Att rensa i kalendern

Jag känner mig konstant sysselsatt. Trots att jag bara jobbar 25%. När försäkringsbolaget skulle boka tid för husbesiktning så hade vi ett sjå att hitta en ledig tid.

Jag fattar verkligen inte hur jag ska få ihop mitt liv om jag ska jobba mer när jag redan känner att det är för mycket.

Förrförra veckan hade jag boendestöd 2 gånger, husbesiktning, psykolog, vårdcentral (för mitt sår har FORTFARANDE inte läkt). Förra veckan hade jag boendestöd 2 gånger, besök av rörmokare, vc-besök, arbetsterapeut och läkarbesök. Den här veckan är det "bara" boendestöd 2 gånger, anställningsintervju, psykolog och vc-besök. Jag måste byta hjul på bilen den här veckan också.

Och sen behöver man också borsta tänderna, duscha, byta lakan, gå promenader och göra andra saker på to-do-listan.

Jag har ju också behov av att göra roliga och meningsfulla saker ibland så att jag orkar med livet. Men det händer att jag känner att jag inte orkar med att göra något roligt. Jag kan tänka att vad fan odlar jag spenat för när jag kan köpa spenat i affären. Allt det där jag tänker ska ge mitt liv mening, känns meningslöst. Varför ska jag sätta upp fågelholkar? Varför ska jag odla blommor? Varför ska jag göra bihotell? Varför ska jag anlägga skogsträdgård? Varför ska jag odla sallat och brytbönor? Jag försöker ju göra de här sakerna för att orka med livet. Så jag tvingar mig att göra dessa saker ändå, fast det känns meningslöst. Något LITET varje dag. För det är depressionen som säger att det är meningslöst. Skulle jag sätta mig och inte göra något alls, så skulle depressionen få fritt spelrum och jag skulle antagligen gå under.

Jag har för övrigt inte kommit till skott och jobbat något alls idag än. Om två timmar ska jag träffa psykologen och sen är klockan redan två på dagen.

 

[Wille]

Jag känner igen det där med att hela tiden ha känslan att vara upptagen hela dagarna trots att jag inte är det. Det är för mig mycket för att jag tycker att efter kl är typ 14 15 så kan jag inte riktigt påbörja någonting. Det gör att dagarna är väldigt korta men samtidigt såpasss långa att jag blir rastlös och bara väntar på att tiden ska gå så jag kan gå och lägga mig.

Min psykolog sa till mig sist när jag sa att allt känns meningslöst för att jag känner inte direkt efter jag gjort någonting någon större glädje eller nöjdhet över det alls och han sa att det är för att jag har tränat min hjärna så lång tid under så många år i att inte må bra av saker och ting som ska få mig att må bra. Sånt som får mig att må dåligt däremot, sådant som inte är bra för mig, det får jag mer tillfredställelse av. Så där i mitt fall får jag helt enkelt kämpa med att programmera om hur jag tänker och lära om hjärnan att känna annorlunda, för att få mer tillfredsställelse av saker som är positiva för mig.

När det gäller det med att inte ha tid eller känna att man inte har tid så har jag börjat tänka lite att jag måste skilja på känslan och vad jag faktiskt krasst har för tid. För man har mer tid än man tror även om det inte känns så alltid. Man hinner med mycket mer än vad man tror att man gör.

Jag har också behov av att vila och ha luft i mitt schema.

Sen när jag varit ute och gjort något så brukar jag känna mig nöjd. Jag brukar inte få så mycket resultat på 20-30 minuters arbete i trädgården, men det som är gjort är gjort, och det är bra. Så småningom blir jag ju klar också.

 

[Inte_Ung]

@Inte_Ung Det känns som om du propagerar en flytt för flyttandets skull. Inte för att det skulle ge några fördelar.

Nej det gör jag verkligen inte.
Du bor ju fantastiskt fint.

 

[Enya]

Men tjatet handlar ju inte bara om faktauppgifter om priserna på glasögon och storlek på pension som behöver rättas till? (Inget av det av det är dessutom fakta i enskilda fall, vad ett par glasögon för Willes behov kostar kan bara hennes optiker avgöra, och vad gäller pension behöver man noggrannare personlig uträkning än schablonbelopp som bukefalister hittar).

Jag skrev Till exempel vilket betyder att det bara är något som diskuterats i hennes trådar. Att så stenhårt påstå att man inte kan leva på en pension som gammal är ju rätt märkligt uttalande när man 1. inte är där själv ännu och 2. det finns skydd i samhället för äldre. Att påstå att man MÅSTE ha glasögon för över 10 000 kr är också en bit verklighetsfrånvänt, när det finns billigare som funkar, men som inte passar kraven. Det handlar om att man måste anpassa sig och acceptera sin situation vilket jag upplever är där skon klämmer.

 

[Wille]

Jag skrev Till exempel vilket betyder att det bara är något som diskuterats i hennes trådar. Att så stenhårt påstå att man inte kan leva på en pension som gammal är ju rätt märkligt uttalande när man 1. inte är där själv ännu och 2. det finns skydd i samhället för äldre. Att påstå att man MÅSTE ha glasögon för över 10 000 kr är också en bit verklighetsfrånvänt, när det finns billigare som funkar, men som inte passar kraven. Det handlar om att man måste anpassa sig och acceptera sin situation vilket jag upplever är där skon klämmer.

Fast billiga glasögon funkar inte om man hela tiden måste vända och vrida på huvudet för att synfältet är så smalt. Blir ju extremt jobbigt faktiskt. Att leva så är som att ha skoskav hela tiden.

 

[Enya]

Fast billiga glasögon funkar inte om man hela tiden måste vända och vrida på huvudet för att synfältet är så smalt. Blir ju extremt jobbigt faktiskt. Att leva så är som att ha skoskav hela tiden.

Du tror inte man vänjer sig om det nu är så? Verkar inte vara så jobbigt för de som har det så, vad jag märkt.

 

[Wille]

Du tror inte man vänjer sig om det nu är så? Verkar inte vara så jobbigt för de som har det så, vad jag märkt.

Tror inte det. Har ju liksom inte heller lyckats vänja mig vid buller eller starka dofter.

 

[Enya]

Tror inte det. Har ju liksom inte heller lyckats vänja mig vid buller eller starka dofter.

Då blir jag nyfiken på din lösning om du får en låg pension som du knappt överlever på, inte har råd med dyra glasögon som passar dina höga krav, inte vill söka pengar ur fonder och inte vill ha billigare glasögon för att du inte kan vänja dig?

 

[hundtant]

Då blir jag nyfiken på din lösning om du får en låg pension som du knappt överlever på, inte har råd med dyra glasögon som passar dina höga krav, inte vill söka pengar ur fonder och inte vill ha billigare glasögon för att du inte kan vänja dig?

Varför är du nyfiken på det? Herregud, släpp det! Du är inte nyfiken alls, du vill bara sätta dit henne.

 

[Grazing]

Jag har också behov av att vila och ha luft i mitt schema.

Det finns plats för det också, men som sagt, känslan kan vara annorlunda.

Sen när jag varit ute och gjort något så brukar jag känna mig nöjd. Jag brukar inte få så mycket resultat på 20-30 minuters arbete i trädgården, men det som är gjort är gjort, och det är bra. Så småningom blir jag ju klar också.

Grejen är ju att du vill ha en "mening med livet" grej, meningen med livet är just att göra saker och ting och känna glädje över det. Känna den känslan en längre stund och inte älta och tänka negativt på det som inte går. Att få den känslan att bestå resten av dagen, det krävs träning. Om dom känslorna består så klarar vi också mer motgångar då vi ju blir mer positiva och ser lösningar snarare än problem.

Det finns ingen mening med livet i stort liksom, meningen är att vi ska må bra och då är att sluta älta ett måste tyvärr. Att lära sig att inte se, eller notera snarare, det negativa eller svåra hela tiden.

 

[Gnist]

Du tror inte man vänjer sig om det nu är så? Verkar inte vara så jobbigt för de som har det så, vad jag märkt.

Jag vande mig iaf inte vid mellanvidd över hela synfältet. Optikern vidhöll att man vänjer sig, 1 år senare hade hag fått nog och uppgraderade till bättre vidd.

Smalvidd hade gjort mig vansinnig

 

[Wille]

Det finns plats för det också, men som sagt, känslan kan vara annorlunda.

Grejen är ju att du vill ha en "mening med livet" grej, meningen med livet är just att göra saker och ting och känna glädje över det. Känna den känslan en längre stund och inte älta och tänka negativt på det som inte går. Att få den känslan att bestå resten av dagen, det krävs träning. Om dom känslorna består så klarar vi också mer motgångar då vi ju blir mer positiva och ser lösningar snarare än problem.

Det finns ingen mening med livet i stort liksom, meningen är att vi ska må bra och då är att sluta älta ett måste tyvärr. Att lära sig att inte se, eller notera snarare, det negativa eller svåra hela tiden.

Vi har olika syn på saken. Meningen med livet är att uppleva saker. Det kan vara både negativa och positiva saker. Det är liksom hela poängen med att leva. Ur ett andligt perspektiv.

Meningen med livet skiljer sig från det som är Meningsfullt med livet. Och jag tycker det är meningsfullt att göra saker jag finner glädje i.

 

[Enya]

Varför är du nyfiken på det? Herregud, släpp det! Du är inte nyfiken alls, du vill bara sätta dit henne.

Jag är nyfiken på hur hon tänker och resonerar, för det kommer igen och igen i mycket. Jag kan inte, det går, jag skulle inte klara, det fungerar inte.
Vad händer när hon måste? När hon inte har några val? Acceptans och att förhålla sig till vad som finns inte sänka sina krav?

 

[monster1]

Jag är nyfiken på hur hon tänker och resonerar, för det kommer igen och igen i mycket. Jag kan inte, det går, jag skulle inte klara, det fungerar inte.
Vad händer när hon måste? När hon inte har några val? Acceptans och att förhålla sig till vad som finns inte sänka sina krav?

Har man inga val har man ju inga val det är ju inte så mycket att göra åt då.
@Wille är ju inte en labbråtta var beteende ska studeras i olika potentiella scenarior.

 

[Otherside]

Då blir jag nyfiken på din lösning om du får en låg pension som du knappt överlever på, inte har råd med dyra glasögon som passar dina höga krav, inte vill söka pengar ur fonder och inte vill ha billigare glasögon för att du inte kan vänja dig?

Nu handlar tråden iofs inte om glasögon, men: Jag hade inte kunnat vänja mig vid "sämre" kvalitet på glas och inprovning av styrka. Några designerbågar skulle jag aldrig välja men korrekta glas är superviktiga för mig. Jag vänjer mig inte vid att hålla huvudet i fel vinkel i vissa lägen, det ger mig genast problem med nacken. Jag hade såna problem att jag fick sockerdrickskänsla i händerna pga detta och min optiker var förfärad över de glasögon jag gick omkring i. Jättetjocka glas ger också märkliga optiska konstigheter och blir tunga på näsryggen. Med min grava närsynthet skulle det bli helt galet - jag har haft såna och aldrig mer.

Bra glasögon är om inte prio 1, men i vart fall högt på listan.

Glasögon är en av de saker jag tycker staten borde subventionera - glasögon och tandvård. Båda är galet dyra idag och det gör att folk går runt med dåliga glasögon och dåliga tänder och det är ett hälsoproblem. Men det är en annan fråga.....

 

[Grazing]

Vi har olika syn på saken. Meningen med livet är att uppleva saker. Det kan vara både negativa och positiva saker. Det är liksom hela poängen med att leva. Ur ett andligt perspektiv.

Meningen med livet skiljer sig från det som är Meningsfullt med livet. Och jag tycker det är meningsfullt att göra saker jag finner glädje i.

En del av meningen med mitt liv är att tex kunna vara ute och fota, det kan jag inte göra när mina tankar till största delen går åt till att förstöra för mig själv och inte tillåta mig själv att se alla möjligheter som faktiskt finns. Jag kan inte leva min "mening med mitt liv" om jag inte ändrar på det som håller mig tillbaka.

Jag har missat så många fototillfällen för jag har använt dom dummaste anledningarna till att inte gå ut, som att tex det var eftermiddag och grannarna var hemma och någon kanske tittade ut och såg att jag fotade, vad det nu skulle spela för roll(?) eller att klockan var för mycket så jag inte skulle "hinna" iallafall för hemska tanke ifall jag kommit ut och insett att näe, det var fel ljus, det värsta som kunde hända där var liksom att jag fick gå in igen utan fotot. Och när jag inte kommit ut så går direkt tankarna för mig till att jag är värdelös, jag kan ingenting, jag har sån otur hela tiden, inget vill fungera för mig och jag blir dessutom arg på mig själv för att jag inte kom ut som jag faktiskt ville vilket i sej sen leder till en enorm frustration.

Såfort jag vill någonting så går tankarna till "tänk om det blir så och så" "tänk om jag inte hinner" "det är ingen ide att testa för nångång så blir det så och så iallafall" alltså direkt så går tankarna till anledningar till att det inte är någon ide för det kommer ändå bli fel och då är jag där igen och ältar med mej själv och blir bara arg och besviken på mig själv och jag blir ännu mera negativ till livet.

Vad jag läst i dina trådar så är du inte så annorlunda när det gäller sådant. Som tex när du skrev om vem det nu var som ville hjälpa till med om det var tandborstning eller vad det var(?) och du skriver att nej, det fungerar inte för så småningom måste jag ändra rutinen ändå. Så det är ingen ide att ens försöka. Trots att du vet om att vintern och mörkret är en bra bit bort.

Det här kanske bara är svammel och du kommer förmodligen inte hålla med övht men det är så jag läser det du skriver, du går direkt till varför någonting inte kommer att fungera utan att tänka det minsta på att just nu, just nu så kanske det underlättar för mig och hjälper mig att ändra resten av livet. Det är självförstörande tankar och tankar som håller dig tillbaka från att utvecklas i en positiv riktning.

För som min psykolog sa så oavsett diagnos osv så fungerar våra hjärnor till stor del väldigt lika, vi kan träna dom på att se möjligheter och ta till vara på det positiva och hålla kvar glädjen och på så vis minska att se problem i livet. Att även om något är svårt eller jobbigt en dag så är det inte en känsla som dominerar och livet blir mer uthärdligt.

 

[Enya]

Nu handlar tråden iofs inte om glasögon, men: Jag hade inte kunnat vänja mig vid "sämre" kvalitet på glas och inprovning av styrka. Några designerbågar skulle jag aldrig välja men korrekta glas är superviktiga för mig. Jag vänjer mig inte vid att hålla huvudet i fel vinkel i vissa lägen, det ger mig genast problem med nacken. Jag hade såna problem att jag fick sockerdrickskänsla i händerna pga detta och min optiker var förfärad över de glasögon jag gick omkring i. Jättetjocka glas ger också märkliga optiska konstigheter och blir tunga på näsryggen. Med min grava närsynthet skulle det bli helt galet - jag har haft såna och aldrig mer.

Bra glasögon är om inte prio 1, men i vart fall högt på listan.

Glasögon är en av de saker jag tycker staten borde subventionera - glasögon och tandvård. Båda är galet dyra idag och det gör att folk går runt med dåliga glasögon och dåliga tänder och det är ett hälsoproblem. Men det är en annan fråga.....

Glasögon var bara ett exempel! Det är skitsamma med det. Det är själva poängen med inställningen som jag undrar över.

 

[Wille]

Jag är nyfiken på hur hon tänker och resonerar, för det kommer igen och igen i mycket. Jag kan inte, det går, jag skulle inte klara, det fungerar inte.
Vad händer när hon måste? När hon inte har några val? Acceptans och att förhålla sig till vad som finns inte sänka sina krav?

Det där är något jag funderat på och planerat för i säkert 15-20 år. Jag har ingen lust att redovisa min plan här.

En del av meningen med mitt liv är att tex kunna vara ute och fota, det kan jag inte göra när mina tankar till största delen går åt till att förstöra för mig själv och inte tillåta mig själv att se alla möjligheter som faktiskt finns. Jag kan inte leva min "mening med mitt liv" om jag inte ändrar på det som håller mig tillbaka.

Jag har missat så många fototillfällen för jag har använt dom dummaste anledningarna till att inte gå ut, som att tex det var eftermiddag och grannarna var hemma och någon kanske tittade ut och såg att jag fotade, vad det nu skulle spela för roll(?) eller att klockan var för mycket så jag inte skulle "hinna" iallafall för hemska tanke ifall jag kommit ut och insett att näe, det var fel ljus, det värsta som kunde hända där var liksom att jag fick gå in igen utan fotot. Och när jag inte kommit ut så går direkt tankarna för mig till att jag är värdelös, jag kan ingenting, jag har sån otur hela tiden, inget vill fungera för mig och jag blir dessutom arg på mig själv för att jag inte kom ut som jag faktiskt ville vilket i sej sen leder till en enorm frustration.

Såfort jag vill någonting så går tankarna till "tänk om det blir så och så" "tänk om jag inte hinner" "det är ingen ide att testa för nångång så blir det så och så iallafall" alltså direkt så går tankarna till anledningar till att det inte är någon ide för det kommer ändå bli fel och då är jag där igen och ältar med mej själv och blir bara arg och besviken på mig själv och jag blir ännu mera negativ till livet.

Vad jag läst i dina trådar så är du inte så annorlunda när det gäller sådant. Som tex när du skrev om vem det nu var som ville hjälpa till med om det var tandborstning eller vad det var(?) och du skriver att nej, det fungerar inte för så småningom måste jag ändra rutinen ändå. Så det är ingen ide att ens försöka. Trots att du vet om att vintern och mörkret är en bra bit bort.

Det här kanske bara är svammel och du kommer förmodligen inte hålla med övht men det är så jag läser det du skriver, du går direkt till varför någonting inte kommer att fungera utan att tänka det minsta på att just nu, just nu så kanske det underlättar för mig och hjälper mig att ändra resten av livet. Det är självförstörande tankar och tankar som håller dig tillbaka från att utvecklas i en positiv riktning.

För som min psykolog sa så oavsett diagnos osv så fungerar våra hjärnor till stor del väldigt lika, vi kan träna dom på att se möjligheter och ta till vara på det positiva och hålla kvar glädjen och på så vis minska att se problem i livet. Att även om något är svårt eller jobbigt en dag så är det inte en känsla som dominerar och livet blir mer uthärdligt.

Jo, du svamlar. Vill jag gå ut och göra något i trädgården så gör jag bara det.

 

[Mia_R]

Då blir jag nyfiken på din lösning om du får en låg pension som du knappt överlever på, inte har råd med dyra glasögon som passar dina höga krav, inte vill söka pengar ur fonder och inte vill ha billigare glasögon för att du inte kan vänja dig?

Vad som händer i framtiden spelar just nu ingen roll, ingen av oss vet utan det är här och nu som vi kan påverka vårt liv. Vi kommer alla behöva ta tag i våra framtida, egna, liv så bättre att släppa det här och släppa tråden för det kommer inte komma några lösningar.

 

[Stekspaden]

Vad som händer i framtiden spelar just nu ingen roll, ingen av oss vet utan det är här och nu som vi kan påverka vårt liv. Vi kommer alla behöva ta tag i våra framtida, egna, liv så bättre att släppa det här och släppa tråden för det kommer inte komma några lösningar.

Hon är bannad så hon kan ändå inte svara nu.

 

[Mia_R]

Hon är bannad så hon kan ändå inte svara nu.

@Enya är inte bannad och det var henne jag svarade.
Jag tycker TS kan få slippa våra spekulationer om framtiden, det angår oss inte och det är inte vårt bekymmer.