Att leva med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Nån gång ibland så är det ingen fara, men nog borde de flesta äta två riktiga måltider om dan?

Är normen den? ;)
Alltså...vilka är "de flesta"? Hur folk äter eller inte äter..det vet inte jag. I min uppväxt var det så att på kvällen åt jag te o macka...o gjorde så långt upp i åldern. O frukost var te o macka...jag åt skollunchen o det var det lagade målet mat jag åt.
 
När jag jobbade som barnflicka i USA så åt ungarna en sandwish med sylt och jordnötssmör till lunch.
Kan inte minnas att det någonsin var tal om en "riktigt lagad" lunch, utan det var mest sandwich som gällde.
Det är 25 år sen, så det kanske har ändrat sig.

Jobbade själv i England för 15 år sedan där käkade man sandwish och en påse chips till lunch.

Jag tror faktiskt överlag att det är ganska ok med maten här i Sverige till barn.
Huvudsaken är väl att barnen får i sig protein, fett och kolhydrater i en någorlunda bra balans.

Jag ser inget som helst fel i att ge två fullkornsmackor, grönsaksstavar och ett glas mjölk till middag, som vi ofta ger vår minsta på 7 år.
Periodvis är det det enda han vill äta och då får han göra det. Han är underviktig så huvudsaken att han äter, liksom.

Jag inbillar mig att det till och med är nyttigare än falukorv och makaroner.

I övrigt äter våra barn alldeles för mycket halvfabrikat.
Jag varken äter det eller tycker om det, men för min sambo är det helt naturligt att käka mest sån mat och han gör även sån mat till barnen.
Ibland får jag ångest över det och vill att dom ska äta mer hemlagat.
Det trista är att har jag väl gjort egna köttbullar så vill dom i alla fall ha färdiga, så jag har mer eller mindre lagt ner mina ambitioner för tillfället.
Jag tänker att jag orkar inte riktigt lägga energi på det, som det är nu.
Och jag orkar inte ha dåligt samvete heller.

Tids nog kommer sambon och jag inte bo ihop och då kan jag välja själv hur jag själv vill göra med maten.
 
När jag jobbade som barnflicka i USA så åt ungarna en sandwish med sylt och jordnötssmör till lunch.
Kan inte minnas att det någonsin var tal om en "riktigt lagad" lunch, utan det var mest sandwich som gällde.
Det är 25 år sen, så det kanske har ändrat sig.

Jobbade själv i England för 15 år sedan där käkade man sandwish och en påse chips till lunch.

Men det innebär väl inte att det är bra? Sylt, jordnötssmör och chips är naturligtvis inga bra ingredienser i en lunch.

Enligt World Obesity Federation är 29,3 procent av amerikanska barn överviktiga eller feta. För engelska barn är siffran 27,7.
 
Men det innebär väl inte att det är bra? Sylt, jordnötssmör och chips är naturligtvis inga bra ingredienser i en lunch.

Enligt World Obesity Federation är 29,3 procent av amerikanska barn överviktiga eller feta. För engelska barn är siffran 27,7.
Nej, verkligen inte. Den är urusel!
Jag menar att jämfört med det tror jag att barn i Sverige äter bra eftersom det serveras lagad mat på förskolor och skolor.
 
Nej, verkligen inte. Den är urusel!
Jag menar att jämfört med det tror jag att barn i Sverige äter bra eftersom det serveras lagad mat på förskolor och skolor.
Aha, du tänkte så. Då fattar jag.

Ja, skollunchen ska ju utgöra en tredjedel av barnens närings- och energiintag. Och äter de den så tror jag också att de äter bra. Men det betyder antagligen också att en tredjedel ska utgöras frukost + mellanmål - och en tredjedel middag.
 
Aha, du tänkte så. Då fattar jag.

Ja, skollunchen ska ju utgöra en tredjedel av barnens närings- och energiintag. Och äter de den så tror jag också att de äter bra. Men det betyder antagligen också att en tredjedel ska utgöras frukost + mellanmål - och en tredjedel middag.
Jag skulle nog skriva
Men det betyder antagligen också att en tredjedel ska utgöras frukost + mellanmål - och en tredjedel mellanmål + middag o ev kvällsmacka.
 
Aha, du tänkte så. Då fattar jag.

Ja, skollunchen ska ju utgöra en tredjedel av barnens närings- och energiintag. Och äter de den så tror jag också att de äter bra. Men det betyder antagligen också att en tredjedel ska utgöras frukost + mellanmål - och en tredjedel middag.
Ja och på yngsta sonens skola får de dessutom ett rejält mellanmål kl 2 och för dom som fortfarande är kvar 16:30 en frukt.
Jag inser när jag skriver nu att det nog är väldigt, väldigt bra. :bow:
 
På en del förskolor/fritids får ju barnen frukost också om dom kommer dit väldigt tidigt, typ 06:30-07:30
Har praktiserat på dagis en gång i tiden och åtminstone då var det rejäl frukost med fil, gröt, smörgåsar mm som gällde.
Tror jag själv gick upp något kilo eller två efter min praktik för att det var så gott. :d :up:
 
För att återgå till trådens egentliga ämne och sluta prata om middagsmatens vara eller icke vara:
Ni som är deprimerade eller har ångest till följd av era funktionsnedsättningar, hur gör ni i ridningen? Ibland tar jag med mig ångesten upp på hästryggen och det blir såklart tråkigt. Min stackars häst tror ju såklart att jag har ångest pga sabeltandad tiger i buskarna. Nu har han väl lärt sig att koppla bort min sinnesstämning lite och ibland tar han på sig modighetshatten och stöttar mig när jag mår dåligt. Men ibland trissar vi upp varandra och det blir svårt att komma till ridning. Har lite dåligt samvete för att jag inte alltid är den där braiga ledaren som han behöver.
 
Tant.... var ju lite som Tant var. Hon funkade som väldigt bra mindfullness träning för mig, då hon krävde konstant närvaro. Både från marken och på ryggen. Detta har jag tagit med mig till Fröken, och de andra hästarna jag ridit.

SÅÅÅ skönt. SÅÅÅ användbart. Att kunna släppa ångest och press och alla andra tankar för en stund. Stallet blir väldigt viktigt för mitt mående.
 
Tant.... var ju lite som Tant var. Hon funkade som väldigt bra mindfullness träning för mig, då hon krävde konstant närvaro. Både från marken och på ryggen. Detta har jag tagit med mig till Fröken, och de andra hästarna jag ridit.

SÅÅÅ skönt. SÅÅÅ användbart. Att kunna släppa ångest och press och alla andra tankar för en stund. Stallet blir väldigt viktigt för mitt mående.

Det bästa är ju när ridningen funkar som här-och-nu-aktivitet och man kan vara fullt fokuserad och släppa allt annat för en stund. Hade en sån dag idag och det var SÅ fint att slippa bli påmind om min situation varje sekund!
Fast det funkar ju inte alltid tyvärr.
 
En till här med ADHD och Asperger
Plus lite andra psykiska diagnoser
Har mkt svårt att få ihop ett fungerande liv...
Plus kämpar med en svår ätstörning med..
Hästarna brukar vara där jag faktiskt kunde slappna av och må bra men sen ätstörningen så blir det ångestladdat i Stallet pga träningstankar..
 
En mycket bra arbetsvecka har tagit slut, det har varit roligt på jobbet hela veckan :cautious::up:

men ni andra som har problem med trötthet, hur tvingar ni er till att göra saker? Vissa saker mår man ju så mycket bättre efter man har gjort dem.
 
En mycket bra arbetsvecka har tagit slut, det har varit roligt på jobbet hela veckan :cautious::up:

men ni andra som har problem med trötthet, hur tvingar ni er till att göra saker? Vissa saker mår man ju så mycket bättre efter man har gjort dem.

Ibland. Ibland inte.

Saker jag vet att jag mår bättre av efteråt; större chans att jag tvingar mig själv.

Saker jag vet är hemskt jobbiga; mindre chans att jag tvingar mig själv.

Dock händer det att jag har perioder jag vägrar göra saker alls, typ. För att ladda batterierna och få det att bli roligt att göra saker igen.
 
Ibland. Ibland inte.

Saker jag vet att jag mår bättre av efteråt; större chans att jag tvingar mig själv.

Saker jag vet är hemskt jobbiga; mindre chans att jag tvingar mig själv.

Dock händer det att jag har perioder jag vägrar göra saker alls, typ. För att ladda batterierna och få det att bli roligt att göra saker igen.
Jag märker ju hur skönt det är när man tvingar sig ut med hästen efter jobbet. Mitt jobb är inte fysiskt på något sätt. Men samtidigt är det så jobbigt.
 
För att återgå till trådens egentliga ämne och sluta prata om middagsmatens vara eller icke vara:
Ni som är deprimerade eller har ångest till följd av era funktionsnedsättningar, hur gör ni i ridningen? Ibland tar jag med mig ångesten upp på hästryggen och det blir såklart tråkigt. Min stackars häst tror ju såklart att jag har ångest pga sabeltandad tiger i buskarna. Nu har han väl lärt sig att koppla bort min sinnesstämning lite och ibland tar han på sig modighetshatten och stöttar mig när jag mår dåligt. Men ibland trissar vi upp varandra och det blir svårt att komma till ridning. Har lite dåligt samvete för att jag inte alltid är den där braiga ledaren som han behöver.
jag har svårt att hålla i gång. oftast räcker det med att ta ledigt några dar ibland upp till ett par veckor. träningen för instruktör är viktig för mej. då får jag koppla bort mitt mående en stund.saknar att ha nån att rida med när jag mår dåligt. dels för den sociala biten och dels för att få lite draghjälp. tyvärr så har måendet gjort att jag tappat självförtroendet och har backat flera steg i hoppningen. men jag kämpar på.
 
En mycket bra arbetsvecka har tagit slut, det har varit roligt på jobbet hela veckan :cautious::up:

men ni andra som har problem med trötthet, hur tvingar ni er till att göra saker? Vissa saker mår man ju så mycket bättre efter man har gjort dem.

Jag har inte hittat nåt system som alltid funkar med tröttheten. Det får bli en bedömning från gång till gång och det är rent ut sagt skitsvårt! I torsdags var jag jättetrött men var ute i stallet och red ändå. I fredags var jag så trött att det susade i öronen och typ sjöng i huvudet och då gick jag inte ens ur sängen. Kanske jag hade behövt vila i torsdags och gjorde fel som red ändå. Kanske hade jag blivit jättetrött i fredags även om jag vilade i torsdags och alltså gjorde rätt som tvingade mig ut. Så svårt att veta!

Jag brukar tänka att om det är hjärnan som är trött mår jag oftast bättre efter en ridtur. Sen får jag ju anpassa ridningen efter hur jag mår och inte göra nåt svårt.
Men är det kroppen som är trött är det bättre att vila. Alltså om jag rent fysiskt inte orkar, när kroppen känns jättetung och jag knappt kan hålla ögonen öppna.

Sen känner jag inte skillnad på psyke och kroppens trötthet ibland.
Trial and error, alltid!
 
jag har svårt att hålla i gång. oftast räcker det med att ta ledigt några dar ibland upp till ett par veckor. träningen för instruktör är viktig för mej. då får jag koppla bort mitt mående en stund.saknar att ha nån att rida med när jag mår dåligt. dels för den sociala biten och dels för att få lite draghjälp. tyvärr så har måendet gjort att jag tappat självförtroendet och har backat flera steg i hoppningen. men jag kämpar på.

Visst är det mycket lättare när man har någon med sig! Instruktör eller ridkompis. Ibland får min man följa med och titta på (han tycker det är otroligt roligt förstås... not! ;)).
Min hoppning går också upp och ner, men då får den göra det. Jag tävlade 1m förut, nu harvar jag runt på 80 men vafan, då får det väl vara så! Man gör ju det för att man tycker det är kul! Ingen mening att känna att det är "sämre" att hoppa lågt eller inte hoppa alls. Det allra sämsta är ju att inte lyssna på sig själv. Känns det lagom med en bom på marken så är det ju asbra!
Min häst hade väl iofs hellre hoppat lite högre men han får acceptera att sänka kraven ibland. :)
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hur gör ni som lever ensamma utan barn eller partner? Känner ni er någonsin ensamma? Vad gör ni då när ni sitter där hemma i lägenheten/...
2
Svar
38
· Visningar
2 285
Träning Jag har rätt nyligen (i våras) fått en ADHD-diagnos, som vuxen (snart 30). Jag hade aldrig ens tänkt tanken att jag kunde ha ADHD förrän...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 897
Senast: Fazeem
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 561
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag vill ha en träningsapp där jag själv kan välja både på färdiga pass men också lägga ihop egna övningar till egna pass. Finns det...
Svar
15
· Visningar
179
Senast: Tassa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp