för att hjälpa till att riva den. Är det bästa sättet? Jag upplever själv att det fungerar (vilket är ett dilemma), men finns det ännu bättre sätt att bidra?

Uppenbarligen lättare att vara man och feminist, ja. Där du får beröm i det tysta, får jag hotmail.

 

[sjoberga]

Det vore ju också nice om feminismen fick ena partierna, då kanske V-skräcken kan lägga sig lite. Även du måste ju tycka att det är synd att dissa ett parti som driver så mycket feministiska frågor?
V är väl tex det enda riksdagsparti som öppet driver frågan om individualiserad föräldraförsäkring?

Jag tycker att V (och F!) har starka poänger inom feminism och skulle tycka att det var underbart om det kunde bli grund för en ny regering. (Som du vet är det enda riktigt jag tycker som är helt kontraproduktivt, vinster i välfärden, men den frågan bör man helt enkelt kunna komma överens om att man inte är överens om och inte låta förstöra det som är gemensamt).

Annie Lööfs retorik på sistone har dock tyvärr inte gjort det lättare. Jag tycker att V har gjort ganska lite väsen av sig så jag förstår inte varför både C och i viss mån L, upprätthåller en så hård retorik gentemot V.