Att leva med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning

Tänk bara på att ta hand om er och värna möjligheten till återhämtning som de flesta NPF har större behov av än andra för att fortsätta fungera. Och be om en deltidssjukskrivning ifall det blir för mycket, så ni inte hamnar i en spiral som leder ännu längre neråt.
Jag har försökt det här men det enda svar jag får från fk är att deras läkare bedömer att jag inte har några problem eftersom mitt jobb inte innebär personkontakter (vilket är fel). Oavsett tycker jag det borde vara enkelt att titta i min sjukskrivningshistorik 4 längre sjukskrivningar pga depressioner och utmattning på 15 år talar väl för sig självt.
 
Träffade en inom vården här i veckan, hon pratade om att när man har en neuropsykiatrisk diagnos har man rätt till anpassad arbetsplats. Vad innebär anpassad arbetsplats?
 
Har som aspis ganska ofta svårt att se att andra kan tolka saker annorlunda än jag. Detta blir ett superstort problem när jag tolkat och lärt in något som är "fel" mot för vad majoriteten gör och det pekas ut för mig. Alltså att jag lärt mig att N = X men för "alla" andra är N = Y. Jag vet inte hur jag ska komma tillbaka från det. Jag får svårt att våga säga nåt alls, för vad tycker folk om mig nu? Vad har jag egentligen gjort och sagt i vilka sammanhang? Är det nåt annat jag gör fel som jag inte fattat och ingen har berättat? Känner att jag helst vill försvinna helt från kretsar där detta sker och har också gjort just så majoriteten av gångerna. Kapat kontakten med folk, avreggat mig från sidor osv. Känns inte riktigt som rätt respons på en sån "skitsak" men jag får jätteångest och får liksom känslan av att allt det här inlärda egentligen är fel och blir påmind om hur inget egentligen känns naturligt och smidigt för mig i kontakt med andra.
Händer detta andra aspisar och hur hanterar ni sånt i så fall?
 
Har som aspis ganska ofta svårt att se att andra kan tolka saker annorlunda än jag. Detta blir ett superstort problem när jag tolkat och lärt in något som är "fel" mot för vad majoriteten gör och det pekas ut för mig. Alltså att jag lärt mig att N = X men för "alla" andra är N = Y. Jag vet inte hur jag ska komma tillbaka från det. Jag får svårt att våga säga nåt alls, för vad tycker folk om mig nu? Vad har jag egentligen gjort och sagt i vilka sammanhang? Är det nåt annat jag gör fel som jag inte fattat och ingen har berättat? Känner att jag helst vill försvinna helt från kretsar där detta sker och har också gjort just så majoriteten av gångerna. Kapat kontakten med folk, avreggat mig från sidor osv. Känns inte riktigt som rätt respons på en sån "skitsak" men jag får jätteångest och får liksom känslan av att allt det här inlärda egentligen är fel och blir påmind om hur inget egentligen känns naturligt och smidigt för mig i kontakt med andra.
Händer detta andra aspisar och hur hanterar ni sånt i så fall?


Jag skulle säga att det händer alla människor.
Men det du måste jobba på är att inte förstora upp det till en stor grej. Alla gör små konstiga saker ibland, eller sårar någon eller vad som. Man säger "ursäkta" eller att man inte menade något illa och släpper det.
Gör inte vad ångesten säger. Ingen mer än du kommer ihåg småsakerna. Och jag skulle sakna dig här om du försvann:)
 
Jag skulle säga att det händer alla människor.
Men det du måste jobba på är att inte förstora upp det till en stor grej. Alla gör små konstiga saker ibland, eller sårar någon eller vad som. Man säger "ursäkta" eller att man inte menade något illa och släpper det.
Gör inte vad ångesten säger. Ingen mer än du kommer ihåg småsakerna. Och jag skulle sakna dig här om du försvann:)
Ja allting händer väl alla till en viss grad oavsett var på neuroskalan man placerat sig. :) Men jag tror att det är just känslan av att jag är "fejk" som gör det så svårt att komma tillbaka och det är aspisen i mig som talar då. Allt jag "kan" om interaktion med andra är egentligen bara "på låtsas", ingenting är naturligt eller spontant utan allt är bara inlärt och "tänk om allt jag lärt mig egentligen är fel!?", typ så går tankarna.
Tror att allt är värre just nu också för jag har en extra dålig vecka inuti en ovanligt dålig månad så allt blir superstort och svårt. Ska tack och lov få träffa en psykolog för första gången sedan jag fick min diagnos för 6 år (!) sedan nu i övermorgon. Hoppas kunna reda ut lite då.

Tack :heart
 
Har som aspis ganska ofta svårt att se att andra kan tolka saker annorlunda än jag. Detta blir ett superstort problem när jag tolkat och lärt in något som är "fel" mot för vad majoriteten gör och det pekas ut för mig. Alltså att jag lärt mig att N = X men för "alla" andra är N = Y. Jag vet inte hur jag ska komma tillbaka från det. Jag får svårt att våga säga nåt alls, för vad tycker folk om mig nu? Vad har jag egentligen gjort och sagt i vilka sammanhang? Är det nåt annat jag gör fel som jag inte fattat och ingen har berättat? Känner att jag helst vill försvinna helt från kretsar där detta sker och har också gjort just så majoriteten av gångerna. Kapat kontakten med folk, avreggat mig från sidor osv. Känns inte riktigt som rätt respons på en sån "skitsak" men jag får jätteångest och får liksom känslan av att allt det här inlärda egentligen är fel och blir påmind om hur inget egentligen känns naturligt och smidigt för mig i kontakt med andra.
Händer detta andra aspisar och hur hanterar ni sånt i så fall?
biteme_bigarmhug.gif
 
Ja allting händer väl alla till en viss grad oavsett var på neuroskalan man placerat sig. :) Men jag tror att det är just känslan av att jag är "fejk" som gör det så svårt att komma tillbaka och det är aspisen i mig som talar då. Allt jag "kan" om interaktion med andra är egentligen bara "på låtsas", ingenting är naturligt eller spontant utan allt är bara inlärt och "tänk om allt jag lärt mig egentligen är fel!?", typ så går tankarna.
Tror att allt är värre just nu också för jag har en extra dålig vecka inuti en ovanligt dålig månad så allt blir superstort och svårt. Ska tack och lov få träffa en psykolog för första gången sedan jag fick min diagnos för 6 år (!) sedan nu i övermorgon. Hoppas kunna reda ut lite då.

Tack :heart

Du verkar otroligt normal av vad jag läst mig till, så jag skulle säga att du lärt dig interagera väldigt väl.

Som sagt, de flesta av oss känner mer eller mindre ofta att vi är fejk och väntar på att bli avslöjade, sen förstår jag att det är olika beroende på utgångsläge och att du kanske har svårare för att interagera med folk än vad till exempel jag har.
Jag vet instinktivt vad som är "rätt" till skillnad från dig antar jag. Men var lite snäll mot dig själv, och bra att du får prata med någon!
 
Ja allting händer väl alla till en viss grad oavsett var på neuroskalan man placerat sig. :) Men jag tror att det är just känslan av att jag är "fejk" som gör det så svårt att komma tillbaka och det är aspisen i mig som talar då. Allt jag "kan" om interaktion med andra är egentligen bara "på låtsas", ingenting är naturligt eller spontant utan allt är bara inlärt och "tänk om allt jag lärt mig egentligen är fel!?", typ så går tankarna.
Tror att allt är värre just nu också för jag har en extra dålig vecka inuti en ovanligt dålig månad så allt blir superstort och svårt. Ska tack och lov få träffa en psykolog för första gången sedan jag fick min diagnos för 6 år (!) sedan nu i övermorgon. Hoppas kunna reda ut lite då.

Tack :heart
Håller med.
Så länge allt flyter smidigt kan man imitera socialt beteende med hjälp av det man lärt sig rent intellektuellt.
Men när det blir knepigare eller ovanligare situationer så är det svårare. Tror det är det du reagerar på.
Hur man ställer till rätta missförstånd är ett tre nivåer svårare socialt spel.
Lika med sådant som mer sällan sker offentligt så man har chansen att iaktta andra för att lära sig mönstren - att gräla till exempel.
 
Jag är autistisk och känner mig rätt ofta socialt korkad. Men i övrigt påverkar det mig inte, jag har fast anställning och min chef tycker att jag gör ett skitbra jobb. Jag har dock svårt att komma ihåg människor och deras namn, men är extremt bra på att minnas saker jag är intresserad av att minnas. Mitt största problem är att jag glömmer bort saker jag inte är tillräckligt fokuserad på, typ att äta och dricka vatten, men min sambo hjälper mig med det.
 
Håller med.
Så länge allt flyter smidigt kan man imitera socialt beteende med hjälp av det man lärt sig rent intellektuellt.
Men när det blir knepigare eller ovanligare situationer så är det svårare. Tror det är det du reagerar på.
Hur man ställer till rätta missförstånd är ett tre nivåer svårare socialt spel.
Lika med sådant som mer sällan sker offentligt så man har chansen att iaktta andra för att lära sig mönstren - att gräla till exempel.
Oj, det där sista har jag nog inte ens tänkt på! Det är klart som fasiken att jag grälar på samma sätt som min morsa (vilket min partner påpekar för mig ibland) när hon är den enda jag kunnat "studera" i sådana situationer! Det förklarar ju också varför bråken mellan just henne och mig alltid blir så galet stora, vi bråkar ju på exakt samma sätt! Att jag inte fattat det tidigare! Hej, hela min värld ställs på ända!

Jag tror f.ö. att jag har undvikit de ovanliga och svåra situationerna i alltför stor utsträckning och därmed knappt "fått träna" alls. Jag tycker att jag är bra på att hantera normala situationer och diskussioner, men så fort det börjar se ut som att det kan bli missförstånd, konflikter eller liknande så försvinner jag hellre än försöker ta mig an det. Jag är superbekväm på "nivå ett" men så fort det går djupare så känns det direkt som att jag ska drunkna. Det här måste jag se till att jobba på!
 
Oj, det där sista har jag nog inte ens tänkt på! Det är klart som fasiken att jag grälar på samma sätt som min morsa (vilket min partner påpekar för mig ibland) när hon är den enda jag kunnat "studera" i sådana situationer! Det förklarar ju också varför bråken mellan just henne och mig alltid blir så galet stora, vi bråkar ju på exakt samma sätt! Att jag inte fattat det tidigare! Hej, hela min värld ställs på ända!

Jag tror f.ö. att jag har undvikit de ovanliga och svåra situationerna i alltför stor utsträckning och därmed knappt "fått träna" alls. Jag tycker att jag är bra på att hantera normala situationer och diskussioner, men så fort det börjar se ut som att det kan bli missförstånd, konflikter eller liknande så försvinner jag hellre än försöker ta mig an det. Jag är superbekväm på "nivå ett" men så fort det går djupare så känns det direkt som att jag ska drunkna. Det här måste jag se till att jobba på!
Med NPF så är man ofta känsligare för stress och affekt.
Och det kommer ju gärna mycket av det i socialt besvärliga situationer.
Så man kan bli sämre än vanligt på att kompensera och hantera socialt spel, samtidigt som behovet att spela någorlunda bra och lyckas med fingertoppskänslan är större.
 
Idag har jag fått boendestöd beviljat! JIPPIE!! Ska bli spännande att se vad de kan hjälpa mig med och hur det fungerar (jag har fått information såklart men den är så abstrakt...).
En intressant grej är ju dock att handläggaren har ringt typ tio gånger den senaste tiden för att berätta detta, jag har såklart inte svarat eftersom jag har jättesvårt för att prata i telefon. Man undrar om hon var med på mötet där jag förklarade mina problem ;)
Nåja, det ordnade sig genom hjälp från mitt personliga ombud, så nu väntar jag på första mötet med boendestödjaren! YAY!
 
Idag har jag fått boendestöd beviljat! JIPPIE!! Ska bli spännande att se vad de kan hjälpa mig med och hur det fungerar (jag har fått information såklart men den är så abstrakt...).
En intressant grej är ju dock att handläggaren har ringt typ tio gånger den senaste tiden för att berätta detta, jag har såklart inte svarat eftersom jag har jättesvårt för att prata i telefon. Man undrar om hon var med på mötet där jag förklarade mina problem ;)
Nåja, det ordnade sig genom hjälp från mitt personliga ombud, så nu väntar jag på första mötet med boendestödjaren! YAY!

Härligt!
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Hur gör ni som lever ensamma utan barn eller partner? Känner ni er någonsin ensamma? Vad gör ni då när ni sitter där hemma i lägenheten/...
2
Svar
38
· Visningar
2 285
Träning Jag har rätt nyligen (i våras) fått en ADHD-diagnos, som vuxen (snart 30). Jag hade aldrig ens tänkt tanken att jag kunde ha ADHD förrän...
2 3
Svar
47
· Visningar
4 897
Senast: Fazeem
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 561
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag vill ha en träningsapp där jag själv kan välja både på färdiga pass men också lägga ihop egna övningar till egna pass. Finns det...
Svar
15
· Visningar
178
Senast: Tassa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp