kryddelydd
Trådstartare
Vi ska vara väldigt rädda om våra lärare och vår skola.
De problem man ser i skolan är inte främst en följd av skolans "misslyckanden" utan en spegling av samhället i stort. Jag hävdar att de problem som skolan ställs inför är övermäktiga och att det är själva skyddsnätet som inte fungerar som det ska. Skolsystemet drabbas hårt av att man hela tiden söker felen i skolan och inte höjer blicken. Skolan har blivit en arena för populistiska reformer som genomförs trots att vetenskaplig grund saknas.
Alla som har åsikter om hur den svenska skolan fungerar borde läsa på och fundera ett extra varv innan man ger uttryck för ofta ogrundat missnöje och med detta lägger ytterligare bördor på en yrkesgrupp som redan är orimligt hård belastad.
Med detta menar jag inte att elever som utsätts för mobbing och trakasserier ska tvingas in i en skola som inte kan skydda dem. Jag menar helt enkelt att det är farligt och helt verkningslöst att söka felen i skolsystemet.
Vad gäller lärande och kunskapsutveckling är det lärare som är experter på pedagogiska metoder och det är de som ska avgöra hur undervisningen ska genomföras.
Allt jag skrivit är åsikter baserade på lärarutbildning, yrkeserfarenhet (15 år på högstadiet i socialt hårt belastade skolområden), samhällsdebatt och vetenskap.
Hemundervisning är nödlösning i enstaka fall och för mig är det endast en brandsläckande lösning och inget som gagnar någon på sikt.
Jag kan ha uttryckt mig klumpigt i tidigare inlägg.
Jag håller med: jag tycker inte att det är skolan i sig som är orsaken till "misslyckanden" men "skolan" har inte hittat redskap att hantera den nya attityden i samhället.
Attityder i samhället i stort, med ökande uttryck för misstro mot skola, vård, omsorg, polis et c, gör att dessa institutioner jobbar i stark motvind hela tiden.
Misstro föder nog ganska ofta "misslyckanden".
Jag tror att föräldrars attityd till skolan är viktigaste faktorn för elevernas attityd till skolan.
Och föräldrarnas attityd till skolan och lärarna, styr också till stor del hur eleverna beter sig i skolan.
Stor och tung skuta att försöka vända; särskilt när det finns så många kanaler att lufta sitt missnöje på.
Dessutom är det de missnöjda rösterna som hörs högst, de som är nöjda ser väl inget större skäl att hojta.
Och ju fler "missnöjesrapporter" som sprids, desto mer sprids misstron och tillitsbristen. Och desto svårare blir det för lärare och rektorer att försöka hålla en bra verksamhet.