Att som vuxen ta upp ridningen igen - Egoist?

[KarinS]

Tvätt och städning kan man väl kanske passa till helger eller dagar där det finns mer tid att styra över?

Alternativt att man fixar smarta hemmalösningar som gör att man typ aldrig behöver lägga större tid på städning mer än någon dag per vecka sådär.

Vi har redan städhjälp, men det förbannade plockandet av prylar gör mig galen. Jag ansvarar för allt fixande och städande etc inomhus.

Gubben har å andra sidan bilarna, hela tomten + 4 lägenheter att ta hand om så jag har den enkla bördan.

Jämställt fast vi gör olika saker.

 

[KarinS]

Kan skriva under på detta, trodde själv jag köpte en " lagom" häst där jag kunde få hjälp av medryttare men det visade sig vara en " Ferrari" och jag vågar inte sätta upp någon annan än. Så hon får helt enkelt vila de gånger jag inte kan...

Det kan vara knepigt det där att bedöma en häst vid en provridnibg. Kanske blev hästen förbränd innan provridningen, annat foder etc... Många faktorer.

 

[Dandylinn]

Vi har redan städhjälp, men det förbannade plockandet av prylar gör mig galen. Jag ansvarar för allt fixande och städande etc inomhus.

Gubben har å andra sidan bilarna, hela tomten + 4 lägenheter att ta hand om så jag har den enkla bördan.

Jämställt fast vi gör olika saker.

Vad är det för prylar du plockar? Kan de inte stå kvar då i värsta fall?

Jämställt på vilken nivå? Daglig nivå eller totalt sett?
Jag hade blivit tokig ifall den dagliga städningen bara var mitt ansvar..eller i överlag allt som måste göras varje dag och den andra har uppgifter som görs lite då och då. Det är olika, men det hade inte klassats som jämställt i mina ögon utan jag hade också velat kunna komma loss en stund varje dag (som jag antar är lite ditt problem?)

 

[KarinS]

Vad är det för prylar du plockar? Kan de inte stå kvar då i värsta fall?

Jämställt på vilken nivå? Daglig nivå eller totalt sett?
Jag hade blivit tokig ifall den dagliga städningen bara var mitt ansvar..eller i överlag allt som måste göras varje dag och den andra har uppgifter som görs lite då och då. Det är olika, men det hade inte klassats som jämställt i mina ögon utan jag hade också velat kunna komma loss en stund varje dag (som jag antar är lite ditt problem?)

Självklart kan prylarna vara kvar. Det är bara jag som är überpedant och vill att huset ska se ut som ett reportage i Sköna Hem. Varje dag.

Det är väldigt jämställt, gubben jobbar väldigt mycket hårdare än mig egentligen så jag klagar inte.

 

[KarinS]

Skickade ett SMS till honom och sa att jag vill köpa häst. OK. Skrev han...

 

[Kjerulfia]

Så, kör på!

Jag har en senskadad häst med dålig prognos och frågade min gubbe om det möjligtvis kunde funka om jag skaffade en foderhäst under tiden G är konvalesent. Så kul är det inte att skritta 20 min per dag i flera månader. Han sa ja visst, så nu håller jag på att köpa häst nr 2...
Jag funderar på om jag varit hemma för ofta senaste halvåret eller om jag varit på dåligt humör för att jag inte kunnat rida och tränat som jag velat... eller så har jag en fantastisk karl som ser hur mycket det betyder för mig att ha en ridbar häst

 

[Sar]

Det kan vara knepigt det där att bedöma en häst vid en provridnibg. Kanske blev hästen förbränd innan provridningen, annat foder etc... Många faktorer.

Det här var en ren chansning, stod så långt ifrån mig så jag köpte henne på film och säljarens omdöme ("lagomt pigg och snäll häst". En så här bra häst har jag nog aldrig haft, rörelsemässigt sätt, men jag har helt enkelt fått börja med inridningen igen. Antar att hon är "forceringsriden". Nu har hon så bra stam och rör sig så bra att jag är rätt säker på att få igen pengarna (och lite till) om jag skulle skicka henne till en skicklig utbildare. Men jag vill testa själv först hur jag kan få till henne. Det har gått bra framåt (jag har hjälp av en tjej som är mycket duktig på hästens beteende) men jag fick börja mer från början än vad jag räknat med. Men chansar man så får man räkna med att åka på lite av en blåsning också!

 

[Arwen]

Jag har två hästar och två hästtokiga barn 8 och 6 år. Har inte egen gård men hästarna står typ granne med mig så behöver inte åka iväg långt för att sköta dem, kan cykla eller gå.
Lite liknande jobbsituation som TS, maken jobbar natt och när han jobbar så sover han ju hela dagarna, då är jag själv med barnen några dagar i sträck, vi ses bara en stund till middagen innan han åker till jobbet igen. När jag har barnen så får de hänga med till stallet och fixa, det har de gjort sedan de var nyfödda. Då får ofta barnen rida sin häst först en stund och sedan longerar/tömkör jag min häst alternativt rider ett kortare pass i paddocken medan barnen får stå bredvid och titta på. Det blir ju inte så långa pass då för barnen tycker det är tråkigt att stå stilla så länge så kanske max 10-15 minuters motion för min häst men det är ju bättre än inget. Man får anpassa lite efter barnen, är det svinkallt så blir det bara lite pyssel och koll att hästarna mår bra. När min man inte jobbar så är han ledig några dagar i sträck och då får jag egen hästtid och kan lägga lite mer energi på min häst och rida lite längre pass eller rida ut med kompisar.

 

[Bulldoozer]

Var också egoist och skaffade häst när dottern var 10, delar dock med syster som tur är. Kan summera med mycket mindre tid, mycket stökigare hemma (hinner inte plocka) men alla är glada iallafall. Dottern rider också och la i princip ner ridskolan och rider våran häst numera, hon har även varit medryttare när det funnits lämplig ponny i stallet så vi har då kunnat rida ut tillsammans. Kan säga att det skönt med såpass cool och trygg häst så att dottern också kunnat rida på honom (då var han ändå bara tre när vi skaffade honom men hon har nog suttit mest på hästryggen av oss). Det är guld värt att ha ett gemensamt intresse så att vi ibland har kvalitetstid tillsammans då min numera 13 åriga dotter numera mest är i sitt rum, eller vid datorn eller kompisar.

 

[KarinS]

Så, kör på!

Jag har en senskadad häst med dålig prognos och frågade min gubbe om det möjligtvis kunde funka om jag skaffade en foderhäst under tiden G är konvalesent. Så kul är det inte att skritta 20 min per dag i flera månader. Han sa ja visst, så nu håller jag på att köpa häst nr 2...
Jag funderar på om jag varit hemma för ofta senaste halvåret eller om jag varit på dåligt humör för att jag inte kunnat rida och tränat som jag velat... eller så har jag en fantastisk karl som ser hur mycket det betyder för mig att ha en ridbar häst

Det låter ju helt underbart! Vilken snäll man! Du får se till att vara lika snäll tillbaka den gången han ber om något som är viktigt för honom.

Och det där är ju viktigt, att man börjar med att vara överens om besluten man tar... så att dom inte kommer ut en motsättning eller en konflikt. Det kommer alltid tuffa tider och var man inte överens från början så kommer man få det kastat i ansikten 1000 gånger.

Det är också det som skrämmer mig lite. Inte kunskapen, inte tiden, inte hästhanteringen eller ridningen- utan vetskapen om att jag lägger på ytterligare last på hela familjen. Säkert kommer vi ha många roliga och glada stunder och mycket gemenskap, men också sämre ekonomi etc etc.

 

[skiesabove]

När jag plussade så bestämde vi (jag och sambon) oss för att ta en dyrare månadskostnad mot att ha hästen på helackordering . Det innebär att även om jag eller en medryttare inte kan fara ut till stallet den dagen så får han grovfoder, vatten och tillsyn och jag har inga jourer som lägger extra stress och press på mig eller medryttare. Än så länge så är jag "bara" gravid men det är oerhört skönt att veta att jag kan ta ledigt från stallet utan att behöva fixa en vikarie.

Klart du ska ha egen häst igen! Även mammor mår bra av hobbies .

 

[KarinS]

Jag har två hästar och två hästtokiga barn 8 och 6 år. Har inte egen gård men hästarna står typ granne med mig så behöver inte åka iväg långt för att sköta dem, kan cykla eller gå.
Lite liknande jobbsituation som TS, maken jobbar natt och när han jobbar så sover han ju hela dagarna, då är jag själv med barnen några dagar i sträck, vi ses bara en stund till middagen innan han åker till jobbet igen. När jag har barnen så får de hänga med till stallet och fixa, det har de gjort sedan de var nyfödda. Då får ofta barnen rida sin häst först en stund och sedan longerar/tömkör jag min häst alternativt rider ett kortare pass i paddocken medan barnen får stå bredvid och titta på. Det blir ju inte så långa pass då för barnen tycker det är tråkigt att stå stilla så länge så kanske max 10-15 minuters motion för min häst men det är ju bättre än inget. Man får anpassa lite efter barnen, är det svinkallt så blir det bara lite pyssel och koll att hästarna mår bra. När min man inte jobbar så är han ledig några dagar i sträck och då får jag egen hästtid och kan lägga lite mer energi på min häst och rida lite längre pass eller rida ut med kompisar.

Jag tänker nog vänta lite med att skaffa häst ändå... min minsta är 5 år och ett riktigt yrväder. Jag tror att det skulle bli svårt att ha med henne i stallet så att jag kan rida. Precis som du säger så står dom ut i 15-20 minuter och då blir det inte bra med ridningen.

Om jag avvaktar ett år till eller kanske två så kommer hon att kunna klara av situationen bättre == mindre stress och press för mig samt mindre risk för olyckor för hennes del.

Jag känner att det är ett stort ansvar att ha med ett litet barn i stallet. Det får absolut INTE hända något med barnen pga min ouppmärksamhet eller pga att jag rider och inte har koll på den lilla.

 

[KarinS]

Var också egoist och skaffade häst när dottern var 10, delar dock med syster som tur är. Kan summera med mycket mindre tid, mycket stökigare hemma (hinner inte plocka) men alla är glada iallafall. Dottern rider också och la i princip ner ridskolan och rider våran häst numera, hon har även varit medryttare när det funnits lämplig ponny i stallet så vi har då kunnat rida ut tillsammans. Kan säga att det skönt med såpass cool och trygg häst så att dottern också kunnat rida på honom (då var han ändå bara tre när vi skaffade honom men hon har nog suttit mest på hästryggen av oss). Det är guld värt att ha ett gemensamt intresse så att vi ibland har kvalitetstid tillsammans då min numera 13 åriga dotter numera mest är i sitt rum, eller vid datorn eller kompisar.

Det låter ju jättebra. Jag är som jag skrev ovan väldigt pedant och praktiserar Lean-tänket hemma (Japanskt/Toyota) så att var sak har sin plats. Det är egentligen bara jag som lider av att det är stökigt iband, resten av familjen lider av mitt ordningssinne.

Jag tror att det kommer bli så att våra barn kommer ha en C-ponny ihop... men jag har som sagt krav på att den stora skall kunna rida bättre först. Och dessutom ha lärt sig mer om hästhantering. Jag tänker INTE vara deras passopp.

 

[KarinS]

Även mammor mår bra av hobbies .

Är det inte lite det som det handlar om?

Jag tror inte att min man hade haft lika mycket ångest som jag över att ta upp en tidskonsumerande hobby... eller rättare sagt. Det har han inte.

Han håller på med landsvägscykel och Mountainbike och en cykel kan kosta 40 000 kr, inget konstigt. Cykelbyxor som är varmfodrade, 1600 kr. Skor, 2500 kr... etc etc.

Är detta ett tjejproblem?

 

[skiesabove]

Det kan säkert vara ett "tjejproblem" på det viset att många kvinnor är uppfostrade av familj och/eller samhälle att kvinnor inte får ta lika mycket plats och förväntas uppoffra sig mer för familjen. I call bullshit!

Alla här rätt till mental hälsa oavsett kön och jag tror det är nyttigt för barnen att se att deras föräldrar engagera sig i något de brinner för och mår bra av. Och jag tror inte det är nyttigt med mammor som gör sina barn till sin hobby... *tänker på vissa facebook-grupper*...

Jag och min sambo har alltid haft det jämnställt i pengakrävande hobbies, han håller på med bilar och datorspel och jag med först kaninuppfödning och nu istället en häst. Och oftast är det min hobby som kostar mest, det har jag aldrig haft dåligt samvete för utan helt enkelt konstaterat att det är antingen det eller att jag börjar må psykiskt dåligt som är alternativen. Och att må dåligt är inte direkt ett alternativ.

Nu med en bulle i ugnen så förbereder vi oss inför att inte kunna lägga lika mycket pengar eller tid på våra hobbies längre, men vi kommer båda två givetvis att fortsätta med det vi brinner för. För våra egna mentala hälsor skull, för vårt förhållandes skull och för vårt barns skull .

 

[Pyrola]

Nu har inte maken och jag några barn, men det kändes ändå lite egoistiskt att börja rida igen. Men när maken sett mig gå från folkilsk och tjurig när jag åker till stallet till kvittrande glad när jag kommer hem har han förstått att det gör mig väldigt gott att få komma iväg. Så han protesterade inte när jag ville rida två dagar i veckan Det är ju det, inte bara barnen vinner på att mamma har en hobby, sambo/make/partner får ju en gladare partner också!

 

[Bulldoozer]

Det låter ju jättebra. Jag är som jag skrev ovan väldigt pedant och praktiserar Lean-tänket hemma (Japanskt/Toyota) så att var sak har sin plats. Det är egentligen bara jag som lider av att det är stökigt iband, resten av familjen lider av mitt ordningssinne.

Jag tror att det kommer bli så att våra barn kommer ha en C-ponny ihop... men jag har som sagt krav på att den stora skall kunna rida bättre först. Och dessutom ha lärt sig mer om hästhantering. Jag tänker INTE vara deras passopp.

Jag har det jätte-lyxigt med en dotter som hjälper till, en av oss mockar och en fixar häst sen så brukar hon rida fram hästen åt mig och skritta av åt mig om jag vill (har jag jobbat natt så är det guld värt då jag inte alls har så mycket ork i kroppen). Nu är hon så gammal så jag kan lämna av henne i stallet själv och hon fixar allt utan problem men jag vill inte att hon rider ut själv så har hon inte sällskap så får hon hålla sig i paddocken.

 

[Bulldoozer]

Är det inte lite det som det handlar om?

Jag tror inte att min man hade haft lika mycket ångest som jag över att ta upp en tidskonsumerande hobby... eller rättare sagt. Det har han inte.

Han håller på med landsvägscykel och Mountainbike och en cykel kan kosta 40 000 kr, inget konstigt. Cykelbyxor som är varmfodrade, 1600 kr. Skor, 2500 kr... etc etc.

Är detta ett tjejproblem?

Nja.. Min man är usel på att kosta på sig själv saker så jag får försöka tvinga honom köpa saker till sig själv eller köpa saker åt honom. Däremot slösa pengar på mig och dottern går bra, vilket knappast behövs då vi slösar så mycket ändå på hästeriet *suck*. Så jag skulle inte dra alla över en kam, även om jag också upplever att med många andra par kanske inte har det problemet .

 

[Rialavargen]

Krävande jobb, stort hus/gård, två barn (10 och 5), 3 bilar, gubbe som reser i jobbet... gemensamt företag mm mm...

Ändå kan jag inte släppa tanken på att köpa häst och ta upp hopptävlandet igen. För två veckor sedan började jag hjälpa en dressyrtränare här i trakten. Efter 7 års riduppehåll. Det var som att komma hem! Nu är det svårt att få bort tankarna på att köpa egen häst. Båda tjejerna rider, men bara på ridskola.

Den stora rider för dåligt för att ha egen ponny, jag har krav på att hon skall kunna rida en hinderbana (höjd oviktigt, räcker med bom på marken) i balanserad galopp innan vi ens pratar ponny.

Men jag - jag vill ha häst!!

Någon som gjort resan? Mitt i resan? Känner igen?

Köp och va glad. Strunta i ponny till kidsen. De behöver inte äga en häst, de behöver ridskola, dessutom så kan deras intresse ligga i någon helt annan sport om något år.
Mitt hästägande=en konkurrent om mammas tid. Det är ibland jobbigt att lämna familjen mitt i ett tröstande för att jag ska ut till stallet.
Mina barn spelar nu fotboll, det är träningar två gånger i veckan, matcher ( där min man eller jag skjutsar jämt) varje helg. Det är kioskkvällar och möten. Det är då inte lätt att få till det med tiden. Det hade inte gått om jag inte hade en jättefin gubbe, som ser till att jag kommer iväg till stallet. Dessutom köpte jag en svenssonhäst, som inte blir galen av att stå. Sen har jag fått lära hästen att vi rider i alla väder och i mörker. Jag får rida lite senare på kvällarna nu, när barnen har så intensiva scheman med fotbollen. Den tiden är snart över....
Lycka till

 

[Sofie.S]

Jag är hög gravid och har en unghäst (2,5 år). Nu under hösten har en vän hjälpt mig att sitta på honom men efter årsskiftet ska han ridas in ordentligt för att sedan visas på treårs testet. Tanken är att han ska bli min tävlingshäst. Har visserligen en snäll mamma som gärna ställer upp och mockar eller är barnvakt några gånger i veckan under ridturerna.
Jag skulle aldrig kunna "offra" hästarna för barn/familj. Stallet är min fristad och det gör mig lycklig, det visste min sambo när vi träffades.
Så nej, tycker absolut inte att du är egoistisk!