Att sälja tavlor

Nej. Det är aldrig en fråga om vad et kostar att göra saker - inte någonstans i samhället.
Det handlar till slut bara om vad folk är villiga att betala. För en begagnad bil, för en häst, för en målad tavla.
Vad det borde kosta har liksom inget att göra med vad det går att få ut.
Fast det blir ju en ond cirkel. Om man inte sätter ett pris som speglar den verkliga kostnaden och arbetsinsatsen, kommer ingen tycka att det är värt mer heller.
 
Jag har sålt ett blyertporträtt för 1200 kr, materialkostnaden var ca 20 kr (:o) så jag baserade enbart priset på tidsåtgången (~30 timmar) vilket i slutändan blir en riktigt usel timlön, men jag var nöjd och kunden var nöjd.

Din mammas tavlor är jättefina! Men, hade jag hittat ex den tavlan som du postade senast (som jag verkligen gillar!) i ett galleri med en prislapp på 500 kr hade jag inte köpt den. Ett sånt lågt pris ger inte tavlan ett "värde", då kan jag ju lika gärna kolla på IKEA eller liknande. Hade den däremot kostat kanske 2000-3000 kr så jag direkt blivit mer sugen på att köpa den. Låter bakvänt men så funkar jag, och många fler av mina konstintresserade vänner. Tavlan är lika fin oavsett priset, men värdet av att köpa den blir större.

Nu har jag inte läst vilka tips du fått i tråden, men jag hade hört mig för på caféer, restauranger och gallerier om de skulle vilja sätta upp tavlorna på väggarna med en liten Till salu-lapp i ena hörnet. Så har jag gjort med några av mina teckningar och samtliga har blivit sålda. Oftast tar de emot utan att kräva något i gengäld, men man kan ju annars komma överens om att de får behålla någon procent eller så av försäljningspriset mot att de kanske "promotar" tavlorna ifall de märker att någon verkar intressserad.
 
Fast det blir ju en ond cirkel. Om man inte sätter ett pris som speglar den verkliga kostnaden och arbetsinsatsen, kommer ingen tycka att det är värt mer heller.
Det gäller väl allt?
Men inte kunder jag sälja mina uppfödningar då på den tiden, till det pris jag ville. De hade det pris någon kunde tänka sig betala. Bara för att en fölunge hade kostat massor att få fram kunde jag inte sätta ett högt pris.

Dessutom finns en aspekt till. Det här är fråga om hobbyverksamhet. Dvs - alla inkomster är just inkomster. Den som är yrkesverksam betalar skatt, sociala avgifter och en massa annat.
 
Jag tycker att du (egentligen hon) tar kontakt med den lokala "hobbykonst"-organisationen/föreningen. Ofta finns det via någon av studieförbunden på orten. Sådana brukar ordna kurser och utställningar med sina medlemmars konst. Där borde ju din mor ställa ut? Om jag ska "höfta" (jag har besökt många sådana lokala konstutställningar) skulle jag säga mellan 2000 och 10 000 för verken om de håller ungefär den klass som visas. Hon är definitivt ingen hötorgskonstnär! Sälj inte för billigt! Och försök verkligen få ställa ut konsten i någon offentlig miljö - anlita någon skicklig att hänga dem. Att sälja "hemma" tror jag är mycket svårare. På sommaren kan ju kaféer och restauranger med mycket besökare vara en lämplig plats.
 
Nu är jag själv skamligt urusel på att ta betalt, så jag borde vara den som ber om råd... Men. Ändå - säljer man för billigt så blir tavlorna inte värda nåt, inte för den som köper och inte för din mamma, som går back på affären.

Vad jag undrar lite över är vad som händer om hon börjar sälja många tavlor - Skatteverket är inte ett dugg nådiga eller förstående utan vill ha sin del, och har hon inte företag med F-skatt så kan hon bli tvungen att betala alla avgifter etc i sin A-skatt för "hobbyverksamhet". Det innebär dessutom att hon ska lägga på mer på priset för tavlorna, för att täcka egenavgifter, skatt etc etc. Annars blir det till slut inte ens en tjuga över för varje bild hon säljer.
 
Nu är jag själv skamligt urusel på att ta betalt, så jag borde vara den som ber om råd... Men. Ändå - säljer man för billigt så blir tavlorna inte värda nåt, inte för den som köper och inte för din mamma, som går back på affären.

Vad jag undrar lite över är vad som händer om hon börjar sälja många tavlor - Skatteverket är inte ett dugg nådiga eller förstående utan vill ha sin del, och har hon inte företag med F-skatt så kan hon bli tvungen att betala alla avgifter etc i sin A-skatt för "hobbyverksamhet". Det innebär dessutom att hon ska lägga på mer på priset för tavlorna, för att täcka egenavgifter, skatt etc etc. Annars blir det till slut inte ens en tjuga över för varje bild hon säljer.

Ang. skatt så bestämdes det idag att både mamma och jag kommer att jobba med våra små projekt genom mormors företag, skatteverket kommer få sitt! :) I övrigt tänker jag som du, det är därför jag inte lade mig på en skamligt låg nivå när det kommer till mina foton - även om det är en låg nivå.
 
Jag har sålt ett blyertporträtt för 1200 kr, materialkostnaden var ca 20 kr (:o) så jag baserade enbart priset på tidsåtgången (~30 timmar) vilket i slutändan blir en riktigt usel timlön, men jag var nöjd och kunden var nöjd.

Din mammas tavlor är jättefina! Men, hade jag hittat ex den tavlan som du postade senast (som jag verkligen gillar!) i ett galleri med en prislapp på 500 kr hade jag inte köpt den. Ett sånt lågt pris ger inte tavlan ett "värde", då kan jag ju lika gärna kolla på IKEA eller liknande. Hade den däremot kostat kanske 2000-3000 kr så jag direkt blivit mer sugen på att köpa den. Låter bakvänt men så funkar jag, och många fler av mina konstintresserade vänner. Tavlan är lika fin oavsett priset, men värdet av att köpa den blir större.

Nu har jag inte läst vilka tips du fått i tråden, men jag hade hört mig för på caféer, restauranger och gallerier om de skulle vilja sätta upp tavlorna på väggarna med en liten Till salu-lapp i ena hörnet. Så har jag gjort med några av mina teckningar och samtliga har blivit sålda. Oftast tar de emot utan att kräva något i gengäld, men man kan ju annars komma överens om att de får behålla någon procent eller så av försäljningspriset mot att de kanske "promotar" tavlorna ifall de märker att någon verkar intressserad.
Åh bra tips! Jag ska absolut kolla upp det där med företag/caféer/restauranger. Känns som ett rätt bra samarbete att för restaurangerna kunna pynta väggarna utan att behöva betala något för det - och en själv få reklam. Det ska jag verkligen kolla upp!
 
Det gäller väl allt?
Men inte kunder jag sälja mina uppfödningar då på den tiden, till det pris jag ville. De hade det pris någon kunde tänka sig betala. Bara för att en fölunge hade kostat massor att få fram kunde jag inte sätta ett högt pris.

Dessutom finns en aspekt till. Det här är fråga om hobbyverksamhet. Dvs - alla inkomster är just inkomster. Den som är yrkesverksam betalar skatt, sociala avgifter och en massa annat.
Det handlar väl, som när det gäller allt annat, om tillgång och efterfrågan. Skapar man något som det finns ett genuint intresse för och där det inte finns ett överskott, kan man ta betalt för vad det kostar att framställa det. Jag gick aldrig back på mina uppfödningar heller.
 
Fast det blir ju en ond cirkel. Om man inte sätter ett pris som speglar den verkliga kostnaden och arbetsinsatsen, kommer ingen tycka att det är värt mer heller.

Men konst är ju ett specialfall på en massa sätt när det gäller vad det kostar. I något slags konstvärld finns det ju inget som helst samband (praktiskt taget) mellan materialkostnad och arbetstid å ena sidan och verkets pris å den andra.

Det sätt som du pratar om prissättning, skulle för mig antyda att vi öht inte pratar om konst, utan om något slags tjänst jag betalar för att få utförd (typ dekoration av hemmet i det här fallet). Jämförbar med vilken hantverkarinsats som helst (och då vill jag inte att priset höjs av att hantverkaren är långsam, vilket blir resultatet om jag räknar som du tycker att jag borde).

Överlag är kostnad för att ta fram en vara inte ett särskilt vanligt eller dominerande sätt att sätta pris, utan mycket mer spelar in. Vad köparen kan/vill betala är en av de faktorerna, men bara en. Köper jag tex en häst, frågar jag inte efter vad det har kostat att föda upp den, jag betalar det pris som är rimligt relativt marknaden för tillfället (dvs jag köper den häst jag tycker bäst om inom min budget). Att vissa uppfödare har större kostnader än andra, är ju inte mitt problem om deras uppfödningar är likvärdiga för mig.
 
Men konst är ju ett specialfall på en massa sätt när det gäller vad det kostar. I något slags konstvärld finns det ju inget som helst samband (praktiskt taget) mellan materialkostnad och arbetstid å ena sidan och verkets pris å den andra.

Det sätt som du pratar om prissättning, skulle för mig antyda att vi öht inte pratar om konst, utan om något slags tjänst jag betalar för att få utförd (typ dekoration av hemmet i det här fallet). Jämförbar med vilken hantverkarinsats som helst (och då vill jag inte att priset höjs av att hantverkaren är långsam, vilket blir resultatet om jag räknar som du tycker att jag borde).

Överlag är kostnad för att ta fram en vara inte ett särskilt vanligt eller dominerande sätt att sätta pris, utan mycket mer spelar in. Vad köparen kan/vill betala är en av de faktorerna, men bara en. Köper jag tex en häst, frågar jag inte efter vad det har kostat att föda upp den, jag betalar det pris som är rimligt relativt marknaden för tillfället (dvs jag köper den häst jag tycker bäst om inom min budget). Att vissa uppfödare har större kostnader än andra, är ju inte mitt problem om deras uppfödningar är likvärdiga för mig.
Jag har drivit både konst- och hästverksamheten som företag så självklart har jag tagit hänsyn till framställningskostnaderna vid prissättningen. Sen är det naturligtvis upp till var och en om dom vill köpa det jag säljer men om jag inte hade kunnat få dom priserna, hade jag helt enkelt fått inse att jag sysslade med fel sak.
 
Jag har drivit både konst- och hästverksamheten som företag så självklart har jag tagit hänsyn till framställningskostnaderna vid prissättningen. Sen är det naturligtvis upp till var och en om dom vill köpa det jag säljer men om jag inte hade kunnat få dom priserna, hade jag helt enkelt fått inse att jag sysslade med fel sak.

Ja, så är det ju så klart om just kostnadstäckning är ett viktigt motiv för antingen verksamheten eller försäljningen eller båda. Många som ägnar sig åt konst eller föder upp hästar, verkar inte tycka att det är avgörande, helt enkelt. Jag har ingen generell åsikt i frågan, jag konstaterar bara att framställningskostnad inte brukar vara prissättande, och att det därför inte är ett självklart sätt för TS mamma att utgå från vid sin prissättning.
 
Ja, så är det ju så klart om just kostnadstäckning är ett viktigt motiv för antingen verksamheten eller försäljningen eller båda. Många som ägnar sig åt konst eller föder upp hästar, verkar inte tycka att det är avgörande, helt enkelt. Jag har ingen generell åsikt i frågan, jag konstaterar bara att framställningskostnad inte brukar vara prissättande, och att det därför inte är ett självklart sätt för TS mamma att utgå från vid sin prissättning.
Okej, det är få saker som är självklara men någonstans måste man ju gå till det man kan, vet och har upplevt om man ska ge råd till någon som ber om råd. Jag har varit konstnärligt yrkesverksam i 18 år nu, har under dom här åren träffat massor av människor som håller på med konst i olika former och på olika nivåer och jag har hittills aldrig träffat någon som har sålt sina verk för priser som inte ens täcker materialkostnaden. Självklart skulle jag då inte råda någon att göra det heller. I TS mammas fall handlar det bevisligen också om målningar som är omtyckta. För MIG är det ett självklart utgångsläge för att kunna få betalt för både material och arbetstid.
 
För MIG är det ett självklart utgångsläge för att kunna få betalt för både material och arbetstid.

Det tycker jag är en bra miniminivå att utgå ifrån. Elevarbeten och annat som gjorts i rent studiesyfte kanske kan säljas för materialkostnad men i övrigt tycker jag att man bör ta mer betalt.
 
Det tycker jag är en bra miniminivå att utgå ifrån. Elevarbeten och annat som gjorts i rent studiesyfte kanske kan säljas för materialkostnad men i övrigt tycker jag att man bör ta mer betalt.
Man kan inte räkna med att kunna ta mer betalt än marknaden kan bära - vissa typer av verksamhet är oerhört svåra att ha som levebröd. Och kunderna skiter i vad saker kostar att tillverka.

Ett tag sysslade jag med smyckessmide - jag köpte ett enormt vackert visitkortsetui made in China. Jag bar det med mig jämt som en påminnelse om att det fanns andra, minst lika skickliga som jag någonsin kunde drömma om att bli som hade någon tusenlapp i månadslön. Samma historia berättade min mentor. Många smycken tillverkas idag i Sydafrika. Skickliga smyckessmeder kan få 12 kr/h (och ja, de kan designa också). En glasblåsare (ett otroligt svårt och fysiskt krävande hantverk) kommer upp i samma lönenivå som en USKA och då lägger glashyttorna ner pga dålig lönsamhet. En krukmakare jag kom i kontakt med via en kurs, levde på kurser. Från Kina kunde de exportera krukor till lägre kostnad än vad hen kunde köpa lera för. Jag köpte en signerad afghansk matta för ett par tusen (Hade det stått MMF hade den kostat minst 100 gånger så mycket trots en liknande materialåtgång). En hyfsad timlön kan man inte räkna med - värdet sätts genom efterfrågan.

Vill man göra något konstnärligt får man fundera på vad man behöver få betalt, vad marknaden är beredd att betala (och om det räcker för livets nödtorft) och hur man ska få den att betala det. Kan man sälja något annat i paketet (t.ex. lokalt hantverk, ett starkt varumärke (namn), en upplevelse (konstrundor, ateljebesök)? Vad är USPen och hur ger den ökad betalningsvilja?

Jag tycker att det intressantaste i tråden är att sätta priserna tillräckligt högt för att köparna ska värdera tavlorna. Det ger sannolikt mer att kolla på vad liknande tavlor säljs för (och var och hur de säljs - kan det kopieras eller finns ännu bättre idéer?) än att räkna på kostnader och tidsåtgång.
 
Som några har vart inne på, är det för billigt säljs det inte pga det (kan signalera dålig kvalité). Bättre då justera priset om man märker att det är satt för högt och inga köper pga det. Men jättefina tavlor!
 
Bara duken kostar runt 400:-/meter idag, vad jag förstått det som. Så materialkostnaderna har dragit iväg!
Jooo om det gäller beställningar såklart. Men om jag började måla olja hemma nu för nöjes skull skulle ju duken fortfarande kosta 400 kr metern och jag skulle inte få tillbaka det.

(Keramik var jag ju inte helt usel på som yngre och det kostade mycket kurser, lera osv. Men jag fick ju inga pengar tillbaka för det. Det var en hobby. Ridningen kostar också massor, inte ett öre få jag tillbaka.)

Jag antar att faktumet att skatten på hobbyförsäljning kickar in först efter en viss summa är just att material kostar och skatteverket tänker sig inte att man egentligen riktigt försörjer sig på hobbyn utan bara inte går lika mycket back.

När det gäller konst så kanske folk också funderar över framtida värde, eller jag skulle göra det i alla fall (har några alster från namn som är kända nog att hamna på värderingssiter och vara vagt igenkänningsbara -de är fortfarande bara värda mellan 800-1200 kr (och ganska fula i sin garderob)). En fin tavla på ett café brukar visserligen ha en prislapp på 6000 (vad jag också sett), men en tavla man hittat på auktion från någon helt okänd gör ju verkligen inte det oftast (och det är ju ofta där de hamnar förr eller senare). Så som investering är det högrisk.

Så jag håller med Tanten om att produkter från hobbyverksamhet rimligen är värda vad någon vill betala för dem, inte vad materialet kostar. Eftersom materialet i sig inte längre går att använda när det sitter torkat på duken, och duken inte längre går att använda när konstverket sitter fast på den. (Och just att skänka bort sitt måleri mot brödkanter har ju folk gjort i alla tider, Vincent van Gogh tex)

En beställning däremot måste rimligen kosta material och arbetskostnad. Dvs om jag vill ha en målning av min häst och har valt hobbykonstnär så måste jag såklart betala material och tidsåtgång.

Därmed inte sagt att någons mamma ska skänka bort sin konst, det skulle hon ju sluta med. Dessutom Vill ju folk uppenbarligen ha tavlorna, då ska de såklart betala! Utan att jag alltid föreställt mig att när man börjar sälja någonting så startar man vid ett pris där man kan få det sålt (var det nu är, men hon var ju populär i trakten) och sedan höjer priset allteftersom det blir åtgång och popularitet. (anledningen till att någon ovan hellre köper konst för 8000 än för 1000 är ju att hon då tänker att konstnären är populär. Medan jag kanske hellre låter bli eftersom jag kanske föreställer mig att de bara sätter material och så tidskostnad på.)
 
Senast ändrad:
Fast det blir ju en ond cirkel. Om man inte sätter ett pris som speglar den verkliga kostnaden och arbetsinsatsen, kommer ingen tycka att det är värt mer heller.
Jo för när så många vill ha resultatet att konstnärens tid är en trång sektor så måste priserna gå upp.

(Alla har väl haft en bildlärare som målat hela livet, gått konstfack och nu inte säljer någonting. Att då alla som tycker om att måla måste få materialkostnaden tillbaka när de säljer blir liksom konstigt. Bara för att man gillar att använda material behöver inte det betyda att resultatet är bättre och mer värdefullt för allmänheten än själva materialet. Mina använda ritblock tex är ju helt värdelösa för alla utom min mamma. De ritblock jag inte använt däremot kan jag ju sälja.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Linfrö
  • Ormbett
  • GHS - dagens dressyr.
Tillbaka
Upp