Att vara feminist

Förklaringsmodellerna är olika och människor håller med om deras relevans i olika grad. Det är bland annat därför vi har många olika partier.
Eh, ja?

Men det har inget att göra med att liberal feminism I TEORIN har det där problemet. Två förklaringsmodeller som inte låter sig FÖRENAS TEORETISKT. Det säger INGENTING om relevansen av dem.

Eftersom vi nu rör oss inom min expertis, så kan du väl antingen lyssna eller bara säga att du inte är intresserad. Jag hävdar ingen åsikt här. Om det kan trösta dig har jag föreläst om just exakt det här hos landets näst största lokala liberala kvinnoförening (alltså ditt parti). De var intresserade av just den teoretiska konflikten och då jag är väninna med en av dem, frågade hon om jag ville komma dit och peta i begreppen ihop med dem. Bildade kvinnor (givetvis var också ett par av dem samhällsvetenskapliga forskare). Detta handlar inte om att tycka.
 
Jag som mittenfeminist ser det som problematiskt när människan genom sitt "fria" (normstyrda) val reproducerar normer som begränsar andras möjlighet att göra egna fria val. Men jag ser det också som problematiskt om staten ska begränsa individens frihet att göra egna val.

Jag upplever att det som folk som ogillar feminism vänder sig mest mot är just "vänsterlösningen" att staten ska åstadkomma rättvisa genom att detaljstyra hur folk lever sina liv.
Men den politiska lösningen är ju en annan sak, som jag ser det. Feminism i sig, som jag definierar som att man håller med om påståendet ”det finns en könsordning och den bör förändras”, säger ju inget om hur. Hur:et är politik.

När jag undervisar om genus så har den vanligaste kritiken inget med politik att göra, utan handlar om att man antingen inte tycker det finns någon könsordning (vi är jämställda och alla gör som de vill), alternativt, när man ställs inför statistiska faktum om ojämställdhet i samhället: könsordningen borde inte förändras, för den är biologiskt betingad.

Just tanken att feminism är partipolitisk per definition, att ett specifikt hur är inbakat ner till detta ska staten göra eller detta måste x göra, tänker jag strular till det, tror jag är en del av förvirringen kring feminism. Visst, någon form av strukturell förklaring måste man ju köpa (och det måste man ju göra oavsett eftersom det uppenbart finns strukturer, med ett ton av forskning bakom som visar hur de ser ut), men det innebär ju inte partipolitik med nödvändighet, eller att staten måste stå för lösningen. Det finns många sätt att ändra en struktur.
 
Men den politiska lösningen är ju en annan sak, som jag ser det. Feminism i sig, som jag definierar som att man håller med om påståendet ”det finns en könsordning och den bör förändras”, säger ju inget om hur. Hur:et är politik.

När jag undervisar om genus så har den vanligaste kritiken inget med politik att göra, utan handlar om att man antingen inte tycker det finns någon könsordning (vi är jämställda och alla gör som de vill), alternativt, när man ställs inför statistiska faktum om ojämställdhet i samhället: könsordningen borde inte förändras, för den är biologiskt betingad.

Just tanken att feminism är partipolitisk per definition, att ett specifikt hur är inbakat ner till detta ska staten göra eller detta måste x göra, tänker jag strular till det, tror jag är en del av förvirringen kring feminism. Visst, någon form av strukturell förklaring måste man ju köpa (och det måste man ju göra oavsett eftersom det uppenbart finns strukturer, med ett ton av forskning bakom som visar hur de ser ut), men det innebär ju inte partipolitik med nödvändighet, eller att staten måste stå för lösningen. Det finns många sätt att ändra en struktur.
Håller med! Det var mest en reflektion till att det motstånd ens feminism möts av också beror på politiskt utgångspunkt. Jag upplever (från min högst begränsade horisont) att även icke-feminister ganska lätt kan fås att åtminstone snudda vid tanken på att samhället idag inte är jämställt, om de presenteras med fakta.

Om de istället direkt presenteras för en lösningsmodell de inte gillar, innan de ens accepterat själva problemformuleringen, är risken mycket större att de går i baklås och avfärdar hela konceptet som dåligt.
 
Du menar att andra feminismer inte vill riva patriarkatet, det vill bara de liberala? Tillåt mig fnysa jävligt högt.

Jag studerar faktiskt feministiska teorier och intersektionalitet just nu. Min uppfattning kvarstår att de som "kommer undan" lättast är de liberala feministerna.
De liberala feministerna kommer lättast undan, UPPENBARLIGEN, särskilt om de också har ett typ medelklassigt och vitt och hyfsat normativt feminint genusuttryck. (Nu tänkte jag på kvinnor, men det gäller väl även för män, vilka i sin tur kommer ännu lättare undan.)
 
Håller med! Det var mest en reflektion till att det motstånd ens feminism möts av också beror på politiskt utgångspunkt. Jag upplever (från min högst begränsade horisont) att även icke-feminister ganska lätt kan fås att åtminstone snudda vid tanken på att samhället idag inte är jämställt, om de presenteras med fakta.

Om de istället direkt presenteras för en lösningsmodell de inte gillar, innan de ens accepterat själva problemformuleringen, är risken mycket större att de går i baklås och avfärdar hela konceptet som dåligt.
Du har säkert rätt. Jag upplever dock att jag stöter på motstånd även när jag bara pratar om vad JAG vill göra för att förändra. Alltså utan att blanda in politik alls utan bara beskriva mina individuella åtaganden. En del blir fullkomligt rabiata och många uttrycker sig nedlåtande.
Så motståndet jag möter finns även i reaktioner på mina individuella livsval.
 
Eh, ja?

Men det har inget att göra med att liberal feminism I TEORIN har det där problemet. Två förklaringsmodeller som inte låter sig FÖRENAS TEORETISKT. Det säger INGENTING om relevansen av dem.

Eftersom vi nu rör oss inom min expertis, så kan du väl antingen lyssna eller bara säga att du inte är intresserad. Jag hävdar ingen åsikt här. Om det kan trösta dig har jag föreläst om just exakt det här hos landets näst största lokala liberala kvinnoförening (alltså ditt parti). De var intresserade av just den teoretiska konflikten och då jag är väninna med en av dem, frågade hon om jag ville komma dit och peta i begreppen ihop med dem. Bildade kvinnor (givetvis var också ett par av dem samhällsvetenskapliga forskare). Detta handlar inte om att tycka.

Sure. Jag misstolkade det du skrev, fullständigt.

Jag skulle behövt varit med på föreläsningen , uppenbarligen.

(Och fortsätter att tycka att kollektivisering är en signifikant del av problemet snarare än någon lösning - men du har rätt i att det är en helt annan frågeställning.)
 
De liberala feministerna kommer lättast undan, UPPENBARLIGEN, särskilt om de också har ett typ medelklassigt och vitt och hyfsat normativt feminint genusuttryck. (Nu tänkte jag på kvinnor, men det gäller väl även för män, vilka i sin tur kommer ännu lättare undan.)
Exakt.
 
De liberala feministerna kommer lättast undan, UPPENBARLIGEN, särskilt om de också har ett typ medelklassigt och vitt och hyfsat normativt feminint genusuttryck. (Nu tänkte jag på kvinnor, men det gäller väl även för män, vilka i sin tur kommer ännu lättare undan.)
Finns de flesta feministiska männen inom den liberala feminismen kanske? Det tror jag..
Iaf om de är vita hetero medelklass.
 
Om de istället direkt presenteras för en lösningsmodell de inte gillar, innan de ens accepterat själva problemformuleringen, är risken mycket större att de går i baklås och avfärdar hela konceptet som dåligt.
Vilken sorts sammanhang tänker du på då? När och var händer detta och vad kännetecknar de där personerna som går i baklås?
 
Men den politiska lösningen är ju en annan sak, som jag ser det. Feminism i sig, som jag definierar som att man håller med om påståendet ”det finns en könsordning och den bör förändras”, säger ju inget om hur. Hur:et är politik.

När jag undervisar om genus så har den vanligaste kritiken inget med politik att göra, utan handlar om att man antingen inte tycker det finns någon könsordning (vi är jämställda och alla gör som de vill), alternativt, när man ställs inför statistiska faktum om ojämställdhet i samhället: könsordningen borde inte förändras, för den är biologiskt betingad.

Just tanken att feminism är partipolitisk per definition, att ett specifikt hur är inbakat ner till detta ska staten göra eller detta måste x göra, tänker jag strular till det, tror jag är en del av förvirringen kring feminism. Visst, någon form av strukturell förklaring måste man ju köpa (och det måste man ju göra oavsett eftersom det uppenbart finns strukturer, med ett ton av forskning bakom som visar hur de ser ut), men det innebär ju inte partipolitik med nödvändighet, eller att staten måste stå för lösningen. Det finns många sätt att ändra en struktur.

Tack för ett bra inlägg!
 
De liberala feministerna kommer lättast undan, UPPENBARLIGEN, särskilt om de också har ett typ medelklassigt och vitt och hyfsat normativt feminint genusuttryck. (Nu tänkte jag på kvinnor, men det gäller väl även för män, vilka i sin tur kommer ännu lättare undan.)

Fast kvinnor slipper i alla fall att bli kallade könsförrädare, omanlig, vänsterfjolla och andra dylika epitet. (Kvinnor får stå ut med betydligt värre, ffa hotfullare och otäckare.)

Men det är intressant ” kommer lättare undan” beror såklart på sammanhanget. På Buke kommer man inte lättare undan som liberal feminist, trots att man står för att man vill reformera radikalt feministiskt.
 
Förr kunde jag försöka förklara för folk att ”jo men titta, du är ju feminist!” för att liksom få med dem. De där normalvettiga men som inte vill kalla sig feminister.
Nu tänker jag att ”vi” klarar oss bättre utan dem tills den dag de själva köper konceptet fullt ut på egen hand.
 
Förr kunde jag försöka förklara för folk att ”jo men titta, du är ju feminist!” för att liksom få med dem. De där normalvettiga men som inte vill kalla sig feminister.
Nu tänker jag att ”vi” klarar oss bättre utan dem tills den dag de själva köper konceptet fullt ut på egen hand.

Men vad är konceptet? Marxism?
 
Fast kvinnor slipper i alla fall att bli kallade könsförrädare, omanlig, vänsterfjolla och andra dylika epitet. (Kvinnor får stå ut med betydligt värre, ffa hotfullare och otäckare.)

Men det är intressant ” kommer lättare undan” beror såklart på sammanhanget. På Buke kommer man inte lättare undan som liberal feminist, trots att man står för att man vill reformera radikalt feministiskt.
Eh. Nä vi kvinnor som anammar en viss typ av feminism blir istället kallade okvinnliga, vänstervriden manshatare och ja - könsförrädare.
Du inser väl att kvinnliga feminister bryter normer minst lika mycket?
 
Måste man vara överdiplomatisk och lägga fram feminism i ett paket som folk köper? Gynnar det ens feminismen? Eller blir den bara urvattnad?
Vad är nyttan med att få med folk på tåget om de egentligen inte är med?

Ingen. Men om man lägger ihop det med ett paket som inte riktigt hör dit kanske man missar att få fler att köpa den viktigaste delen och få till en förändring i praktiken.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp