Att leva med fobi?

Intressant att så många har liknande fobier, sprutor, blod, spindlar och ormar. Undrar varför just det är så vanligt. Jag hade en vän som hade svår fobi mot att flyga. Hen gick kurser i flygrädsla/fobi. Lätt blev det aldrigt, men det gick att gå på ett plan utan att svimma och kräkas. Lugnande medel nog för att droga ner en elefant hjälpte också.
Jag tycker också att det är intressant. Blod kan jag helt och hållet förstå att det väcker obehagskänslor rent instinktivt på något vis. Höjdskräck och cellskräck/klaustrofobi känns också väldigt legit som överlevnadsstrategi, men resten är mäkrligt. Det finns säkert forskning. :)
 
sprutor o spindlar. sprutfobin ställer ju till det en del. spindlar är numera mest skrik o spring om det inte är en zkånzk källarzpindel för då åker jag hem om den inte dör på något zätt.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Social fobi och dysmorfofobi har jag haft sen 11 års åldern och sväljfobin i 6 år. Har gått många år (+10 år) i KBT utan nämnvärda resultat och för ett par år sedan blev jag utan någon som helst förvarning utsparkad från psykitarin med motiveringen att de hade "gjort allt" och kunde inte hjälpa mig mer. Har inte vänt mig till psykiatrin igen efter det...
 
Jag har funderat över att försöka bota min orm-fobi eftersom den delvis hindrar mig i vardagen men fastnar på att det känns så rimligt att vara rädd för ormar för dom är ju farliga?
Det finns ju teorier kring att ormfobi och en del andra fobier har en vettig förklaring:

En teori om varför vissa drabbas av fobi är våra nedärvda evolutionära signaler. I mänsklighetens begynnelsen hjälpte det personen att överleva genom att vara rädd för till exempel ormar, öppna ytor och höjder. Andra skäl till fobi kan vara obehagliga erfarenhet av till exempel ormar.
https://sverigesradio.se/artikel/6998676
 
Fobier för ormar tycker jag känns ganska rimligt efterson det kan ha varit ett sätt för männskligheten att överleva på platser med giftiga ormar. Samma sak med spindlar.
Fast det är inte en såpass vanlig och förskräcklig fara att det borde finnas i något slags "folkminne" tycker jag. Det är extremt få spindlar och ormar som är så farliga runtom i världen, då borde fobin även röra andra djur som inte hör hemma i vår fauna. Någon slags inbyggd rädsla för tigrar, älgar och elefanter typ.
 
Jag tror personligen att våra fobier påverkas stort av media, samt en oförmåga att kunna läsa och förutsäga hur till exempel djur fungerar och reagerar. Alla människor med hästrädsla jag har mött har till exempel kallat dem framför allt oförutsägbara och oberäkneliga.
 
Sniglarna måste vara skitjobbigt om du bor i södra delarna av Sverige. Har du funderat på att söka hjälp med det?
Vi har för att bo där vi bor relativt lite sniglar, men vi bor i södra Sverige så det är många sniglar min man plockar varje dag.
Vi har anpassat trädgården så gott det går med träflis mellan odlingslådor och sådär, men jag vågar inte gå ut själv om det är fuktigt tex.

Det har jag inte, kan man ens det?
Hur söker man hjälp för en sådan fobi?
 
Jag har ormfobi och prata-inför-människor-fobi (typ scenskräck, antar jag).

Ormfobin är inget jag bekymrar mig speciellt över. Det är ju inget som jag behöver hantera i mitt dagliga liv. Jag klarar att vistas i skog och mark. Men jag märker absolut att fobin aktiveras om jag ser en orm (det räcker med en kopparödla som ju liknar en orm) och sedan ser jag ormar "överallt" i flera veckor efteråt. Men - tack och lov - bor vi ju inte i ett ormtätt land så det är en fobi som går att leva med utan att göra så mycket med den. Men hade den t.ex. börjat begränsa skogspromenader och dylikt så hade jag absolut sökt hjälp! Min värsta ormupplevelse var när maken inte var hemma och jag blev tvungen att få ut en snokbebis ur pannrummet på egen hand. Jag skrek, minns jag, MASSOR och grät säkert också. Men jag var TVUNGEN att få ut den!

Min prata-inför-människor-fobi är mer problematisk och hindrar mig till viss del i livet. Jag har vid tillfälle fått någon typ av panikångestattack när jag skulle prata inför ett rum fullt av kurskamrater. Det här är en fobi som jag "alltid" har haft med mig. Jag minns att muntliga redovisningar var en fasa för mig redan på mellanstadiet t.ex. Tack och lov har jag ett yrke där det väldigt sällan krävs att jag ställer mig upp och pratar inför andra, men det händer ibland att jag tvingas göra det. För det mesta går det ändå hyfsat, även om jag är rädd och nervös, och jag vet ärligt talat inte varför jag är så rädd för att göra det. Speciellt när det är vänligt sinnade arbetskamrater?? Jag önskar dock att det inte hade varit så svårt för mig, för det hade varit roligt att kunna hålla lite fler föredrag kring mina böcker t.ex...
Jag har också problem med att prata inför folk. Min hjärna stänger liksom ner, jag tappar bort vad jag ska säga och kan absolut inte tänka ut svar på klurigare frågor på uppstuds. Det är tur att jag inte har några chefs- eller projektledarambitioner för då hade det varit riktigt hindrande. Det var lättare under pandemin, för då kunde jag ha kameran avstängd, dela min presentation och ha ett annat dokument öppet bredvid med text att prata om.
 
Vi har för att bo där vi bor relativt lite sniglar, men vi bor i södra Sverige så det är många sniglar min man plockar varje dag.
Vi har anpassat trädgården så gott det går med träflis mellan odlingslådor och sådär, men jag vågar inte gå ut själv om det är fuktigt tex.

Det har jag inte, kan man ens det?
Hur söker man hjälp för en sådan fobi?
Jag skulle tro att man kan söka hjälp för alla fobier som påverkar en i vardagen? Just sniglar och såpass att du inte kan gå ut när det regnat är ett jätteproblem trots allt. Börja med att höra med vårdcentralen?
 
Jag skulle tro att man kan söka hjälp för alla fobier som påverkar en i vardagen? Just sniglar och såpass att du inte kan gå ut när det regnat är ett jätteproblem trots allt. Börja med att höra med vårdcentralen?
Ja, det kanske är värt ett försök. Jag förstår bara inte vad de någonsin skulle kunna göra för att det inte skulle vara otäckt med sniglar sen.
 
Djupt vatten klarar jag inte av. Vill alltid kunna känna botten. Om det så bara är med tårna, annars får jag lätt panik.
Känns dock bättre om jag är "själv" än om det befinner sig något annan person i direkt närhet. Då kan jag vara ute liite djupare en stund.
Tycker även det känns obehagligt att åka över broar när det är vatten under utifall bilen skulle ramla i. Så själva fallet är inte problemet utan just att hamna i vattnet och inte komma ur. Var extra spännande när jag skulle åka över Höga Kusten bron första gången. Då jag körde hade jag inget annat val än att fokusera på vägen framåt. Men något skakigt kändes det allt :nailbiting:

Annars har jag en del social fobi. Spec. med att ringa samtal. Svara går bra oavsett vem som ringer/okänt nr men när jag själv ska ringa går det sämre. Så mycket som skulle behövas göra blir inte gjort/skjuts på lite för länge ibland. Kan vissa dagar inte ens ringa till pappa utan obehag.
Går dock något lättare ringa i jobbsammanhang än privat, då jag då har en yrkesroll bakom.

Daggmaskar är också obehagliga. Går rysningar bara genom att se en på bild eller andra pratar om dom. Lite problematiskt när man håller på med plantering och jord. Ormar är lite obehagliga men hellre det än maskar.😅
 
Jag har spindelfobi och har haft det sedan jag var liten, kommer fortfarande ihåg när jag bara var några år och inte vågade gå förbi en sten som det var en spindel på. Idag kan jag fånga spindlar i glas för att bära ut dem men jag kan fortfarande få panik och skrika till om de överraskar mig och springer mot mig eller kommer nerför en tråd om jag ligger i sängen. Jag dödar dem inte om jag kan undvika och är samtidigt fascinerad av dem.
 
Spindlar.
Tror det bottnar i att min äldre syster har extrem spindelfobi. När vi var små fick jag en spindel på mig när vi var ute och lekte. Jag ville att hon skulle ta bort den men hon gallskrek och sprang bort från mig. Totalt kaos.

Numera kan jag leva med små spindlar. De får bo kvar i mitt hus utan problem. Stora källarspindlar är värre. Tyvärr invaderar de min källare vissa år så jag har lärt mig att hantera det (döda dom).
Jag bor ensam. Jag har att välja mellan att bränna ner huset, leva med gigantiska spindlar i källaren eller döda/göra mig av med dom.
De två första alternativen är egentligen inga alternativ så jag dödar dom. Kallsvettas, ståpäls och beredd att fly vid minsta rörelse men jag gör det.
 
Spindlar.
Tror det bottnar i att min äldre syster har extrem spindelfobi. När vi var små fick jag en spindel på mig när vi var ute och lekte. Jag ville att hon skulle ta bort den men hon gallskrek och sprang bort från mig. Totalt kaos.

Numera kan jag leva med små spindlar. De får bo kvar i mitt hus utan problem. Stora källarspindlar är värre. Tyvärr invaderar de min källare vissa år så jag har lärt mig att hantera det (döda dom).
Jag bor ensam. Jag har att välja mellan att bränna ner huset, leva med gigantiska spindlar i källaren eller döda/göra mig av med dom.
De två första alternativen är egentligen inga alternativ så jag dödar dom. Kallsvettas, ståpäls och beredd att fly vid minsta rörelse men jag gör det.
:rofl::rofl::rofl: Förlåt! bränna huzet har jag med funderat på men billigare o zpruta tex radar på dom då kan man ztår på avztånd, zmå zpindlar tar jag med zmällaren men källarzpindlarna är GIGANTIZKA i mina ögon o znabb o man hör när dom kommer klampande över golvet, hua!!
 
Sprutfobi och kräkfobi är absolut vanligast att folk söker hjälp för hos oss :)

Andra mer ovanliga är fobier som till exempel rör mörker, getingar och regn!
zer ni någon ålderzzkillnad på dom med zprutfobi? Tror många zom jag blev zkrämda av tandläkaren på hedenhöztiden
 
  • Gilla
Reactions: Sel

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp