Att leva med en bruksras...

Sasse

Trådstartare
På tal om en annan tråd är jag lite fundersam över hur bruksraser är att leva med. Jag har själv varit inne länge på att det kan bli en brukshund i framtiden, och detta är för att jag vill träna mycket med hunden. Jag har dock även funderat på andra aktiva raser, för att jag inte vet hurdana brukshundar är att leva med, vad man behöver se upp med, förebyggande träning, och annat.

Jag har noll och intet erfarenhet av brukshund och känner inte heller någon som har det. Överlag är samtliga jag känner dessutom sådana som har mer eller mindre koll på hund och föredrar sällskapsvarianter. Inga jag skulle ta hjälp av när/om jag skaffar en brukshund, vare sig i hunduppfostran och möjligen inte heller passning.

Vad behöver man tänka på när man skaffar brukshund, ni som har?

Är det någon här som skaffat brukshund som förstahund? Har ni i så fall varit uppvuxen med hund/haft annan erfarenhet sedan tidigare eller varit helt nya på det? Hur har det gått, svårigheter?

Rent aktivitetsmässigt tror jag inte det är några problem, utan tror det snarare är drifterna jag kanske inte mäktar med eller vet hur man ska hantera. Det är åtminstone drifterna som fått mig att fundera över andra alternativ.

Jag tycker även det är skitsvårt att välja ras. Jag har en massa hundar på min ”lista” över intressanta raser. Främst konkurrerar olika brukshundar, i och med att de har aktiviteten som tilltalar mig, men det finns även andra raser.

Finns det brukshundar som är lättare att ha att göra med? KH Collie? Beauceron? Vit herdehund? Någon som har raserna och/eller erfarenhet av dessa och kan beskriva mer hur de är att leva med rent vardagligt. Beauceron tycker jag verkar fräna, liksom andra bruksraser jag träffat, att träna med, men hur är de andra två i träningssammanhang?

Jag söker ingen SM-hund, utan jag vill träna mycket och ”prova på tävling”. Jag är ingen tävlingsmänniska egentligen, men tänker att det är ett naturligt steg att ta när man vill ge sig själv och hunden mer utmaning.

Det här är ingen rasvalstråd kan tilläggas, jag har som sagt en massa raser på min lista och tror inte jag skulle få andra förslag än vad jag redan fått från olika ställen. Jag skulle bara vilja höra lite mer om hur brukshundar är att leva med (och då gärna från folk med schäfer, kelpie, aussie, chodsky pes, samt de 3 ovan nämnda raserna). Kanske finns det även någon med raserna i Malmös omnejd som vill ha ett besök till och med? :angel:
 
På tal om en annan tråd är jag lite fundersam över hur bruksraser är att leva med. Jag har själv varit inne länge på att det kan bli en brukshund i framtiden, och detta är för att jag vill träna mycket med hunden. Jag har dock även funderat på andra aktiva raser, för att jag inte vet hurdana brukshundar är att leva med, vad man behöver se upp med, förebyggande träning, och annat.

Jag har noll och intet erfarenhet av brukshund och känner inte heller någon som har det. Överlag är samtliga jag känner dessutom sådana som har mer eller mindre koll på hund och föredrar sällskapsvarianter. Inga jag skulle ta hjälp av när/om jag skaffar en brukshund, vare sig i hunduppfostran och möjligen inte heller passning.

Vad behöver man tänka på när man skaffar brukshund, ni som har?

Är det någon här som skaffat brukshund som förstahund? Har ni i så fall varit uppvuxen med hund/haft annan erfarenhet sedan tidigare eller varit helt nya på det? Hur har det gått, svårigheter?

Rent aktivitetsmässigt tror jag inte det är några problem, utan tror det snarare är drifterna jag kanske inte mäktar med eller vet hur man ska hantera. Det är åtminstone drifterna som fått mig att fundera över andra alternativ.

Jag tycker även det är skitsvårt att välja ras. Jag har en massa hundar på min ”lista” över intressanta raser. Främst konkurrerar olika brukshundar, i och med att de har aktiviteten som tilltalar mig, men det finns även andra raser.

Finns det brukshundar som är lättare att ha att göra med? KH Collie? Beauceron? Vit herdehund? Någon som har raserna och/eller erfarenhet av dessa och kan beskriva mer hur de är att leva med rent vardagligt. Beauceron tycker jag verkar fräna, liksom andra bruksraser jag träffat, att träna med, men hur är de andra två i träningssammanhang?

Jag söker ingen SM-hund, utan jag vill träna mycket och ”prova på tävling”. Jag är ingen tävlingsmänniska egentligen, men tänker att det är ett naturligt steg att ta när man vill ge sig själv och hunden mer utmaning.

Det här är ingen rasvalstråd kan tilläggas, jag har som sagt en massa raser på min lista och tror inte jag skulle få andra förslag än vad jag redan fått från olika ställen. Jag skulle bara vilja höra lite mer om hur brukshundar är att leva med (och då gärna från folk med schäfer, kelpie, aussie, chodsky pes, samt de 3 ovan nämnda raserna). Kanske finns det även någon med raserna i Malmös omnejd som vill ha ett besök till och med? :angel:
Jag skaffade dobermann som första ras/första hund och jag bor i Lund. Så vill du träffa oss så går det bra.😊 Fel ras men brukshund iaf ;)
Har haft sällskapshundar i min omgivning när jag växte upp men ingen i familjen.
Ville ha hund att träna med precis som jag tränat med hästarna.

Jag har aldrig tyckt det har varit särskilt svårt att leva med dobermann faktiskt. Visst är han mycket hund men han är o andra sidan samarbetsvillig och lättmutad 😂 Med en boll/kampdutt kommer man väldigt långt liksom! Det enda som var svårt var jag inte hann med både hästarna och brukshund plus resten av livet. Skulle säga att det är som att ha en häst typ tidsmässigt många gånger även om jag vissa dagar knappt gör något med honom.

Jag tycker det är viktigt att köpa av en vettig uppfödare som kan hjälpa en vid svårigheter och som har koll på rasen. När man är ny i en ras är det guld värt med den hjälpen. Sen ska man såklart göra efterforskningar om linjerna angående mentalitet/hälsa med men en bra uppfödare kan svara på alla de frågorna man har.
Och köpa den ras som passar en bäst - inte rasen som andra tycker man borde köpa.
 
Brukshundar i allmännhet och vallhundar i synnerhet så har dom fördelen att vara väldigt lättlärda, MEN dom har även nackdelen att vara väldigt lättlärda... ;)

Att dom är lättlärda framhålls oftast bara positivt, men att dom lär sig ofog och vad som kan komma undan med (eller rent av ta över!) pratas det inte lika mycket om...
Är man konsekvent, vet vad man vill och kan sätta ramar, så är inte en brukshund något problem (ens som första hund) men om man ransakar sig själv och vet att man är lite velig och vek för ögontjänare så är inte de raserna förlåtande - alls ;)
 
En vettig uppfödare är A och O. Säger en uppfödare av en ras nej - hugg tag i denne och fråga varför. Be om förslag på andra raser eller om det finns uppfödare av linjer inom samma ras som passar dig bättre.

Var realist - hur ska du ha hunden när du arbetar? En stor, energisk hanhund kan det vara svårt att få plats till på hunddagis. Det kanske inte heller är en hund som mormor 82 kan passa.

Många riktigt trevliga hundar är piss som tonåringar i 2-års åldern
 
Köpte en kelpiehane som första egna hund. Visserligen uppväxt med Groenendael (Belgisk vallhund) men hade ingen erfarenhet av hundträning "på riktigt". Det mesta har gått väldigt enkelt och smidigt. Han var dock lite svårmotiverad i träningen så det blev en till efter 2,5 år då jag ville träna mer än hunden ville. Upptäckte med första kelpien hur kul hundträning är och det blev snabbt ett stort intresse och i princip det enda jag sysslat med på fritiden. Den första kelpien visade sig tyvärr utveckla en stor social osäkerhet (både mot människor och främmande hundar) men bortsett från det var han en enkel hund så länge han fick bra med motion. Den andra kelpien är en otroligt enkelt hund så länge han får veta vilka ramar som gäller. han älskar att träna men finner sig i lugnare perioder också utan problem. Han var rätt dryg (destruktiv) runt 1 år men det gick över snabbt.

Är man personen som inte kan motivera sig att komma ut utomhus när vädret är trist ska man kanske inte satsa på en brukshund tänker jag. Man får vara beredd att bli kall och blöt samt att famla runt i mörkret ute med pannlampa (om man nu jobbar dagtid på vintern). Hundens mentala välmående får gå före den egna bekvämligheten. Precis som i de flesta fall om man har häst vilket jag har haft tidigare.
 
Jag började med två vuxna bäcäs, varken jag eller hudarna kunde valla, men jag hade 40 kor + rekrytering, inklusive en tjur samt 80 tackor, så det var stålbad.
Mycket träning o kurser i början.
 
Ja, jag köpte brukshund som första hund. Inte uppvuxen med hund, men alltid haft vänner med hund och så.

I vårt fall går det både bra och dåligt.
Vår hund är skitrolig att jobba med och jag lär mig massor, varje dag. Älskar hundlivet och tränar lydnad, agility, nosework, bruks (spår än så länge - drar igår med lydnaden i vår) och rally.
Hon är verkligen så himla bra, hundrackarn.

Men - jättemen. Hon är inte rolig mentalt.
Lätt till stress, reagerar på det mesta - och gör det rejält.
Har gjort ett väldigt tråkigt mh och jag känner mig stundtals ganska nedslagen.doxl mognar hon varje dag och jag hoppas och tror att hon kommer bli bättre med åldern. Hon är två nu så vi får se hur det utvecklar sig...
Köpte henne som 9 månader gammal.

Kommer troligtvis köpa samma ras igen, men vara betydligt mer noggrann med att kolla föräldradjuren och deras släktingar.
 
Min första hund var en kelpie, men den skaffades medan jag fortfarande bodde hemma. Hade då varit mycket hundvakt till två exemplar av rasen under flera år innan. Lyckades få ett exemplar med stor social osäkerhet och EXTREMT träningsvillig och lättlärd. Inte optimalt som förstahund, men satan vad jag lärde mig mycket! :D Bodde dock i princip på brukshundklubben och i skogen (med träningsgrupper) i början.

Bortsett från osäkerheten och träningsbehovet så fick jag i samband med att han köptes höra att "Man stänger inte in en kelpie", vilket visade sig stämma väldigt bra. Den där grinden som fanns för att dela av huset när han var ensam hemma kunde skrotas ganska snabbt, då han på något vänster tog sig förbi den redan som rätt liten trots att den stod direkt ovanför en trappa.

Senare, under unghundstiden, fick han även för sig att han skulle följa med, överallt, hela tiden - vilket resulterade i att han försökte gräva sig ut när man stängde dörren (han hade inte separationsångest eller svårigheter att vara ensam - han var bara kreativ...) och med gipsvägg i hallen så blev det ett rätt fint hål innan han la ned det beteendet och hallen kunde renoveras. :angel:

Han kunde i princip läsa tankar - var alltid redo och visste vad som skulle hända innan det hände, så jag fick verkligen lära mig att ligga steget före för att kunna styra honom. Sjukt rolig att träna med, men han hade ju sina mentala problem som blev att han var svår i vardagen. En mentalt bra kelpie är dock sjukt enkel att ha att göra med.

Jag har även under ett års tid levt ihop med två chodskys, lite mindre vanlig ras i Sverige. Och en riktigt spretig sådan... De två jag levde med hade i princip kunnat vara två helt olika raser. Den ena var i princip en gårdshund, nöjd bara av att vara med på dagarna och strosa i skogen. Lugn och lite långsam, om man säger så. Tränade gärna, men saknade det "vassa" som oftast finns hos brukshundar. Den andra var brukshund deluxe. Snabb som satan, krävde ordentligt med mental stimulans för att inte sysselsätta sig själv (=riva huset) och hade stor jaktlust. Riktigt tuff mentalt, tålde "allt" och att något sammanhang orsakade smärta innebar inte att det var något man inte skulle göra om - bara att man fick göra det bättre nästa gång... 🙄 Men hade också noll integritet, fann sig i all hantering och enda hunden jag nånsin stött på som faktiskt gillade att kramas.

Så chodskyn är spretig, men det finns riktigt bra hundar. Det svåra är väl att veta att man får en på den nivå man vill ha.
 
Jag har aussies och malle. Jag tycker helt krasst att det är sjukt mycket lättare och mindre krävande för mig att hålla de tre brukshundarna nöjda än de tre sällskapshundarna (dvärgschnauzrar) :D!

Men det är ju för att jag och brukshundarna delar samma intresse, det för skogsarbete, brukslydnad och skydd. För mig är det vare sig krävande eller svårt att lägga x antal timmar om dagen på sån träning, för att det är det jag lever för. Medan om man inte har det intresset, så skulle det givetvis vara extremt jobbigt och krångligt. De har ju även en framavlad will to please och har koncentrationen samt arbetsmentaliteten att jobba länge, medan det med snusrarna kräver en annan sorts motivering och mer välplanerad (kanske inte helt rätt ord) träning.

Det är därför min man mest tränar och tävlar dvärgarna (förutom min första som jag tävlade rally med) han har ett helt annat tålamod än vad jag har :D! Dvärgschnauzrarna har fått köra både agility, rally, viltspår, personspår och lite lydnad, så det är ju inte på något sätt så att de inte går att göra något med bara för att de är aktiva sällskapshundar och inte av bruksras :).

Mina brukshundar är för mig extremt lätta att ha att göra med i övriga livet också, de är vare sig stressade eller rastlösa (som många felaktigt verkar tro att högpresterande brukshundar måste vara?) utan när vi inte gör något så vilar de. Men det har ju både med grundmentaliteten och sen med uppfostran att göra. Om de hade hamnat hos någon som ex inte hade haft ramar och regler, och inte hade tillgodosett deras arbetskrav och arbetsvilja i den mängd de kräver, så kan jag nog säkerligen tro att de hade kunnat vara riktiga pain in the ass.
 
Jag pallar inte med sällskapshundar, så tycker det är lättare med hundar som vill lyssna :angel:. Mina ligger mest och sover hemma. Har såklart befäst mycket regler hos dom och motionerar och tränar dom så att dom är nöjda. Min första brukshund var ett as tills jag insåg att jag var tvungen att säga till honom istället för att mata med köttbullar och ignorera alla dåliga beteenden.
 
Jag har ju schäfer. Upplever att en välaktiverad och rätt styrd schäfer är ganska enkel att leva med. De lär sig otroligt fort ofta, där även sånt som man inte vill att dom ska lära sig.

De är ofta väldigt lättmutade. För många brukshundar är boll eller kampleksak det bästa som finns så många problem som kan uppstå upplever jag är enklare att lösa än med en hund som inte är särskilt motiverad till samarbete och/eller leksak (eller godis för den delen).

Dock blir dom ofta brötiga upplever jag när dom inte får det dom behöver. Både I form av RÄTT aktivering och I form av rätt mängd aktivering så väl som vila. Gripa har tex under en längre period fått alldeles för lite aktivering av olika anledningar. Och även om hon inte är ett monster och river hemmet så har hon blivit mer uppspelt om det kommer hem besök (iaf vissa) och tex så vill hon gärna hjälpa till och fostra katten :angel: vilket absolut minskar om hon får ordentligt med aktivering. Dock ganska lätt löst egentligen. Hon får nu bollen om det kommer besök så då sitter hon fint tills hon får den att visa upp :D (lättmutade var det ja).
 
Jag har kelpie. Min andra hund men första brukshund. Köpte ridgeback som första hund 🤔

Att det blev kelpie som andrahund var för att mitt hundträningsintresse växt sig så stort med ridgebacken att den inte räckte till på långa vägar.
Om jag jämför dom två så var ridgebacken betydligt mycket jobbigare de 3 första åren (innan hon blev tant i en handvändning). Kelpien var bara jobbig (och är till viss del fortfarande) om hon inte fick göra tillräckligt mycket. Och i hennes fall så försvinner av-knappen. Fullständigt! Hon är efter mej konstant. Och blir lättstressad/uppjagad vid minsta tecken på att det ska hända något.

Så min relativt begränsade erfarenhet säger mej att en välaktiverad och nöjd brukshund (med dom mentala bitarna på rätt plats) ÄR enkel i vardagen.
 
*Viskar* Nu när jag har rasgrupp 5 (spetsar och urhundar) saknar jag ibland schäfer.

OK hon kunde teoretiskt äta upp grannarna och tuggade faktiskt på ett par hundar. Men lära schäfer gå fint i kopplet: hund drar. Jag stannar. Hund funderar. Hund tittar på mig. Vi går vidare. Hund drar. Jag stannar. Hund :idea:!

Lära urhund gå fint i koppel: hund drar. Jag stannar. Hund drar hårdare. Jag står kvar. Hund sätter sig ner och funderar. Hund drar åt ett annat håll. Hund funderar. Hund gör en piruette och försöker rusa iväg. Hund funderar. Hund drar åt ett nytt håll. Hund försöker gnaga av kopplet. Hund sätter sig och gråter (här tröstar jag och imorgon börjar vi om igen). (och ja, jag har i frustrerade ögonblick försökt dra tillbaka med resultatet hund drar ännu mer eller hund kastar sig på marken och vägrar att öht vara med på det här igen någonsin aldrig i livet och "du kan dra mig om du vill och törs så det, din...")

Samtidigt: brukshund är för folk som vill leva hund. Vissa linjer i vissa raser är inte för nybörjare eller kanske inte öht för folk med hund som hobby.
 
Och köpa den ras som passar en bäst - inte rasen som andra tycker man borde köpa.
Nej, gud nej. Min mamma är på mig skitmycket att köpa samma ras som de har, en cockerspaniel. Jag har aldrig klickat med den rasen, även om deras nuvarande är fantastisk - dock för "sävlig" för min del. Men likaväl har jag funderat på en sådan ras, bara för att jag är osäker på bruksras och deras drifter, och för att jag "vet vad jag får" hos den rasen. Hos andra aktiva raser som jag också funderat på finns istället osäkerheten, "Har de tillräckligt med motivation för det jag vill?" Egentligen vill jag ha en ras med hög motivation till träning delvis för att jag är rätt oerfaren på den fronten och tänker att jag får mycket gratis. Jag tycker det är skitsvårt att träna hund med mindre motivation som ibland/ofta räcker fingret åt en, för att inte tala om att det är så urbenat trist.


Den här tråden har inte direkt skrämt upp mig mer, utan snarare tvärtom att jag blivit mer sugen på brukshund igen. Sammanfattningsvis kan man säga att får de bara sin del av aktivering så är de rätt enkla? Och med aktivering menas det att de får blåsa ut rejält ett par gånger i veckan (mer?) och att de ständigt utmanas med nytt?

Kan man skaffa brukshund även fast man inte har någon backup av erfarna personer i sin närhet? Just nu har jag ingen hundkrets alls. Jag har lärt mig mycket av att läsa här, men med en egen hund, speciellt en krävande ras, behövs mer än det jag lärt mig.

Vad gör ni med era brukshundar som får de att bli riktigt trötta efteråt? Hur ofta?

Jag har absolut förståelse för att en bruksras kräver mycket. Tänker att det kan likställas lite med egen häst. Nu är det förvisso länge sedan jag hade häst, men det går åt rätt mycket timmar till både häst som hund. Vardagliga saker, samt träningar och tävlingar om man vill det. Jag tänker brukshund = livsstil.

Ni skriver att brukshundar kan bli brötiga om de inte får tillräckligt mycket aktivering, vilket jag antar innebär att de kan hitta på lite allt möjligt med sina smarta hjärnor :D Vad kan det finnas för svårigheter, om man får för mycket hund t.ex.? Jag har förstått att man kan behöva styra deras drifter, och som någon skrev, använda dem till deras fördel? Vad är det då för drifter ni talar om, eller hur vänder man det till deras fördel sas?
 
En brukshund som är understimulerad lägger den energin de skulle fått blåsa ut i arbete på att göra oönskade saker istället. En hund som ska kunna spåra flera kilometer i svår terräng oavsett väder har ju rätt mycket energi att lägga på att göra utfall, slita och dra i koppel, mucka med andra hundar, riva huset, förstöra trädgården, vakta okontrollerat, rymma osv osv.

En aktiverad brukshund är en fantastisk kompis medan en oaktiverad kan vara en mardröm.
 
Nej, gud nej. Min mamma är på mig skitmycket att köpa samma ras som de har, en cockerspaniel. Jag har aldrig klickat med den rasen, även om deras nuvarande är fantastisk - dock för "sävlig" för min del. Men likaväl har jag funderat på en sådan ras, bara för att jag är osäker på bruksras och deras drifter, och för att jag "vet vad jag får" hos den rasen. Hos andra aktiva raser som jag också funderat på finns istället osäkerheten, "Har de tillräckligt med motivation för det jag vill?" Egentligen vill jag ha en ras med hög motivation till träning delvis för att jag är rätt oerfaren på den fronten och tänker att jag får mycket gratis. Jag tycker det är skitsvårt att träna hund med mindre motivation som ibland/ofta räcker fingret åt en, för att inte tala om att det är så urbenat trist.


Den här tråden har inte direkt skrämt upp mig mer, utan snarare tvärtom att jag blivit mer sugen på brukshund igen. Sammanfattningsvis kan man säga att får de bara sin del av aktivering så är de rätt enkla? Och med aktivering menas det att de får blåsa ut rejält ett par gånger i veckan (mer?) och att de ständigt utmanas med nytt?

Kan man skaffa brukshund även fast man inte har någon backup av erfarna personer i sin närhet? Just nu har jag ingen hundkrets alls. Jag har lärt mig mycket av att läsa här, men med en egen hund, speciellt en krävande ras, behövs mer än det jag lärt mig.

Vad gör ni med era brukshundar som får de att bli riktigt trötta efteråt? Hur ofta?

Jag har absolut förståelse för att en bruksras kräver mycket. Tänker att det kan likställas lite med egen häst. Nu är det förvisso länge sedan jag hade häst, men det går åt rätt mycket timmar till både häst som hund. Vardagliga saker, samt träningar och tävlingar om man vill det. Jag tänker brukshund = livsstil.

Ni skriver att brukshundar kan bli brötiga om de inte får tillräckligt mycket aktivering, vilket jag antar innebär att de kan hitta på lite allt möjligt med sina smarta hjärnor :D Vad kan det finnas för svårigheter, om man får för mycket hund t.ex.? Jag har förstått att man kan behöva styra deras drifter, och som någon skrev, använda dem till deras fördel? Vad är det då för drifter ni talar om, eller hur vänder man det till deras fördel sas?

Alltså, ska man hårddra det till det allra värsta (vilket är ett scenario som man bör tänka på och ha plan för OM man får en sån hund) är ex ett scenario att man får en hund som lätt tar till tänder mot folk och djur. Många bruksraser har ju både skärpa och vakt (ex, nu räknar jag inte upp exakt allt som kan finnas hos hunden) och får man en hund med lite sämre nerver och kanske inte kan styra upp det, så kan man sluta med en hund som biter både ägare, andra människor och djur om tillfälle ges.

Jag säger absolut inte att alla, inte ens många, av bruksraserna gör detta, men det är en möjlighet man måste räkna med, och hur man ska lösa det om hunden visar sig ha för hög ex vakt, skärpa, aggression, etc och vem man ska ta hjälp av då.

Annat, vanligare problem, som jag se bland bruksraser som inte får tillräcklig stimulans och balans i vardagen är ex grava utfall i koppel, har sett många som har köpt bruksras men inte kan styra upp det, de har ofta problem även i vardagen med att de ex inte ens kan gå promenader kopplade för att hunden gör utfall om de så ser en hund eller människa på 200 m avstånd, och kan då verkligen inte träna med hunden på klubben för att de knappt kan hålla sin hund.
 
Senast ändrad:
Nej, gud nej. Min mamma är på mig skitmycket att köpa samma ras som de har, en cockerspaniel. Jag har aldrig klickat med den rasen, även om deras nuvarande är fantastisk - dock för "sävlig" för min del. Men likaväl har jag funderat på en sådan ras, bara för att jag är osäker på bruksras och deras drifter, och för att jag "vet vad jag får" hos den rasen. Hos andra aktiva raser som jag också funderat på finns istället osäkerheten, "Har de tillräckligt med motivation för det jag vill?" Egentligen vill jag ha en ras med hög motivation till träning delvis för att jag är rätt oerfaren på den fronten och tänker att jag får mycket gratis. Jag tycker det är skitsvårt att träna hund med mindre motivation som ibland/ofta räcker fingret åt en, för att inte tala om att det är så urbenat trist.


Den här tråden har inte direkt skrämt upp mig mer, utan snarare tvärtom att jag blivit mer sugen på brukshund igen. Sammanfattningsvis kan man säga att får de bara sin del av aktivering så är de rätt enkla? Och med aktivering menas det att de får blåsa ut rejält ett par gånger i veckan (mer?) och att de ständigt utmanas med nytt?

Kan man skaffa brukshund även fast man inte har någon backup av erfarna personer i sin närhet? Just nu har jag ingen hundkrets alls. Jag har lärt mig mycket av att läsa här, men med en egen hund, speciellt en krävande ras, behövs mer än det jag lärt mig.

Vad gör ni med era brukshundar som får de att bli riktigt trötta efteråt? Hur ofta?

Jag har absolut förståelse för att en bruksras kräver mycket. Tänker att det kan likställas lite med egen häst. Nu är det förvisso länge sedan jag hade häst, men det går åt rätt mycket timmar till både häst som hund. Vardagliga saker, samt träningar och tävlingar om man vill det. Jag tänker brukshund = livsstil.

Ni skriver att brukshundar kan bli brötiga om de inte får tillräckligt mycket aktivering, vilket jag antar innebär att de kan hitta på lite allt möjligt med sina smarta hjärnor :D Vad kan det finnas för svårigheter, om man får för mycket hund t.ex.? Jag har förstått att man kan behöva styra deras drifter, och som någon skrev, använda dem till deras fördel? Vad är det då för drifter ni talar om, eller hur vänder man det till deras fördel sas?
Ja jag känner igen det där. Jag fick också höra att jag borde köpa en sällskapsras först, men då är jag hellre utan hund faktiskt.

Ja, bara de får blåsa ur sig ett par gånger i veckan (generellt alltså - en med bra nerver klarar ju en lugn period med) och utmanas så är de nöjda. Jag utmanar nog inte jämt med nytt, men jag ökar kraven/svårigheten på det vi gör så han utmanas ju på det sättet istället.

Jag hade rätt dåligt kontaktnät innan jag skaffade brukshund men det har löst sig ändå. Är man bara villig att hänga på sbk, lära känna folk och öppen för att lära sig så brukar det lösa sig ändå. Det är även här en bra uppfödare är a och o, dessa har nämligen ofta mkt kontakter som kan hjälpa en (och att de kan hjälpa en i träningen).
Brukshund är absolut en livsstil!

Vid understimulans får jag utfall mot andra hundar, mer jaktlust och så passar han på att skrämma folk om han får chansen. Utan styrning hade han nog kunnat kampa med allt möjligt med, han är mycket kamplust.
Jag använder ju dock den driften för att göra honom trött och för att vända fokus mot mig.
Som sagt, bara PMa om du vill träffas och prata brukshund =)
 
Jag hade ingen erfarenhet av hund när jag träffade min man för 25 år sedan men hela hans familj arbetade med hund på ett eller annat vis. Hans mamma och syster hade bruksschäfer och tävlade på elit nivå. Jättetrevliga hundar, lugna hemma och fungerade bra med både andra hundar och med människor. Men då fick de också all den tid de behövde. liknelsen tidsmässigt som att ha häst, tycker jag stämmer bra.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 802
Senast: Cissi_ma
·
Hundavel & Ras Hejsan allihop, Ni som har eller har haft Beauceron. Hur lika/olika är de från Bruksschäfrar? (För någon som är bruksintresserad (men...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 985
Senast: linnsan
·
Hundavel & Ras Hoppas det är okej med en till sådan här tråd. Jag visste inte om jag skulle posta eller ej, känns som om jag mest skrivit, tagit bort...
2
Svar
34
· Visningar
3 758
Senast: Sasse
·
H
Hundavel & Ras Jag har så smått börjat fundera på en till hund inom ett par år, men känner att jag behöver bolla lite tankar om rasval. Tack på förhand...
7 8 9
Svar
179
· Visningar
13 141
Senast: Bulldoozer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundarna parade sig-vad gör vi?
  • Kattbilder #10
  • Avlivning älskade katt

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp