Att komma till start

Jag har velat tävla sedan jag var typ 10 år gammal. Nu är jag 45. Det har inte gått så bra för mig att komma till start. För det första så måste man lära sig rida. Sånt kostar pengar och det har jag inte alltid haft tillräckligt av. Sen behöver man en häst också. Hästarna jag ridit under åren har varit av varierande sort. En del har varit väl utbildade, andra inte. Vissa har jag trivts med, en del har jag passat mindre bra med. Sen har hästarna varit olika svåra. Senioren exempelvis, var ju otroligt välutbildad, men ack så svår att rida. Det var lärorikt att rida honom men jag kom inte till start då heller. Och nu rider jag en travare. Han är jättetrevlig och så men det är synd att han är en travare för med det så kommer svårigheter som jag hade sluppit brottas med på en häst av annan ras. Ägaren är också bussig och jag kan rida rätt fritt. Det är helt okej också om jag skulle vilja åka iväg och träna, men då är det ju det där problemet att jag inte äger en transport. Kompisen vill ha 200 för att låna ut sin. Vips, så ökade kostnaden för en ridlektion med 40-50%. Och så var vi vid det där med pengar igen, eller rättare sagt bristen av det.

Sen så behöver man en tränare som hjälper en framåt. Det har inte varit alltför enkelt att hitta någon jag trivs med. Den jag ridit för nu på sistone är lyckligtvis en jag trivs att rida för. Men jag har ju fortfarande inte tillgång till någon häst som jag kan hoppas på att komma till start med.

Det är liksom alltid något som strular. Brist på pengar, brist på häst, brist på transport, brist på tränare, eller en kombination av orsaker.

Halva livet har gått och här står jag och stampar. Nu lär jag inte heller kunna komma tillbaka till ett heltidsjobb så det där med pengar lär förbli en bristvara. Och möjligheterna att någonsin komma till start krymper.

 

[Problematisk]

Man försöker helt enkelt tills man lyckas.


Det är väl en glädje att vinna? Annars vet jag inte riktigt vad som skapar glädje. Jag har inte mycket sånt i mitt liv och vet knappt hur det känns. Jag blev glad när jag klarade körkortet. Jag blev glad när jag klarade min första clear round. Att vara glad rent allmänt vet jag inte hur det går till. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin gått runt och varit allmänt glad. För mig måste det hända något speciellt om jag ska kunna känna glädje.


En förutsättning är ju då att det finns lediga platser på ridskolan och att de arrangerar tävlingar. Jag är med i ridklubben på en ridskola och har under våren tagit drop-in-lektioner. Jag valde att inte boka in mig i någon grupp för det fanns inga lediga platser på min nivå. Tyvärr upphörde drop-in-lektionerna och sen slutade den ridläraren och startade eget. Det är den ridläraren jag rider för nu, men den verksamheten är ju ingen vanlig ridskoleverksamhet. Jag är ju lite kinkig med vem jag rider för, men den här ridläraren tycker jag det funkar bra med.

På ridskolan hade de inga klubbtävlingar under våren, mer än blåbärshoppning, vad jag kunde notera. På en annan ridskola, som ligger närmre, har de inte heller haft klubbtävlingar men tror det haft någon P&J. Där vet jag inte ens vilka nivåer de har på grupperna och om vuxna rider där.

Så det är inte helt enkelt att bara kontakta närmaste ridskola och tro att allt löser sig. Jag behöver synka med ridläraren, det måste finnas lediga platser, det ska arrangeras tävlingar.


Jag rider den i princip så ofta jag vill. Det har blivit typ 4 gånger i veckan.

Den här hästen hade ingen karriär inom travet utan blev ridhäst tidigt. Men det är väl egentligen de senaste 4 åren som han har skolats inom ridningen, om jag förstått det rätt.

Jag finns i norra Örebro län.

Nu på morgonen fick jag ett meddelande från den tränare jag rider för, så vi har nu en bokad tid då han kommer och hjälper mig med travaren.


Skillnaden är att i början testade jag inte galopp alls. Nu vet jag hur han är i galoppen. Jag vet att det finns travare som har en okej galopp, men denna har inte det.

Jag har velat tävla sen jag var 10 år så det är inget nytt. Jag har med andra ord inte kommit igång med att tävla på 35 år. Det är frustrerande när tiden bara går utan att något konkret händer.

Nä, det klart det inte är "bara" att få tävla ridskolehäst. Men det är EN väg, kanske den mest rimliga för dig?
Du skulle kunna sätta dig och skriva ihop ett mail och skicka till några närliggande ridskolor. Något i stil med "Hej, jag heter Magiana. Jag har ridit i x antal år och alltid haft en dröm om att få tävla. Därför letar jag nu efter en ridskola där jag kan utvecklas som ryttare och på sikt få möjlighet att prova tävla med en ridskolehäst. Jag är i dagsläget på den-och-den nivån i min ridning och har stor vana av eget ansvar med medryttarhästar osv".
Lyft liksom fram dina önskemål redan i mailet så kan ridskolorna förhoppningsvis hjälpa dig att gallra. Vissa erbjuder säkert inte den möjligheten och kommer säga det, andra kanske gärna gör det och mer än gärna låter dig komma och prova en lektion. Finns det inte plats just nu kanske du kan stå på kö.

 

[Magiana]

Jag tror också ridskola skulle va en utmärkt alternativ. Jag har ingen egen häst längre, rider på ridskola och har tävlat lite på ridskolans hästar, kommer troligen blir mer tävlande i framtiden på deras hästar. Perfekt när man inte har egen häst, oftast har man ridit hästarna innan och vet vad de går för.

Har du någon ridskola i närheten som arrangerar några tävlingar? Det måste inte va många tävlingar. Min klubb (ridskolan) areangerar några stycken om året.
Ridskolan där jag rider finns även möjlighet att låna häst och tävla på annan ort, mot en viss summa och att ridskolechefen vet att man kan, men det är en väg. Kanske kolla vad det finns för utbud i din närhet?

Det finns två ridskolor inom hyfsat avstånd. Jag har inte sett att de arrangerat något som jag skulle ha kunnat vara med på om jag kunnat rida och haft tillgång till häst. Någon P&J kanske men inget annat vad jag har sett.

Sen finns det ytterligare ett ställe som erbjuder lektioner, men där trivs jag inte med undervisningen. De andra ridskolorna känner jag inte till lärarna så bra, så jag vet inte om de är något för mig. På en av dessa så kommer den ordinarie ridläraren vikarieras av den tränare jag rider för, men det blir bara i ett år. Sen kommer den ordinarie tillbaka och jag är tveksam till att rida för denne. På den andra ridskolan är en ridlärare helt ny och den andra undervisar bara barn.

Som jag sa ovan så är det mycket som ska stämma:

Så det är inte helt enkelt att bara kontakta närmaste ridskola och tro att allt löser sig. Jag behöver synka med ridläraren, det måste finnas lediga platser, det ska arrangeras tävlingar.

Om jag då börjar på den ridskolan som har en helt ny ridlärare så kan ju den satsningen slå helt fel om jag inte trivs med undervisningen eller om det inte finns möjlighet att tävla där. Hittills i år har de bara haft en blåbärshoppning. Jag tror maxhöjden på hindren var 50 cm.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tror att ditt bästa alternativ är att rida länge på en och samma ridskola. Och att ha tålamod med att det tar tid.

@Magiana jag håller med mandalaki här! När jag red på ridskola som barn så tävlade jag mycket, på klubbtävlingar, lokala och regionala tävlingar. Jag hyrde då ponnyn för dagen och åkte ut och tävlade på andra klubbar.

Men det kräver ju att man rider ett tag.

 

[Magiana]

Nä, det klart det inte är "bara" att få tävla ridskolehäst. Men det är EN väg, kanske den mest rimliga för dig?
Du skulle kunna sätta dig och skriva ihop ett mail och skicka till några närliggande ridskolor. Något i stil med "Hej, jag heter Magiana. Jag har ridit i x antal år och alltid haft en dröm om att få tävla. Därför letar jag nu efter en ridskola där jag kan utvecklas som ryttare och på sikt få möjlighet att prova tävla med en ridskolehäst. Jag är i dagsläget på den-och-den nivån i min ridning och har stor vana av eget ansvar med medryttarhästar osv".
Lyft liksom fram dina önskemål redan i mailet så kan ridskolorna förhoppningsvis hjälpa dig att gallra. Vissa erbjuder säkert inte den möjligheten och kommer säga det, andra kanske gärna gör det och mer än gärna låter dig komma och prova en lektion. Finns det inte plats just nu kanske du kan stå på kö.

Det finns tyvärr bara två ridskolor i närheten.

Jag kan ju prata med den jag rider för och som ska vikariera på den ena av dem under ett år.

 

[bettysmatte]

Ett annat alternativ är kanske att söka annan medryttarhäst, men då vara TYDLIG från början med att det ska vara en häst som är utbildad till si-och-så nivå och att du önskar möjlighet att träna och tävla den.

Men då får du kanske räkna med att kompromissa med vissa saker. Hästen kanske står längre bort. Det kostar kanske att vara med medryttare på den. Du kanske inte kan rida lika många dagar och/eller lika fritt som du gör nu. Men det är ju faktorer som du får väga mot hur gärna du vill komma ut och tävla.

 

[TheRedLightning]

Det finns två ridskolor inom hyfsat avstånd. Jag har inte sett att de arrangerat något som jag skulle ha kunnat vara med på om jag kunnat rida och haft tillgång till häst. Någon P&J kanske men inget annat vad jag har sett.

Sen finns det ytterligare ett ställe som erbjuder lektioner, men där trivs jag inte med undervisningen. De andra ridskolorna känner jag inte till lärarna så bra, så jag vet inte om de är något för mig. På en av dessa så kommer den ordinarie ridläraren vikarieras av den tränare jag rider för, men det blir bara i ett år. Sen kommer den ordinarie tillbaka och jag är tveksam till att rida för denne. På den andra ridskolan är en ridlärare helt ny och den andra undervisar bara barn.

Som jag sa ovan så är det mycket som ska stämma:


Om jag då börjar på den ridskolan som har en helt ny ridlärare så kan ju den satsningen slå helt fel om jag inte trivs med undervisningen eller om det inte finns möjlighet att tävla där. Hittills i år har de bara haft en blåbärshoppning. Jag tror maxhöjden på hindren var 50 cm.

Men om man inte vet hur undervisning är kan man väl prova några lektioner?
Jag ska erkänna att jag var skeptiskt nu när jag började på ridskolan igen, fick två ridlärare som jag inte visste hur de skulle vara. Nu med facit i hand så var de båda riktigt duktiga och den ena är som en yngre kopia av min gamla tränare.
Nu slutar den ena ridläraren och en annan ska ta över till hösten, försöker att inte tänka så mycket på det då jag ändå kan jobba på min ridning oavsett ridlärare, t ex sitta i korrekt lodrät sits, sitta ned i traven/galoppen, försöka få hästen i form osv. Finns massor, sen får jag lyssna på ridläraren och se om de har någon feedback om det är något jag gör fel så är det bara att försöka korrigera och göra det bästa jag kan utav det. Sån är jag, ridning ska va kul och jag är där för att lära mig bli bättre.

 

[aiquen]

Jag kan ju prata med den jag rider för och som ska vikariera på den ena av dem under ett år.

Det är väl en jättebra idé att börja där? Om det är en tränare du trivs med och det skulle kunna ge en möjlighet till regelbunden träning på mer välridna hästar. Ett år är ju ganska bra med tid att kunna få till en bra utveckling på.

Nästa tränare efter vikariatet behöver du inte tänka på nu.

 

[Alexandra_W]

Det är rätt mycket att sätta sig in i gällande regler och sånt. Är inte en "racehorse" en galoppör? Vad en travare är vet jag faktiskt inte. Också racehorse?


Fast de flesta hästar kan galoppera i tretakt. Jag har aldrig tidigare ridit någon som inte kan det. En tretaktig galopp är så grundläggande att det liksom ska vara lägstanivån.

Jag skulle aldrig starta med häst som taggar i galoppen. Allt ska liksom sitta på träning. Är man så dåligt förberedd att hästen inte ens på träning klarar alla moment, så är det inte värt besväret med allt som hör till tävlande (tidig morgon, puts av allt, tidspassning, kostnader o.sv.).

Jag tror du har en orealistisk syn på tävling. Visst klarar hästen inte momenten ens hemma så kommer den magiskt inte göra det på tävling. Men om hästen så presterar perfekt på träning så är tävling en annan sak. De behöver miljöträna och träna på att tävla med. Det behöver vi människor med.

Det känns som du tror att om allt bara sitter på träning kommer det gå lika på tävling. Risken är extremt stor du blir besviken då.

Första steget: träna för instruktör
Andra steget: åk bort och träna på bortaplan för instruktör helst men annars själv
Tredje steget: åk bort och träna på att tävla.en p&r, klubbtävling etc
Fjärde steget: börja tävla på allvar

Innna hon skadade sig så min fröken hoppade 90 - 1 m fint på träning. Vi började med en P&J på 50 cm. Vi var inte felfria. Sen klubbtävlade vi på samma ställe vi tränade (dvs hemmaplan) 60-70 cm. Tre felfria rundor. Då provade jag en P&J på 60 resp 70 cm. En felfri runda och en total katastrof. Sen en start på lokal tävling, 70 resp 80 cm. Ena klassen nolla med lite tur, nästa klass katastrof och jag utgick på egen begäran med 12 fel och noll kontroll på ångloket. Där konstaterade jag att vi har inga problem med höjden men vi måste mängdträna på att tävla. Eftersom JAG måste lära mig rida lika bra på taggad häst på tävling som på resonlig häst på träning.

Så se det som en resa, en berg och dalbana Light, och börja bryta ner det ett steg i taget och skruva ner förväntningarna massor. Sak samma om hästen galopperar i korsgalopp. Att ta sig runt programmet innanför staketet och hålla ihop nerverna på både häst och ryttare är att vinna första gången!

 

[Magiana]

Ett annat alternativ är kanske att söka annan medryttarhäst, men då vara TYDLIG från början med att det ska vara en häst som är utbildad till si-och-så nivå och att du önskar möjlighet att träna och tävla den.

Men då får du kanske räkna med att kompromissa med vissa saker. Hästen kanske står längre bort. Det kostar kanske att vara med medryttare på den. Du kanske inte kan rida lika många dagar och/eller lika fritt som du gör nu. Men det är ju faktorer som du får väga mot hur gärna du vill komma ut och tävla.

Så kan man ju göra, men det är ju inte heller någon garanti för något.

Men om man inte vet hur undervisning är kan man väl prova några lektioner?
Jag ska erkänna att jag var skeptiskt nu när jag började på ridskolan igen, fick två ridlärare som jag inte visste hur de skulle vara. Nu med facit i hand så var de båda riktigt duktiga och den ena är som en yngre kopia av min gamla tränare.
Nu slutar den ena ridläraren och en annan ska ta över till hösten, försöker att inte tänka så mycket på det då jag ändå kan jobba på min ridning oavsett ridlärare, t ex sitta i korrekt lodrät sits, sitta ned i traven/galoppen, försöka få hästen i form osv. Finns massor, sen får jag lyssna på ridläraren och se om de har någon feedback om det är något jag gör fel så är det bara att försöka korrigera och göra det bästa jag kan utav det. Sån är jag, ridning ska va kul och jag är där för att lära mig bli bättre.

Jag vet inte om det finns något prova-på. Det står inget på hemsidorna om det.

Jag tror du har en orealistisk syn på tävling. Visst klarar hästen inte momenten ens hemma så kommer den magiskt inte göra det på tävling. Men om hästen så presterar perfekt på träning så är tävling en annan sak. De behöver miljöträna och träna på att tävla med. Det behöver vi människor med.

Det känns som du tror att om allt bara sitter på träning kommer det gå lika på tävling. Risken är extremt stor du blir besviken då.

Första steget: träna för instruktör
Andra steget: åk bort och träna på bortaplan för instruktör helst men annars själv
Tredje steget: åk bort och träna på att tävla.en p&r, klubbtävling etc
Fjärde steget: börja tävla på allvar

Innna hon skadade sig så min fröken hoppade 90 - 1 m fint på träning. Vi började med en P&J på 50 cm. Vi var inte felfria. Sen klubbtävlade vi på samma ställe vi tränade (dvs hemmaplan) 60-70 cm. Tre felfria rundor. Då provade jag en P&J på 60 resp 70 cm. En felfri runda och en total katastrof. Sen en start på lokal tävling, 70 resp 80 cm. Ena klassen nolla med lite tur, nästa klass katastrof och jag utgick på egen begäran med 12 fel och noll kontroll på ångloket. Där konstaterade jag att vi har inga problem med höjden men vi måste mängdträna på att tävla. Eftersom JAG måste lära mig rida lika bra på taggad häst på tävling som på resonlig häst på träning.

Så se det som en resa, en berg och dalbana Light, och börja bryta ner det ett steg i taget och skruva ner förväntningarna massor. Sak samma om hästen galopperar i korsgalopp. Att ta sig runt programmet innanför staketet och hålla ihop nerverna på både häst och ryttare är att vinna första gången!

Jag vet att tävling inte är samma som träning och det är saker som är olika.

Jag kommer ju aldrig ens till steg två.

 

[TheRedLightning]

Jag vet inte om det finns något prova-på. Det står inget på hemsidorna om det.

Då får man antingen ringa eller maila. "Hej jag skulle vilja börja rida, men vill prova några lektioner först är det möjligt?" Så får man ta det därifrån.

 

[Problematisk]

Det här blir ett mer allmänt svar än bara en fortsättning på det jag skrivit tidigare.

Du pratar mycket om att det inte finns några garantier. Prova ridskolan - javisst, men det finns inga garantier för att det blir bra. Annonsera efter en medryttarhäst du får tävla med - det går ju, men det finns inga garantier för att det blir bra.
Grejen med hästar är ju att det ALDRIG finns några garantier. Även om du skulle köpa världens bästa häst så finns det inga garantier för att du skulle ens ta dig runt en lokal tävling med den.
Och absolut, jag ska inte säga emot. Det kanske inte finns nån ridskola inom 10 mils avstånd som någonsin kan låta dig tävla en ridskolehäst och inte en enda medryttarhäst så långt ögat kan nå som har tre gångarter på plats. Men det kanske finns det! Om du redan innan du ens har försökt slår ifrån dig förslag med att "det finns inga garantier" så vågar du ju aldrig prova heller. Och då riskerar du att missa jättemånga möjligheter som KANSKE inte ger dig det du vill ha, KANSKE är vägen att uppfylla dina drömmar! Du vet inte om du inte ens provar.

Jag kanske kommer ihåg något fel nu, ber om ursäkt isåfall. Men jag ser flera möjligheter för dig.
1. Träna med travaren du rider nu och se hur långt ni kan komma
2. Börja rid den andra hästen du hade fått erbudande om, som du tror mer på om jag fattade rätt?
3. Kontakta ridskolorna du inte vet så mycket om och fråga om möjlighet till prov-lektion eller liknande.
4. Annonsera efter en medryttarhäst och skriv tydligt dina mål

Sen undrar jag om du kan specifiera VAD det är som lockar med tävling? Alltså, missförstå mig inte, jag älskar att tävla så jag ifrågasätter inte den viljan. Men kan du sätta ord på vad det är som lockar så väldigt med just att tävla? Kan det gå att uppnå, iallafall för tillfället, samma känsla på andra sätt? Som delmål eller "just-nu-mål" i väntan på att andra möjligheter ska öppnas?

 

[bettysmatte]

Så kan man ju göra, men det är ju inte heller någon garanti för något.

Nu vet jag inte om jag tolkar "garanti" rätt här, men om du menar att det inte är någon garanti för att du får göra det du vill med hästen, så föreslår jag att man skriver ett tydligt medryttarkontrakt. Där man avtalar ev pris, antal rid-dagar, att man ska få åka på tävling och träning med hästen, osv.

Men om du med "garanti" menar att det inte är någon garanti att du kommer iväg på tävling och att du kommer att prestera bra så, nej, det finns det aldrig någon garanti för!

 

[Alexandra_W]

Så kan man ju göra, men det är ju inte heller någon garanti för något.


Jag vet inte om det finns något prova-på. Det står inget på hemsidorna om det.


Jag vet att tävling inte är samma som träning och det är saker som är olika.

Jag kommer ju aldrig ens till steg två.

Men steg två kan du väl göra nu? Träna på en annan plats än hemma? Vad känner du saknas för att du ska kunna göra det?

 

[Raderad medlem 6459]

Så kan man ju göra, men det är ju inte heller någon garanti för något.

Men det finns ju aldrig garantier för något? Man kan köpa en jättefin tävlingshäst som sen blir skadad. Eller inte funkar längre på tävling. Eller ramlar ihop och dör en dag. Eller vadsomhelst.

Ska du bara göra saker med garanterad perfekt utgång kommer du ju aldrig kunna starta någonstans?

 

[Magiana]

Det här blir ett mer allmänt svar än bara en fortsättning på det jag skrivit tidigare.

Du pratar mycket om att det inte finns några garantier. Prova ridskolan - javisst, men det finns inga garantier för att det blir bra. Annonsera efter en medryttarhäst du får tävla med - det går ju, men det finns inga garantier för att det blir bra.
Grejen med hästar är ju att det ALDRIG finns några garantier. Även om du skulle köpa världens bästa häst så finns det inga garantier för att du skulle ens ta dig runt en lokal tävling med den.
Och absolut, jag ska inte säga emot. Det kanske inte finns nån ridskola inom 10 mils avstånd som någonsin kan låta dig tävla en ridskolehäst och inte en enda medryttarhäst så långt ögat kan nå som har tre gångarter på plats. Men det kanske finns det! Om du redan innan du ens har försökt slår ifrån dig förslag med att "det finns inga garantier" så vågar du ju aldrig prova heller. Och då riskerar du att missa jättemånga möjligheter som KANSKE inte ger dig det du vill ha, KANSKE är vägen att uppfylla dina drömmar! Du vet inte om du inte ens provar.

Jag kanske kommer ihåg något fel nu, ber om ursäkt isåfall. Men jag ser flera möjligheter för dig.
1. Träna med travaren du rider nu och se hur långt ni kan komma
2. Börja rid den andra hästen du hade fått erbudande om, som du tror mer på om jag fattade rätt?
3. Kontakta ridskolorna du inte vet så mycket om och fråga om möjlighet till prov-lektion eller liknande.
4. Annonsera efter en medryttarhäst och skriv tydligt dina mål

Sen undrar jag om du kan specifiera VAD det är som lockar med tävling? Alltså, missförstå mig inte, jag älskar att tävla så jag ifrågasätter inte den viljan. Men kan du sätta ord på vad det är som lockar så väldigt med just att tävla? Kan det gå att uppnå, iallafall för tillfället, samma känsla på andra sätt? Som delmål eller "just-nu-mål" i väntan på att andra möjligheter ska öppnas?

Jag är osäker på den andra hästen då den sägs vara "speciell". Kanske är den för svår för mig på något sätt. Men det är i alla fall en ordinär halvblodshäst vilket väl är en bra början.

Det som lockar med tävling är glädjen i att få ett bra resultat eller t.o.m. vinst. Jag kan inte komma på något motsvarande direkt. Att tävla i en annan sport är nog inte ett alternativ faktiskt. Det är inte ens alla ridgrenar som är intressanta.

Nu vet jag inte om jag tolkar "garanti" rätt här, men om du menar att det inte är någon garanti för att du får göra det du vill med hästen, så föreslår jag att man skriver ett tydligt medryttarkontrakt. Där man avtalar ev pris, antal rid-dagar, att man ska få åka på tävling och träning med hästen, osv.

Men om du med "garanti" menar att det inte är någon garanti att du kommer iväg på tävling och att du kommer att prestera bra så, nej, det finns det aldrig någon garanti för!

Jag är nog faktiskt för blyg för att lägga fram att jag vill tävla, när en ny medryttarhäst söks. Jag skäms för att jag inte rider tillräckligt bra redan och inte har några meriter.

Men steg två kan du väl göra nu? Träna på en annan plats än hemma? Vad känner du saknas för att du ska kunna göra det?

Eftersom jag är så långt från att ens vara i närheten av LC med den hästen och att jag hela tiden räknar kallt med att hästen kan flytta när som helst, så kan jag inte riktigt försvara det extra utlägget för hyra av transport. Nu kommer ju tränaren ut till stallet där hästen står så jag får börja där.

 

[bettysmatte]

Jag är nog faktiskt för blyg för att lägga fram att jag vill tävla, när en ny medryttarhäst söks. Jag skäms för att jag inte rider tillräckligt bra redan och inte har några meriter.

Men nu tänker jag en medryttarhäst-sökes-annons. Då är det inte det minsta konstigt att skriva i den att man önskar en häst med möjlighet att träna och tävla!

 

[Problematisk]

Jag är osäker på den andra hästen då den sägs vara "speciell". Kanske är den för svår för mig på något sätt. Men det är i alla fall en ordinär halvblodshäst vilket väl är en bra början.

Okej, men du har alltså inte ridit den? Då kanske det inte är nåt problem alls för dig?
Finns massvis med exempel på hästar som sägs vara på ett sätt och är helt annorlunda med en annan ryttare.
Min häst t.ex. behövde både den ena och den andra utrustningen "för säkerhets skull" vid uteritt, enligt förra ägaren. Nu för tiden rider jag gärna ut barbacka i enkelt träns med vanligt tredelat bett. Det beror inte på att jag är nån exceptionellt bra ryttare eller att den förra var ovanligt dålig, utan helt enkelt på att det är en annorlunda ryttare-och-häst-kemi.
Så steg ett där kan ju vara att ta reda på mer om det "speciella" och provrida för att se hur NI fungerar tillsammans.

Det som lockar med tävling är glädjen i att få ett bra resultat eller t.o.m. vinst. Jag kan inte komma på något motsvarande direkt. Att tävla i en annan sport är nog inte ett alternativ faktiskt. Det är inte ens alla ridgrenar som är intressanta.

Glädjen i ett bra resultat kan du få på träning också. Du måste "bara" (missförstå mig rätt) tänka om lite. Säg att du sätter upp ett mål att kunna galoppera två varv på en 15-meters-volt. Du tränar och tränar, tragglar galoppfattningar och kämpar på. Och så en vacker dag bara fungerar det och hästen galopperar inte bara två utan TRE varv på 15-metersvolten, skulle inte det vara ett bra resultat?
Eller, igen för att ta mig själv som exempel, min häst går inte i vattenpölar om det går att undvika och jag trodde aldrig jag skulle kunna bada med henne. Jag har promenerat till stranden och tränat, tagit med ponnyn för att han skulle visa hur man gör osv. Igår hoppade jag upp barbacka, skrittade dit och hästen knatade rätt ut till magen i vattnet! Flera gånger! Jag blev jätteglad och stolt, både över henne och över att mitt arbete gav resultat, och skrytig film åkte genast upp på instagram
Förstår du hur jag menar? Att hitta annat än just tävling, där du kan uppnå ett konkret "bra resultat"?
Eller behövs det att andra ser upp till dig/beundrar din prestation för att du ska kunna vara nöjd och stolt över dig själv/det du gjort?

Jag är nog faktiskt för blyg för att lägga fram att jag vill tävla, när en ny medryttarhäst söks. Jag skäms för att jag inte rider tillräckligt bra redan och inte har några meriter.

Här är det nog så enkelt och så svårt som att du får försöka vara modig och säga/skriva att du i framtiden vill kunna prova tävla. Det är ju nästan en förutsättning för att hitta rätt häst.

 

[stjarnhimmel]

Du sa att du har kontakt med en tränare som du gillar? Kan du inte fråga hen om hen har några idéer? Säg att du vill börja tävla och utvecklas. Tränaren kanske känner till vad som finns i ditt område samt nivån du rider på och kan komma med tips?

 

[Trissa]

Det som lockar med tävling är glädjen i att få ett bra resultat eller t.o.m. vinst.

De två sakerna behöver ju inte alls höra ihop. Man kan vara missnöjd med resultatet även om man vinner.

 

[Problematisk]

De två sakerna behöver ju inte alls höra ihop. Man kan vara missnöjd med resultatet även om man vinner.

Och man kan vara jättenöjd med resultatet fast man blivit utesluten/diskvalificerad (jag lovar, jag har provat )