Att komma till start

Jag har velat tävla sedan jag var typ 10 år gammal. Nu är jag 45. Det har inte gått så bra för mig att komma till start. För det första så måste man lära sig rida. Sånt kostar pengar och det har jag inte alltid haft tillräckligt av. Sen behöver man en häst också. Hästarna jag ridit under åren har varit av varierande sort. En del har varit väl utbildade, andra inte. Vissa har jag trivts med, en del har jag passat mindre bra med. Sen har hästarna varit olika svåra. Senioren exempelvis, var ju otroligt välutbildad, men ack så svår att rida. Det var lärorikt att rida honom men jag kom inte till start då heller. Och nu rider jag en travare. Han är jättetrevlig och så men det är synd att han är en travare för med det så kommer svårigheter som jag hade sluppit brottas med på en häst av annan ras. Ägaren är också bussig och jag kan rida rätt fritt. Det är helt okej också om jag skulle vilja åka iväg och träna, men då är det ju det där problemet att jag inte äger en transport. Kompisen vill ha 200 för att låna ut sin. Vips, så ökade kostnaden för en ridlektion med 40-50%. Och så var vi vid det där med pengar igen, eller rättare sagt bristen av det.

Sen så behöver man en tränare som hjälper en framåt. Det har inte varit alltför enkelt att hitta någon jag trivs med. Den jag ridit för nu på sistone är lyckligtvis en jag trivs att rida för. Men jag har ju fortfarande inte tillgång till någon häst som jag kan hoppas på att komma till start med.

Det är liksom alltid något som strular. Brist på pengar, brist på häst, brist på transport, brist på tränare, eller en kombination av orsaker.

Halva livet har gått och här står jag och stampar. Nu lär jag inte heller kunna komma tillbaka till ett heltidsjobb så det där med pengar lär förbli en bristvara. Och möjligheterna att någonsin komma till start krymper.

 

[Hyacinth]

Har du ens provat en fyrtaktig galopp med en travare? Det är så mot allt som är roligt med ridningen. En fyrtaktig galopp är så otroligt oharmonisk och det finns inget som är njutbart med det.

Jag är något av en expert på travare med usel galopp. Som tonåring fick jag rida hur många sådana som helst.
Jag upplevde att dels behövde de tid att komma in i rätt takt, sen behövde de muskler. Inte nödvändigtvis gå i form, men ork att hålla galoppen. Min ena behövde dels fart, sen fick jag hålla ihop honom med sätet. Jag fick liksom hjälpa honom hitta takten. Det tog en sommar innan han slutade fjutta iväg. Det var också lättare att lära in galoppen från skritt än från trav, från trav ville han bara öka tills han liksom ramlade in i galopp, synnerligen obekvämt för alla parter.

 

[EmmaBovary]

Med tanke på hur dåligt det gick att rida idag så är det tyvärr inte att tänka på. Vi kan inte prestera en LD ens på hemma plan och jag vill inte göra bort mig.


Konstigt att alla hästar jag ridit tidigare har varit bekväma att rida i galopp. Det har varit alla möjliga raser, typ frieser, halvblod, fullblod, travare, ridponny. Men just denna individ kan inte galoppera som den ska.


Men jag har inte kunnat tävla med en enda av dem.

Jag vill bara flika in att det hör till att göra bort sig i början eller ibland när man tävlar. Det är en del av utvecklingen

 

[Raderad medlem 6459]

Jag vill bara flika in att det hör till att göra bort sig i början eller ibland när man tävlar. Det är en del av utvecklingen

På min första tävling vägrade jag ut mig på andra hindret och var utklädd till groda .

 

[Magiana]

Men är det inte så att du bara har ridit nuvarande sedan maj? På bara ett par månader - och utan hjälp av tränare - kanske du inte kan förvänta dig så mycket? Hur många gånger totalt har du galopperat?

Jag vet inte hur många gånger jag har galopperat då jag inte alltid ens vet om han går i galopp eller inte. Idag lyckades jag inte få till någon galopp alls. I förrgår galopperade vi ute. Han fick ösa på. Det känns jäkligt tryggt att galoppera med honom ute för även om han taggar till och drar järnet när han får det, så saktar han ändå av direkt och inte efter tio tjugo meter extra, när man ber honom om det. Den lyhördheten och lydigheten uppskattas.

Under den här tiden när jag ridit honom så har vi övat mycket på övergångar till trav och nu har jag börjat fokusera mer på övergångarna från trav till skritt och även halter. Tyvärr står han som en giraff i halterna.

Jag förstår att tävling är viktig för dig, men är det viktigare att få tävla än att vara glad över en trevlig och bussig häst, även om galoppen är obekväm just nu?

Det är inte antingen eller. Jag vill ha båda delarna.

Jag vill bara flika in att det hör till att göra bort sig i början eller ibland när man tävlar. Det är en del av utvecklingen

Ja, men jag tycker inte att det ska vara en given utgång redan från början. Det bör åtminstone finnas potential att lyckas.

 

[stjarnhimmel]

Vad är det med själva tävlandet som är viktigt? Är det för att känna att du har kommit någonstans då?

 

[Magiana]

På min första tävling vägrade jag ut mig på andra hindret och var utklädd till groda .

Jag har också misslyckats på tävling. En gång när jag startade LC så vägrade hästen att ta ett enda galoppsprång. När jag hoppat så har jag ridit fel väg mer än en gång. En gång galopperade jag förbi hinder nummer fem och tog nummer sex i stället. Det förbannade jag mig över för hade jag haft samma flyt som jag haft i klassen innan och fram till hinder fyra, då hade jag för första gången i mitt liv blivit placerad. Annars har jag mest ridit Clear Round, vilket är lite trist när man inte kan vinna något.

 

[stjarnhimmel]

På min första tävling vägrade jag ut mig på andra hindret och var utklädd till groda .

Haha.. nu kom jag att tänka på en av mina första gånger då jag var utklädd till snögubbe.

 

[Magiana]

Vad är det med själva tävlandet som är viktigt? Är det för att känna att du har kommit någonstans då?

Det är prestationen som är drivkraften.

 

[TheRedLightning]

Vi kan inte prestera en LD ens på hemma plan och jag vill inte göra bort mig.

Vadå göra bort sig? För vem? Den enda som bryr sig hur man rider är en själv, sen om man får låga poäng, so what, det är en erfarenhet rikare sen kan man hem och öva på det som gick mindre bra.
När jag var yngre tänkte jag mycket på att inte vilja göra bort sig osv, men nu med mer erfarenheter i bagaget har jag upptäckt att det är ingen som bryr sig, det är bara i mitt eget huvud. Jag ska inte jämföra mig själv med de som ligger på en högre nivå, jag kan bara jämföra med mig själv och där jag är i dagsläget.

Jag tror inte att du kommer "göra bort dig" om du medverkar på en tävling med travaren, möjligt att du får låga poäng, men vad spelar det för roll egentligen, det är bara en vinst att medverka att våga ta steget och prova. Om du vill tävla så ta en Pay & Ride, då är det en träningstävling för dig själv och där spelar det inte någon roll vad andra tycker eller inte tycker, du är där för att lära dig tävla och att bara medverka är en lärdom rikare oavsett vilken häst man rider på.

 

[EmmaBovary]

Jag vet inte hur många gånger jag har galopperat då jag inte alltid ens vet om han går i galopp eller inte. Idag lyckades jag inte få till någon galopp alls. I förrgår galopperade vi ute. Han fick ösa på. Det känns jäkligt tryggt att galoppera med honom ute för även om han taggar till och drar järnet när han får det, så saktar han ändå av direkt och inte efter tio tjugo meter extra, när man ber honom om det. Den lyhördheten och lydigheten uppskattas.

Under den här tiden när jag ridit honom så har vi övat mycket på övergångar till trav och nu har jag börjat fokusera mer på övergångarna från trav till skritt och även halter. Tyvärr står han som en giraff i halterna.


Det är inte antingen eller. Jag vill ha båda delarna.


Ja, men jag tycker inte att det ska vara en given utgång redan från början. Det bör åtminstone finnas potential att lyckas.

Fast om nu galoppen inte fungerar så vet du ju det på förhand, och kan rida för procenten du kan få på andra delar och se det som ett delmål?

 

[Magiana]

Vadå göra bort sig? För vem? Den enda som bryr sig hur man rider är en själv, sen om man får låga poäng, so what, det är en erfarenhet rikare sen kan man hem och öva på det som gick mindre bra.
När jag var yngre tänkte jag mycket på att inte vilja göra bort sig osv, men nu med mer erfarenheter i bagaget har jag upptäckt att det är ingen som bryr sig, det är bara i mitt eget huvud. Jag ska inte jämföra mig själv med de som ligger på en högre nivå, jag kan bara jämföra med mig själv och där jag är i dagsläget.

Jag tror inte att du kommer "göra bort dig" om du medverkar på en tävling med travaren, möjligt att du får låga poäng, men vad spelar det för roll egentligen, det är bara en vinst att medverka att våga ta steget och prova. Om du vill tävla så ta en Pay & Ride, då är det en träningstävling för dig själv och där spelar det inte någon roll vad andra tycker eller inte tycker, du är där för att lära dig tävla och att bara medverka är en lärdom rikare oavsett vilken häst man rider på.

Det spelar ingen roll. Jag vill inte ha ett dåligt resultat. Då är det ingen idé att starta om det redan från början är givet att man inte klarar av programmet på en godkänd nivå.

 

[Magiana]

Fast om nu galoppen inte fungerar så vet du ju det på förhand, och kan rida för procenten du kan få på andra delar och se det som ett delmål?

Nej, tyvärr. Jag har redan provat det med en ponny som vägrade galoppera. Det var inte det minsta kul.

 

[stjarnhimmel]

Det är prestationen som är drivkraften.

Och vad är prestationen? Rida på viss procent? Eller att träna inför tävlingen och starta?

 

[Magiana]

Och vad är prestationen? Rida på viss procent? Eller att träna inför tävlingen och starta?

Att rida på en viss procent. Eller om det är hoppning, rida felfritt och placera sig.

 

[Unafraid]

Jag har tävlat en hel del, bara i hoppning för att jag inte tycker dressyrtävling är kul. Jag har glömt banan och vägrat ut mig. Speciellt i början gick det ofta sådär på mitt helt talanglösa varmblod. Men hon hoppade/försökte hoppa allt man styrde på i alla fall.

Jag har även vunnit en hel del klasser.

Men det viktiga är inte prestation, det viktiga är att ha kul under tiden. Jag har klappat om mina hästar som har stannat på tävling med ett leende. Fokus har varit att ha kul, aldrig prestera.

 

[Hyacinth]

Nej, tyvärr. Jag har redan provat det med en ponny som vägrade galoppera. Det var inte det minsta kul.

Jag fattar. Jag skulle också tycka det kändes rätt meningslöst att tävla om jag vet på förhand att vi inte klarar alla moment. Jag kan inte motivera det för mig själv då. Jag vill i alla fall ha en chans.
Jag tycker att du ska fortsätta med hästen, men spana efter annat också. Det är inte orimligt att vilja ha en medryttarhäst som har alla gångarter på plats.

 

[TheRedLightning]

Det spelar ingen roll. Jag vill inte ha ett dåligt resultat. Då är det ingen idé att starta om det redan från början är givet att man inte klarar av programmet på en godkänd nivå.

Nu ska jag berätta något som fått mig att få en tankeställare och ändrat attityd. Det var under en föreläsning om mental träning som jag fick höra detta.

Det var två tennisspelare, den ena var jätteduktig och träffade 9 av 10 bollar, den andre var medioker och träffade 1 av 10 bollar. Under ett år intervjuades dessa tennisspelare och den jätteduktige fortsatte träffa 9 av 10 bollar medan den mediokre träffade 2 av 10. När ett år hade gått hade den mediokre spelare blivit bättre och träffade 5 av 10 bollar, den jätteduktige hade slutat. Varför?
Jo, den jätteduktige hängde upp sig i tanken på varför den sista bollen inte träffades och blev låst på den negativa tanken.
Den mediokre spelaren däremot hade mer inställningen "yes, jag träffade en boll" och var väldigt nöjd över det.

Kontentan av det? Det är inte missarna som är viktiga, det är allt vi lyckas med som är det viktiga och ta vara på det. Detta är ett tankesätt som kan hjälpa överallt, i vardagen, på jobbet, hemma, ridningen osv.
Det är våra egna tankar och tankesätt som är våra värsta fiender och sätter käppar i hjulen för vår utveckling, genom att öppna dörren för positivt tänkade, öppnar vi även vägen för att utvecklas.

 

[Magiana]

Jag fattar. Jag skulle också tycka det kändes rätt meningslöst att tävla om jag vet på förhand att vi inte klarar alla moment. Jag kan inte motivera det för mig själv då. Jag vill i alla fall ha en chans.
Jag tycker att du ska fortsätta med hästen, men spana efter annat också. Det är inte orimligt att vilja ha en medryttarhäst som har alla gångarter på plats.

Jag har fått ett erbjudande om att rida en annan häst i samma stall som jag kunde börja på när travaren flyttar. Egentligen behöver jag kanske inte vänta på att travaren flyttar, utan jag skulle kunna rida två hästar. Men det är lite tveksamt om det är en häst för mig. Den bockar inte och sticker inte, men rids med graman och är "speciell". Vad det innebär vet jag inte. Hon som har hästen kan inte precisera vad "speciell" innebär.

 

[tuaphua]

Jag har fått ett erbjudande om att rida en annan häst i samma stall som jag kunde börja på när travaren flyttar. Egentligen behöver jag kanske inte vänta på att travaren flyttar, utan jag skulle kunna rida två hästar. Men det är lite tveksamt om det är en häst för mig. Den bockar inte och sticker inte, men rids med graman och är "speciell". Vad det innebär vet jag inte. Hon som har hästen kan inte precisera vad "speciell" innebär.

Kan du kanske kika när hon rider den? Och se om den visar ngt då? Eller rida ut ihop om det är ute det sker.

FÖ förstår jag att du inte vill åka och tävla om ni inte fixar samma saker på hemmaplanen. Jag hade aldrig tyckt det var kul.
Däremot är jag tacksam över vad jag lärt mig av att rida både travare och ex islänningar med fyrtaktig galopp bland annat.
Min islandsgubbe hade ingen galopp då vi möttes. Men tiotusen orena gångarter. Sen infann sig en fyrtaktig galopp och efter slit och träning fanns även en vettig tretaktig och tom piruetter.
Jag har haft elever och träningskompisar som utbildat travare tom iaf msv c och i ngt fall lite tramp och piruetter. Så det går att påverka mkt.

När jag jobbade på travet hade vi en startande travare vars ägare släpadeut den påsen LB. Och vann! Mot halvbloden..

 

[Magiana]

Jag har tävlat en hel del, bara i hoppning för att jag inte tycker dressyrtävling är kul. Jag har glömt banan och vägrat ut mig. Speciellt i början gick det ofta sådär på mitt helt talanglösa varmblod. Men hon hoppade/försökte hoppa allt man styrde på i alla fall.

Jag har även vunnit en hel del klasser.

Men det viktiga är inte prestation, det viktiga är att ha kul under tiden. Jag har klappat om mina hästar som har stannat på tävling med ett leende. Fokus har varit att ha kul, aldrig prestera.

Jag tycker det är skittråkigt att alltid komma sist eller vara någon av de sista i resultatlistan. Jag har aldrig vunnit eller placerat mig, men det är det jag vill göra.

Kan du kanske kika när hon rider den? Och se om den visar ngt då? Eller rida ut ihop om det är ute det sker.

Den hästen rids nästan inte alls så det är svårt att se när den rids. Jag har sett det en gång på håll när jag själv var på väg tillbaka till stallet efter en uteritt.