att undvika svenska skolan

Vi ska vara väldigt rädda om våra lärare och vår skola.
De problem man ser i skolan är inte främst en följd av skolans "misslyckanden" utan en spegling av samhället i stort. Jag hävdar att de problem som skolan ställs inför är övermäktiga och att det är själva skyddsnätet som inte fungerar som det ska. Skolsystemet drabbas hårt av att man hela tiden söker felen i skolan och inte höjer blicken. Skolan har blivit en arena för populistiska reformer som genomförs trots att vetenskaplig grund saknas.
Alla som har åsikter om hur den svenska skolan fungerar borde läsa på och fundera ett extra varv innan man ger uttryck för ofta ogrundat missnöje och med detta lägger ytterligare bördor på en yrkesgrupp som redan är orimligt hård belastad.
Med detta menar jag inte att elever som utsätts för mobbing och trakasserier ska tvingas in i en skola som inte kan skydda dem. Jag menar helt enkelt att det är farligt och helt verkningslöst att söka felen i skolsystemet.
Vad gäller lärande och kunskapsutveckling är det lärare som är experter på pedagogiska metoder och det är de som ska avgöra hur undervisningen ska genomföras.
Allt jag skrivit är åsikter baserade på lärarutbildning, yrkeserfarenhet (15 år på högstadiet i socialt hårt belastade skolområden), samhällsdebatt och vetenskap.
Hemundervisning är nödlösning i enstaka fall och för mig är det endast en brandsläckande lösning och inget som gagnar någon på sikt.

Jag kan ha uttryckt mig klumpigt i tidigare inlägg.

Jag håller med: jag tycker inte att det är skolan i sig som är orsaken till "misslyckanden" men "skolan" har inte hittat redskap att hantera den nya attityden i samhället.

Attityder i samhället i stort, med ökande uttryck för misstro mot skola, vård, omsorg, polis et c, gör att dessa institutioner jobbar i stark motvind hela tiden.
Misstro föder nog ganska ofta "misslyckanden".

Jag tror att föräldrars attityd till skolan är viktigaste faktorn för elevernas attityd till skolan.
Och föräldrarnas attityd till skolan och lärarna, styr också till stor del hur eleverna beter sig i skolan.

Stor och tung skuta att försöka vända; särskilt när det finns så många kanaler att lufta sitt missnöje på.
Dessutom är det de missnöjda rösterna som hörs högst, de som är nöjda ser väl inget större skäl att hojta.
Och ju fler "missnöjesrapporter" som sprids, desto mer sprids misstron och tillitsbristen. Och desto svårare blir det för lärare och rektorer att försöka hålla en bra verksamhet.
 
Vi ska vara väldigt rädda om våra lärare och vår skola.
De problem man ser i skolan är inte främst en följd av skolans "misslyckanden" utan en spegling av samhället i stort. Jag hävdar att de problem som skolan ställs inför är övermäktiga och att det är själva skyddsnätet som inte fungerar som det ska. Skolsystemet drabbas hårt av att man hela tiden söker felen i skolan och inte höjer blicken. Skolan har blivit en arena för populistiska reformer som genomförs trots att vetenskaplig grund saknas.
Alla som har åsikter om hur den svenska skolan fungerar borde läsa på och fundera ett extra varv innan man ger uttryck för ofta ogrundat missnöje och med detta lägger ytterligare bördor på en yrkesgrupp som redan är orimligt hård belastad.
Med detta menar jag inte att elever som utsätts för mobbing och trakasserier ska tvingas in i en skola som inte kan skydda dem. Jag menar helt enkelt att det är farligt och helt verkningslöst att söka felen i skolsystemet.
Vad gäller lärande och kunskapsutveckling är det lärare som är experter på pedagogiska metoder och det är de som ska avgöra hur undervisningen ska genomföras.
Allt jag skrivit är åsikter baserade på lärarutbildning, yrkeserfarenhet (15 år på högstadiet i socialt hårt belastade skolområden), samhällsdebatt och vetenskap.
Hemundervisning är nödlösning i enstaka fall och för mig är det endast en brandsläckande lösning och inget som gagnar någon på sikt.
Ja och nej ;) Det jag tycker är ett problem är när politiker ska lägga sig i hur undervisningen ska se ut, samtidigt finns det skolor som skulle behöva stöd i hur man undervisar. Jag läste om Hamid Zafar som konstatera att det är ett problem när man sänker förväntningarna på eleverna, samtidigt finns det skolor som har höga förväntningar på sina elever så att ge ett generellt råd är jättesvårt. Men det handlar mer om specifika skolor än skolsystemet som stort. Men att låta skolorna få jobba på och skjuta till mer pengar och resurser tror jag att vi båda är rätt överens om, och stötta de skolor som behöver extra mycket.
 
Jag tror att föräldrars attityd till skolan är viktigaste faktorn för elevernas attityd till skolan.
Och föräldrarnas attityd till skolan och lärarna, styr också till stor del hur eleverna beter sig i skolan.
Här tror jag en viktig del ligger! Det var en sån otrolig skillnad när jag var på föräldramöten i den kommunala skolan, föräldrar som anklagade lärare att vara för hårda på barnen, de tvingade barnen att lära sig för mycket osv. På föräldramöten på den privata skola jag har valt till barnen handlar föräldramötena om hur vi föräldrar och lärare kan hjälpas åt för att stötta eleverna.
 
Jag kan ha uttryckt mig klumpigt i tidigare inlägg.

Jag håller med: jag tycker inte att det är skolan i sig som är orsaken till "misslyckanden" men "skolan" har inte hittat redskap att hantera den nya attityden i samhället.

Attityder i samhället i stort, med ökande uttryck för misstro mot skola, vård, omsorg, polis et c, gör att dessa institutioner jobbar i stark motvind hela tiden.
Misstro föder nog ganska ofta "misslyckanden".

Jag tror att föräldrars attityd till skolan är viktigaste faktorn för elevernas attityd till skolan.
Och föräldrarnas attityd till skolan och lärarna, styr också till stor del hur eleverna beter sig i skolan.

Stor och tung skuta att försöka vända; särskilt när det finns så många kanaler att lufta sitt missnöje på.
Dessutom är det de missnöjda rösterna som hörs högst, de som är nöjda ser väl inget större skäl att hojta.
Och ju fler "missnöjesrapporter" som sprids, desto mer sprids misstron och tillitsbristen. Och desto svårare blir det för lärare och rektorer att försöka hålla en bra verksamhet.

Jag tycker inte att du har uttryckt dig klumpigt. Snarare jag isf. Mitt inlägg var en ganska allmän reaktion på hela tråden och på samhällsdebatten i stort. Nån slags enkel och otillräcklig sammanfattning av mina egna åsikter.
Jag tycker inte heller att du är konservativ. Den svenska skolan har varit med och byggt upp en av världens bäst fungerande demokratier och välfärdssamhällen. Det finns som jag ser det ingen anledning att rucka på grundprinciperna.

Jag håller med dig om att skolan haft svårt att hitta redskap men jag vill hävda att det till stor del beror på att grundförutsättningarna hela tiden förändras beroende på politisk majoritet.

Jag tror att resurser ska läggas på att hitta samverkansformer för samhällets välfärdsfunktioner. Vård, skola, socialtjänst och polis kan göra stora insatser tillsammans, tror jag.
Precis som skolan är dessa också utsatta för misstro och pajkastning av lekmän som tror att de kan förändra saker de inte har tillräcklig kunskap om. Det låter hårt, jag vet. Men om professionella bara fick göra sitt jobb under stabila former skulle mycket vinnas, tror jag.
 
Jag har undervisat bade i privat och kommunal (Amerikansk) skola och precis som @Snurrfian ar det stor skillnad i bade lararkunskaper, foraldrakunskaper, och installning till skolan fran bada grupper. Nagot jag gissar galler privat vs. kommunala skolor runt varlden.

Home schooling har i USA borjade med att de barn som inte kunde ta sig till skolan utav olika anledningar kunde kopa (eller fick vid sjukdom tex) speciellt utformade bocker och material for att hanga med i undervisningen. Utvecklingen har i USA har sedan gatt mycket fort. Numera kan foraldrar/elever, har i Oregon tillexempel, valja home school program som ar helt betalade av Oregon/federala pengar med undervisning on line och larare pa plats.
De har grupper som traffas for olika saker, kan ha olika amnen i en faktisk skola och andra amnen med virtual undervisning. De flesta kan anvanda typ ridning (med sheriffen eller annan grupp ridning) eller annan grupp sport for att fa alla nodvandiga timmar till gymnastik (som ar obligatorisk genom hela gymnasiet).
Har maste alla, for att fa ett slutbetyg fran "gymnasiet", ha ett antal timmar "sammhalls service". Man kan hjalpa till med volunteer arbete for homeless, handikapp organisationer, etc. Yngste sonen spenderade manga timmar som 16-18 aring pa en ungdomsgard (up till 14-15 aringar om jag inte minns fel) for att spela spel, sporter, hanga ut med stan's yngre och hjalpa dem till ratta och fa ihop sina timmar.

Alla maste ta "standardized" tester genom hela skoltiden har. Det innebar att aven de som blir home schooled tar samma tester som de i skolan. Testerna rattas centralt pa tva stallen i landet och det ar oerhort viktigt hur testerna delas ut till larare och senare elever och hur de samlas upp fran larare och vad skolledningen gor med dem innan de skickas till uppsamlings stallena for rattning. (och det finns MASSOR av kritik mot standardized tester ... men ocksa en hel del fordelar)

Den sista statestiken visar att de som ar home schooled har 15 - 30% hogre pa standardized tests och har generellt hogre pa ACT och SAT (typ hogskoleprov). En utveckling jag definitivt inte trodde pa nar jag forst kom i kontakt med home schooling ... men helt tydligt ar det en modell som passar vissa barn/familjer battre an den traditionella skolgangen.
 
Jag har undervisat bade i privat och kommunal (Amerikansk) skola och precis som @Snurrfian ar det stor skillnad i bade lararkunskaper, foraldrakunskaper, och installning till skolan fran bada grupper. Nagot jag gissar galler privat vs. kommunala skolor runt varlden.

Home schooling har i USA borjade med att de barn som inte kunde ta sig till skolan utav olika anledningar kunde kopa (eller fick vid sjukdom tex) speciellt utformade bocker och material for att hanga med i undervisningen. Utvecklingen har i USA har sedan gatt mycket fort. Numera kan foraldrar/elever, har i Oregon tillexempel, valja home school program som ar helt betalade av Oregon/federala pengar med undervisning on line och larare pa plats.
De har grupper som traffas for olika saker, kan ha olika amnen i en faktisk skola och andra amnen med virtual undervisning. De flesta kan anvanda typ ridning (med sheriffen eller annan grupp ridning) eller annan grupp sport for att fa alla nodvandiga timmar till gymnastik (som ar obligatorisk genom hela gymnasiet).
Har maste alla, for att fa ett slutbetyg fran "gymnasiet", ha ett antal timmar "sammhalls service". Man kan hjalpa till med volunteer arbete for homeless, handikapp organisationer, etc. Yngste sonen spenderade manga timmar som 16-18 aring pa en ungdomsgard (up till 14-15 aringar om jag inte minns fel) for att spela spel, sporter, hanga ut med stan's yngre och hjalpa dem till ratta och fa ihop sina timmar.

Alla maste ta "standardized" tester genom hela skoltiden har. Det innebar att aven de som blir home schooled tar samma tester som de i skolan. Testerna rattas centralt pa tva stallen i landet och det ar oerhort viktigt hur testerna delas ut till larare och senare elever och hur de samlas upp fran larare och vad skolledningen gor med dem innan de skickas till uppsamlings stallena for rattning. (och det finns MASSOR av kritik mot standardized tester ... men ocksa en hel del fordelar)

Den sista statestiken visar att de som ar home schooled har 15 - 30% hogre pa standardized tests och har generellt hogre pa ACT och SAT (typ hogskoleprov). En utveckling jag definitivt inte trodde pa nar jag forst kom i kontakt med home schooling ... men helt tydligt ar det en modell som passar vissa barn/familjer battre an den traditionella skolgangen.
Fast det som får högt på tester hade kanske fått det ändå? Om de tex har engagerade föräldrar och tillhör en grupp som inte har det sämst ekomiskt.
 
Ja och nej ;) Det jag tycker är ett problem är när politiker ska lägga sig i hur undervisningen ska se ut, samtidigt finns det skolor som skulle behöva stöd i hur man undervisar. Jag läste om Hamid Zafar som konstatera att det är ett problem när man sänker förväntningarna på eleverna, samtidigt finns det skolor som har höga förväntningar på sina elever så att ge ett generellt råd är jättesvårt. Men det handlar mer om specifika skolor än skolsystemet som stort. Men att låta skolorna få jobba på och skjuta till mer pengar och resurser tror jag att vi båda är rätt överens om, och stötta de skolor som behöver extra mycket.

Som jag tolkat Hamid Zafar (har inte lyssnat på sommarpratet ännu) så arbetar han för en skola som till mångt och mycket liknar den skola han själv gick i. Det var en skola som lämnades i fred och där lärares och rektorers yrkeskunskap respekterades på ett helt annat sätt än idag. Alltså innan reformiver och kommunalisering.
Det handlar också om ett hårdare samhällsklimat som skolan behöver anpassa sig till men det är så stort och komplext. Faran med att lyfta individuella eldsjälar som Zafar, tror jag är att man lägger ansvaret på just individer och att de som inte håller sig på dessas nivå inte håller måttet i samhällets ögon.

Jag håller med om att vi generellt har för låga förväntningar och det är också vetenskapligt påvisat att en sådan inställning sänker elevernas resultat.
Men fortfarande - de låga förväntningarna är ett problem som sträcker sig utanför skolan. Vi behöver samarbeta i stället för att lägga hela ansvaret för både orsak och lösning på skolan.

Tillägg: jag skriver för allmänt, känner jag. Jag menar tex absolut inte att du på något sätt uttryckt att ansvaret är helt skolans.
 
Senast ändrad:
Om jag fick önska skulle det finnas kunskapsmål istället för fastslagna former för hur kunskapen skulle inhämtas, lite som @hastflicka beskriver. Jag tror inte att det nödvändigtvis är rätt tänkt att tro att hemskolning skulle avskärma barn från social samvaro och samhället, det kan vara så - men det kan också vara så (fast på ett annat sätt) i skolmiljö.
 
Fast det som får högt på tester hade kanske fått det ändå? Om de tex har engagerade föräldrar och tillhör en grupp som inte har det sämst ekomiskt.

Det ar mojligt ... men det ar lika sannorlikt att de klarat sig samre i en "traditionell" skolmiljo an att vara "home schooled".

Mitt inlagg var narmast for att bemota hur det kan fungera sa att man kan valja det som passar en bast. Samt att belysa att "home schooling" inte alls automatiskt innebar att barnen forlorar det sociala samspelet med andra vuxna och barn an vardnadshavarna.

Jag kan ocksa tillagga att jag var HELT emot "home schooling" nar jag forst kom i kontakt med det, men att jag precis lika demonstrativt "HELT" :p andrat asikt om det. Vi ar alla olika och i min uppfattning borde vi verkligen strava efter att vi ska kunna valja den vag (i det mesta i livet dar det gar) som passar var och en bast.
 
Jag tror - utan att ha vistats på en majoritet av Sveriges skolor - att de allra flesta elever har en OK skolmiljö.
Inte perfekt, men OK.

Jag tror - men det kan handla en hel del om fördomar - att de barn som huvudsakligen ser det som ett tvång, är barn som har föräldrar som förmedlar den uppfattningen till barnen.

Observera att jag skriver "tror" och "huvudsakligen".
Jag försöker alltså inte påstå att alla barn trivs i skolan och att all skolmiljö är vettig.

Det verkar helt klart finnas problem med lärmiljön i vissa förorter - där verkar det kunna vara generellt med problem, snarare än undantag, medan det i andra sociala miljöer är mer undantag är regel med dålig skolmiljö.

Jag tror inte egentligen heller att det är skolan som institution som bär skulden till problemen, utan att det är andra sociala faktorer som försvårar.

När det gäller mobbing - självklart är inte mobbing ok och det borde gå att ta tag i med betydligt större kraft än vad som görs. Komplicerande faktorer där verkar vara föräldrar till mobbarna, som blir svåra för skolan att hantera.

Att ta bort obligatoriet skulle med väldigt stor sannolikhet innebära att de barn som har störst behov av skolan, skulle ha minst närvaro.
Det står också, idag, på SVT om att CSN drar in studiebidraget pga för stor frånvaro (från gymnasiet). Mest frånvaro har elever med utländskt medborgarskap. Antagligen de elever som faktiskt, för att kunna få en bra del i Sverige, har störst behov av att lära sig svenska, och förstå hur samhället här fungerar.
Jag håller med. Det som dock är gravt oroande är lärartätheten. Den är galet låg och lärarnas arbetsmiljö är usel. Dessutom saknar ju många behörighet.
 
Jag håller med. Det som dock är gravt oroande är lärartätheten. Den är galet låg och lärarnas arbetsmiljö är usel. Dessutom saknar ju många behörighet.
Som i så många andra yrken är det inte ont om lärare - men förhållanden är så att för få vill bli kvar i skolans värld. Detta i kombination om hur skolledningar hindrar obehöriga lärare att få sådana anställningar så att de blir behöriga till behörighetsutbildningar blir en klart hämmande situation.
 
Jag känner en familj som hemskolat barnen och barnens kunskaper testas av kommunen. De skriver prover som alla andra barn.

Barnen studerar idag på svenskt gymnasium och universitet så uppenbarligen funkar det rent byråkratiskt med betyg, intag osv.

Vad som är bäst? En välfungerande skola antar jag, synd att verkligheten inte är sådan för alla bara.

Skulle gärna se att skolplikten byts ut till läroplikt istället för barn som mår dåligt i skolan ska inte behöva tvingas dit bara för att vi har en plikt att närvara i skolan. Tycker även att det är oväsentligt om lärandet sker i skolan eller utanför. Har själv spikat MVG i ämnen trots haltande närvaro. Tack för bra och empatiska lärare som insåg att salnärvaro och kunskapsnärvaro var olika saker.
 
Senast ändrad:

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp