Att välja utbildning

[lil-sis]

Jag menar inte att dissa på andra utbildningar än psykolog, men om TS har som mål att arbeta med samtal i egen firma så finns det inte så mycket alternativ. Psykolog eller legitimerad psykoterapeut är det som gäller isf om man inte ska sälla sig till raden av oseriösa "samtalscoacher" som inte borde få hålla på överhuvudtaget.

Socionomer, beteendevetare osv jobbar ju med samtal också men då finns de inom en kontext som inkluderar kollegialt stöd, handledning, vidareutbildning osv. Jag jobbar med jätteduktiga personer med andra utbildningar men när det gäller bedömning och behandling av människors välmående så finns det ingen annan utbildning som slår psykologutbildningen. Det finns såklart tex socionomer som är minst lika duktiga men då kommer de ju inte färska från utbildningen utan har många års arbetslivserfarenhet och vidareutbildning i bagaget.

Nej jösses man är verkligen inte redo för att ha bra behandlande samtal direkt från socionomprogrammet Och inte som egen.

 

[Solvarma jordgubbar]

Jag menar inte att dissa på andra utbildningar än psykolog, men om TS har som mål att arbeta med samtal i egen firma så finns det inte så mycket alternativ. Psykolog eller legitimerad psykoterapeut är det som gäller isf om man inte ska sälla sig till raden av oseriösa "samtalscoacher" som inte borde få hålla på överhuvudtaget.

Socionomer, beteendevetare osv jobbar ju med samtal också men då finns de inom en kontext som inkluderar kollegialt stöd, handledning, vidareutbildning osv. Jag jobbar med jätteduktiga personer med andra utbildningar men när det gäller bedömning och behandling av människors välmående så finns det ingen annan utbildning som slår psykologutbildningen. Det finns såklart tex socionomer som är minst lika duktiga men då kommer de ju inte färska från utbildningen utan har många års arbetslivserfarenhet och vidareutbildning i bagaget.

Jag håller inte med dig om att "samtalscoacher borde inte få hålla på överhuvudtaget".
Jag har själv gått i terapi under många år av mitt liv, jag har träffat en hel bunt med utbildade psykologer och psykoterapeuter, som inte hör hemma i yrket öht.

Så att sätta ett likhetstecken mellan att man har en Universitets/högskole utbildning, med att man är bra på sitt jobb, tycker jag man ska undvika i denna diskussion.
Det räcker inte enbart att ha Universitets/högskoleutbildning, man behöver ha ett personligt engagemang, ha ett genuint intresse för människan man har framför sig, också.

 

[Modest]

Jag håller inte med dig om att "samtalscoacher borde inte få hålla på överhuvudtaget".
Jag har själv gått i terapi under många år av mitt liv, jag har träffat en hel bunt med utbildade psykologer och psykoterapeuter, som inte hör hemma i yrket öht.

Så att sätta ett likhetstecken mellan att man har en Universitets/högskole utbildning, med att man är bra på sitt jobb, tycker jag man ska undvika i denna diskussion.
Det räcker inte enbart att ha Universitets/högskoleutbildning, man behöver ha ett personligt engagemang, ha ett genuint intresse för människan man har framför sig, också.

Men att du har stött på mindre duktiga psykologer/psykoterapeuter innebär ju inte att samtalscoacher är toppen? Man kan ju vara hur engagerad samtalsterapeut som helst, har man inga verktyg att hjälpa patienten med så hjälper ju engagemanget föga.

 

[Solvarma jordgubbar]

Men att du har stött på mindre duktiga psykologer/psykoterapeuter innebär ju inte att samtalscoacher är toppen? Man kan ju vara hur engagerad samtalsterapeut som helst, har man inga verktyg att hjälpa patienten med så hjälper ju engagemanget föga.

Jag har inte skrivit någonting om att samtalscoacher är toppen.
Jag har skrivit att jag tycker man ska undvika att dra likhetstecken med att vara Universitets/högskoleutbildad med att vara bra på sitt jobb.

 

[Modest]

Jag har inte skrivit någonting om att samtalscoacher är toppen.
Jag har skrivit att jag tycker man ska undvika att dra likhetstecken med att vara Universitets/högskoleutbildad med att vara bra på sitt jobb.

Men det var ju inte heller vad @MiniLi skrev?

 

[Lingon]

Har kollat runt ännu mer nu, och det ser mörkt ut för mig, att läsa psykologprogrammet.

Måste först läsa upp min matematik, som sagt, och kanske ännu fler ämnen, och när jag läst ikapp allt, så har det nog gått flera terminer, och sedan söka in på programmet, och läsa i 5 år, då har jag väl uppnått pensionsåldern, antar jag....fy vad trist detta känns.
Som någon skrev här, så krävs det ju skyhöga betyg för att komma in på utbildningen öht.
Som det ser ut nu, så är jag färdig psykolog när jag är runt 61-62 år gammal, och då har jag inte räknat med terminerna jag behöver plugga upp mina betyg, för att öht komma in på utbildningen......

Jag har inte den tiden, att plugga ikapp dåliga betyg, helt enkelt.


Känner mig smått desperat, då jag behöver fatta ett beslut, och göra något vettigt av min framtid helst igår.
Det är det enda jag är säker på. Att jag inte vill tillbaka till mitt jobb som Uska.
Har till och med lite dåligt samvete för det faktumet. För jag vet ju att jag behövs i jobbet.

Ge mig en tidsmaskin
Jag vill vara 20 år igen

Kolla upp vilka yrken som har kort utbildning kombinerat med god förutsättningar att få jobb. Fundera sen på om någon av dessa utbildningar är intressanta och finns nära dig. Det är en taktik folk jag känner som bytt yrke senare i livet använt sig av. Kolla gärna YH-utbildningar också!

 

[MiniLi]

Jag håller inte med dig om att "samtalscoacher borde inte få hålla på överhuvudtaget".
Jag har själv gått i terapi under många år av mitt liv, jag har träffat en hel bunt med utbildade psykologer och psykoterapeuter, som inte hör hemma i yrket öht.

Så att sätta ett likhetstecken mellan att man har en Universitets/högskole utbildning, med att man är bra på sitt jobb, tycker jag man ska undvika i denna diskussion.
Det räcker inte enbart att ha Universitets/högskoleutbildning, man behöver ha ett personligt engagemang, ha ett genuint intresse för människan man har framför sig, också.

Ja det finns ju idioter inom alla yrken. Och jag har aldrig påstått att man blir duktig bara för att man hat en universitetsutbildning.
Däremot så krävs det en bred och djup kunskap om man faktiskt ska kunna hjälpa människor på riktigt och psykologprogrammet är outstanding när det gäller just den typen av kunskap.

Vem som helst kan väl prata/stötta på samma sätt som man gör med sina vänner osv. Men det är inte samma sak som det man gör som psykolog eller psykoterapeut.