Såklart inte, men vad har det med identitet att göra? Det är inte kul att få sexistiska kommentarer heller, men de tvingar mig ju inte att bygga min identitet på kön. Snarare gör de mig mer övertygad om fördärvligheten i att använda kön som huvudetikettering för människor, och att uppmuntra andra och sig själv att basera sin identitet på det.
Tänker du dig att identitet - hur det nu än ska förstås - i så hög grad är något där personen själv väljer byggstenarna, så att säga?Självklart är homofobi ett allvarligt samhällsproblem. Men det innebär väl fortfarande inte att jag måste bygga min identitet på sexualitet?
Jag är inte riktigt med på hur det ena förutsätter det andra. Jag tänker att det inte är identiteten i första hand som skulle göra att jag fick på nöten, utan att en del inte står ut med att se homosexualitet. En eventuell homofob våldsverkare lär inte bry sig om huruvida jag identifierar mig som homo, bi eller hetero, utan gå efter hur de själva identifierade mig.
Sen är jag också fullt medveten om att jag lever i typ Sveriges queervänligaste hörn. Mina homosexuella vänner, som lever i samma hörna, har därför lyxen (enligt egen utsago) att inte behöva ha den riskmedvetenheten i sin vardag. Det kan ju bidra till att jag känner som jag gör. Jag tycker inte att jag blivit en annan när jag inser att jag blivit lite kär i en kvinna, utan mer att ”åhå, där ser man, det var nåt nytt!”. Jag tänker att om min identitet byggde på att jag var hetero, så borde det snarare utlösa en identitetskris. Sexualitet verkar så rörligt, det är svårt att bygga sin identitet på att den ska vara enligt en viss etikett, tycker jag. Då skulle man ju få identitetskrisa för jämnan.
1. Som svar på att det är kul att tas för lesbisk. Jovisst, när det sker på privilegierade sätt.
”Jag måste få fråga ... hur GÖR ni?”
Ibland när jag vistas i det offentliga med kvinnor som jag har någon slags sexuell relation med (i väldigt bred betydelse!) känns det som vi är dumskallemagneter. Det är helt sanslöst. Och det är inte att vi hånglar eller ens kastar lystna blickar åt varandra (eller är det det?). Ibland undrar jag om slemmen kan lukta sig till det eller något. (Nåja, det är ju stil, sätt och annat. Signaler som inte är för dem.)
Dessutom är det ju så relativt vanligt att jag antar att en hel del av de männen framstår som hyfsat civiliserade i andra sammanhang.
Är inte bekant med begreppet ”genomlyst subjekt”, men ja, jag tänker mig att man har viss handlingsfrihet i vad man väljer att bygga sin identitet på, och vilka etiketter man lägger mest vikt vid. Som alltid när det gäller människor är det förstås en kringskuren frihet (pga socialt inbäddad agency), men man kan åtminstone boxa lite på normerna och bidra till att underminera de strukturer man tycker är destruktiva. När det gäller kön så tror jag inte det är mänskligt möjligt att dela upp mänskligheten efter kön i första hand, och sedan undvika att det skapas könsroller. Vi klarar inte det. Alltså är lösningen att försöka låta bli att använda kön som huvudetikettering.
På riktigt tror jag att kvinnor som på minsta vis visar att de inte är tillgängliga för män, är extremt skrämmande för män. Kastrationsångesten slår till med full kraft omedelbart!
"Ska ni ha en emellan?"
) är olik.De bryr sig inte om dina nyliberala åsikter om queerpolitik heller.
Va nej det tror jag inte.
Men varför skulle det vara "jämt antal" för att få något slags "sexuellt behov" uppfyllt?
Men tror du att folk tänker åt det hållet? Sexualiteten och identiteten är inte en konsekvens av etiketten så. Ofta har man en uppfattning om hur man "är" och sen upptäcker man att det finns ord för det. Eller så kan etiketterna fungera som möjligheter.Sexualitet verkar så rörligt, det är svårt att bygga sin identitet på att den ska vara enligt en viss etikett, tycker jag. Då skulle man ju få identitetskrisa för jämnan.
Ja, vi verkar vara olika och leva väldigt olika liv. Jag går aldrig på klubb, och kysser aldrig någon offentligt. Oavsett kön. Jag uttrycker liksom inte min sexualitet där folk jag inte känner ser det. En effekt av det är att främlingar inte har nån åsikt om min sexualitet, för de ser den aldrig."Ska ni ha en emellan?"
"Är ni såna lesbianer?"
"Usch!"
@Mabuse när jag blir filmad när jag kysser en tjej på en klubb gör det inte att jag "tvingas bygga min identitet på sexualitet" och det gör heller inte att jag tänker "äsch så dumt det är med etiketter". Det gör att jag blir arg och missnöjd med samhället och säger ja men glo för fan! Jag har inte identitetskris. Jag är inte hetero och jag är inte homo och jag har aldrig varit något av det. Min sexualitet är rörlig och jag gillar när jag blir överraskad av mig själv. Men jag kommer nog aldrig att se mig som hetero eller homo, de gränserna ligger inte för mig. Såvitt jag förstår är det så att många andra människor inte känner som jag. Jag kan inte ifrågasätta det eller förklara det riktigt utan får acceptera att jag (och andra med mig!
Jag krisar inte över detta men det är helt klart inte okomplicerat i förhållande till omgivningen.
Som cis, vit, medelklass och bi i en progressiv urban miljö är jag privilegierad. Det gör mig jävligt tacksam. Min sexualitet hade kunnat vara så mycket svårare att hantera än vad den är. Jag har tur.
Nej jag taggade dig inte av misstag. Jag berättar för dig hur jag ser på min erfarenhet och identitet.
