att undvika svenska skolan

Nej - snarare att den där "vilken förälder som hälst" blir intrykt i ett hörn och rentav inte ser några andra allternativ när miljön och undervisningen i de skoler de är hänvisade till inte lever upp till det som är rimligt att förvänta sig.
Se det som ett symtom istället för att det är problemet. Är onödigt att bota symtom om där görs förlite för att åtgärda det som fallerar.

Nu är ju jag begränsad till det som skrivits på SVT.
Och förutom den där familjen i Skåne, som vi läst om där det var en stor tragedi och familjen mer eller mindre verkar ha levat i misär, så verkar det ju många gånger vara föräldrar med egna ideologier och visioner - inte de vars barn blivit mobbade - som väljer att undvika skolan genom olika utlandsvistelser?
De fall som det skrivits om med namn har ju handlat om till synes välbemedlade människor som tycker att barnen ska få välja själva vad de vill lära sig?
 
Det kommer att bli en oundviklig konsekvens av skolans försämring. Med undermålig skolmiljö och undervisning är det inte rimligt med ett obligatorium.

När det gäller prövningen till högre studier behöver den göras om med ett återinförande av examensprov som är ensamt betygsgrundande. De skall dessutom rättas av utomstående och anonymiseras så att alla ges lika förutsättningar och att meriterande betyg enbart grundas på personens faktiska kunskaper och förmåga. Flera inom universitetet är inne på den linjen.

Om obligatorium inte "är rimligt" - vilket alternativ ser du då som garanterar viss utbildningsnivå för barnen?

(jo, jag vet att även svenska skolan misslyckas med att lära vissa elever ens det mest grundläggande - även sådana barn som egentligen har förmåga att lära sig)
 
Det kommer att bli en oundviklig konsekvens av skolans försämring. Med undermålig skolmiljö och undervisning är det inte rimligt med ett obligatorium.

När det gäller prövningen till högre studier behöver den göras om med ett återinförande av examensprov som är ensamt betygsgrundande. De skall dessutom rättas av utomstående och anonymiseras så att alla ges lika förutsättningar och att meriterande betyg enbart grundas på personens faktiska kunskaper och förmåga. Flera inom universitetet är inne på den linjen.
En variant som även har prövats är att det är en godkändnivå som den utbildning som det söks till ställer upp, sen är det ev inträdesprov och intervju mm som ger sellekteringen istället för betygshetspoäng som lika gärna talar om att eleven har haft förmåga att förutse vad som kommer att frågas om snarare än att faktiskt förstå det de lärt sig.
 
En variant som även har prövats är att det är en godkändnivå som den utbildning som det söks till ställer upp, sen är det ev inträdesprov och intervju mm som ger sellekteringen istället för betygshetspoäng som lika gärna talar om att eleven har haft förmåga att förutse vad som kommer att frågas om snarare än att faktiskt förstå det de lärt sig.

Ja, det finns ju flera utbildningar som har en grundnivå (oftast godkända betyg i kärnämnena, och med tillägg av vissa ämnen exempelvis i biologi, matematik, kemi eller liknande) och därefter ett intervjuförfarande.
Det fungerar säkert till vissa utbildningar, och sämre till andra.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
Rent kunskapsmässigt bör föräldrarna ha högskolekunskaper i matematik, fysik, svenska, engelska och ett annat språk för att kunna hemskola sina barn.

Matematik och språk är övningsämnen som dels måste grundas före puberteten, dels måste nötas till sena tonåren för att resultaten ska bli bra. Att träna lite fysiktänkande är också nyttigt innan eleven blir för gammal.

Jämför en ryttare som börjat som vuxen med en som börjat som barn.

Att jag tycker som jag skrivit här betyder inte att jag tycker andra ämnen är mindre viktiga, utan att det är möjligt att ta igen dem i vilken ålder som helst, särskilt för en elev med utmärkta kunskaper i språk och matte.

Sedan är det förstås nyttigt att vistas i ett positivt socialt sammanhang. Tyvärr är det inte fallet för många elever, vi känner väl alla personer som har stora, oläkbara sår från mobbing i skolan?
 
Om obligatorium inte "är rimligt" - vilket alternativ ser du då som garanterar viss utbildningsnivå för barnen?

(jo, jag vet att även svenska skolan misslyckas med att lära vissa elever ens det mest grundläggande - även sådana barn som egentligen har förmåga att lära sig)
Är det rimligt att det är obligatoriskt att gå till en miljö som alrdrig i helvete hade acepterats på vilken annan arbetsplats som hälst?
Om där inte är rimligt att ta bort obligatoriet (vilket jag ändå tycker) så får miljön och den psykosociala arbetsmiljön i skolan få sig en rejäl uppryckning. Där finns givetvis många ställen där det fungerar hyffsat tillochmed riktigt bra, men det räcker inte. Det ska finnas en trygghet i att det fungerar helt enkelt om det ska vara en miljö man tvingar iväg någon till.
(Bara det att det upplevs som tvång av många ungar tycker jag är en viktig indikation på att något är fel.)
 
Om obligatorium inte "är rimligt" - vilket alternativ ser du då som garanterar viss utbildningsnivå för barnen?

(jo, jag vet att även svenska skolan misslyckas med att lära vissa elever ens det mest grundläggande - även sådana barn som egentligen har förmåga att lära sig)
Man kan vända på frågan: Garanterar den obligatoriska skolan en viss kvalitet på undervisning och skolmiljö? Möjligen om man sänker ribban väldigt långt ned, men den nivån är så låg att många inte kommer acceptera den.
 
  • Gilla
Reactions: ptr
En variant som även har prövats är att det är en godkändnivå som den utbildning som det söks till ställer upp, sen är det ev inträdesprov och intervju mm som ger sellekteringen istället för betygshetspoäng som lika gärna talar om att eleven har haft förmåga att förutse vad som kommer att frågas om snarare än att faktiskt förstå det de lärt sig.
Jag ser din poäng och det beror på vilken typ av utbildning det handlar om. Urvalet för teoretiska och i synnerhet naturvetenskapliga, utbildningar måste baseras på teoretiska prov. Det är en grundläggande rättvisefråga. Hur väl ett prov mäter förståelse handlar också främst om hur väl det är utformat.
 
Är det rimligt att det är obligatoriskt att gå till en miljö som alrdrig i helvete hade acepterats på vilken annan arbetsplats som hälst?
Om där inte är rimligt att ta bort obligatoriet (vilket jag ändå tycker) så får miljön och den psykosociala arbetsmiljön i skolan få sig en rejäl uppryckning. Där finns givetvis många ställen där det fungerar hyffsat tillochmed riktigt bra, men det räcker inte. Det ska finnas en trygghet i att det fungerar helt enkelt om det ska vara en miljö man tvingar iväg någon till.
(Bara det att det upplevs som tvång av många ungar tycker jag är en viktig indikation på att något är fel.)

Jag tror - utan att ha vistats på en majoritet av Sveriges skolor - att de allra flesta elever har en OK skolmiljö.
Inte perfekt, men OK.

Jag tror - men det kan handla en hel del om fördomar - att de barn som huvudsakligen ser det som ett tvång, är barn som har föräldrar som förmedlar den uppfattningen till barnen.

Observera att jag skriver "tror" och "huvudsakligen".
Jag försöker alltså inte påstå att alla barn trivs i skolan och att all skolmiljö är vettig.

Det verkar helt klart finnas problem med lärmiljön i vissa förorter - där verkar det kunna vara generellt med problem, snarare än undantag, medan det i andra sociala miljöer är mer undantag är regel med dålig skolmiljö.

Jag tror inte egentligen heller att det är skolan som institution som bär skulden till problemen, utan att det är andra sociala faktorer som försvårar.

När det gäller mobbing - självklart är inte mobbing ok och det borde gå att ta tag i med betydligt större kraft än vad som görs. Komplicerande faktorer där verkar vara föräldrar till mobbarna, som blir svåra för skolan att hantera.

Att ta bort obligatoriet skulle med väldigt stor sannolikhet innebära att de barn som har störst behov av skolan, skulle ha minst närvaro.
Det står också, idag, på SVT om att CSN drar in studiebidraget pga för stor frånvaro (från gymnasiet). Mest frånvaro har elever med utländskt medborgarskap. Antagligen de elever som faktiskt, för att kunna få en bra del i Sverige, har störst behov av att lära sig svenska, och förstå hur samhället här fungerar.
 
När den sociala utvecklingen går ut på att hålla käften om att man hotas osv är det knappast något att sträva efter.
Att föräldrar vill välja en annan väg är en allvarlig signal om att det inte står rätt till, någon enstaka visst, men blir det fler borde det tänkas till vad som är på gång.
Så ska det naturligtvis inte vara, men i de allra flesta fall bidrar ju faktiskt skolan (och förskolan, för den delen) till positiv social utveckling som stärker barnen inför framtiden. Risken med hemskolning är, som jag ser det, att barnen går miste om att lära sig grundläggande saker som att vänta på sin tur, inte avbryta, räcka upp handen när man vill säga något, att prata inför en grupp människor, att arbeta tillsammans med folk man inte känner så väl för att uppnå ett gemensamt mål, osv... Sedan är det såklart helt förkastligt att mobbning och liknande förekommer, och att dagens skola ibland misslyckas med att tillgodose en del barns behov, men jag tror som sagt att man måste börja i en annan ände för att lösa de problemen.
 
Jag tror - utan att ha vistats på en majoritet av Sveriges skolor - att de allra flesta elever har en OK skolmiljö.
Inte perfekt, men OK.

Jag tror - men det kan handla en hel del om fördomar - att de barn som huvudsakligen ser det som ett tvång, är barn som har föräldrar som förmedlar den uppfattningen till barnen.

Observera att jag skriver "tror" och "huvudsakligen".
Jag försöker alltså inte påstå att alla barn trivs i skolan och att all skolmiljö är vettig.

Det verkar helt klart finnas problem med lärmiljön i vissa förorter - där verkar det kunna vara generellt med problem, snarare än undantag, medan det i andra sociala miljöer är mer undantag är regel med dålig skolmiljö.

Jag tror inte egentligen heller att det är skolan som institution som bär skulden till problemen, utan att det är andra sociala faktorer som försvårar.

När det gäller mobbing - självklart är inte mobbing ok och det borde gå att ta tag i med betydligt större kraft än vad som görs. Komplicerande faktorer där verkar vara föräldrar till mobbarna, som blir svåra för skolan att hantera.

Att ta bort obligatoriet skulle med väldigt stor sannolikhet innebära att de barn som har störst behov av skolan, skulle ha minst närvaro.
Om det vore så att det går att dela in i problemområden som förorter, men det är nog besvärligare än så. Inte heller är det fråga om föräldrars utbildning heller. Flera av de jag minns som problemet i skolan gick ut med bra betyg, hade studievana föräldrar och skulle utan tvekan passa bra på de beskrivningar som dyker upp på detta forum om hur rövhattar är och beter sig. Så en sak kan vi nog vara överens om, de där andra sociala faktorerna och så de där föräldrarna till mobbarna då, som givetvis inte kan förstå problemet då deras ungar är så duktiga i skolan.

Poängen är ändå - om det inte fungerar, ska det då vara obligatorikst.
Kanske skulle vara obligatoriskt att det skulle fungera - vilket det inte gör alltförofta. Och när det spårar ur, vilka möjligheter ska föräldrar ha att gåra något för sina barn, när nära nog vad som hälst är bättre än mer av det som inte fungerar. När de livlinor och stöd som samhället har att erbjuda rentav är fel eller i vartfall missriktade.
Hur många ungar blir inte utredda för dv diagnoser mm för att de är mobbade, vilket ger mobbarna än mer bränsle, istället för att utreda mobbarna?
Man ska inte behöva byta skola för man är mobbad har det hetat så ofta, men inte får man lyfta bort de som mobbar heller, det är synd om dem då. Och inte går det att få nån rättning i leden och få dessa att bete sig vettigt heller, de gör inte sådant tycker deras föräldrar (som mycket väl var likadana när de gick i skolan). Klart att det finns skolor det fungerar bättre på, sen finns det de där det lojalt sopas under mattan med. Många ungar klarar sig för att de får skal av stål, och så undrar man varför tonåringar inte bryr sig om de blir tillsagda - de har ju fostrats till att inte bry sig om någon annat än det som möjligtvis är ivägen framför deras fötter, om det inte går att kliva över vill säga.
Ju hårdare pansar desto bättre, då går det att klara sig hyffsat. Men om de mår bra av det, det är en annan fråga.
 
  • Gilla
Reactions: Sol
@Elo om du syftar på det jag skrev om intresse så menar jag inte att man bara ska lära sig precis det som intresserar en utan att man kan väva in så mycket i ett intresse. För många barn är skolan ett långt tragglande. De ser ingen mening med att för sin egen skull lära sig saker och ting. Visar man ett sådant barn ett sammanhang, ger barnet en möjlighet att förstå varför hen behöver kunna ditt och datt exempelvis genom att lära sig det genom sitt intresse, så blir allt så mycket enklare! Även det som är jättesvårt! Det är tusen gånger enklare att lära sig matte om man vet att för att kunna räkna ut vad hästen (fortsätter på mitt tidigare exempel här) behöver så behöver man kunna räkna än att bara få en bok med räkneuppgifter som känns helt meningslösa att göra sida upp och sida ner i. Samma sak med alla andra ämnen, får man ett sammanhang och förståelse för vad man kan göra med kunskapen så blir det så mycket enklare även i de fallen man tycker att det är jättesvårt!
 
Om det vore så att det går att dela in i problemområden som förorter, men det är nog besvärligare än så. Inte heller är det fråga om föräldrars utbildning heller. Flera av de jag minns som problemet i skolan gick ut med bra betyg, hade studievana föräldrar och skulle utan tvekan passa bra på de beskrivningar som dyker upp på detta forum om hur rövhattar är och beter sig. Så en sak kan vi nog vara överens om, de där andra sociala faktorerna och så de där föräldrarna till mobbarna då, som givetvis inte kan förstå problemet då deras ungar är så duktiga i skolan.

Poängen är ändå - om det inte fungerar, ska det då vara obligatorikst.
Kanske skulle vara obligatoriskt att det skulle fungera - vilket det inte gör alltförofta. Och när det spårar ur, vilka möjligheter ska föräldrar ha att gåra något för sina barn, när nära nog vad som hälst är bättre än mer av det som inte fungerar. När de livlinor och stöd som samhället har att erbjuda rentav är fel eller i vartfall missriktade.
Hur många ungar blir inte utredda för dv diagnoser mm för att de är mobbade, vilket ger mobbarna än mer bränsle, istället för att utreda mobbarna?
Man ska inte behöva byta skola för man är mobbad har det hetat så ofta, men inte får man lyfta bort de som mobbar heller, det är synd om dem då. Och inte går det att få nån rättning i leden och få dessa att bete sig vettigt heller, de gör inte sådant tycker deras föräldrar (som mycket väl var likadana när de gick i skolan). Klart att det finns skolor det fungerar bättre på, sen finns det de där det lojalt sopas under mattan med. Många ungar klarar sig för att de får skal av stål, och så undrar man varför tonåringar inte bryr sig om de blir tillsagda - de har ju fostrats till att inte bry sig om någon annat än det som möjligtvis är ivägen framför deras fötter, om det inte går att kliva över vill säga.
Ju hårdare pansar desto bättre, då går det att klara sig hyffsat. Men om de mår bra av det, det är en annan fråga.

Det är ett jätteproblem att mobbarna behandlas som offer och mobbingoffren nästan blir syndabockar!
HELT galet.

Och tyvärr väldigt typiskt för Sverige i mina ögon: man söker intensivt efter förmildrande omständigheter hos kriminella och våldsverkare, och de får ingen speciellt kännbar påföljd. Utan det blir, som sagt, offret som offras en gång till i all iver att vara snäll mot förövarna (som nog egentligen är offer för andra omständigheter).

lite mer ordning och reda, tydlighet och regler för hur man beter sig, vore önskvärt.
Skolan verkar, såtillvida, ha kapitulerat. Obs, jag menar inte att kasta skit på enskilda lärare; de är tämligen maktlösa. Det verkar ju som om när föräldrar klagar för rektor så ställs lärare till svars. Inte tillfrågas om sin bild av en situation, utan ställs till svars. Det är inte ett sätt som uppmuntrar lärare att försöka hålla ordning.
Men detta är väl i och för sig fördomar från min sida, också.
 
Generellt sätt är jag negativ. Sen finns det säkert vissa föräldrar som klarar av det bra.
Men jag tycker det finns stora risker.
Dels hur föräldrarna ska ha tillräckliga kunskaper, i alla fall på högre nivåer. Sen behövs pedagogik och kunskap att lära ut. Sen hur vet vi att föräldrarna har de värderingar svenska skolan har? Tex om de vill lära ut att jorden skapades av Gud och en negativ syn på hbtq.
Det kommer behövas kunskapstester inte bara av barnen utan även föräldrarna. Detta lär bli svårt att administrera och genomföra.
Sen tror jag det är en tillgång i skolan om barn kan träffa andra vuxna och barn med andra bakgrunder. Jag tror det finns en risk att man missar vissa erfarenheter. I de bästa av världar tror jag skolan ger så mkt mer än bara ämneskunskaper utan en chans att utveckla även det sociala och förmåga att jobba med andra. Samt en större möjlighet för lärare och personal att se de barn där något inte står rätt till i hemmet.

Samtidigt så om någon hade frågat mig som barn så hade jag säkert hellre velat vara hemma. Jag hatade skolan vissa perioder. Sen kan jag se att det säkert kan finnas fall där det är det bästa säg om någon tex är sjuk och inte har möjlighet att komma till skolan.
 
Generellt sätt är jag negativ. Sen finns det säkert vissa föräldrar som klarar av det bra.
Men jag tycker det finns stora risker.
Dels hur föräldrarna ska ha tillräckliga kunskaper, i alla fall på högre nivåer. Sen behövs pedagogik och kunskap att lära ut. Sen hur vet vi att föräldrarna har de värderingar svenska skolan har? Tex om de vill lära ut att jorden skapades av Gud och en negativ syn på hbtq.
Det kommer behövas kunskapstester inte bara av barnen utan även föräldrarna. Detta lär bli svårt att administrera och genomföra.
Sen tror jag det är en tillgång i skolan om barn kan träffa andra vuxna och barn med andra bakgrunder. Jag tror det finns en risk att man missar vissa erfarenheter. I de bästa av världar tror jag skolan ger så mkt mer än bara ämneskunskaper utan en chans att utveckla även det sociala och förmåga att jobba med andra. Samt en större möjlighet för lärare och personal att se de barn där något inte står rätt till i hemmet.

Samtidigt så om någon hade frågat mig som barn så hade jag säkert hellre velat vara hemma. Jag hatade skolan vissa perioder. Sen kan jag se att det säkert kan finnas fall där det är det bästa säg om någon tex är sjuk och inte har möjlighet att komma till skolan.

det där med sjuk och inte kan, det finns det ju även idag undantag för.
 
Jag skulle önska att man kunde ställa högre krav på skolorna och att det fanns fler alternativ till skolor och inlärning. Alla lär sig på olika sätt, behöver olika stöd till förståelse och olika lång tid för att lära sig saker. För mina barn har kunskapsskolans idé och arbetssätt varit suveränt. För andra barn är det en katastrof och de behöver mer lärarledd lektion och mer stöd av läraren.
Jag har svårt att se att ett föräldrapar skulle ha tillräckligt mycket kunskaper för att undervisa sina barn upp till högskolenivå i alla ämnen. Dessutom tappar man den social inlärningen, att vänta på sin tur, att ha tråkigt ibland, att lära sig att rättvist inte betyder lika och kanske det viktigaste av allt, att alla är olika, kommer från olika hem och har olika styrkor och svagheter.

Jag skulle kunna förstå om det är föräldrar där barnen har farit illa i skolan som skulle vilja hemskola, men det är sällan de föräldrarna som vill det. Där måste istället skolorna bli betydligt bättre på att se, förändra och ta hand om alla elever. Även politiker, speciellt kommunpolitiker måste inse att barn och undervisning kostar och man kan inte låta bli att ge stöd bara för att det inte finns en klar diagnos eller innan skolinspektionen sätter ner foten, det ska inte behöva gå så långt!
 
Vi ska vara väldigt rädda om våra lärare och vår skola.
De problem man ser i skolan är inte främst en följd av skolans "misslyckanden" utan en spegling av samhället i stort. Jag hävdar att de problem som skolan ställs inför är övermäktiga och att det är själva skyddsnätet som inte fungerar som det ska. Skolsystemet drabbas hårt av att man hela tiden söker felen i skolan och inte höjer blicken. Skolan har blivit en arena för populistiska reformer som genomförs trots att vetenskaplig grund saknas.
Alla som har åsikter om hur den svenska skolan fungerar borde läsa på och fundera ett extra varv innan man ger uttryck för ofta ogrundat missnöje och med detta lägger ytterligare bördor på en yrkesgrupp som redan är orimligt hård belastad.
Med detta menar jag inte att elever som utsätts för mobbing och trakasserier ska tvingas in i en skola som inte kan skydda dem. Jag menar helt enkelt att det är farligt och helt verkningslöst att söka felen i skolsystemet.
Vad gäller lärande och kunskapsutveckling är det lärare som är experter på pedagogiska metoder och det är de som ska avgöra hur undervisningen ska genomföras.
Allt jag skrivit är åsikter baserade på lärarutbildning, yrkeserfarenhet (15 år på högstadiet i socialt hårt belastade skolområden), samhällsdebatt och vetenskap.
Hemundervisning är nödlösning i enstaka fall och för mig är det endast en brandsläckande lösning och inget som gagnar någon på sikt.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp