Hallå hej. Varning för långt inlägg... 
Men jag har en del funderingar jag gärna skulle bolla med någon.
Jag saknar slutbetyg från gymnasiet, men då jag känner mig låst inför framtiden vad gäller att jag inte har behörighet till några högre studier alls, så har att försöka fixa ett slutbetyg på sistone börjat kännas som en rätt prioriterad fråga i mitt liv.
Men eftersom jag jobbar heltid och i dagsläget inte är beredd att ta tjänstledigt för studier (av olika anledningar) så önskar jag kunna kombinera arbete och studier. Lite det får ta den tid det tar, liksom.
Så jag har googlat runt och hittat (en i sammanhanget rätt känd, tror jag) skola som erbjuder kurser i olika takt helt på distans och som det, enligt skolans hemsida, går att söka till via min kommun. Många kurser dessutom (tillräckligt för ett slutbetyg), varav flera har en ganska direkt koppling till den bransch jag arbetar inom i dag, så det kändes som en fullträff!
Så, i dag hade jag möte med en studievägledare i min kommun. Och det kan väl sammanfattas med att naiva jag onekligen rycktes tillbaka till verkligheten med buller och bång... De kurser jag redan har betyg i (inte många men ett antal hundra poäng i alla fall) är i och med gymnasiereformen bara gångbara i ett och ett halv år till. Därefter kommer jag inte kunna tillgodogöra mig dem i ett slutbetyg. Med andra ord: mina tidigare betyg kan jag i princip kasta. Jag hinner helt enkelt inte läsa allt som krävs på bara något år. Jag får börja om från noll.
Och då nästa uppvaknande: Det finns inte en chans att jag får läsa in gymnasiet på distans via den här skolan. Det är helt enkelt för dyrt. Och 'den vanliga' vuxenutbildningen/komvux inom kommunen erbjuder vad jag förstår inga distansstudier alls, i princip. Det finns ett par sk. flexibla utbildningar (inom två områden jag är praktiskt taget totalt ointresserad av och definitivt inte kommer ha någon nytta av jobbmässigt, men ok) som varvar självstudier med träffar och lektioner; det är det närmaste distans man kan komma. Tillräckligt långt ifrån 'distansstudier i egen takt' för att det ska kännas rimligt för mig just nu...
Så jag vet just nu inte vad jag ska göra. Jag HAR ju ändå ett jobb så jag sitter ju inte i skiten på något sätt, men min framtid känns ärligt talat rätt körd. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut känns det inte som om det går att känna sig säker någonstans, tillsvidareanställning eller inte, och mitt jobb är inget drömjobb på något sätt. Jag trivs ok, jag får arbetslivserfarenhet och pengar på kontot varje månad, men jag kommer troligtvis vilja utvecklas och ha ut mer av mitt arbetsliv än vad den här arbetsplatsen på sikt kommer att kunna erbjuda (åtminstone utan att jag utbildar mig). Jag vill liksom inte vara 35 år gammal, i värsta fall arbetslös eller bara med en önskan att jobba med något helt annat och fast i en återvändsgränd för att jag inte har behörighet att utbilda mig till ta mig fan någonting.
Jag vet ju att det finns några här inne som har läst in gymnasiet i efterhand. Hur har ni gjort? Hade ni mycket att läsa in/komplettera? Missar jag någon möjlig väg eller är den krassa verkligheten att jag långt över 20 år gammal måste välja mellan jobb (med allt vad det innebär i form av inkomst och erfarenhet) och gymnasiestudier (med studielån...), om jag vill ha en chans att kunna gå vidare i framtiden? Ser det likadant ut i alla kommuner?
Förlåt för ett vansinnigt långt inlägg men jag greppar verkligen efter halmstrån här.
Men jag har en del funderingar jag gärna skulle bolla med någon.
Jag saknar slutbetyg från gymnasiet, men då jag känner mig låst inför framtiden vad gäller att jag inte har behörighet till några högre studier alls, så har att försöka fixa ett slutbetyg på sistone börjat kännas som en rätt prioriterad fråga i mitt liv.
Men eftersom jag jobbar heltid och i dagsläget inte är beredd att ta tjänstledigt för studier (av olika anledningar) så önskar jag kunna kombinera arbete och studier. Lite det får ta den tid det tar, liksom.
Så jag har googlat runt och hittat (en i sammanhanget rätt känd, tror jag) skola som erbjuder kurser i olika takt helt på distans och som det, enligt skolans hemsida, går att söka till via min kommun. Många kurser dessutom (tillräckligt för ett slutbetyg), varav flera har en ganska direkt koppling till den bransch jag arbetar inom i dag, så det kändes som en fullträff!
Så, i dag hade jag möte med en studievägledare i min kommun. Och det kan väl sammanfattas med att naiva jag onekligen rycktes tillbaka till verkligheten med buller och bång... De kurser jag redan har betyg i (inte många men ett antal hundra poäng i alla fall) är i och med gymnasiereformen bara gångbara i ett och ett halv år till. Därefter kommer jag inte kunna tillgodogöra mig dem i ett slutbetyg. Med andra ord: mina tidigare betyg kan jag i princip kasta. Jag hinner helt enkelt inte läsa allt som krävs på bara något år. Jag får börja om från noll.
Och då nästa uppvaknande: Det finns inte en chans att jag får läsa in gymnasiet på distans via den här skolan. Det är helt enkelt för dyrt. Och 'den vanliga' vuxenutbildningen/komvux inom kommunen erbjuder vad jag förstår inga distansstudier alls, i princip. Det finns ett par sk. flexibla utbildningar (inom två områden jag är praktiskt taget totalt ointresserad av och definitivt inte kommer ha någon nytta av jobbmässigt, men ok) som varvar självstudier med träffar och lektioner; det är det närmaste distans man kan komma. Tillräckligt långt ifrån 'distansstudier i egen takt' för att det ska kännas rimligt för mig just nu...
Så jag vet just nu inte vad jag ska göra. Jag HAR ju ändå ett jobb så jag sitter ju inte i skiten på något sätt, men min framtid känns ärligt talat rätt körd. Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut känns det inte som om det går att känna sig säker någonstans, tillsvidareanställning eller inte, och mitt jobb är inget drömjobb på något sätt. Jag trivs ok, jag får arbetslivserfarenhet och pengar på kontot varje månad, men jag kommer troligtvis vilja utvecklas och ha ut mer av mitt arbetsliv än vad den här arbetsplatsen på sikt kommer att kunna erbjuda (åtminstone utan att jag utbildar mig). Jag vill liksom inte vara 35 år gammal, i värsta fall arbetslös eller bara med en önskan att jobba med något helt annat och fast i en återvändsgränd för att jag inte har behörighet att utbilda mig till ta mig fan någonting.
Jag vet ju att det finns några här inne som har läst in gymnasiet i efterhand. Hur har ni gjort? Hade ni mycket att läsa in/komplettera? Missar jag någon möjlig väg eller är den krassa verkligheten att jag långt över 20 år gammal måste välja mellan jobb (med allt vad det innebär i form av inkomst och erfarenhet) och gymnasiestudier (med studielån...), om jag vill ha en chans att kunna gå vidare i framtiden? Ser det likadant ut i alla kommuner?
Förlåt för ett vansinnigt långt inlägg men jag greppar verkligen efter halmstrån här.
! Hade något sånt funkat även för min del hade det ju varit helt fantastiskt. (Bra jobbat!)
